Debbido skrev:Jag är FÖR NL:s metod att köra bort fulla, skrikande människor till särskilda områden, där de kan få tak över huvudet och supa på, utan att störa alla andra. (Förutsatt att behandlingshem finns. Det gör det.) B-laget sitter och zippar öl på puben. Poliser överallt. Lugn och ro.

Jag har själv bott i Nederländerna och varit på semester där ett flertal gånger. Jag vet inte riktigt vad du menar med dessa "särskilda områden" och vilka städer du har besökt. Men i de flesta städer ser man en hel del uteliggare som inte heller verkar skämmas för att de är det, ofta kommer de fram och frågar om man kan avvara en euro eller två. Mer poliser tycker jag inte heller att dem har.

Själv så vill jag komma bort från Sverige så fort som möjligt. Bodde några månader i Nederländerna men jag klarade inte av skitjobben som man fick pga att man inte har någon utbildning. Ungdomslönerna är betydligt sämre jämfört med Sverige, dock så är det inte omöjligt att få jobb som det är i Sverige.

Planerar att flytta tillbaka eller emigrera till något annat land så fort jag skaffat mig en utbildning.

Ikväll bokade jag äntligen flygbiljetten till Skottland, enkel resa!

Jag hoppas att mitt X där ska kunna ge mig en god inblick i det skotska sättet att leva. Han sa att jag inte behövde boka återresa nu: "Du får gärna stanna resten av livet!"

Tja... - why not?

Sedan jag började denna tråd har jag förlorat det mesta som kunde kallas ett liv i gemenskap med det omgivande samhället. Någon har splittrat kontakten mellan mig och min son i relativt hög grad. Det var just detta som BAND mig vid Sverige. Nu är jag fri att göra vad jag vill och orkar. Jag vet att det finns kulturer som är mer tillåtande. De kan t o m uppskatta annorlunda människor. Har jag fel så har jag. Man måste våga för att vinna. Jag känner att jag måste ta reda på hur det är, som om någon knuffar mig i ryggen.

En man hoppade från Uddevallabron och dog nyss. En otroligt vacker bro. Här gillar vi hög materiell standard, men hur en sjuklig, ensam 70-åring har det - vem bryr sig?
I Skotland hade han kanske nöjt sig med att gå till puben och ta en öl och prata med folk? Där är ingen för gammal för den typen av umgänge. Det måste finna mötesplatser som inte grundas på fysiska prestanda.

Jag städar låda efter låda och jobbar på rensa upp inför en radikal livsomläggning.
Jag kommer att bli en flykting som flyr ensamhet, mobbning och utstötning, dvs förföljelse. De som vill tro att Sverige är det bästa landet i världen får gärna göra det, men jag kan inte se det så. Det har förekommit utvandring härifrån förr. Det kan finnas många skäl till emigration förutom djup fattigdom.

Kanske mina tankar på att flytta till en öppnare pub-kultur kom lite väl sent. Jag åker ut och in på akuten. Infektioner. Inget immunförsvar kvar. Och detta snålande med penicillin. Som väl är har jag en ny ask och motarbetar halsflussen, lunginflammationen och urinvägsinfektionen. Ska röntga lungan igen. De menar att en liten lunginflammation är nog för att däcka mig för gott.

Jag har plågats så av denna eviga isolering i sjuksängen. När jag varit bättre har det inte funnits någonstans att gå för att få lite mänsklig gemenskap. Är som ett emotionellt benrangel.

Den 8:e går planet till Skottland. Jag ska på, dead or alive! Sedan har jag två veckor att känna efter hur jag passar som skotte!

Den extremt höga medelåldern på pubbesökarna i norra Skottland är ökänd. Så där borde jag väl passa in? Jag tänker kämpa in i det sista mot denna djävulska ensamhet där ingen någonsin bjuder in den sjuke till lite kaffe typ. Vi har murar omkring oss. Om jag trivs kan immunförsvaret gå uppåt, tror jag. Annars får jag väl dö med en whisky i handen med utsikt över Loch Lomond.

Drömmen om ett öppnare land är allt jag nu har kvar sedan jag har förlorat min son till en kvinna som förbjuder honom att träffa mig för det mesta. Min son är död för mig nu. Jag har ingenting kvar i Sverige. Ingen släkt som vill träffa mig. För att jag är multisjuk. Då blir det ättestupa.

Min klan är en clown. The Irwings family klan är mer intakt. Hmm...

Ibland men jag pallar helt enkelt inte. Det är för omständligt och jag är ändå inte särskilt social, föredrar att inte behöva prata med alla människor jag möter. Inte för att det är något fel på dem eller så utan att för att jag inte är så pratsam. I perioder hatar jag att prata så mycket att behöva säga ett enda ord irriterar mig enormt

Jag säger inte att Sverige är bästa stället på jorden, eller sämsta heller för den delen. Det är och eftersom jag redan bor här är det lättast att bo kvar.

Ja. Till Norge . Eller till någon svensktalande del av Finland *vinkar till Altus och till BMW*.

Jag var förresten i just Norge i två veckor nyligen, och det var faktiskt kännslomässigt inte helt lätt att åka tillbaka till Sverige...

Skulle vara intressant att bo i fransktalande Quebec i Kanada. Gå på kurs i Franska och försöka smälta in där och se hur länge det dröjer innan man kan språket så bra att man kan förstå vad folk säger. Nu kan jag högst tre ord på Franska. Kanada är ju berömt som invandrarland. Undrar vad de tänker om oss Svenskar.

Jag höll på att säga att det är vad jag ska göra oxå. Emigrera från Mora till Norrköping.

Har lekt med tanken, har ju släkt i Spanien, alternativt nått engelskspråkigt land.
Men det tar stop när jag börjar tänka på allt man måste göra vid en sådan utvandring. :/

geocache skrev:Ja. Till Norge . Eller till någon svensktalande del av Finland *vinkar till Altus och till BMW*.

Jag var förresten i just Norge i två veckor nyligen, och det var faktiskt kännslomässigt inte helt lätt att åka tillbaka till Sverige...

Jag gillar verkligen norskarna. De har mer värme och närhet till varandra (tja förutom Anders då...) Men min pension räcker ju inte till något där. Omöjligt.
Men vatten måste det finnas, annars torkar jag ut, som fisk.

Min skotte, på skotska västkusten jobbar hårt på att förbättra ett hus han hyrt där. Han skulle nog önska att jag stannar där med honom resten av livet. Eftersom det inte är så långt i mitt fall så får jag nog överväga erbjudandet.

På Facebook har jag fått kontakt med en man som var gift med min fd sambos andra hustru. Min sambo var från Vancouver även om han bodde världen runt. Mannen som kontaktat mig är också från Vancouver.

Tja, det finns många västkustar att sitta vid och beundra utsikten. Världen är stor. Att jag inte emigrerat än beror nog på att bandet till min son var för starkt. Han behövde min hjälp så ofta och nu---det finns pengar inom räckhåll, men kroppen är så svag. Shit! Alltid är det något som fattas.

Det är bra att "kulturresa" tycker jag, för man blir bemött på olika sätt i olika länder, går hem bättre eller sämre. Om man inte gillar att snacka med folk så är det väl bra i Sverige. Här kan man sitta på en stubbe med miltals med tallar framför sig och vänta på att få syn på en älg. Om man gillar sånt så.

Jag har väl tänkt tanken, men nu när jag ser att alla ni andra vill emigrera, så kan ju jag lika gärna stanna kvar. Varför fly till det man vill fly ifrån?

adhderic skrev:Skulle vara intressant att bo i fransktalande Quebec i Kanada. Gå på kurs i Franska och försöka smälta in där och se hur länge det dröjer innan man kan språket så bra att man kan förstå vad folk säger. Nu kan jag högst tre ord på Franska. Kanada är ju berömt som invandrarland. Undrar vad de tänker om oss Svenskar.

Jag hade en kanadensisk man i 7 år. (Han hade bott en del i England också). Han var från väst, Vancouver. Vad han tyckte om oss svenskar?

Vi är kraftigt styrda av Jantelagen, alldeles för lite Go
Vi är så hämmade och tillbakadragna
Vi är så lite gästvänliga och kritiska att han fick en chock
Vi ska vara så normala så det är som om vi går på slak lina för det mesta
Han förstod inte att jag inte skulle kunna ge ut mina sånger med ord som "Gud" i på den allmänna marknaden. Det är ju inget fult ord i USA eller Canada. (Han var själv troende på ett privat och oreligiöst sätt)
Han fattade inte att vi betraktar marijuana som knark? Knark är ju heroin etc.

Men han pratade sällan negativt. Han var väldigt positiv: Allting är möjligt!

Debbido skrev:Han förstod inte att jag inte skulle kunna ge ut mina sånger med ord som "Gud" i på den allmänna marknaden. Det är ju inget fult ord i USA eller Canada. (Han var själv troende på ett privat och oreligiöst sätt)

Troende på ett oreligöst vis? Hur menar du då?

Debbido skrev:Han fattade inte att vi betraktar marijuana som knark? Knark är ju heroin etc.

Det är knappast unikt för Sverige, det är olagligt i många länder.

Debbido skrev:Det är bra att "kulturresa" tycker jag, för man blir bemött på olika sätt i olika länder, går hem bättre eller sämre. Om man inte gillar att snacka med folk så är det väl bra i Sverige. Här kan man sitta på en stubbe med miltals med tallar framför sig och vänta på att få syn på en älg. Om man gillar sånt så.

Nej, jag är inte särskilt social eller talför men inte sitter jag på en stubbe och glor på älgar för det. Jag använder Internet och kommunicerar den vägen. Jag känner inte igen mig i din beskrivning av svenskar, men lite ledsamt är det med ditt och andras hackande på Sverige och dess invånare, jag säger inte att vi är bättre människor än andra eller att vårt samhälle är överlägset. Men bara för att man inte är supersocial och babblar för jämnan betyder det inte att man inte har några känslor. Vi är inte hellre sämre än några andra, och jag blir ledsen när folk skriver hur värdelöst allt svenskt är.
Vilket antagligen kvittar eftersom jag ändå bara är en stel värdelös typ i vissas ögon.

Tänker dock inte tjafsa mer, jag vill inte bråka men var tvungen att försvara min rätt att existera.

Jag menar bara att ord som Gud eller Jesus är så laddade att de inte kan ges ut på den allmänna marknaden. "If Jesus were one of us sitting on a bus on his way home" låg på tracklistorna eftersom man i USA inte hackar på dem som har en tro. Det gör man här.

Min sånger är "nyandlig" musik och skulle kanske funka på vissa grupper, alla andra som flyter omkring bland möjliga livsåskådningar.(Om jag kunde dataprogram)

Det finns jättefina svenskar. Jag hatar dem inte, men de accepterar mig inte som vän, medan fler personer från andra kulturer gör det.

Det behövs Public houses där man kan få lov att prata med folk, åtgädsprogram mot ensmaheten. Jag kan berätta sen hur det gick med mina pubrundor i Skottland!

Fick en chock när jag tvättat, köpt sommarkläder och skulle packa. Skottland har vårtemperaturer med regn under sommaren. 15 grader verkar vara norm + regn + storm. Så jag tog bort de vitaste kläderna och la ned en del tuffa Pubkläder. Jeans med en massa tröjor och två jackor hoppas jag ska klara mig på the Highlands. Svarta boots etc.

Men ska jag ska ju mest borra mig in i skottarnas hjärnor för att få veta om de tar hand om varandra eller kastar de sjuka på soptippen "Utanförskapet".

Frågan är: Vilka kulturer tar bäst hand om de sjuka eller dem med små AS-drag?

Man behöver inte helt döma ut något särskilt folk utan bara söka sig till en kultur där man lite bättre accepterad

... funkar norden? Som eu?


Frågan är - kan jag ta med mig mitt muppbidrag till ISLAND och leva där?


Vilka länder är legala alternativ?

vad händer om jag drar permanent till thailand?

Vad skiljer ekominin där mot här.?

Kan man leva ett bra live on the islands of BJRK!??

Are WHE THE SAME.

ARE WHE ACCEPABLRE?N

vAr min motpart fortælle for mig frraaaannké


Cpount it be dooooooone?

Man får inget bostadstillägg.

Va, funderar du på att överge oss?

Många flyttar ju utomlands som pensionär, vet inte om det gäller samma regler för oss som är sjukpensionärer: http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Re ... na-pengar/

konkret, jag övergiver ingetn nätet är globlat


kan min ekonomi flyttas till annat land?

världen vill mig väl .

ä



sova

Sådant står troligen inte på FK:s hemsida. FK driver nämligen arbetslinjen och då kan man inte berätta om sådant som kan få folk att fly till varmare länder och aldrig drömma om arbetspraktik, lönebidrag, "slippa utanförskap" etc.

Det här borde gälla vare sig man är förtidspensionär el ålderspensionär:

Inom EU får du sjukvård genom Försäkringskassans EU-kort. Svensk sjukvård har jämförelsevis mycket goda resultat, men väldigt långa köer. När du flyttat utomlands och besöker Sverige har du bara rätt till akutsjukvård. Mindre akuta åtgärder som till exempel höftledsoperationer måste ske i ditt nya hemland.
Utanför EU behöver du en privat sjukvårdsförsäkring. Taxzero beräknar kostnaden till cirka 2 000 kr/månad, medan Erik J Olsson menar att 3 000 kr är mer realistiskt, särskilt om du ska resa mycket och vill ha en internationell försäkring. Ju äldre du blir, desto dyrare blir försäkringen.
Privat sjukvårdsförsäkring kan vara nödvändig även inom EU, beroende på hur det aktuella landets sjukvårdssystem ser ut och vilka krav du har på kvalitet, engelskspråkig personal osv.

http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Re ... na-pengar/

Så här skriver FK ("Fråga Hanna"):

Inkomstrelaterad sjukersättning betalas ut till dig oavsett i vilket land du bor. Har du sjukersättning i form av garantiersättning kan du däremot bara ta med dig den till länder inom EU/EES, Schweiz och Kanada. Om du flyttar utomlands permanent så ska du anmäla det till Försäkringskassan.

det e nåt för de som vill fly.