Sheyen skrev:

slackern skrev:Det var matgar som sa att man inte kan ha HFA om man har ett IQ under 80 så det får du ta med honom.

Det spelar ingen roll vem som sa så. Jag har HFA som diagnos.

Det är jag övertygad om att du har och har inte ifrågasatt den vad jag vet om.

HFA är alltså HÖGFUNGERANDE autism Tror det går att hitta ett antal Nobelpristagare med den diagnosen.

matgar skrev:Förstår inte riktugt hur du tänker.
Gränsen för den informella benämningen HFA är 80 så vitt jag vet, och har ingen övre gräns.

Vad de har sagt till mig så är det IQ över 70 som gäller.

matgar skrev:Högbegåvad men lågfungerande.

Vad de har sagt till mig så tänder de så. För till mig har de sagt att jag är högbegåvad men vardagsmässigt/levnadsmässigt lågfungerande.

IQ är oftast inte ett värde som är helt fast. Vi föds med en potential för ett spann över ett antal IQ-poäng, exempelvis 112-128. Det betyder att man kan "träna upp" sin IQ. Den träningen kan bestå i att man får goda förutsättningar under uppväxten där omgivningen troligen lär en den typen av tänkande. Det skulle få anse är fusk. Men om man sätter sig och lär in specifikt IQ-testsuppgifter så ses det gärna som fusk, om man på det sättet lyckas förbättra sina resultat. Men egentligen optimerar man bara sin potential på egen hand, så att säga.

Vad jag förstod när jag läste om detta så ser forskningen på det som så att det finns en övre gräns ändå för vad man kan "träna" sig till och det är toppen av spannet, alltså 128 i mitt exempel ovan. Potentialen kan sträcka sig över upp till 15-20 poäng är teorin (detta är väl troligen något slags medel så det potentiella spannet kan vara ännu större än 15-20 IQ-poäng i enskilda fall). Får man bra stöd och extra gott omhändertagande hamnar man i toppen av sin potential. Få man dåligt stöd och taskigt omhändertagande hamnar man i botten och har man någonstans mittemellan när det gäller stöd och omhändertagande ligger man någonstans i mitten av "sitt eget" spann. (Psychology, Ronald E. Smith, 1993, s. 357 ff).

Det genetiska arvet skulle i dessa teorier spela roll för var detta möjliga IQ-spann troligen hamnar. Har man föräldrar med låg IQ så hamnar spannet förhållandevis låg, har man föräldrar med medel IQ hamnar man själv i ett medelspann etc.

Min dotter med diagnos HFA fick medel IQ 72 under utredningen. Både jag och hennes pappa har gjort tester och båda ligger över IQ 130. När det gäller omhändertagandet ligger vi väl runt medel till god, hoppas jag.

Så vad gick "fel", om man nu ska lägg stor vikt vid detta mått?

Min dotters ålder vid utredningen kan göra testresultatet osäkert, hon var 8 år, och det är tydligen svårare att få rättvisande resultat på barn även om testerna givetvis är anpassade. Hon vägrade att utföra en rad uppgifter eftersom hon ville veta hur man skulle göra, vilket hon inte fick.
En annan förklaring kan var någon slags hjärnskada, hennes hjärna kan ha drabbats av syrebrist både vid födseln och vid ett senare tillfälle under hennes första år.
Eller så kan det vara så att jag är totalt blind för hur pass "god" mor jag är och egentligen är fruktansvärt dålig på att tillgodose hennes behov så hon har varit utsatt för både fysisk och psykisk svält.
Testen utfördes muntligt i en social interaktion och det utredare är intresserade av är ju inte bara resultatet på testen utan hur den interaktionen fungerar. Att dottern var rigid och vägrade svara sade dem en hel del om hennes problem förutom den ojämnhet som kom fram när det gäller hennes begåvningsprofil.

Enligt mig, som mycket partisk mor , så är flickan inte alls svagbegåvad som resultatet tyder på. Hon har många begåvningar och dessutom är man inte sin begåvning i alls lika stor utsträckning som man är sin personlighet och som personlighet är hon i mångt och mycket en underbar person.

För mig personligen när jag gjorde WAIS under min egen utredning så var det svåraste med den just att det var en muntlig test och att jag var tvungen att interagera med testledaren. Detta tyckte jag själv drog ner min förmåga, jag hade hellre gjort testen med en dator t ex. Men syftet med att göra den muntligt handlade (tror jag, eftersom det framgick under dotterns utredning att det var så då) om att kolla hur jag samspelade under den stressen det innebär att leverera rätta svar under viss tidspress.
Omdömet efter utredningen blev också att jag har svårigheter med det sociala samspelet, alltså fyller jag vissa kriterier för Asperger, men inte alla.

Om man ska vara petig finns diagnosen HFA inte officiellt och kan därför inte ha någon IQ-gräns. Det har bara kommit att användas för personer med autism utan begåvningshandikapp. Den officiella diagnosen är alltid autism. Kolla ICD-koderna t ex, HFA finns inte med alls.

Angelic Fruitcake skrev:Om man ska vara petig finns diagnosen HFA inte officiellt och kan därför inte ha någon IQ-gräns. Det har bara kommit att användas för personer med autism utan begåvningshandikapp. Den officiella diagnosen är alltid autism. Kolla ICD-koderna t ex, HFA finns inte med alls.

Det håller jag med dej om men den används dock inom vården för att skilja mellan lågbegåvade med autism som har ett IQ lägre än 70 och högfungerade med autism som har ett IQ högre än 70.

Aspergers syndrom och högfungerande autism kan båda definieras som autism hos normal- eller välbegåvade personer. Den avgörande skillnaden är utvecklingen under de tre första levnadsåren.

Aspergers syndrom är en diagnos som finns beskriven med ett antal diagnoskriterier. Högfungerande autism är däremot inte en egen diagnos. Den egentliga diagnosen heter autistiskt syndrom. "Högfungerande" är ett komplement till denna diagnos.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... rande.html

Jag hamnade över genomsnittet generellt på mitt waistest.
Min utredare ville inte ge mig diagnos direkt eftersom hon blev förvirrad av detta faktum.
Men jag träffade en överläkare som inte tvekade en minut, utan tog tag i saken. Nu får jag slutgiltig diagnos i September.

Asperger, eller autistisk spektrum störning.

Jag tror inte på min egen intelligens tror jag. Varför?- Jag förstår den inte.
Testet var mest stressande, men vissa delar roliga. Jag älskade att pussla och det gick mkt fort.
Andra delar gick mkt långsamt för mig.

En siffra säger mkt lite om en person tycker jag.
Min siffra la jag inte ens på minnet. Vet inte varför?

Vad gör man med sådan information?

Nosie skrev:Jag hamnade över genomsnittet generellt på mitt waistest.
Min utredare ville inte ge mig diagnos direkt eftersom hon blev förvirrad av detta faktum.
Men jag träffade en överläkare som inte tvekade en minut, utan tog tag i saken. Nu får jag slutgiltig diagnos i September.

Asperger, eller autistisk spektrum störning.

Fick din utredare ens ge dig en diagnos?
Min utredare var psykolog, och jag var tvungen att träffa en överläkare innan jag kunde få en diagnos.
Tror endast att MD's får sätta diagnoser(?).

matgar skrev:Fick din utredare ens ge dig en diagnos?
Min utredare var psykolog, och jag var tvungen att träffa en överläkare innan jag kunde få en diagnos.
Tror endast att MD's får sätta diagnoser(?).

Absolut inte. Alla legitimerade yrken inom psykiatrin är berättigade att sätta diagnos. Se är det en fråga om lämplighet att om en psykolog haft behandlingskontakt längre tid eller utrett en patient medan läkaren träffat patienten en eller två gånger så ska naturligtvis psykologen sätta diagnos. Men sen råder det gamla tjafset om att endast läkare sätter diagnoser kvar, men det är helt fel. Finns inga föreskrifter om detta varken i lag eller riktlinjer på nationell nivå.

Angelic Fruitcake skrev:Om man ska vara petig finns diagnosen HFA inte officiellt och kan därför inte ha någon IQ-gräns. Det har bara kommit att användas för personer med autism utan begåvningshandikapp. Den officiella diagnosen är alltid autism. Kolla ICD-koderna t ex, HFA finns inte med alls.

I fyra sidor har jag suttit och läst och hela tiden tänkt "när jag läst klart ska jag skriva [det du skrev ovan]". Det är vackert när någon tar orden ur mun på en på det här sättet.

matgar skrev:Vad avgör om man är begåvad eller inte? Att kunna hålla sin hygien? Att utföra komplexa beräkningar snabbt i huvet? Att lära sig språk snabbt?

Jag tror det är hur man lär sig - liksom om man kan förstå hur en uppgift ska lösas utan att man vet det innan och att man sen kan tillämpa det på andra områden.
En savant kan bara sitt område men har inte förmågan att använda kunskapen inom andra områden.
Äsch, svårt att förklara hur jag tänker..

Själv har jag alltid fått höra att jag är så begåvad inom språk, att jag har en "språkkänsla", men på senare år har jag insett att det är nog mest tack vare att jag lärt mig utantill och kan på något sätt plocka fram det minnet. T.ex så stavar jag aldrig fel, för att jag känner hur ett ord ska skrivas. När jag skriver på dator kan jag stava fel men märker ju det om jag läser igenom. Skriver jag för hand stavar jag aldrig fel och har nog inte gjort det sen lågstadiet.

Jag ska snart göra ny begåvningsprofil, alltså WAIS. Jag vet att jag har dålig verbal förmåga och svårt att förstå det mest enkla.
Jag har alltid uppfattat mig som dum, vet inte riktigt varför.
Om någon månad är det färdigt men jag tycker det är jobbigt att få svar, samtidigt som jag gärna vill veta.
Har fått höra i hela mitt liv att jag är dum, kan det vara motsatsen..

Om man slappnar av gör man oftast bättre ifrån sig än om man oroar sig. Försök se det som en rolig utmaning. Hoppas det går bra för dig!

Om man har ojämn intelligens, handlar det då uteslutande om autismspektrum eller är det vanligt vid tex ADHD eller andra sjukdomar?

Tonic skrev:Om man har ojämn intelligens, handlar det då uteslutande om autismspektrum eller är det vanligt vid tex ADHD eller andra sjukdomar?

Det är tydligen vanligt vid ADHD med.

mar0der skrev:

totizedger skrev:Jag har läst väldigt mycket om asperger, autism, ADHD
Det är mitt specialintresse. Jag har läst att dom med autism har låg begåvning och aspisar normal eller hög begåvning. Det är skillnaderna mellan autism och asperger. Däremot så är människor med autism ofta överaktiva.

Vet inte vart du läst, men Asperger är en form/variant av autism, du formulerar dig som om det vore två helt olika saker. Snarare det som särskiljer Asperger från autismspektrumstörning eller autistiskt tillstånd, är kritieriemässigt användandet av språket i kommunicering. Sen att personer med AST ÄR lågbegåvade stämmer inte alls. Visserligen har runt 70% av personer med AST även en utvecklingsstörning men det är inte ett kriterium.

Då har nog dom som skapat den sidan skrivit fel då

Tonic skrev:Om man har ojämn intelligens, handlar det då uteslutande om autismspektrum eller är det vanligt vid tex ADHD eller andra sjukdomar?

Ojämn profil kan betyda vad som helst. Men det är endast dessa profiler som ens är intressanta att tolka. Det handlar absolut inte uteslutande om autism. Begåvningsprofilen är intressant i många frågeställningar som nivåbedömning (kan upptäcka lågbegåvning), förvärvad hjärnskada eller neuropsykiatrisk problematik. Sen är det beroende på anamnes, klinisk bedömning och profil som man gör själva psykologbedömningen och svarar på eventuell frågeställning.

Med anledning av tidigare inlägg i denna tråd om att individer med låg begåvning har svårigheter att tillgodogöra sig behandling i form av exempelvis KBT så undrar jag om det finns ett samband mellan så kallat svart vitt tänkande och låg begåvning. Kan en låg begåvning ha inverkan på en individs världsbild och syn på samhället?

Wine skrev:[…] individer med låg begåvning har svårigheter att tillgodogöra sig behandling i form av exempelvis KBT […]

Min erfarenhet av KBT är att terapeuten måste vara en mycket god pedagog för att terapin skall fungera, eftersom det handlar om att under terapeutens ledning förstå och beskriva upplevelser från sådant man utsätter sig för. Jag har svårt att se hur någon som inte har ett betydande förståndshandikapp i botten skulle få ett dåligt utbyte av KBT, förutsatt att terapeuten är duktig nog.

Svart-vitt tänkande har jag stött på överallt i samhället. Jag kopplar det snarare till dålig utbildning och bristande källkritiskt sinne, än låg begåvning. Dålig förståelse av källkritik gör att även den välutbildade får en sned bild av den sanning denne försöker finna. Här på forumet finns det användare som uppenbarligen är intelligenta, men vars världsbild är oerhört svart-vit.

Lakrits skrev:

Wine skrev:[…] individer med låg begåvning har svårigheter att tillgodogöra sig behandling i form av exempelvis KBT […]

Min erfarenhet av KBT är att terapeuten måste vara en mycket god pedagog för att terapin skall fungera, eftersom det handlar om att under terapeutens ledning förstå och beskriva upplevelser från sådant man utsätter sig för. Jag har svårt att se hur någon som inte har ett betydande förståndshandikapp i botten skulle få ett dåligt utbyte av KBT, förutsatt att terapeuten är duktig nog.

Svart-vitt tänkande har jag stött på överallt i samhället. Jag kopplar det snarare till dålig utbildning och bristande källkritiskt sinne, än låg begåvning. Dålig förståelse av källkritik gör att även den välutbildade får en sned bild av den sanning denne försöker finna. Här på forumet finns det användare som uppenbarligen är intelligenta, men vars världsbild är oerhört svart-vit.

Men om man har låg begåvning har man svårare att tillgodogöra sig behandling inom psykiatrin som exempelvis KBT (om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning). Här är ett inlägg från en annan tråd, " Varianter av KBT? Vilka erfarenheter har ni? Mild depression":

mar0der skrev:

Wine skrev:Jag antar att en person med låg begåvning då kanske inte får så god effekt (eller ingen effekt alls) av KBT med anledning av det som diskuterats i tråden om ojämn intelligens. Det är ju synd i så fall då just KBT verkar vara en sådan bra metod. Kan personligheten i någon mån kompensera för eventuella kognitiva brister så att man kan få någon effekt? Jag tänker på envishet och en positiv inställning till behandling med KBT t.ex.

Nej, förstår man inte så förstår man inte. Personligheten kan bara hjälpa till att kompensera för att dölja det utåt. Standardiserad KBT utan kännedom om att personen är lågbegåvad kommer med stor sannolikhet (men inte alltid) att leda till minskad eller tom utebliven effekt, men uppmärksammas detta kan man modifiera terapin ex. till att bli mer tydlig och beteendeinriktad. Sen kommer det även behövas mer tid och som sagt, i vissa fall kommer patienten ändå inte kunna generalisera sina kunskaper till vardagen.

När jag undrade om samband mellan svart vitt tänkande och låg begåvning tänkte jag på vad som tidigare skrivits i denna tråd om att abstraktionsförmågan är den sk exekutiva funktion som ofta saknas eller brister vid lågbegåvning.

lasseivägen skrev:HFA är alltså HÖGFUNGERANDE autism Tror det går att hitta ett antal Nobelpristagare med den diagnosen.

Ekonomipristagaren Vernon Smith, för att bara nämna en.

Wine skrev:Men om man har låg begåvning har man svårare att tillgodogöra sig behandling inom psykiatrin som exempelvis KBT (om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning).

Som jag skrev (vilket du verkade missa), så är min erfarenhet att en terapeut som även är en god pedagog lättare ser patientens förmåga att ta till sig terapin och kan som en följd av detta anpassa terapin. KBT handlar mycket om att behandla abstrakta känslor som konkreta och förstå varför de kommer och hur man kan hantera dem. Graden av abstrakt tänkande från patientens sida kan regleras beroende på förmåga, och även om KBT fokuserar på att patienten själv skall komma på saker och ting, så är det inte alltid nödvändigt. I t.ex. fobiterapisammanhang är den konkreta upplevelsen i centrum.

Alla typer av terapi kan inte tillgodogöras av alla människor. Jag kan t.ex. inte tillgodogöra mig terapiformer som bygger på andlighet och/eller rent religiösa tankesätt, trots att jag är intelligent nog att förstå vad de fiskar efter. Naturligtvis kan låg begåvning vara en black om foten vid vissa typer av terapi, men eftersom all terapi sker i samspel med en terapeut, kan man inte avfärda en lågbegåvad patient förrän terapeuten har gjort sitt för att förändra situationen.

Jag har träffat många personer med lågt IQ och dålig utbildning, som ändå är klokare än de flesta (mig inberäknad). Om de ges en chans att utvecklas i sin egen takt inom ramen för terapin, så är jag övertygad om att de kan få lika stor nytta av den som jag. Men tyvärr har de ansvariga psykologutbildningen och andra vårdutbildningar aldrig förstått vikten av ett pedagogiskt kunnande i mötet med patienten.

Lakrits skrev:Som jag skrev (vilket du verkade missa), så är min erfarenhet att en terapeut som även är en god pedagog lättare ser patientens förmåga att ta till sig terapin och kan som en följd av detta anpassa terapin.

Men det var ju ungefär så som jag skrev:

Wine skrev:Men om man har låg begåvning har man svårare att tillgodogöra sig behandling inom psykiatrin som exempelvis KBT (om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning).

Alltså har man svårare att tillgodogöra sig behandlingen eller kan inte göra det alls om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning och anpassar behandlingen efter detta.

Wine skrev:

Wine skrev:Men om man har låg begåvning har man svårare att tillgodogöra sig behandling inom psykiatrin som exempelvis KBT (om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning).

Alltså har man svårare att tillgodogöra sig behandlingen eller kan inte göra det alls om inte behandlaren känner till att det finns en låg begåvning och anpassar behandlingen efter detta.

Min poäng är att du fokuserar mer på att en person är lågbegåvad än på vårdens skyldighet (som jag ser det) att kompensera för det. Att du nämner någonting i en parentes ändrar inte på det. En vårdapparat där de anställda har en bra utbildning också i att möta patienten och kunna tala till bönder på böndernas vis och till lärde män på latin skulle på ett bättre sätt kunna hjälpa de som behöver lite fler knuffar i ryggen än vi andra.

Men det förutsätter förstås att våra grundskolor börjar lära ut svenska och andra språk på ett sätt så att eleverna efterhand lär sig att stava …