KrigarSjäl skrev:Hur ska man skriva på nätforum? Vad föredrar du?
Tänkte det kunde vara intressant med en omröstning.

Kort och intressant! Gärna överdriva och chockera, finns inget bättre än att framföra sina åsikter men i en överdriven form

Med tanke på personers varierande perceptionsgrad (respektive tankesätt, sociologiska förhållanden och horoskopens tillfälliga ställning) tycker jag att man måste vara mer försiktig och inte utgå från sig själv som ett vara, utan mera som ett icke-vara, dvs utgå från ingenting och verkligen täcka upp alla tänkbara (och otänkbara) aspekter innan man dristar sig till att fälla ett omdöme. Att utgå från ingenting och bejaka den inre sidans (och andras) komplexitet, varierande grad av aspighet och - nota bene - varierande grad av allmän läskunnighet måste man acceptera, förstå och lära sig att leva med det faktum att alla människor (a priori, de facto, etc) uttrycker sig olika och har ett icke-kopierbart personligt språk, precis som fingeravtrycken omöjliga att ta miste på, och att det mest demokratiska och rättvisande, i en förvisso orättvis värld, är att per se aldrig begå ad hominem och halmgubbe gentemot sin medmänniska. Röstningsalternativen är sålunda alltför få och för förenklade för att jag skall kunna yttra mig i saken, vore nog det bästa om herr Krigare (vilket namn) slutade skriva överhuvudtaget eftersom han är som en bandvagn bland spröda fjärilsvingar i cybernätets kosmos, alternativt (och helst frivilligt) avstå från att arkebusera nya, och gamla, nåja, en del i alla fall, medlemmar med sin verbala Kalashnikov. Det enda vi vill är att bli förstådda i en värld där vi annars inte blir förstådda och med den ansatsen måste vårt val av kommunikationsmönster respekteras (eller var det K-märkas?) naturligt och med omsorg om vår relativa särart, naturliga egenhet, förvisso relativt i förhållande till vad som kan anses som normativt i en för övrigt icke-normativ värld, så att alla kan trivas.


Blev jag mer intellektuell nu?

Jag tycker du kunde gjort hela texten till en enda mening.

I sammanhanget passar Povel Ramels gamla kåseri

Konsten att skriva artiklar
Och så sitter man här igen med fingrarna på skrivmaskinstangenterna. Det medför på något sätt alltid samma tjusande känsla av förväntning. Man tittar spänt på det vita arket, ger klarsignal till fingrarna och drar igång den slamrande kommoden, varefter man med stigande förvåning läser vad som framkommer på papperet.

I det sammanhanget kommer jag osökt att tänka på mitt första försök i artikelgenren. Det gällde en liten spalt för en aftontidning, och jag skulle skriva om swing och jazzmusik. Cirka tre timmar hade använts åt att skriva vad jag själv tyckte var ett grandiost bidrag inte bara till jazzhistorien, utan till Litteraturen överhuvudtaget. Jag skulle just sätta mig till att renknacka mästerverket då min kritiske bror inträdde i rummet och med våld ögnade igenom artikeln.

- Duger inte! sa han. Du skriver alldeles för onödigt långt!
- Hurså? frågade jag stilla.
- Ja, du kan ta bort en hel del ord, och meningen framgår ändå klart och tydligt. Folk får inte belastas med massor av onödiga ord! Tag till exempel bara rubriken: Povel Ramels Jazzspalt. Den innehåller mycket onödigt. För det första behöver det inte stå Povel Ramels, slet räcker med Povels, ty dom som läser den här spalten vet att du heter Ramel i efternamn.
- Ar det så säkert det, inföll jag försiktigt.
- Ja, och i varje fall finns det ingen mer i den här branschen som heter Povel och då behöver inte efternamnet stå. Så har vi jazzspalt. Jazz kan lugnt tagas bort, ty man ser ju av artikelns innehåll vad den handlar om. Det är sockerkaka på sockerkaka! Och spalt, det är det ju, det förstår man, så det behöver inte heller stå. Återstår alltså Povels, varav genitivformen är onödig, ty det begriper man ju att spalten är din, eftersom namnet står ovanpå. Vid närmare eftertanke kan man ju ta bort Povel också, ty du skriver ju ditt namn under spalten ändå sedan. Hela rubriken är följaktligen onödig!

Ett ganska egendomligt sätt att skriva artiklar på, tänkte jag i mitt lilla stilla sinne. Men hur som helst, vi fortsatte på samma sätt. På ett ställe hade jag skrivit: Benny Goodman framträdde i filmen med flera fina solon och åstadkom en intensiv jazzstämning med sin berömda klarinett. Denna mening var jag själv mycket nöjd med, men min kritiske bror tycktes inte gilla den lika högt.

- Floskler, utropade han, stora otäcka floskler! Och så satte han igång igen, med samma ångvältsteknik: - Benny Goodman är onödigt! Räcker gott med Benny, ty alla som läser artikeln känner till honom väl.
- Ja, och egentligen är väl Benny onödigt också, sade jag som nu gripen av strykfeber, ty han står ju nämnd i förra meningen!
- Javisst, triumferade min kritiske bror, och så har du skrivit framträdde i filmen. Det är ju totalt onödigt, ty man framträder ju alltid i filmer, det är ett axiom! Det stryker vi. Och så var det - med flera fina solon. Analysera det: Det är ju klart han framträdde MED solona; han kunde ju inte gärna ha framträtt UTAN dem. Det stryker vi!
- Vi stryker, upprepade jag automatiskt. Men så ryckte jag upp mig och tillade att jag vid en hastig överblick tyckte manuset såg lite mystiskt ut.
- Det blir VETTIGT i alla fall, svarade min kritiske bror lugnt och fortsatte: Flera fina solon - ja, att det var flera det kan ju vilken tok som helst begripa, ty han spelar ju inte bara ett solo i en film där han har huvudrollen. Och att solona var fina, det förstår var och en som hört Benny Goodman.
- Som hört Benny! rättade jag.
- Så återstår då ordet solo, och det får vi nog behålla, är jag rädd, ty det har vi inte haft med förut någonstans.
- Verkligen? undrade jag, kanske med något ironi i tonfallet, men det gick min kritiske bror förbi.

Av den övriga meningen: och åstadkom en intensiv jazzstämning med sin berömda klarinett, fick vi bort: Åstadkom: Det förstår man av fortsättningen att han gjorde.
Intensiv: Onödigt ord. All jazzstämning är intensiv. Jazz: Det måste ju gälla i en sidan film. Stämning: Man får förutsätta att det blev stämning när det spelades jazz.
Med: Det är ju klart att han åstadkom med, inte utan.
Klarinett: Man får ju anta att han inte spelade xylofon eller harmonium.
Sin: Det är klart att han spelade på sin klarinett och inte på Woody Hermans.

Du glömde ett ord sade jag efter att ha läst igenom "meningen". Du glömde ordet en! Det är ju givet att han åstadkom endast en intensiv jazzstämning, inte flera!
- Nu är du onödigt grinig, sade min kritiske bror, det kan mycket väl hända, så det ordet låter vi stå kvar!

På detta sätt tragglade vi igenom hela manuset och efter avslutat arbete hade vi fått fram en artikel som lät ungefär så här:
Benny var som en. I filmen solo. Povel. Då körde jag ut min kritiske bror.
/Povel Ramel