Parvlon skrev:Varför inte?

Vad menar du?

Varför tror du att du inte skulle kunna bli självmordsbenägen när din hjärna fuckar ur, menade jag.

Jo, läkarkontakt är nog guld värt och jag tror att du kommer få gå förbi de värsta köerna.

Sätt inte ut den tvärt.

Jag hade läkarkontakt, men han vägrade hjälpa mig sätta ut eftersom han inte tyckte att jag skulle sluta. Så jag fick utforma ett eget program. Läkaren trodde mig dessutom inte när jag berättade om hemska utsättningssymptom och att jag måste sätta ut ytterst sakta. Naturligtvis skrattade han också åt det eftersom han tydligen gillar att skratta åt patienter.

Nåväl. Jag har satt ut Fluoxetin efter 8,5 års bruk.

Från 40 till 20 var inga problem, men sedan började problemen. Om jag satte ut för fort, så fick jag hemska parestesier som gick som elchocker genom kroppen.

Jag sökte på nätet, och fann uttrappningsscheman som var så långsamma och försiktiga att jag fattade att det som sades av läkaren var något slentrian och schablonmässigt. Alla fungerar inte så.

Om du känner obehag, krypningar, ilska och utbrott, kraftig ledsnad, ryckningar i kroppen, somatiskt obehag, öka lite igen, och försök göra ett mindre steg i uttrappningen. Ha inte bråttom.

Nu minns jag inte, men jag fick utskrivet de svagaste Fontex-tabletterna (kopiorna finns inte i små tabletter) och det sista delade jag dessa tabletter och tog en kvarts tablett varje dag. Sedan trappade jag ut genom att ta varannan dag tills de tog slut. Ändå hade jag lite obehagskänslor och konstigheter i typ 9 månader efteråt. Kroppen är helt van vid hur den har fungerat så länge. Men jag slapp de värsta parestesierna och hysterisk ångest och liknande. Kände faktiskt inga parestesier alls faktiskt, efter att jag insåg att jag måste trappa ut ytterst sakta.

Jag fick som sagt ingen som helst hjälp, förutom att när jag skrev till verksamhetschefen om vad jag tyckte om hur de hanterade när en patient vill sluta med medicin, så fick jag äntligen de där svaga tabletterna utskrivna.

Jag har senare fått veta att fluoxetin ska finnas som droppar, tydligen just för utsättning(?) och det hade ju varit ännu bättre.

Kanske du kan säga till din läkarkontakt eller den du kontaktar om tider, att du måste få svaga tabletter (fontex) eller droppar, för du tänker sätta ut nu, och annars måste du sätta ut för tvärt. Om du är tydlig med att du kommer att sätta ut tvärt, så kan det få fart på dem att hur enkelt som helst skriva ut droppar eller svaga tabletter.

Om du inte har ätit så länge, och fungerar normalt med mediciner, så kanske det är relativt lätt att sluta genom att trappa ned till 10 och sedan noll (eller ta 10 varannan dag ett tag det sista). Men det var det inte för mig. Och även om läkarna beter sig som att det vanligaste gäller alla, alltid och de är tvärsäkra på att så är fallet, så är det så att vissa inte kan sätta ut så fort. Men fluoxetin har långsam halveringstid och ska vara rätt lätt att sätta ut sägs det. Voxra som har kortare, ska vara svårare, men den lyckades jag sätta ut helt tvärt (samtidigt som jag också satte ut Lamictal tvärt). Kände mig lite influensaaktig i en vecka sedan var det borta. Jag tänker mig att det berodde på att jag hade använt dem under rätt kort tid, medan Fluoxetin hade jag använt i över 8 år.

Om du har haft riktigt svårt tillstånd som anledning till medicineringen, så bör du tänka dig för, för då kanske du måste ha en läkarkontakt som övervakar att det inte går helt åt helvete.

Precis som du du blivit rekommenderad ska du sätta ut långsamt, detta för att undvika utsättningssympton och minska risken att falla tillbaka i depression. Hjärnan måste få tid på sig att anpassa sig till att klara sig utan fluoexinet. Ge nedtrappningen åtminstone några månader.

Själv så trappade jag vääääldigt långsamt ut venlafaxin i över ett års tid, men då hade jag också tagit det i hela 9 år !
Man läser ofta om att just efexor/venlafaxin ska vara extra svårt att trappa ut, men det enda jag märkte av var extra trötthet några dagar när jag gradvis minskade dosen, men det beror på att jag tog det långsamt.

Jag har trappat ut Sertralin efter 7 års användning på 3 månader, det var ingen dans på rosor kan jag säga, escitalopram (Cipralex) var däremot mycket lättare att trappa ut.
Ja Efexor sitter på tio i topp-listan av de svåraste medicinerna att trappa ut, likaså Sertralin, men efexor mycket värre, tom värre att sluta med efexor och sertralin än Xanor.
Har tyvärr inte kvar listan men den måste finnas på nätet någonstans

Fluoxetin ska vara en av de enklare att sätta ut, men så är det inte riktigt alltid. Som sagt, inte för mig och många med mig.

Såklart, min läkare tror fortfarande inte på mig eftersom han VET att det är lätt, så jag fick söka stöd på forum för folk i samma situation, för att få hjälp och lite stöttning när det var jobbigt.

Jag tror att de ändå är tvungna att hjälpa patienten att sätta ut medicin, även om de inte håller med om att det är det rätta. Tyvärr är inte "hjälpa" ett ord vars innebörd existerar i min läkares uppfattning om sin yrkesutövning. Lika bra att han slängde ut mig från psyk, så jag slipper det eländet till läkare.

Förr satte jag ut Cipramil, Zoloft och lite annat jag testade, helt tvärt. Gick upp till maxdos, men fick aldrig tillräckligt med tid för att utvärdera. Läkarna sade att "har du inte märkt något så fungerar det inte" trots att jag är extremt långsam med att läsa av mig själv gällande sådant. Så jag ökade för min del alldeles för fort, och när jag nådde maxdos och inte tyckte att jag mådde bra, så satte jag ut alltihop tvärt. Fick en del vansinnesutbrott där jag krossade knytnävar i tegelväggar och sådant en och annan gång, annars gick det rätt bra ändå. Min dåliga förmåga att läsa av mitt eget mående var nog lite till gagn där ändå.

Bra grejer.

How common is antidepressant-induced mania? Very common. Several studies have found that 6 to 8 percent of patients exposed to antidepressants will develop a manic disorder.

In the official diagnostic system, these are not cases of bipolar mania but cases of medication induced mood disorder with manic features; but they are almost always mistakenly called bipolar disorder in order to avoid identifying the drug and the prescriber as the causative agents.

http://www.huffingtonpost.com/dr-peter- ... =fb&src=sp

Jag har också börjat trappa ner på fluoxetin och funderar på att sluta för att se om det hjälper mot min ständiga trötthet. Jag har gått ner från 60 till 40 mg i kanske en månad och har märkt att min syn blivit bättre och jag har färre mystiska blåmärken.
Gick ner till 20 mg igår. Får se vad som händer, det här kanske är en skitdålig idé i synnerhet som jag inte direkt har en läkare för tillfället.
Fast jag har ju redan så stark ångest att jag knappt kan lämna huset även på maxdosen så hur mycket värre kan det bli?

Fluoxetin har mina läkare alltid vägrat skriva ut till mig, varför?
Det har antingen varit Efexor, Sertralin, Citalopram eller Cipralex som jag fått utskrivet och använt i perioder, just nu använder jag Cipralex.
Vad är det för speciellt med Fluoxetin?

marcooleo skrev:Fluoxetin har mina läkare alltid vägrat skriva ut till mig, varför?
Det har antingen varit Efexor, Sertralin, Citalopram eller Cipralex som jag fått utskrivet och använt i perioder, just nu använder jag Cipralex.
Vad är det för speciellt med Fluoxetin?

Ingenting såvitt jag vet. Läkare gör lite som de vill efter eget tycke och smak. Den kanske är lite äldre än de andra och känns ohipp att skriva ut?

Fluoxetin är den enda SSRI som har fungerat för mig, och som inte gav sexuella biverkningar (för mig).

Nu hade jag ju inte provat de andra särskilt effektivt, men jag minns ju att jag hade kvar samma problem. Så även om jag inte kunde läsa av mig själv då, så borde jag nu i efterhand kunna säga att de fungerade dåligt eftersom alla beteenden var kvar. Så var det inte med Fluoxetin.

Fluoxetin har fungerat väldigt bra på mina tvångsgrejer också.

Så konstigt att man inte vill skriva ut det. För mig var det liknande. Jag fick Fluoxetin när jag bytte läkare i samband med en flytt. Läkaren innan skrev ut allt utom Fluoxetin. Den nya läkaren tyckte att det var konstigt.

Men så stod det, i alla fall då, i FASS att man kunde få anorexi av dem eftersom den kan ge sämre aptit medan de andra ofta ger ökad aptit. Och mycket riktigt fick jag förresten ett återfall i anorexi när jag hade börjat, för det blev lättare att låta bli att äta. Fast det lade ju inte läkaren märke till alls. Jag genomgick två återfall under tiden jag hade honom. Var nere på BMI 13 två gånger, utan att han reagerade.

Xzirie skrev:

marcooleo skrev:Fluoxetin har mina läkare alltid vägrat skriva ut till mig, varför?
Det har antingen varit Efexor, Sertralin, Citalopram eller Cipralex som jag fått utskrivet och använt i perioder, just nu använder jag Cipralex.
Vad är det för speciellt med Fluoxetin?

Ingenting såvitt jag vet. Läkare gör lite som de vill efter eget tycke och smak. Den kanske är lite äldre än de andra och känns ohipp att skriva ut?

Min mormor fick inga SSRI alls. Det var ca år 2005, alltså rätt nyss, och hennes läkare sade att de där nya SSRI-preparaten vågar man inte lita på. Han sade till mormor att hon inte skulle testa de där nymodigheterna som inte vara beprövade. Det var ju inte precis en läkare som gjorde att mitt förtroende för vården ökade...

Min mormor fick därför lida av en jäkla massa biverkningar i stället. När morfars syster behövde antidepp, fick hon direkt SSRI. Läkarna menade att man inte skulle ge gamla mediciner som ger svårare biverkningar. Fast hon bor då i en annan stad i ett annan region.

Så de kan nog tänka lite hur som helst.

Bror Duktig skrev:Fluoxetin är den enda SSRI som har fungerat för mig, och som inte gav sexuella biverkningar (för mig).

Nu hade jag ju inte provat de andra särskilt effektivt, men jag minns ju att jag hade kvar samma problem. Så även om jag inte kunde läsa av mig själv då, så borde jag nu i efterhand kunna säga att de fungerade dåligt eftersom alla beteenden var kvar. Så var det inte med Fluoxetin.

Fluoxetin har fungerat väldigt bra på mina tvångsgrejer också.

Så konstigt att man inte vill skriva ut det. För mig var det liknande. Jag fick Fluoxetin när jag bytte läkare i samband med en flytt. Läkaren innan skrev ut allt utom Fluoxetin. Den nya läkaren tyckte att det var konstigt.

Men så stod det, i alla fall då, i FASS att man kunde få anorexi av dem eftersom den kan ge sämre aptit medan de andra ofta ger ökad aptit. Och mycket riktigt fick jag förresten ett återfall i anorexi när jag hade börjat, för det blev lättare att låta bli att äta. Fast det lade ju inte läkaren märke till alls. Jag genomgick två återfall under tiden jag hade honom. Var nere på BMI 13 två gånger, utan att han reagerade.

Förlåt om jag frågar men är du kvinna? Oftast av vad jag har hört så brukar inte kvinnor få lika mycket problem vad gäller den sexuella biten när de tar SSRI, men kanske Fluoxetin är bättre för det sexuella även för män?

Ja, jag är kvinna. Men jag fick väldigt mycket av de sexuella biverkningarna av alla andra SSRI jag har provat. Det var så tydligt så det missade inte ens jag som brukar ha svårt att upptäcka effekter och biverkningar utan att ha FASS och liksom känna in och pricka av och veta vad jag ska leta efter.

Orkar inte titta i FASS just nu, men kan män få problem med både erektion och anorgasm(?), så finns det ju ett extra problem för männen där.

FASS på nätet har verkligen underlättat. Jag gick med de där biverkningarna och vågade inte prata om det. Och ingen info någonstans. När jag väl tog upp det, förnekade läkaren att det skulle vara någon biverkning. Hon sade: "Vad då sexuella saker, hur menar du då?" och sedan vågade jag inte prata mer om det. Jag må ha varit distanslös och "för öppen" på många sätt, men när jag fann något pinsamt, så slog det nog över åt andra hållet.

Med Fluoxetin hade jag inte en tillstymmelse till sexuella biverkningar. Men det är säkert inte lika för alla.

EDIT: Jag vet inte om det kanske är så att vissa SSRI är kända för att ge färre sexuella biverkningar. Kanske något man kan googla på, eller fråga sin läkare.

Bror Duktig skrev:Ja, jag är kvinna. Men jag fick väldigt mycket av de sexuella biverkningarna av alla andra SSRI jag har provat. Det var så tydligt så det missade inte ens jag som brukar ha svårt att upptäcka effekter och biverkningar utan att ha FASS och liksom känna in och pricka av och veta vad jag ska leta efter.

Orkar inte titta i FASS just nu, men kan män få problem med både erektion och anorgasm(?), så finns det ju ett extra problem för männen där.

FASS på nätet har verkligen underlättat. Jag gick med de där biverkningarna och vågade inte prata om det. Och ingen info någonstans. När jag väl tog upp det, förnekade läkaren att det skulle vara någon biverkning. Hon sade: "Vad då sexuella saker, hur menar du då?" och sedan vågade jag inte prata mer om det. Jag må ha varit distanslös och "för öppen" på många sätt, men när jag fann något pinsamt, så slog det nog över åt andra hållet.

Med Fluoxetin hade jag inte en tillstymmelse till sexuella biverkningar. Men det är säkert inte lika för alla.

EDIT: Jag vet inte om det kanske är så att vissa SSRI är kända för att ge färre sexuella biverkningar. Kanske något man kan googla på, eller fråga sin läkare.

Tack för ditt svar. Ja jag ska kolla upp detta då jag tycker Cipralex har en väldigt negativ inverkan på mig, den i kombination med Lyrica som också är en riktig erotikdödare så är det inte någon höjdare, blir så himla dyrt med Cialis eller Viagra som tyvärr inte är förmånsberättigat, vilket för mig är ofattbart. Ska ta upp detta med min läkare sen. Tack

slackern skrev:Bra grejer.

How common is antidepressant-induced mania? Very common. Several studies have found that 6 to 8 percent of patients exposed to antidepressants will develop a manic disorder.

In the official diagnostic system, these are not cases of bipolar mania but cases of medication induced mood disorder with manic features; but they are almost always mistakenly called bipolar disorder in order to avoid identifying the drug and the prescriber as the causative agents.

http://www.huffingtonpost.com/dr-peter- ... =fb&src=sp

Tack för tipset, läste hela artikeln, mycket intressant att läsa om hur det fungerar med bl.a. marknadsföring av läkemedel och diagnostisering!

En annan bra text om DSM, hur diagnoser används och hur läkemedel marknadsförs.

Ännu mer förödande konsekvenser har diagnosen bipolär störning, som ökat lavinartat bland barn, menar Frances. Med stöd i DSM-4 får fyrtio gånger fler barn diagnosen i dag jämfört med för 15 år sedan. Dess mest skrämmande baksida är att läkemedelsföretagen upptäckte den också.

– Fem procent av alla recept i USA gäller antipsykosmedel, och det kostar nästan 100 miljarder kronor om året. Medicinerna gör att barnen går upp i vikt och riskerar diabetes och hjärt-kärlsjukdomar som kan förkorta livslängden.

http://www.modernpsykologi.se/amnen/psy ... -halsa.htm

Det sägs som om det vore en allmän sanning (även bland psykiatriker, de två senaste jag träffade och frågade om just detta) att om man får manier/hypomanier av SSRI, så är man bipolär.

Jag var med en person till en ny psykiatriker. På 15 minuter under första besöket (innan jag var med) hade han ställt diagnosen bipolär typ II och skulle sätta in lithium. Han visste väldigt lite om AS verkade det som också, för han frågade mig grundläggande saker. Jag tycker att det hela var slarvigt gjort. Vi fick avstyrt Lithiumet, och personen testade en mildare medicin först (som ÄVEN ENLIGT LÄKAREN passade bättre än lithium om man hade mer problem med depp än hypomani, så som personen hade). Jag tycker att det känns synnerligen osäkert att bli diagnostiserad och medicinerad på det viset.

Sedan fick personen en bok som heter bipolärboken, som jag läste lite i. Nu efteråt så inser jag att fruktansvärt många människor skulle gå att klassa som bipolär på något sätt. Och jag har börjat inse att bipolär verkar ha blivit en s.k. "modediagnos".

Fast kanske är det bra. Kanske hjälper alla dessa bipolära nya diagnoser till att bättre dela in olika typer av depressioner och annat, där alla innan har fått samma behandling. Kanske den som lätt drabbas av mani när den får behandling mot depp, skulle vara bättre betjänt av en annan behandling o.s.v. Om man använder det för att klassa in de som redan är sjuka, inte för att få in hela jordens befolkning i en diagnos.

Bror Duktig skrev:Det sägs som om det vore en allmän sanning (även bland psykiatriker, de två senaste jag träffade och frågade om just detta) att om man får manier/hypomanier av SSRI, så är man bipolär.

Läste din beskrivning av ert besök hos den nye psykiatrikern. Skrämmande att de kan ställa diagnos med förslag om medicinering på detta sätt.

Bror Duktig skrev:Sedan fick personen en bok som heter bipolärboken, som jag läste lite i. Nu efteråt så inser jag att fruktansvärt många människor skulle gå att klassa som bipolär på något sätt. Och jag har börjat inse att bipolär verkar ha blivit en s.k. "modediagnos".

Tycker detta påminner lite om det som diskuterades i tråden "Snart är ingen riktigt "normal" längre enligt nya DSM" samt den avknoppade tråden "Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)". Tror det kan var så att man istället för att bara "leva" börjar fokusera för mycket på ev. fel eller avvikelser man tycker att man har och kanske fastnar i ett diagnostänk.

@Wine: Ett problem är det där med överdiagnostisering, ett annat är när det slår över åt andra hållet hos vissa som anser att en diagnos är överanvänd.

Skulle någon sätta en NPF-diagnos på samma sätt som det jag beskrev om bipolär ovan, så skulle jag tycka att det var lika oseriöst. Särskilt illa när man sätter in kraftfulla åtgärder med tung medicinering i samma vända.

Om folk har problem, så är det ju bra om man kan ringa in problemen så noga som möjligt. På det sättet är det bra med fler diagnoser. Även på lätta problem som förr inte klassades som bipolär, kanske man har något att vinna på att kunna diagnostisera och se att problemen är av den arten och då lättare kunna få personen att bli frisk eller må bättre. Bara man (= läkare) skiljer det från medicininducerad mani och liknande... och inte sätter diagnoser hux flux för att man själv för tillfället är insnöad på en viss diagnos.

Synd om läkemedelsföretagen har för många fingrar med i spelet, så att det som kunde varit bra (enligt ovan) i stället är mer eller mindre hittepå, överdrifter och lobbying av industrin.

Men nu blir tråden kapad här om vi fortsätter med detta OT:ande.

När jag slutade med sertralin, så trappade jag ner själv. Minskade från 100 mg dagligen till varannan dag 100 och varannan 50 i en vecka, sedan bara 50 veckan därpå och så vidare. Jag tror jag tog ca 6-8 veckor på mig från 100 mg till 0.

Utsättningssymptomen var inte så farliga, och det var väldigt fascinerande att plötsligt få tillbaka sexlusten efter sex års koma på det området.

Två erfarenheter:

1. Har också varit med om att bli skrattad åt på psyk. Kanske beror detta på en kultur där man alltid tänker sig att patienterna är mer eller mindre psykotiska och varken talar sanning eller vet sitt eget bästa. För oss med AS är det ju nästan alltid tvärtom - att vi är mycket väl medvetna om oss själva och vad vi behöver - ofta mer än läkarna. Enda lösningen är att byta läkare; det gjorde jag och jag kom till en läkare man faktiskt kan prata med som en jämlike! En fantastisk känsla. Jag har oftast märkt att det är enklare att prata med läkare på vårdcentralen, ty de lever alltid i samma verklighetsbild som patienterna och vill alltid patienternas bästa utan att göra några hyperhermeneutiska tolkningar (=tolkningar alltför mycket baserade på andra erfarenheter).

2. När jag använde Zoloft slutade jag - dumt nog mitt i vintern - och fick tre månader av dysfori (och lindrigt recidiv i OCD). Inget konstigt eftersom serotoninhalten i hjärnan plötsligt skjunker kraftigt. Man bör lämpligen sätta ut när man normalt mår som bäst - i alla fall för mig på sommaren - om man nu bör sätta ut över huvudtaget.

Övriga trådar om sertralin:

sertralin-ranbaxy-kan-inte-sova-t27619.html

ssri-sertralin-etc-nedtrappning-t13087.html

skall-kanske-avbryta-medicineringen-abilify-och-sertralin-t12007.html

ska-jag-knapra-mera-piller-sertralin-t13069.html

adhd-och-ssri-zoloft-t20152.html

fobier-kroppsliga-hallucinationer-nagon-zoloft-t15343.html