Lakrits:

Har precis samma erfarenhet som du. Jag är för självständig för att hamna hos hab, men behöver ändå stundom hjälp med mediciner, typ utskrivning eller ställa frågor ang utsättningsförsök mm.

Min gamla mottagning tar inte emot mej eftersom de inte behandlar NPF längre. Min förra läkare, extremt duktig btw, tar inte emot mej eftersom hon sitter på mottagningen för utredningar och jag är ju färdigutredd. Hab behöver jag inte för de tar emot färdigutredda personer som behöver praktisk hjälp i vardagen, något som jag är bra på att ordna själv.

Vettefan vad jag ska göra när mina recept går ut...

Men weasley, hab får inte skriva ut recept! Nu får jag lust att skriva, "det var då självaste faaan!".

Det börjar hopa sig med problem, och det verkar finnas anledning att vi tar kontakt med Socialstyrelsen om det här. Det verkar verkligen vara ett ökande problem, precis som patientnämnden sade.

Den som inte vill anmäla till SoS: RING PATIENTNÄMNDEN! De rapporterar allt det här uppåt, och märker de som styr att det håller på att gå åt helvete för sådana som oss, och att det inte är undantag, så kommer de troligtvis att reagera. Och det fortare än om vi bara gnäller här eller i vardagen. Patientnämnden var lätt att prata med, och man behöver inte göra någon formell anmälan eller liknande. De sköter rapporteringen.

Bror Duktig skrev:Men weasley, hab får inte skriva ut recept!

Jag vet! Det är därför jag för tillfället befinner mej i ett ingenmansland.

Jag tillhör inte min gamla mottagning för de arbetar inte med NPF längre.
Jag tillhör inte hab för jag behöver inte specialhjälp och de har inget att göra med mediciner.
Jag tilhör inte min gamla doktor för hon sysslar bara med utredningar och jag är färdigutredd.

Ska jag gå till VC och förnya mina recept? Men de har ju ingen aning om min historia. Och en fast läkare där är ju bara att glömma.

weasley skrev:

Bror Duktig skrev:Men weasley, hab får inte skriva ut recept!

Ska jag gå till VC och förnya mina recept? Men de har ju ingen aning om min historia. Och en fast läkare där är ju bara att glömma.

Jo, jag antar att det är det du ska göra. Den infon fick i varje fall jag då jag blev utkickad från närpsykiatrin. Det är min husläkare/vårdcentralen som ska skriva ut mediciner, läkarintyg mm.

Jag har bara "fixat" den vård jag velat ha. Jag får ångest om jag inte får den vilket gör att jag liksom vägrar bollas runt. Dumt många behöver bli smått aggressiva för att få det de har laglig rätt till.

Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

MsTibbs skrev:Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

Vilken typ av kontakt har du på psyk? Har psyk aldrig försökt avsluta kontakten med dig för att det är habs "ansvarsområde"?

Samma här, ingen vill ta ansvar för mig...Känns riktigt sorgligt att man bara slängs iväg som värdelöst skräp i samhället.

TheLooser skrev:

MsTibbs skrev:Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

Vilken typ av kontakt har du på psyk? Har psyk aldrig försökt avsluta kontakten med dig för att det är habs "ansvarsområde"?

På psyk har jag läkare för det medicinska (diagnoser + mediciner) och en sjuksköterska för Concertauppföljning. Jag tar även blodprov på vårdcentralen. Sen har jag haft psykolog sista halvåret, grupp/individuell terapi för känslor och träffat henne även på en akuttid (dagen efter). Även har jag fått bra kontakt per telefon när jag blev litet uppvarvad och fick höjd medicin. Psyk frågar om jag vill ha ny läkartid men sist sa jag nej behövs inte just nu. Nu tyckte psykologen jag behövde ett läkarbesök pga psykotiska symtom (ej akut) så fick tid tre veckor efter (inkluderat semester!). Psyk vill träffa mig oftare än jag ansett jag behöver. Har mycket bra kontakt.

På Vuxhab har jag haft psykolog ca 2,5 år, basal kroppskännedom, sociala gruppen, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Psykologen avslutades då hon tyckte jag blev friskare av mediciner än av samtalen. Har just nu bara sociala gruppen, men de säger det bara är att jag hör av mig om jag behöver något så kommer de aktualisera mig igen.

Hab är för mig ett ställe dit du kan vända dig för enklare samtalskontakter, hjälpmedel eller kontakt med arbetsterapeut. Själv har jag trivts bättre inom allmänpsykiatrin, där jag fram till i våras hade kontakt, men sen skickade de mig till en privat läkare för alla som fått vård i mer än tre år fick inte gå kvar.

Med undantag för personer med bipolär sjukdom. Det ansågs vara såpass allvarligt. Och ja, det kan vara svårare att behandla en patient med Asperger som samtidigt är bipolär, du kan svara annorlunda på medicinerna, men det är ändå psykiatrins ansvar.

MsTibbs skrev: På psyk har jag läkare för det medicinska (diagnoser + mediciner) och en sjuksköterska för Concertauppföljning. Jag tar även blodprov på vårdcentralen. Sen har jag haft psykolog sista halvåret, grupp/individuell terapi för känslor och träffat henne även på en akuttid (dagen efter). Även har jag fått bra kontakt per telefon när jag blev litet uppvarvad och fick höjd medicin. Psyk frågar om jag vill ha ny läkartid men sist sa jag nej behövs inte just nu. Nu tyckte psykologen jag behövde ett läkarbesök pga psykotiska symtom (ej akut) så fick tid tre veckor efter (inkluderat semester!). Psyk vill träffa mig oftare än jag ansett jag behöver. Har mycket bra kontakt.

På Vuxhab har jag haft psykolog ca 2,5 år, basal kroppskännedom, sociala gruppen, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Psykologen avslutades då hon tyckte jag blev friskare av mediciner än av samtalen. Har just nu bara sociala gruppen, men de säger det bara är att jag hör av mig om jag behöver något så kommer de aktualisera mig igen.

Tydligen så fungerar det väldigt olika på var i landet man bor och vilket landsting man tillhör. Min psykklink gör allt som står i deras makt för att göra sig av med så många patienter som möjligt utan att bryta mot lagen. Kontakten med psyk är dessutom tidsbegränsad och får inte pågå hur lång tid som helst. När "tidsgränsen" är passerad är kontakten avslutad oavsett hur sjuk eller frisk man är. Patienternas framtida öde och hälsa tar dom inget ansvar för. Du verkar ha haft turen att hamna på en väldigt bra psyk och hab klinik.

Vilka utreder om man är bipolär?

kullan skrev:Vilka utreder om man är bipolär?

Det är väll en psykiatriker på en allmänpsykiatrisk mottagning. Det är även en utav differnsialdiagnoserna till ADHD så om du gjorde en ADHD utredning när du gjorde din NPF-utredning så bör du vara utred för det.

slackern skrev:

kullan skrev:Vilka utreder om man är bipolär?

Det är väll en psykiatriker på en allmänpsykiatrisk mottagning. Det är även en utav differnsialdiagnoserna till ADHD så om du gjorde en ADHD utredning när du gjorde din NPF-utredning så bör du vara utred för det.

Nja, de var så säkra på att jag hade AS så utredningen var rätt inriktad på det. Någon annan diagnos utreddes inte. Vad jag vet.

Min ytredning gjordes på Vuxenhabiliteringen av en Psykolog som inte har några särskilda kunskaper i NPF. Vilket märktes rätt tydligt då han läste innantill i sina pärmar hela tiden. Men jag är rätt säker på att det inte är " bara " Asperger jag har. Det måste va nåt mer.

Jag har haft kontakt med psyk sedan påsk 2008, så att jag är "över 3-årsgränsen" så verkar inte finnas här.

När man utreder AS och ADHD skall schizofreni uteslutas och förmodligen bipolär beaktas, men jag fick bara frågan "hör du röster?" och that's it. Så mycket till schiz eller bipolärutredning hade inte jag i alla fall. Hade privat psykolog då.

Tillägg:

Jag utreddes för
* AS/ADHD av privat psykolog.
* Depp/psykotisk störning/bipolär av psykiater på öppenpsyk.
* Borderline av psykolog på öppenpsyk (men i praktiken hade psykiater redan "ställt" den innan)

Känner med er alla. Själv håller jag på att vänta på specialist teamet att göra utredning (sedan mars 2011), då första utredning har inte gett några konkreta svar. Dem visste inte om mitt beteende beror på AS eller uppväxt och så tyckte dem att flera intressen inte överensstämmer med AS. Något jag tycker ät helt galet... Men men.. det gäller vänta och se...

Det är intressant att läsa om er som har något mer förutom AS och vården ni får (eller inte får rättare sagt). Bipolär jag med, och det var inte lätt för dem att upptäcka det då många läkare inte läser journalen (otroligt!). Att få hjälp från vår kära vård är svårt. Har ett tips iaf. På psyket eller hos min psykolog (kommer ej ihåg) fick jag tel. nummer till samverkar teamet eller vad dem nu heter ifall jag behövde prata med någon akut. Det var en riktig trevlig kvinna jag talade med och hennes råd till mig var att ansöka om kontakt person hos kommunen.

Jag fick gå på två intervju med socialen och svarade på deras frågor. Dem hade förståelse för mina svårigheter och det var ok om jag avbokade tiden för intervju samma dag (jag har förklarat om min panikångest mm..). Man får 2 kontakt personer från rehabteamet. Dessa har hjälp mig med det mesta. Dem ringer min läkare om det finns något jag behöver. Dem har ordnat möte med färdtjänst och hjälpt mig att prata med dessa. Dem kan göra det mesta som man har svårt med när det gäller kontakt med olika ställen. Deras jobb är också att finnas för en ifall man vill träna på något, som att tvätta, gå ut, ta bussen eller vad som helst...


Hoppas denna information kan vara till nytta för någon.

Hej. Jag är ny på forumet så jag hoppas att ni frågar om jag är otydlig i mitt språk eller liknande.

Jag fick diagnosen Bipolär sjukdom i oktober 2013. Arbetsförmedlingen var de som skickade remiss till psykiatrin då jag fick höga poäng på arbetspsykologens tester som gav utslag för depression, ångest, social fobi samt indikation inom autismspektrumtillstånd.

Jag hamnade hos en läkare som snabbt satte diagnosen bipolär sjukdom samt ville ge mig mediciner. jag tyckte diagnosen gav viss förklaring och efter 1000 sidor läsning förstod jag såklart att det är det jag har, men det förklarade inte allt. mina personlighetsdrag är ju knappast något som påverkas av bipolär sjukdom. gången efter så propsade jag på att få en utredning om ev diagnos inom autismspektrumtillstånd. har förstått att det är vanligt att man ofta blir feldiagnosticerad.

Iaf så var jag hos psykologen igår och utredningen börjar närma sig sitt slut. Mycket indikerar på att jag har AS, men att jag är väldigt högfungerande. vet inte om jag känner mig så högfungerande, känner mig ganska konstig. har lärt mig att kompensera för mina brister, men det betyder inte att jag mår dåligt.

Problemet är att jag nu ska välja om det är bipolär sjukdom eller AS som är mest handikappande. för väljer jag AS så blir jag inskriven på habiliteringen, står under LSS osv, men då får jag inte vara inskriven på psykiatrin och tvärtom. jag tycker det är otroligt märkligt att man inte kan få hjälp med båda .

Psykologen menar på att det enda som hjälper när man har AS är att få kunskap om sin sjukdom och det behöver man inte habiliteringens hjälp med. vad säger ni här inne om detta?

En annan sak är att jag reagerar oftast dåligt med mediciner, får motsatt effekt eller de värsta biverkningarna. då påstår läkaren och psykologen att det beror på att jag inte är tillräckligt positiv till mediciner . men visst är det något som händer många med AS?

Moderator: Slog ihop med en tidigare tråd om samma ämne.

Välkommen i gänget! Är för ofokuserad för att skriva nått vettigt just nu...

Hej,och välkommen hit


Det dom sagt till dig låter märkligt, det borde väl vara så att Psykiatrin ansvarar för bipolär och habiliteringens ansvarar för AS, och har man båda så ska man rimligtvis få hjälp för båda.

Jag har AS och ADD och får hjälp från båda ställena, konstigt vore annars tänker jag.

Det där om att man kan lära sig om AS utan att gå till habiliteringens stämmer ju men för mig fyller dom endå en viktig roll psykiatrin inte kan fylla, det är trotts allt skillnad och jag är tveksam till inom psykiatrin.


Jag har hört att en del med AS reagerar annorlunda på mediciner, och dessutom tror jag felmedicinering är vanligt.


Det låter som dom vart otydliga och visat dålig respekt och hänsyn för dina tankar och känslor.


Vet inte vad jag ska kunna ge dig för råd eller så, men jag kan bekräfta din känsla av att du blivit illa och märkligt bemött.

Tack så mycket Mrs Tibbs !

Petrus: tack så hemskt mycket för dina ord . jag har känt mig så otroligt kränkt både av läkaren och psykologen . läkaren har liksom dumförklarat mig för att jag är skeptisk mot att stoppa i mig vad som helst. men kan jag inte ens äta Alvedon eller Ipren så är det klart att jag blir fundersam om jag törs ta något starkare. för några år sedan fick jag antidepressiva och blev inlagd på psyket pga tabletterna så jag vill inte hamna i samma situation igen såklart. jag fick inte ens veta vad bipolär sjukdom var för något av läkaren som satte diagnosen utan jag ombads att gå hem och googla samt ta medicinen. helt sjukt!

när jag har varit hos psykologen har jag haft svårt att känna mig sammanhängande i mina tankar eftersom jag är inne i ett skov med min bipolära sjukdom och då har psykologen blivit otålig vilket inte hjälper till. jag kan lättare förklara saker via skrift, men muntligt har jag svårt med och har alltid haft, speciellt när man inte i förväg vet vad personen ifråga ska ställa för frågor.
jag lider även av sjukhusfobi så för mig innebär det en stor prestation att öht komma dit. min sjukhusfobi kan dock inte de hjälpa mig med på psykiatrin eftersom det inte är någon riktig diagnos .

jag ska byta psykiatrimottagning. får åka 5 mil istället för att gå 2 km hemifrån, men jag måste ha någon vettig att få prata med som inte dumförklarar mig..

psykologen säger att jag ska ta upp saker med läkaren och läkaren säger att jag ska prata med psykologen så jag blir tokig på det här.

men jag blir otroligt glad över att få ett varmt välkommande här och stöttning, det betyder otroligt mycket

MsTibbs skrev:Välkommen i gänget!

Tänkte just säga det! Känner igen mycket!

Lunaria skrev:för väljer jag AS så blir jag inskriven på habiliteringen, står under LSS osv, men då får jag inte vara inskriven på psykiatrin och tvärtom. jag tycker det är otroligt märkligt att man inte kan få hjälp med båda .

Ja, rivaliteten mellan LSS och vården är klassisk.

Jag kan bara hålla med om att det låter väldigt konstigt att du måste välja mellan att få psykologisk hjälp eller hjälp från habiliteringen, klart du behöver hjälp med både din bipolära sjukdom och att hantera din AS.

Stämmer det verkligen att man varken kan få hjälp från habiliteringen (landstinget) el LSS (kommunen) om inte AS är ens huvuddiagnos? Kan du kolla det med Hab och kommunen?

AS och bipolär sjukdom verkar inte vara ovanligt: aspergers-syndrom-bipolar-sjukdom-t13728.html

Jag hade bipolär (numera schizoaffektiv av bipolär typ) och har en stadig kontakt hos öppenvården, psyk. OCH Vuxenhabilteringen, även om min kontakt där nu endast är en samtalsgrupp. Har även boendestöd med aspergerinriktning. Aldrig några problem, trots att Värmlandsvården kritiserats!