Bjäbbmonstret skrev:Ni får väl starta en då! Det verkar ju finnas tillräckliga kunskaper på forumet för att sätta upp en eller annan hemsida...

Med risk för att sink:a alla nu.

Jag tror dock att en sådan sida skulle bli en ännu extremare variant av de kontaktsiter som finns idag; det blir ännu större majoritet män som bombar sönder inboxen för någon stackars kvinna som vågat sig dit ett kort tag.

Eller så är hela sidan så passiv att ingen kommunikation sker mellan de passiva männen som utgör användarskaran.

Passiva män kommer nogi de flesta fall aldrig få något så det bästa är nog att se till att bli aktiv och aningens svinig.

Debbido skrev:Jag tror det fattas en kursbok här: "Konsten att ta kontakt med det motsatta könet". I mitt fall skulle det kanske också vara "att behålla". Jag pratar ihjäl folk. Det mest förödande är min brist på distans (integritet), att jag på ett tidigt stadium låter en massa opassande "sanningar" ramla ur min mun likt paddorna i Egypten. En NT skulle ljuga på och låta liken i garderoben få hänga där snyggt och prydligt något år eller så. Jag tar fram och skramlar med dem omedelbart, buuuh!

Det har faktiskt getts en del tips på rena kursböcker i ämnet, samt utdelats en massa råd till de desperata männen på forumet i flera trådar förut..

Det speciella med de desperata AS-männen här är ju att dom vägrar att anpassa sig en enda millimeter. Hur desperata dom än verkar så är dom fortfarande inte beredda att ändra nånting hos sig själva för att göra sig attraktiva för det motsatta könet.

När jag var ung så var jag för blyg för att försöka ragga. Istället så analyserade jag läget och skaffade mig en plan.. Min analys löd: Om jag gillar kvinnor med fina kroppar så borde dom gilla män som matchar dom fysiskt. Plan: Började gymma vid 14 års ålder medans jag väntade på att säkerheten skulle infinna sig med åldern.

Det tog tid men nu är jag där sedan ett tag. Jag har äntligen blivit någorlunda socialt mogen och vet vem jag är och vad jag vill ha.

Debbido.. Att ha den självdistansen och kunna driva lite med sig själv och vara så där charmigt rakt på sak som du är borde inte göra det omöjligt för dig.. Visst.. Dom utpräglade NT:na lägger säkert benen på ryggen men dom andra som har lite mer vett och självinsikt tycker nog som jag att det känns bra med raka puckar.

Jag skulle gissa att det mer handlar om hur man säger saker och ting som kan skrämma folk en aning än att du är rak och uppriktig. Finns en balanspunkt där som man måste lära sig känna av..

På tal om kvinnor och initiativ.. Den halvaspiga underbara tjejen jag träffar just nu berättade hur hon träffade sin exman.. Hon gick helt enkelt fram till sin chef som hon var intresserad av och sa ungefär: Jo, saken är den att jag gillar dig.. Så hur tänker du göra?

Dom gifte sig och fick 3 barn ihop och det höll i 10 år.. Som nyseparerad och en aning bränd så var hon dock lite mer reserverad så nu var det jag som fick ta kontakt och göra helt klart vad jag tyckte innan hon gav mig en chans..

Thunderchild skrev:
Det har faktiskt getts en del tips på rena kursböcker i ämnet, samt utdelats en massa råd till de desperata männen på forumet i flera trådar förut..

Det speciella med de desperata AS-männen här är ju att dom vägrar att anpassa sig en enda millimeter. Hur desperata dom än verkar så är dom fortfarande inte beredda att ändra nånting hos sig själva för att göra sig attraktiva för det motsatta könet.

Jag tar gärna själv initiativ om jag är intresserad av en man. Att sitta och vänta på att han själv ska göra det är bara slöseri med tid. Men min erfarenhet av män säger att det är sällan det faller väl ut - dels blir många så ställda av att en kvinna tar initiativ och dels vill många att det ska gå precis på deras villkor och bli precis som de har tänkt sig.

Att jämka lite och se andra möjligheter har många svårt för. Det ställs precisa krav på allt möjligt och visst kan man ha det - men då blir chanserna betydligt mindre. Kräver man sedan fullständiga garantier på att allting ska bli som man vill ha det själv i all evighet så...

Titti skrev:
Jag tar gärna själv initiativ om jag är intresserad av en man. Att sitta och vänta på att han själv ska göra det är bara slöseri med tid.

Jag håller med dig. Jag har inte heller inte tålamod till sånt. (Bortsett från om jag nån gång blivit tvärblyg) Att vänta tar för mycket energi. Men samtidigt är det nog en svaghet. Det finns en risk att man försöker forcera lite för mycket och därmed missar chanser.

Vissa människor vaknar sent men förtjänar en ärlig chans att tänka efter och reagera på det intresse man visar. Andra har en tendens att ständigt övertolka.

Bjäbbis (förra sidan): jag vet att du är snäll.

Debbido: jag känner igen mycket av det där, att man är för öppen, inte alls av desperation (även om eventuell okontrollerad sådan lägger locket på likkistan)... kvinnor sticker också.
ändå, för den sorts människor som skulle ha funnits om jag hade varit Gud , så framstår ju du som ett riktigt fynd av dina inlägg här.

TC: sant - om man orkar. Jag gnäller inte, men frågar utan att orka tänka mer just nu: vad gör vi andra?

Debbido igen: jag skickade ett par pm till dig i förrgår (hehee... om att förkorta citat, ni andra får väl tro mig eller ej); de är kvar i min utkorg, har de inte kommit fram eller...?

Zombie skrev:Debbido igen: jag skickade ett par pm till dig i förrgår (hehee... om att förkorta citat, ni andra får väl tro mig eller ej); de är kvar i min utkorg, har de inte kommit fram eller...?

Två själar, en tanke... Jag har gjort detsamma. Och mina ligger också kvar - i min utkorg.

Titti skrev:
Jag tar gärna själv initiativ om jag är intresserad av en man. Att sitta och vänta på att han själv ska göra det är bara slöseri med tid. Men min erfarenhet av män säger att det är sällan det faller väl ut - dels blir många så ställda av att en kvinna tar initiativ och dels vill många att det ska gå precis på deras villkor och bli precis som de har tänkt sig.

Ja, jag lär nog tyvärr erkänna att jag skulle bli misstänksam om en kvinna tog klart och tydligt initiativ. Skulle lätt tro att det rörde sig om ett skämt, ett försök att driva med mig.

Moggy skrev:

Titti skrev:
Jag tar gärna själv initiativ om jag är intresserad av en man. Att sitta och vänta på att han själv ska göra det är bara slöseri med tid. Men min erfarenhet av män säger att det är sällan det faller väl ut - dels blir många så ställda av att en kvinna tar initiativ och dels vill många att det ska gå precis på deras villkor och bli precis som de har tänkt sig.

Ja, jag lär nog tyvärr erkänna att jag skulle bli misstänksam om en kvinna tog klart och tydligt initiativ. Skulle lätt tro att det rörde sig om ett skämt, ett försök att driva med mig.

Och där måste jag hålla med dig - precis så reagerar jag om en man tar initiativ... Svårt!

Moggy skrev:

Titti skrev:
Jag tar gärna själv initiativ om jag är intresserad av en man. Att sitta och vänta på att han själv ska göra det är bara slöseri med tid. Men min erfarenhet av män säger att det är sällan det faller väl ut - dels blir många så ställda av att en kvinna tar initiativ och dels vill många att det ska gå precis på deras villkor och bli precis som de har tänkt sig.

Ja, jag lär nog tyvärr erkänna att jag skulle bli misstänksam om en kvinna tog klart och tydligt initiativ. Skulle lätt tro att det rörde sig om ett skämt, ett försök att driva med mig.

*slår mig* Ja, jag med! Om det inte verkligen är väldigt tydligt och entydigt. Men inte för att jag skulle ogilla kvinnliga initiativ pga. någon sorts mansrollstjafs, utan för att jag dels har aspiesvårt att ställa om i tid, i synnerhet till något så känslostarkt och laddat; dels tenderar att inte räkna med att en kvinna är intresserad av mig; dels har blivit retad och hånad med just sådana medel i tonåren ( - och att det sistnämnda fortfarande spelar roll beror inte på att jag inte har jobbat med traumat så gott jag nu har kunnat).

Zombie skrev:

Moggy skrev:Ja, jag lär nog tyvärr erkänna att jag skulle bli misstänksam om en kvinna tog klart och tydligt initiativ. Skulle lätt tro att det rörde sig om ett skämt, ett försök att driva med mig.

*slår mig* Ja, jag med! Om det inte verkligen är väldigt tydligt och entydigt. Men inte för att jag skulle ogilla kvinnliga initiativ pga. någon sorts mansrollstjafs, utan för att jag dels har aspiesvårt att ställa om i tid, i synnerhet till något så känslostarkt och laddat; dels tenderar att inte räkna med att en kvinna är intresserad av mig; dels har blivit retad och hånad med just sådana medel i tonåren ( - och att det sistnämnda fortfarande spelar roll beror inte på att jag inte har jobbat med traumat så gott jag nu har kunnat).

ERROR: jag blir sällan misstänksam mot kvinnan (om jag åtminstone kom så långt ...) - utan mot mina egna sinnen. Och i den mån jag inte helt enkelt är blind och döv.

[Låter det dystert: sant; som självömkan: fel.]

Okej men då skulle jag vilja ställa en fråga. Även om ni inte ser att en person är intresserade av er, kan ni ibland se om personen är intresserad av någon annan?

Jag måste säga för min del, Bjäbbmonstret, att ifall den intresserade döljer sitt intresse eller de båda är skickliga på entisarnas raggningsspel, så ser jag det inte. Den bristen orskar problem för mig; jag kan bli svartjuk i onödan eller missa att jag borde vara svartsjuk. Kanske vanligare och ungefär lika illa är att jag kan råka sälla mig till ett samtal utan att märka att två av de andra gärna skulle föra det på tu man hand. Det hjälper inte att vara medveten om att det kanske är så, jag ser det ändå inte, om det inte görs väldigt officiellt. Emellanåt kanske jag då drar mig undan i onödan.

jonsch skrev:Jag måste säga för min del, Bjäbbmonstret, att ifall den intresserade döljer sitt intresse eller de båda är skickliga på entisarnas raggningsspel, så ser jag det inte. Den bristen orskar problem för mig; jag kan bli svartjuk i onödan eller missa att jag borde vara svartsjuk. Kanske vanligare och ungefär lika illa är att jag kan råka sälla mig till ett samtal utan att märka att två av de andra gärna skulle föra det på tu man hand. Det hjälper inte att vara medveten om att det kanske är så, jag ser det ändå inte, om det inte görs väldigt officiellt. Emellanåt kanske jag då drar mig undan i onödan.

Ja, skulle jag ha svarat med egna ord så hade jag upprepat jonsch i sak. Kan väl tillägga (utan att påstå att det inte skulle gälla jonsch också) att jag förstås har blivit mindre dålig på det med åren. Men i närheten av vad umgängesnormerna förutsätter - nej.

[EDIT]( - och tror att en delorsak till det är att det är ett smärtsamt område för mig - kanske inte så svårt att förstå, såpass svårt som även många "NT" har det.)

Zombie skrev:Bjäbbis (förra sidan): jag vet att du är snäll.

Debbido: jag känner igen mycket av det där, att man är för öppen, inte alls av desperation (även om eventuell okontrollerad sådan lägger locket på likkistan)... kvinnor sticker också.
ändå, för den sorts människor som skulle ha funnits om jag hade varit Gud , så framstår ju du som ett riktigt fynd av dina inlägg här.

Debbido igen: jag skickade ett par pm till dig i förrgår (hehee... om att förkorta citat, ni andra får väl tro mig eller ej); de är kvar i min utkorg, har de inte kommit fram eller...?

Ursäkta mig mina vänner som har svarat mig ang. hur man citerar! Tack! Jag har läst idag. Det här ska då bli ett förkortat citat om det lyckas. Japp, det funkar!

Mina chanser att få en partner skulle vara betydligt större om jag inte gick i ide varje vinter. Det kallas SAD. Jag kan inte hålla mig vaken vintertid insvept i de dystra Bohusdimmorna, ingen snö.

Min kropp är sjuk. Det är inte bra i de här sammanhangen. Huvudet är på skaft, men det verkar som om de flesta vill ha oss utan skaft, så att de får känna sig stora och mäktiga? Intelligens skrämmer män, såvida de inte själva är ännu intelligentare, typ 150 IQ, men där börjar de ju då tippa över i galenskap...och det är inte såååå kul..

Ericsson ville ta patent på min X-mans tankar. Hur intelligen är man DÅ?

Suck! Ingen vill ta patent på mina.

Alltså, jag attraheras av typer som Einstein, Picasso, Mozart, och hur lätt är det för dem att ha en relation med en reumatiker? De har s a s fullt upp med att leva i sin tankevärld, med svag förmåga att vara stödjande i sin relation i detta fall med det svagare könet.

Snabbtestade en relation med en skotte i Holland, som jag är säker på hade AS. På vintern blev jag som vanligt otroligt svag och kunde inte hänga med i svängarna, så då lämnade han mig ensam för det mesta. Hans värld bestod av pubar och öl. Jag inså att jag snarare skulle drunkna i flaskan än i det vatten som hotar att översvämma Holland.

Förresten: min ävertyrlighet, mod, brist på självbevarelsedrift - är det ett aspergerdrag?

Behövs ingen ursäkt till mig - jag blev bara orolig när jag såg att pm:en låg ohämtade efter att du hade varit inne och skrivit inlägg.

Ja, jag förstår det du skriver... *sympatin finns där av sig själv, annars trött och tom i huvudet*

[EDIT] Aspergerdrag... eller ADHD, eller någon blandning (i det där med gråskalorna lär det ju finnas särskilt stora forskningsluckor)...
NPF lär ju kunna göra en obalanserad åt ömse håll, både överdjärv och överförsiktig, över- och underkänslig - så varför inte, kanske?

Jag är mörkerdeprimerad nu o hjärnan halvsover hela tiden. Därför går det inte att räkna med mig på ett tag. Oläst post. Oslängda sopor. Olämnad säng.

Hade hoppats på AS med ADHD-drag, men fick bara AS trots höga ADHD-poäng som vuxen, inte som barn. Var stillsam, men OBS hade bergsklättring som stort intresse. Men OK teamet på sjukhuset kanske vet vad de gör, fast jag betvivlar det. Jag har ju så himla dåligt minne att det är ingen idé att fråga mig om min barndom.

De lät mig behålla min borderlinediagnos, för att jag är självdestruktiv, antar jag. Men inte ser jag tillvaron i svartvitt. Jag gör "crazy things" men det kan ju lika gärna vara ADHD som borderline.

"Crazy relationships" - MITT SPECIALINTRESSE!!! :-)158