Er (ojämna) intelligens

av **Lakrits** » 2011-07-26 16:10:25

LordNelson skrev:
nästan alla skrev:Hur synd det är om den superintelligenta och missförstådda aspergaren.

LordNelson skrev: Jag stoppar fingrarna i halsen.

Lakrits skrev:Tydligen kan även personer med Aspergers syndrom vara fördomsfulla, oförstående och utan medkänsla.

av **LordNelson** » 2011-07-26 16:17:06

Ja, problemet är oftast inte en låg intelligens.

av **Abbreviation** » 2011-07-26 16:26:31

LordNelson skrev:
nästan alla skrev:Hur synd det är om den superintelligenta och missförstådda aspergaren.

LordNelson skrev: Jag stoppar fingrarna i halsen.

Det är väl för Guds skull inte så att "nästan alla" suttit och pratat om hur synd det är om superintelligenta aspergare? Jag har försökt betona att det kan vara jobbigt att diskutera intelligens även för människor med hög IQ och att hög IQ inte alls leder till någon form av självförtroende gällande sin förmåga. Alla människor behöver uppskattas och den typen som gör bra ifrån sig på prov osv behöver också uppmuntran för att tro på sig själv.

Osmakligt inlägg. Men så är ju empati bristande hos många aspergare.

av **LordNelson** » 2011-07-26 16:35:00

Abbreviation skrev:Jag har försökt betona att hög IQ inte alls leder till någon form av självförtroende gällande sin förmåga. Att alla människor behöver uppskattas och den typen som gör bra ifrån sig på prov osv behöver också uppmuntran för att tro på sig själv.

Det kan även jag instämma i.

av **Wine** » 2011-07-26 17:24:17

mar0der skrev:
Wine skrev:Ja och det är väl det som jag fattat som är poängen när man utreds, att visa på hur man fungerar, styrkor och svagheter i personens vardagliga liv som sedan kan ligga till grund för eventuella insatser från samhället samt även kan bidra till ökad självinsikt och hjälpa en att utvecklas.

Njae. Man ser inte till personers styrkor och svagheter i det vardagliga livet. Man ser IQ eller kognitiva förmågor som personens resurser, alltså förutsättningar för att kunna möta samhällets krav. Skulle man visa på det vardagliga fungerande skulle man göra en sk. funktionsbedömning som är något annat.

Ja jag kanske inte uttryckte mig på bästa sätt men som du skriver det är ungefär såsom jag menade när jag skrev ovanstående, alltså styrkor=resurser för individen och med det vardagliga livet menade jag ju även vad man har för förutsättningar för att klara av att möta samhällets krav t.ex. på en arbetsplats men även hur man fungerar hemma och det var det jag menade med det vardagliga livet, alltså helheten.

Det var som jag fick det förklarat för mig efter utredningen och så fick jag också ett papper där det står om mina styrkor och svagheter där det bl.a. står att jag har god generell begåvning och god logisk förmåga, mycket god verbal förståelse men även även att jag har långsamhet i öga-handkoordination och mental bearbetning av visuella stimuli, nedsatt flexibilitet i tänkandet, inneffektiva strategier i öppet strukturerade visuella test och svag helhetsuppfattning (=visuell central koherens) m.m.

mar0der skrev:
Wine skrev:Om man bara förstår saker teoretiskt i böcker men sedan i det verkliga livet inte kan praktisera det så blir det ju lite meningslöst att sitta och trösta sig med att man i alla fall är så smart att man förstår saker i böcker som inte andra kanske så lätt förstår. Däremot kan man ju vara glad över att man förstår en massa och kanske ha glädje av det själv samt kanske också ha glädje av att kunna bidra till andra genom att förklara saker till andra så att de kanske också förstår och får ny kunskap och nya insikter.

Det är just det det inte är, alltså meningslöst. Att veta och känna till att man har goda förutsättningar att klara av saker rent resursmässigt, men brister i ex. den sociala biten så kan det hjälpa personer att kompensera för dessa brister. En person med dåliga kognitiva resurser har inte de förutsättningarna att kompensera för och hantera psykisk ohälsa, motgångar, andra funktionsnedsättningar etc. Men får man det förklarat för sig så kan man hjälpa och motivera personer att faktiskt inte ge upp och känna sig totalt värdelösa om du förstår hur jag menar.

Menar du att om man har sämre så kallad intelligens (kognitiva resurser)? har svårare att kompensera för bristerna på så sätt att man saknar resurser för att lära sig att tänka konstruktivt eller annorlunda? Jag vill gärna förstå vad du menar.

Lakrits skrev:
Wine skrev:Själv tycker jag inte IQ-nivån betyder så mycket om man samtidigt har svårt att fungera socialt t.ex. när det gäller en utbildning där man inte kan tillgodogöra sig viktiga delar av utbildningen t.ex. genom praktik på grund av bristande social kompetens samt andra svagheter o.s.v.

Om man bara förstår saker teoretiskt i böcker men sedan i det verkliga livet inte kan praktisera det så blir det ju lite meningslöst att sitta och trösta sig med att man i alla fall är så smart att man förstår saker i böcker som inte andra kanske så lätt förstår. Däremot kan man ju vara glad över att man förstår en massa och kanske ha glädje av det själv samt kanske också ha glädje av att kunna bidra till andra genom att förklara saker till andra så att de kanske också förstår och får ny kunskap och nya insikter.

Om det var en kommentar till det jag har skrivit tidigare, så är det tydligt att du varken känner mig eller sambandet mellan forskning och tillämpning särskilt väl. Eller för den delen glädjen i att ständigt vara nyfiken och intresserad bara för själva viljan att förstå saker och ting.

Det var ingen kommentar till vad du skrivit tidigare och jag skriver ju just om att glädjas över att man kan förstå saker (och som du skriver själv att vara väldigt nyfiken och intresserad annars antar jag att man inte heller förstår och lär sig saker, jag antar att det är bra att även vara intresserad av det man läser och upplever), tycker det var ungefär just det jag skrev. Det känner jag själv igen.

av **Lakrits** » 2011-07-26 18:32:53

Abbreviation skrev:Jag har försökt betona att det kan vara jobbigt att diskutera intelligens även för människor med hög IQ och att hög IQ inte alls leder till någon form av självförtroende gällande sin förmåga. Alla människor behöver uppskattas och den typen som gör bra ifrån sig på prov osv behöver också uppmuntran för att tro på sig själv.

Precis, det spelar ingen roll om orsaken till att du är åsidosatt och särbehandlad är utseende, hög/låg intelligens eller udda beteende. Resultatet blir detsamma i många fall. Men det är av någon anledning accepterat att bete sig illa mot de som är intelligentare än sina klasskamrater, trots att de inte gör en fluga förnär.

LordNelson, jag vill att också mina ev. problem tas på allvar och att du förstår att mina diskussionsinlägg inte är ett angrepp mot någon annan person, utan endast en beskrivning av hur jag uppfattar saker. Du blandar ihop sak och person och tar dig friheten att förminska och förlöjliga andra människor bara för att du (felaktigt) känner dig nedtryckt och påhoppad.

av **Agnet_a** » 2011-07-26 19:31:45

Jag fick aldrig någon AS-diagnos. Då jag gjorde testerna låg allt inom det normala, som psykologen sade, ett jämnt resultat. Det bästa låg på 120, det var Ravens matriser samt verbal förmåga. Det som var sämst var motoriken på 105. Genomsnitt 115. Inget märkvärdigt alltså. Hade velat ha AS-diagnos, men får nöja mig att ha kvar min gamla diagnos, schizoaffektivt syndrom. Dock tycker jag att jag har mycket mer gemensamt med dem jag träffat genom AS-forum än med dem jag träffat inom Fountain House-rörelsen. Jag fick veta att jag ändå får vara med på AS-forum. Jag tycker om aspisar.

Agneta

av **mar0der** » 2011-07-27 7:38:36

Wine skrev:Menar du att om man har sämre så kallad intelligens (kognitiva resurser)? har svårare att kompensera för bristerna på så sätt att man saknar resurser för att lära sig att tänka konstruktivt eller annorlunda? Jag vill gärna förstå vad du menar.

Svar: Ja. Att hantera och kompensera för brister är en form av problemlösning och grundas i ens begåvning. Vi har upptäckt att över 30% av psykiatrins patienter är svagbegåvade (ligger mellan 70-85IK) och ett stort mörkertal kring lågbegåvade. Denna grupp utgör teoretiskt sett 14% av befolkningen men det är alltså dubbelt så många som återfinns i psykiatrin men även beroendekliniker och fängelser. Det har inte gjorts gedigna vetenskapliga studier kring detta, men kliniker är eniga om att det har att göra med dessa personers bristande förmåga att just kompensera för brister man har.

Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

av **adhderic** » 2011-07-27 9:59:46

Oj plötsligt läser jag vad Mar0der skriver

De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet.

Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet.
Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

Kanske förklarar min oförmåga att ta till mig eller bli tilltalad av terapi som jag testat att få hjälp av i en 40 år eller så.

Speciellt känner jag igen att jag inte lyckas kompensera. Hur jag än försöker så set folk fort att jag inte riktigt hänger med.

Jag vet ju själv hur jag kan känna inför folk som är ännu lägre begåvade än mig så jag kan ju inte dömma dem alltför hårt

Alltså de intelligenta som ser ner på mig pga mina tillkortakommande att fatta logiska resonemang.

Är det inte uppenbart att mycket intelligenta personer som är med i MENSA mm inte alltid kan i praktiken bedömma hur de ska använda denna intelligens?

Ett underbart exempel var den här Japanske uppfinnaren som de hade ett TV program om. Världsrekord i patent nåt? Jättehög IQ men hur han var mot fru och barn och anställda. Jag har svårt att se aatt hans intelligens lyckades kompensera hans svårigheter med hur man är medmänniska.

av **mar0der** » 2011-07-27 10:21:53

adhderic skrev:Är det inte uppenbart att mycket intelligenta personer som är med i MENSA mm inte alltid kan i praktiken bedömma hur de ska använda denna intelligens?

Du tar upp något väldigt viktigt, att först och främst särskilja mellan intelligens och personlighet. Det är två olika saker. Man kan se intelligens som verktyg vi har tillgång till (inklusive instruktionsbok). Men det är personligheten som avgör hur vi använder dem. Därför kan ju personer som är väldigt 'smarta' också naturligtvis vara väldigt onda och elaka.

Sen finns det ju vissa neuropsykiatriska handikapp som försvårar just socialt samspel (ex. AS). Om detta inte uppmärksammats för den personen så kommer h*n inte att försöka kompensera heller trots att h*n har goda resurser....

av **adhderic** » 2011-07-27 10:45:41

Jag som troligen är lågbegåvad har inte ens resurserna att kompensera för det som fattas. Möjligen lång erfarenhet men den glöms lätt bort.

IQ är ju väldigt ifrågasatt som metod att finna vem som är lämplig för ett jobb. Ta två psykologer på Värnplikten. Den ena tittade på mina teoretiska resultat och tykte jag kunde bli Befäl. Den andra lyckades se hur dålig jag var på att samarbeta och saknad av stresstolighet osv och underkände den första psykologen och de kom osams men jag gav den andre rätt. Jag har varit mobbad hela min skolgång så jag är inte lämpad att vara Befäl. Då förstod den förste att det teoretiska inte alltid stämmer med förmåga att utföra sånt som ett befäl ska kunna.

Personlighet är viktig för förmåga att samarbeta.

av **slackern** » 2011-07-27 11:59:44

mar0der skrev: Vi har upptäckt att över 30% av psykiatrins patienter är svagbegåvade (ligger mellan 70-85IK) och ett stort mörkertal kring lågbegåvade.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

Det här tycker jag var intressant det är en väldigt hög andel som är svagbegåvade.
Men det låter högst logiskt att det ökar sårbarheten.

av **Wine** » 2011-07-27 12:24:47

mar0der skrev:Svar: Ja. Att hantera och kompensera för brister är en form av problemlösning och grundas i ens begåvning. Vi har upptäckt att över 30% av psykiatrins patienter är svagbegåvade (ligger mellan 70-85IK) och ett stort mörkertal kring lågbegåvade. Denna grupp utgör teoretiskt sett 14% av befolkningen men det är alltså dubbelt så många som återfinns i psykiatrin men även beroendekliniker och fängelser. Det har inte gjorts gedigna vetenskapliga studier kring detta, men kliniker är eniga om att det har att göra med dessa personers bristande förmåga att just kompensera för brister man har.

Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

Tack för svaret, det var bra. Nu har jag fått lära mig något som jag inte visste och detta var intressant. Det kommer jag att försöka tänka på i fortsättningen i samband med möten med medmänniskor som kanske inte klarar av att som sagt ta till sig terapi eller tänka konstruktivt och förändra sina (kanske destruktiva) beteenden på grund av att förklaringen kan ligga i att de är lågbegåvade och faktiskt inte har samma kapacitet och förmåga och saknar resurser för att lära sig att tänka konstruktivt eller annorlunda. Tänker också i och med detta på det jag har läst om brottslingar och låg begåvning.

av **wuwei** » 2011-07-27 12:41:07

mar0der skrev:Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Mycket av det som du skriver här stämmer på mig förutom det faktum att jag inte är lågbegåvad enligt IQ-test (låg över 130 i alla deltest, hur mycket högre fick jag inte reda på i utredningen). Terapi efter terapi, utan större effekt, ångest, icke konstruktiva strategier etc. Så i mitt fall handlar det om personlighet, eller förstod jag fel?
Personlighet låter för många som något man kan ändra, fast det har jag fått klart för mig att det är väldigt svårt, nästintill omöjligt, särskilt om man fortsätter att leva under samma premisser man gjort tidigare, dvs med samma människor omkring sig som inte ändrar sitt beteende utan snarare förstärker de beteenden som håller en "på plats". Det är först sedan jag ändrat lite på de yttre förutsättningarna som jag har kunnat arbeta med mig själv och kommit lite vidare. Men det går vääääldigt sakta.

av **mar0der** » 2011-07-27 12:57:18

wuwei skrev: Terapi efter terapi, utan större effekt, ångest, icke konstruktiva strategier etc. Så i mitt fall handlar det om personlighet, eller förstod jag fel?

Personlighet låter för många som något man kan ändra, fast det har jag fått klart för mig att det är väldigt svårt, nästintill omöjligt, särskilt om man fortsätter att leva under samma premisser man gjort tidigare, dvs med samma människor omkring sig som inte ändrar sitt beteende utan snarare förstärker de beteenden som håller en "på plats".

Med risk för att gå lite OT, så kan utebliven effekt i behandling ha enormt många orsaker där begåvning kan vara en (av många) bidragande faktor. Det kan ju också vara exempelvis terapeutens kompetens, motivation hos patient, neuropsykiatriska funktionshinder, personlighetsfaktorer som du nämnde som ofta utgör hinder i terapeutiskt arbete, somatiska tillstånd etc. som gör att effekt uteblir eller uppnås.

Personlighet ja det är svårt att ändra, speciellt om det är en personlighetsstruktur som huvudsakligen bidrar till problem i vardagen (personlighetsstörning). Generellt brukar man säga att dessa kan ta år att behandla även i KBT just pga att det blivit så befästa tankemönster. I vissa sammanhang får man även acceptera att man inte kommer att kunna nå ända fram, alltså förändra den.

av **Wine** » 2011-07-27 13:20:09

mar0der skrev:Personlighet ja det är svårt att ändra, speciellt om det är en personlighetsstruktur som huvudsakligen bidrar till problem i vardagen (personlighetsstörning).

Nu tänkte jag passa på att fråga OT om det är möjligt att en individ kan ha både Aspergers syndrom och samtidigt vara psykopat/narcissist. Har sett en del inlägg där det spekuleras i att det går att ha både AS och vara psykopat/narcissist samtidigt vilket jag har svårt att få ihop och förstå eftersom jag tycker de olika diagnoserna AS och psykopati/NPD verkar vara rätt olika. Kan det i så fall inte istället vara så att en del psykopater eller narcissister då är feldiagnostiserade och är det möjligt att göra sådana feldiagnostiseringar?

av **Lakrits** » 2011-07-27 15:04:57

Att ha en narcissistisk personlighetsstörning och dessutom AS borde inte vara omöjligt, den rör ju fr.f.a. att tolka omvärlden genom sig själv som utgångspunkt och mål. Men psykopatidiagnosen bär såpass stora skillnader mot AS-diagnosen vad gäller förmågan att förstå och hantera känslor samt den sociala förmågan, att de inte med lätthet går att kombinera.

av **KaosPrinsessa** » 2011-07-27 15:17:08

mar0der skrev:Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Det där stämmer precis på mig men jag är inte lågbegåvad.

av **Wine** » 2011-07-27 15:41:00

Mar0der skrev:Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

Har ytterligare en fråga angående ovanstående och det är om man i så fall kan märka att en individ är lågbegåvad på ett beteende som innebär att individen saknar förmåga att ha tålamod och resonera sakligt i en konflikt eller vid kritik och istället använder sig av personliga påhopp eller ett ovårdat språkbruk (svordomar och dylikt) om individen då inte förstår vad man försöker framföra på grund av just låg begåvning?

Undrar också om man använder MRI för att diagnostisera autism/AS m.m. och hur tillförlitlig den metoden i så fall är. Är det för dyrt att använda rutinmässigt vid diagnostisering? Har ju tidigare sett i en tråd att det kan vara svårt att utreda och ställa en neuropsykiatrisk diagnos.

Moderator atoms - ändrat en felaktig attribuering, av citerat inlägg, efter önskemål från Wine.

Om ni märker att ni har gjort något misstag i citeringen och redigeringstiden har runnit ut kan ni också anmäla inlägget.

av **fingal12** » 2011-07-27 15:44:15

Vilken intelligens?

Jag minns faktiskt inte hur mina testresultat var, vet bara att jag fick diagnos add/as. Däremot säger det ingenting om hur min personlighet är.

av **Zombie** » 2011-07-27 15:48:54

Om asperger och psykopati (vad man nu än anser att "psykopati" är, vilket det också lär tvistas om): utan att veta något vill jag bara påpeka att asperger ansågs inkompatibelt med både AD(H)D och schizofreni till för inte så länge sedan, vilket har visat sig felaktigt. Asperger + AD(H)D verkar snarare utbrett. Så det är vanskligt att ta saker "at face value".

av **Zima33** » 2011-07-27 17:40:27

mar0der skrev:
Wine skrev:Menar du att om man har sämre så kallad intelligens (kognitiva resurser)? har svårare att kompensera för bristerna på så sätt att man saknar resurser för att lära sig att tänka konstruktivt eller annorlunda? Jag vill gärna förstå vad du menar.

Svar: Ja. Att hantera och kompensera för brister är en form av problemlösning och grundas i ens begåvning. Vi har upptäckt att över 30% av psykiatrins patienter är svagbegåvade (ligger mellan 70-85IK) och ett stort mörkertal kring lågbegåvade. Denna grupp utgör teoretiskt sett 14% av befolkningen men det är alltså dubbelt så många som återfinns i psykiatrin men även beroendekliniker och fängelser. Det har inte gjorts gedigna vetenskapliga studier kring detta, men kliniker är eniga om att det har att göra med dessa personers bristande förmåga att just kompensera för brister man har.

Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Så ja, lågbegåvning är en stor sårbarhet.

Kan det inte vara så att depressioner, ångest etc gör att man får svårare att lösa uppgifter = uppfattas som svagbegåvad?
Själv tillhörde jag "toppskiktet" i skolan innan jag fick depression.

av **Sheyen** » 2011-07-27 18:21:27

KaosPrinsessa skrev:
mar0der skrev:Man börjar i psykiatrin uppmärksamma dessa då många erbjuds terapi efter terapi men effekt uteblir. Det är då man utreder dessa för nivåbestämning och kan upptäcka svagbegåvning. De har därmed inte förmåga heller att generalisera sina kunskaper från terapirummet till vardagen och de har svårigheter att hänga med i exempelvis det kognitiva tankesättet och resonerandet. Personer med denna sårbarhet (lågbegåvning) har även visat sig kliniskt ha en överkänslighet. Alltså blir lätt ängsliga, oroliga, ångestfyllda och tar till väldigt rigida undvikande strategier för att desperat bli av med dessa negativa känslor, men som istället upprätthåller och förstärker problemet.

Det där stämmer precis på mig men jag är inte lågbegåvad.

+1

av **mar0der** » 2011-07-27 19:42:01

Wine skrev:
mar0der skrev:Personlighet ja det är svårt att ändra, speciellt om det är en personlighetsstruktur som huvudsakligen bidrar till problem i vardagen (personlighetsstörning).

Nu tänkte jag passa på att fråga OT om det är möjligt att en individ kan ha både Aspergers syndrom och samtidigt vara psykopat/narcissist. Har sett en del inlägg där det spekuleras i att det går att ha både AS och vara psykopat/narcissist samtidigt vilket jag har svårt att få ihop och förstå eftersom jag tycker de olika diagnoserna AS och psykopati/NPD verkar vara rätt olika. Kan det i så fall inte istället vara så att en del psykopater eller narcissister då är feldiagnostiserade och är det möjligt att göra sådana feldiagnostiseringar?

Jag är inte expert på empatistörningar men det ena utesluter inte det andra. Kombinationen är dock ovanlig och eftersom man kliniskt gör skillnad på kognitiv och emotionell empati så kan naturligtvis diagnoserna finnas samtidigt. Vad jag förstått så handlar väl psykopati/as debatten om att det skulle vara samma sak så lämnar det där..

Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Re: Er (ojämna) intelligens

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in