Jag började med teater. Det hjälpte även till att ge mig ett kroppspråk och att jag blev bättre på att läsa av andra.

Det var hemskt i flera år. Att andra skulle ta i mig. Usch. Nu kan jag se tillbaka och inse att det var min räddning. Kramar är ju så mysigt.

Fast jag vet inte om det bara beror på AS för min del. Om den främsta kroppskontakt man får som barn är stryk och inga kramar då vet man inte hur mysigt det kan vara när beröringen är vänligt menad.

För små bebisars överlevnad är beröringen lika viktig som näringsintaget har jag läst någonstans. Barn som inte får kroppskontakt växer inte som de ska.

Jag vet inte om det verkligen är helt säkert men det sägs att barn med asperger och autism har lättare för riktigt rejäla hårda kramar än att man nuddar lite försiktigt. Jag tycker iaf det stämmer in på hur jag var som barn.

Jag är en väldigt öppen och "mjuk" person som tycker om att kramas. Jag kramar mina vänner när jag träffar dem och även när vi skiljs åt. På kurser/läger med UNF blir det många kramar då man träffar många som man inte sett på länge...

Av 1 kram om dagen mår du bra, av 10 växer du som människa

DC skrev:Jag vet inte om det verkligen är helt säkert men det sägs att barn med asperger och autism har lättare för riktigt rejäla hårda kramar än att man nuddar lite försiktigt. Jag tycker iaf det stämmer in på hur jag var som barn.

Stämmer exakt på mig (även som vuxen).

Nilale skrev: /.../
eller ska fingra/pussa mig i ansiktet/öronen, även min pojkvän. Smågosande och sitta och plocka på varandra i soffan är avskyvärt. Dessvärre respekterar inte min pojkvän detta, men det är en annan historia.

Sånt gillar inte jag heller. Iofs gosar jag gärna med min dotter innan hon ska sova men det är något helt annat.

Just det där när andra ska fingra mig i ansiktet ogillar jag skarpt.
Tydligen är det svårt för andra att riktigt förstå det.

Mitt ex skulle jämt sitta och trängas när vi såg en film. Jag satte mig i en fåtölj till slut. Ett tag hade jag förresten ingen soffa utan bara fåtöljer för att slippa trängas i en soffa.

Är mitt tips att hitta en person som du litar på.. som vill öva med dig..

Försök tänka ut villken typ av beröring som Kan funka.. tex Ta HÅRT men absolut inte löst/smekande.. en kram fungerar om personen kramar Ovanför axlarna eller under armarna.. en klapp på kinden kan funka om du är förberedd och personen använder insidan/utsidan kanske med enbart fingrarna eller med handflatan osv.. testa dig fram men du måste ha en person som du litar på..

jag tycker att endel typer av beröring är obehaglig.. endel saker funkar jättebra med vissa personer om andra skulle göra det samma skulle jag flippa ur osv..

du kan säkert öva upp lite grann.. men tänk också på att INGEN har rätt att ens peta på dig om du känner att det är obehagligt/kränkande.. det är ingens rättighet att röra vid en annan person på något vis alls.

Vi lär barn att ingen får röra dem om dom inte vill det själva och blahblah.. detta gäller såklart oss också

OM du hittar en person som du vill skall kunna röra dig så får du testa dig fram och hitta sätt.. man måste inte "kela" på samma sätt som alla andra hitta ditt sätt att bli berörd (troligen föredrar du hårdare grepp som är påtagliga framför smekande osäkra fummelfingrar)

tahlia skrev:Varför vill du lära dig tycka om/acceptera/klara av fysisk beröring? Är det för att du egentligen vill ha fysísk kontakt med andra personer, eller är det för att passa in (alternativt för att bli accepterad/inte såra folk)?

Om man vill klara av det för att passa in så har det en sorglig sida, för det betyder att man på något sätt känner sig utanför och inte accepterar den man är och inte heller trivs med den personen.

Jag utgick från att förutom att inte vilja "avslöja" att man är annorlunda så kanske Ihålig vill ha en partner nån gång. Och då är det inte så lyckat att rygga bakåt som från Frankensteins monster vid alla beröringar.

Ihålig, hur känner du inför tanken att själv beröra andra? Att lägga en arm om axeln på nån, lägga en hand på armen, kramas? Känns det lika obehagligt? Eller är det lättare för att du själv tar initiativet och inte blir överrumplad?

Ihålig
En bra fråga som jag önskar jag kunde svara på.

Misstänker att min förmåga att gå sönder och bokstavligen trilla av stolen när sambon kommer och drar sin hand på ryggen etc.. har bidragit till att förstöra dennes känslor för mig.

Jag hatar mig själv för att jag "går av på mitten" för något som igentligen är jättetrevligt.
Så du är inte ensam att vilja kunna ha beröring.

Pemer
Du ger lite hopp där. Har du ingen som helst aning om vad/när/hur du kom över den där tröskeln. Jag vill hitta över jag med.

Inger
Taktil massage? Det begreppet skall jag söka/studera vidare på. Tack.

Har hela livet hållt ett avstånd till folk utom dom pojkvänner jag varit tillsammans med men en stor förändring blev efter ett längre tids akepunkturbehandling av hela kroppen två timmar vid varje tillfälle. Jag "landade" i kroppen istället för att bara vara i huvudet, och känslan som blev efter dom två årens behandling blev att jag inte alls kände mig lika skör och mer stabil fysiskt som om jag fick en ny förankring till min omgivning rent mentalt och i och med det inte lika rädd. Surrigt? Säg till så ska jag försöka förenkla.

Väldigt intressant, Aspkvinna. Jag förstår precis vad du menar med att vara i kroppen vs att vara i huvet. När man inte riktigt är i kroppen så kan man bli antingen överkänslig eller okänslig.

Jag misstänker att detta är orsaken bakom både att inte tåla beröring alls och att ha behov av bli riktigt hårt klämd, t ex av Temple Grandins 'hugging machine', tungt bolltäcke eller hård massage etc, eftersom det också 'får ner en' i kroppen så att säga.

Jag är också lite mer integrerad i kroppen nu än tidigare men fortfarande inte helt. Har inte provat någon behandling utan jobbar på det själv. Förra sommaren så fick jag en massage-sits för fåtölj som masserar ryggen riktigt djupt och hårt; den gillar jag eftersom jag då kan använda den just när jag känner behovet och slipper blanda in någon människa i ekvationen. Att träna lite gör också att jag känner av och kommer ner i kroppen, vilket jag inte gör annars.

Inger, ja, det där att vara i huvudet och kroppen svänger varje gång jag känner mig stressad eller får ångest men jag har lagt upp nu att jag går varannan vecka för att få massage och "vara kvar" i kroppen och det har hjälpt mig mycket. Som fysisk medicin förberedande och hjälp om det hänt något. Men viktigt för mig är att det är en kvinna för jag känner mig lugnare med det.

Och träningen som du säger känner jag med så också, även om jag bara klarat av det senaste 1.5 åren, när jag väl kom till det steget att det fungerade, så var det som en helt ny upplevelse också.

Kanske genom t.ex massage. Jag läste i en av Tomas Sjödins (tror det var i Reservkraft) böcker om taktil kommunikation. Jag är inte taktilt överkänslig men så har jag en blanddiagnos också.

Det låter intressant det där med akupunktur, Aspkvinna. Tanken på att få långa nålar instuckna i kroppen låter däremot lite mindre attraktivt, men det är en intressant alternativ behandling.

Själv ogillar jag beröring, om det inte är massage. Jag tycker inte ens om när någon leker med mina tofsar, eller borstar bort smuts från min tröja. Inte helt orelaterat blir jag jätteirriterad på människor som hånglar eller pussas på tunnelbanan. Logiskt sett så är det väl inget fel med det, men jag känner endå för att slå till dem, vilket är en rätt ovanlig känsla för mig. När det gäller sex så har jag starka preferencer, men det är lite för privat för att jag ska dela med mig om det här... kort sagt är det lite som det Inger skrev om krammaskinen och hård massage.

Joosen skrev:Det låter intressant det där med akepunktur, Aspkvinna. Tanken på att få långa nålar instuckna i kroppen låter däremot lite mindre attraktivt, men det är en intressant alternativ behandling.

Jag tänker inte på något sätt dölja sanningen, få nålar går längre in än ett par mm MEN en del av dom gör j...t ont men det släpper och eftersom jag i djupet verkligen ville bli bättre var det värt denna smärta.

Ska dock sägas att olika utövare gör olika och denna behandling består av 25 -30 nålar i en timme på varje sida.

Jag provade akupunktur på 80-talet, jag tyckte knappt det kändes nåt alls. Kanske beror på hur känslig man är?

Går det inte lika bra med akupressur, låter mindre smärtsamt? Är det nån som provat det?
Här står det om akupressur:
http://www.alternativmedicin.se/sok/Beh-020.html

Ja, det har jag och det blir inte samma djup på mig för det jag behövde först var en mer djupgående behandling och akupressur känns mer som eftervård i mitt fall.

Tänkte slänga in en fråga ang. något som stör mej extremt mycket. Jag kan lösa 98% av allting med ren skär logik och stå ut med en massa som Nt hittar på genom ren självkontroll men det här att folk tar på en. Jag tycker att jag borde ha kunnat komma över det här för länge sedan och jag kan stålsätta mej varje gång någon är där och tar på en men det är jäkligt svårt. Tex. om någon lägger en hand på ens axel så går det att stå ut, jag vet ju att personen snart tar bort den men om den envisas med att ha den kvar så blir det så obehagligt att jag hittar på nåt så jag kan glida ur dess "grepp". Det är som andra har någon sort jälla energi de skickar ut via sin beröring som gör att min kropp slutar fungera ett organ i taget och handen måste bort.

Logiskt ver jag att en handpåläggning ska vara helt ok och jag blir så jäkla arg på mej själv för att jag inte kan bemästra just detta. Är det någon annan som har detta probem och kanske någon som har nåt knep att komma runt det på? Ducka har jag redan provat (skojar lite).

En annan jäklit irriterande sak det är om någon tar på en och man inte är beredd, kunde hjärtat stanna så skulle det göra och jag rycker till som fan eller hoppar till eller än värre fryser till en pinne, irriterande!

Några träffar på sökord "kroppskontakt" :

handskakningar-t15879.html
kramar-och-annan-narkontakt-t9321.html
saknar-kramar-och-narhet-t6736.html
kramas-mer-bra-mot-ansiktsblindhet-t8199.html
lara-sig-tala-beroring-t5510.html

mys-med-massage-omrostning-t6304.html
varfor-ar-beroring-obehagligt-t6851.html

Allmänt om sensoriska svårigheter:
sensoriska-svarigheter-syn-horsel-beroring-klader-etc-t17652.html

Tack för hänvisningarna. Jag har redan hunnit kika lite och det verkar inte som någon har en lösning dock

Kanske får man göra på samma sätt som man gör med hundar med olika problem. De utsätter man för det som de finner obehagligt och berömmer vid rätt beteende. Jag får väl hämta in en massa människor be dom passera mej en i taget med klappar i ryggen, lägger sin hand på min axel ända tills jag vant mej och får en öl (skojar lite).

Har du funderat på kognitiv beteendeterapi?
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och- ... ndeterapi/

Jag vet, det står inget om beröringsfobi där. Men de listar inte heller att man kan få hjälp med att bemästra fobier heller (via KBT har jag fått hjälp med att hantera mina fobier) men de har flera bra länkar på sidan som kan leda dig vidare, det var därför jag valde den.

Varför inte bara göra klart för folk att du inte uppskattar beröring? Själv brukar jag göra det automatiskt och oavsiktligt genom att rycka till och blänga. Även om jag mår dåligt en stund av det gör personen oftast inte om det.

Moderator:

Slog ihop med en tråd om samma ämne.

När jag va yngre så va det lite jobbigt att nån tog tag i mig eller nåt liknande, men nu gäller det mest bara såna personer jag inte gillar...
Men ibland när jag inte vet hur jag ska göra så brukar jag kolla på andra jämngamla (utan Asperger Syndrom) för att se hur dom klarar av vissa grejer som beröring.
Men på min skola så har vi en byggnad för oss själva, rättare sagt för oss med Autism och Asperger Syndrom, men ungefär en tredjedel av oss (tror jag) gillar beröring (jag är en av dom) fast inga hastiga grepp eller så...

Men mitt tips är att om nån av er vill lära er att tåla beröring så ska ni helst börja med nån ni känner väldigt bra, nån i familjen/släkten, bästa vännen eller nån vuxen du litar på.
Tro mig, jag lyckades med detta på det sättet i alla fall!

Nu har jag testat mej själv, det går inte bra med någon förutom mina barn, att de klappar, kramar håller i hand, tar i hand bla bla bla har och är aldrig något problem utan det gäller alla andra oavsett om de är släkt, vänner eller inte. Jag gillar dessutom inte att folk står för nära när de ska prata med en så ibland är det lite svårt att koncentrera sej på vad de säger om de hela tiden håller på och flyttar sej närmare... för då måste jag kompensera med att backa eller gå lite i sidled så det blir lite rörigt att hänga med i samtalet och samtidgt hålla reda på var personen är Jag har troligtvis varit en morrande och reserverad hund i mitt tidigare liv