Jag har i stort sett alltid struntat i om jag passar in eller inte, jag kommer aldrig göra det hur mycket jag än försöker och de som man förväntas efterlikna och vara som... är folk som jag allt för ofta ser ner på... för vad har "dom" som är så himlastormande stort och viktigt så man ska spendera hela sitt liv med att försöka vara som "dom" för att bli accepterad som en av "dom" och må dåligt av att ständigt misslyckas?! Jag umgås ändå 100 gånger hellre med någon annan som anses "knasig" för de är oftast brinnade intelligenta och intressanta att prata och umgås med till skillnad mot "dom andra"!

Håller
Ed om att jag inte kan tänka mig att vara som dom so skriker högst om sina unika förmågor och anser sig vara utsatta för allas kränkningar.
Däremot har jag helt tappat lusten att umgås med andra män iskor. Just nu betalar jag fö att hjälpa till hos en bekan, vad jag förstår anser ha inte att det jag gö är värt. Något.
Har man varit gift i 28 år med en bisexuell psykopat så har man tappat tron på mänskligheten och vill inte längre umgås med folk.

Efter att jag fick diagnosen har jag till stor del slutat försöka passa in och helt plötsligt blev allt mycket lättare. Eftersom jag därmed mår bättre så blir jag gladare och det gör att jag blir trevligare och därmed passar in bättre. Visst ser många mig som konstig men iom att jag numera tycker om mig själv så gör det inte så mycket och de som inte kan acceptera mig för den jag är har jag ändå inget utbyte av .

Jakaranda, hade det funnits en gillaknapp vid inläggen här på forumet så hade jag klickat på det vid ditt

Jag spelar inte nån annan än mig själv. Det man ser det får man oxå. Take it or live it. Skulle aldrig falla mig in att spela teater för att "passa in".

Jag säger som jag alltid gör: Den enda jag verkligen måste leva hela livet med än mig själv. Alla andra är valbara. Om de inte gillar mig spelar mindre roll så länge jag är nöjd med den jag är.

Jag kan tänka mig att vara lite mindre kantig och kompromisslös mot familjemedlemmar och personer jag verkligen bryr mig om, men för det mesta kräver de aldrig det. De accepterar mig som jag är, med fel och brister.

Allanna skrev: De accepterar mig som jag är, med fel och brister.

Skulle va till mångas fördel om fler arbetsgivare kunde tänka så..

Man ska vara den man är, och rakt på sak skita ivad andra tycker. Tyvärr funkar inte vårt samhälle efter detta här. Man "måste passa in"
Själv är jag väl lite "egen" Äh det här blir bara rappakalja känner mig ledsen förbannad.

Jag håller med om att man i grund och botten ska vara sig själv.
Men det är idiotiskt att gå runt och tro att man inte kan förbättra sig själv eller sitt beteende. Ska man då vara "sig själv" eller försöka bli en bättre människa? Varför kan man inte vara/göra både och säger jag då!

Jag är mig själv också. Är enormt knasig eller galen enligt andra då.

Jag kan såklart låtsas i korta perioder lite att jag är normal. Då håller jag tillbaka min mest extrema excentriskhet.

Vara som andra tråkar ut mig så jag avlider. Så det är inget j-vla val för mig ens hehe.

Trååååk!

I Am Excentric To The Bone

Jag vet inte, jag … Att fortsätta att vara den jag är, att så att säga konservera mig vid en viss tidpunkt i livet, skulle innebära att jag isolerade mig helt och hållet från yttre sinnesintryck och inre tankar. Det verkar vara några i den här tråden som önskar leva sina liv som hjärndöda kollin, men jag tror nog att jag fortsätter att utvecklas till den jag råkar vara den dag jag dör. Allt annat tycks mig vara ofantligt tråkigt.

Jag tänker alltid ändra på den jag är!

Lakrits skrev:Jag vet inte, jag … Att fortsätta att vara den jag är, att så att säga konservera mig vid en viss tidpunkt i livet, skulle innebära att jag isolerade mig helt och hållet från yttre sinnesintryck och inre tankar. Det verkar vara några i den här tråden som önskar leva sina liv som hjärndöda kollin, men jag tror nog att jag fortsätter att utvecklas till den jag råkar vara den dag jag dör. Allt annat tycks mig vara ofantligt tråkigt.

Jag tänker alltid ändra på den jag är!

+1

+1 till Dödliga Nattskuggan och Lakrits.

Treeman,

För mig låter det som ett medvetet val du gör. Antingen spelar du normal och har tråååkigt. Eller så är du dig själv (galen och excentrisk) och har då lattjolajbans dygnet runt, gissar jag, även om du inte skrev det. För genom att undvika normaliteten lyckas du också undvika att någonsin har tråkigt, som jag tolkade dig.
K
Då skulle du ju kunna satsa på en karriär inom teater eller film och specialicera dig på att spela galna och excentriska karaktärer. Plus, som en breddning av repertoaren, skulle du även kunna spela lite mer normala personer, om du har talang även för det. Då skulle du slå två flugor i en smäll; båe få mat på bordet och glädja din publik med ditt hantverk.

EDIT: med förbehåll för att jag inte på rak hand minns ifall du redan har ngt annat jobb.

Lakrits skrev:Jag vet inte, jag … Att fortsätta att vara den jag är, att så att säga konservera mig vid en viss tidpunkt i livet, skulle innebära att jag isolerade mig helt och hållet från yttre sinnesintryck och inre tankar. Det verkar vara några i den här tråden som önskar leva sina liv som hjärndöda kollin, men jag tror nog att jag fortsätter att utvecklas till den jag råkar vara den dag jag dör. Allt annat tycks mig vara ofantligt tråkigt.

Jag tänker alltid ändra på den jag är!

Samma här. Men när jag förändrar mig är det för att jag själv tycker att det är rätt, för att det ligger i linje med vem jag vill vara. Och i det ingår inte att passa in till varje pris. Men jag tror man riskerar att stagnera och låsa sig i negativa beteenden om man kategoriskt inte vill ändra den man är. Alla mår och blir bättre av att jobba med sig själva, utmana sig och lära sig nya tricks.

Jakaranda skrev:Efter att jag fick diagnosen har jag till stor del slutat försöka passa in och helt plötsligt blev allt mycket lättare. Eftersom jag därmed mår bättre så blir jag gladare och det gör att jag blir trevligare och därmed passar in bättre. Visst ser många mig som konstig men iom att jag numera tycker om mig själv så gör det inte så mycket och de som inte kan acceptera mig för den jag är har jag ändå inget utbyte av .

GILLA!!!

kullan skrev:Jag spelar inte nån annan än mig själv. Det man ser det får man oxå. Take it or live it. Skulle aldrig falla mig in att spela teater för att "passa in".

GILLA!!!

Jag tror att alla människor oavsett om man är "normal" eller med någon NPF-diagnos utvecklas/förändras hela livet. Detta sker antingen på grund av yttre påverkan såsom dödsfall, nytt jobb eller flytt till exempel eller så sker det på grund av att man vill vara på ett nytt/annat sätt.

Detta ska väl alltid vara den enskildes egen fria vilja att bestämma, så länge vi pratar om att vara lagliga. Tror också att samhället skulle vinna massor om alla tänkte på samma sätt och accepterade att vi faktiskt är olika i grund och botten.

Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika" är ju skrattretande. Dom flesta som klickat för att dom stödjer kampanjen verkar ju tycka att det är ok så länge du är som alla andra och innanför någon förutbestämd mall.

En eloge till alla er som vågar stå på er och vara er själva. Det går åt så mycket energi att försöka vara som andra vill att man ska vara och ändå misslyckas än att från början vara sig själv och trivas med den man är.

Den jag är, är inte den jag var, för jag var inte som jag är då jag var som jag var förr.



Det enda som är säkert är att allt är i konstant förändring, i rörelse.

barracuber skrev:Treeman,

För mig låter det som ett medvetet val du gör. Antingen spelar du normal och har tråååkigt. Eller så är du dig själv (galen och excentrisk) och har då lattjolajbans dygnet runt, gissar jag, även om du inte skrev det. För genom att undvika normaliteten lyckas du också undvika att någonsin har tråkigt, som jag tolkade dig.
K
Då skulle du ju kunna satsa på en karriär inom teater eller film och specialicera dig på att spela galna och excentriska karaktärer. Plus, som en breddning av repertoaren, skulle du även kunna spela lite mer normala personer, om du har talang även för det. Då skulle du slå två flugor i en smäll; båe få mat på bordet och glädja din publik med ditt hantverk.

EDIT: med förbehåll för att jag inte på rak hand minns ifall du redan har ngt annat jobb.

Nä f-n jag är pensionerad just nu. Jag på teater? Jag är inte bra nog.

Jo när jag är som jag är, galen och excentrisk så har jag lattjolajbans. Helt klart.
LOL

treeman:
Jag gillar dig som du är. Galen, arg och vild.

kullan skrev:treeman:
Jag gillar dig som du är. Galen, arg och vild.

Mäh du avslöjar ju mig! Sluta

treeman skrev:

kullan skrev:treeman:
Jag gillar dig som du är. Galen, arg och vild.

Mäh du avslöjar ju mig! Sluta

Sorry kompis.

kullan skrev:Sorry kompis.

Skojade!

treeman skrev:

kullan skrev:Sorry kompis.

Skojade!

Tänk det förstod jag nästan. Dude.