...är baskemig inte alls som att lära sig cykla.

jag har precis fått en cykel efter att inte ha cyklat mer än kanske en handfull gånger på ~femton år och var jätteglad och entusiastisk över att kunna ta mig ner till sjön snabbt och effektivt, slippa gå eller ta tunnelbanan en fjantig station för att handla, kanske bli lite motiverad att motionscykla osv.

men jag KAN juh knappt längre!
eller det går framåt men det är så svårt. svårt med balansen, rädd för att bryta mot nån regel, rädd för att någon ska se hur rädd jag är. jag kan inte minnas att det var minsta prolem när jag var barn (efter att jag lärt mig, dvs... )!
var jag kanske kass då också men förstod det inte för att jag inte var medveten om allt som kunde gå fel, och därför inte heller rädd?

min sambo säger att jag sköter mig bra men jag vurpade två gånger på två dagar förra veckan och känner mig lite nedslagen. den välkända "men hur svårt kan det VARA när alla andra kan"-känslan i magen. usch.

hur står det till med era cykelskills?
är det någon som upplevt detsamma som jag efter att ha låtit bli att cykla på länge?
hur tusan VÅGAR man ge sig ut i trafiken (jag håller mig till skogen och cykelvägar jag vet är hyfsat tomma)?

Jag har fått kommentaren; "Du cyklar ju som en idiot!", vilket väl sammanfattar mina (o)skills gällande cyklandets ädla konst. Jag kan cykla, men har någon mystiskt idé om att jag alltid måste cykla så fort det bara går på högsta växeln, jag har dålig avståndsbedömning, inte 100%:ig balans (måste hålla båda händera på styret t.ex.) och blir stressad i stadstrafik. Får jag följa efter någon, så går det genast mycket bättre, men lämnad åt mitt ege öde så borde jag utrustas med varningstriangel. Jag har dock lugnat ner mig efter att ha cyklat på en annan cyklist.

Min fantastiska förmåga att framföra en cykel på ett säkert sätt (ironi) är också den stora anledningen till varför jag tvekar att någonsin skaffa körtkort...

hugaligen, jag tycker det är jätteläskigt när det går för fort och kommer förmodligen slita ut mina bromsar på rekordtid.

jag har dessutom vansinnigt dåligt lokalsinne vilket också är en stressfaktor. cykla efter någon (som hittar!) är guld värt, sålänge man inte måste t ex passera över en väg för då blir jag nervös för att ev bil som kommer inte ska ha registrerat mig som kommer efter.

jag kan inte heller släppa styret med ena handen så det blir svårt att signalera sväng...

Jag har ofta tänkt att det var tur att jag lärde mig cykla som barn, nu skulle jag aldrig klarat att lära mig.

Jag cyklar samma gamla vägar jämt i stan, att cykla en ny väg är stressande. Och jag har svårt att vända huvudet bakåt, då vinglar jag.

Det är inte så många regler. Man får inte cykla mot enkelriktat (det har jag gjort, såg inte skylten) och inte på gångbanan. Det finns en sträcka på hemvägen, där det först är gemensam väg för cyklister och fotgängare, sedan blir det plötsligt bara för fotgängare och man får cykla på bilvägen, efter några kvarter blir det delad cykel/gångväg igen. Ibland glömmer jag då att cykla upp dit och blir rädd för att dela väg med den stora bussen.

Allra mest stressande är andra trafikanter. Fotgängare som dräller hit och dit, ofta helt upptagna med att prata med varann el i mobilen. Och bilisterna som kanske är bättre på att följa regler men som kan kännas obehagligt nära. För att inte tala om bussen som stannat för att släppa av och på passagerare. Kör man om den, kör den plötsligt iväg och man får åka länge mitt i gatan. Stannar man bakom den, tycks den aldrig köra iväg.

Även på cykelvägen kan det vara osäkert. Häckar är farliga. En gång kom ett barn utcyklande från sidan dold bakom häcken, cyklade rätt i sidan på min cykel, och jag åkte fram över styrstången i asfalten. Skrapade hakan och knäna.

Jag cyklar långsamt medan andra cyklister susar förbi. Men jag vågar inte ens cykla så snabbt jag kan, just pga andra trafikanter. Jag har alltid cykelhjälm när jag åker in till stan.

Det där med osäkerhetskänslan inför själv cyklandet tror jag bara övning kan hjälpa.

Jag gav upp helt efter ett besök på akuten 1999. Jag vinglade omkull spiknykter mitt på dagen helt utan annan anledning än min kassa balans. Det var rätt tät trafik också så det var väl ren tur att jag inte blev överkörd.

Nog kan jag cykla om jag bara ägde en. Det skulle va underbart att äga en igen.

Xzirie skrev:Jag gav upp helt efter ett besök på akuten 1999. Jag vinglade omkull spiknykter mitt på dagen helt utan annan anledning än min kassa balans. Det var rätt tät trafik också så det var väl ren tur att jag inte blev överkörd.

Hoppas du inte behövde operera knät... (vilket pappa behövde efter att ha cycklat ner i ett spårvagnsspår...)

Jag kan cykla. T.o.m. riktigt bra om jag får säga det själv. Cykeln är mitt huvudsakliga transportmedel och när jag inte använder den till att transportera mig själv, mina prylar och mina barn hit och dit, så spexar jag till det genom att köra i terräng med den (det är en MTB).

På asfalt är jag riktigt bra och i skogen brukar jag slå mig gul och blå med deprimerande regelbundenhet, men det tror jag är rätt så normalt när man håller på med mountainbike.

Mitt största problem när det gäller cyklingen är att komma ihåg vart jag ska. Jag måste verkligen fokusera för att hamna där jag hade tänkt mig, och det gäller även den dagliga cykelturen till jobbet.

Mellanvärld skrev:

Xzirie skrev:Jag gav upp helt efter ett besök på akuten 1999. Jag vinglade omkull spiknykter mitt på dagen helt utan annan anledning än min kassa balans. Det var rätt tät trafik också så det var väl ren tur att jag inte blev överkörd.

Hoppas du inte behövde operera knät... (vilket pappa behövde efter att ha cycklat ner i ett spårvagnsspår...)

Oh fy, nej. Jag behövde bara sy ihop hakan. Jag landar alltid på hakan av någon anledning. Resten av kroppen fick bara skrubbsår och blev rejält mörbultad. Jag haltade i säkert tre veckor efteråt.

Alien skrev:Jag har ofta tänkt att det var tur att jag lärde mig cykla som barn, nu skulle jag aldrig klarat att lära mig.

Jag cyklar samma gamla vägar jämt i stan, att cykla en ny väg är stressande. Och jag har svårt att vända huvudet bakåt, då vinglar jag.

nej man hade inte vågat lära sig! det är juh jätteläskigt när man tänker efter. jag lärde mig köra moped förra sommaren men det hade jag ALDRIG vågat om det inte vore för att det var min fantastiska, tålmodiga och pedagogiska sambo som visade, på landet där inga andra bilar eller människor finns. och en snäll gammal moppe med bara två växlar. någon annan kör jag inte!
höll dessutom på att köra på honom/i diket när han körde framför med en annan moped och stannade, jag glömde bort att man ska bromsa och inte bara tänka på att stanna, haha!

kolla bakåt finns juh bara inte. på scootrar kan det finnas backspegel har jag sett, det kanske vore nåt att montera på cykeln, vad tror ni?

de gånger jag ramlat nu har det varit för att jag haft för mkt att tänka på samtidigt då jag skulle köra över vägen/upp på trottoaren, missbedömt vinkeln och slirat mot trottoarkanten. det blir som nån slags miniblackout, då jag ser det hända i slowmotion men samtidigt inte kan göra nåt för att parera.
alltså trottoarkanter, var är det för dumheter egentligen?

det skönaste med cykel är iaf på nåt sätt att man faktiskt, i allra värsta fall, kan sätta ner fötterna och hoppas på det bästa om det blir farligt eller bara för läskigt. iaf om man kör långsamt. man ska köra långsamt. inte jäkta, som skalman skulle sagt.

Hej!

Jag har alltid cyklat mycket, större delen av året. På senare år har jag slutat att köpa dubbdäck och köper istället ett busskort som jag använder från slutet av oktober eller början på november till någon gång i mars eller april, när det inte längre är lika halt ute.

Jag har varit fullastad med prylar. Ibland har jag haft en kasse eller handväska trädd både om vänster styre och vänster hand, så att den inte ska kunna åka in i framhjulet.

Jag kan släppa bägge händerna från styret en kort stund. Enklast är det att göra det när det är lite nedförslut (men nej, inte i värsta nedförsbacken), och ha händerna precis över styret så att jag snabbt kan grabba tag i styret om det börjar vingla. Och nej, cykla med armarna i kors över bröstet törs jag inte.

Jag har försökt att studsa upp cykeln på bakhjulet, men det lyckas jag inte med alls. Inget hännder. Så en mssa cykeltrix är inget för mig, jag klarar det inte. Men köra så fort konditionen och trafikmiljön tillåter är inga problem.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag cyklar rätt okej. Tycker dock det är läskigt med för hög fart och jag släpper inte styret med händerna om jag inte måste (dålig balans).

Jag kan cykla men jag är väldigt dålig på det. Jag skulle cykla i mitt område där jag bor och så kom det en sväng till höger uppför en backe och ramlade rakt ner i diket inte så roligt. Pappa tyckte att det var märkligt att jag är så dålig på att cykla. Han säger att andra i din ålder kan cykla utan problem. När jag var i Skåne så skulle vi cykla då cyklade jag ut rakt framför en bil. Jag tycker inte om att cykla för att jag är så okoncentrerad då.

Jag var inte särskilt tidig med att lära mig cykla, men inte sen heller. Lite sen inom normalintervallet.

När jag var tolv år, cyklade jag utan att hålla i styret, upp på trottoaren (om det fanns en sådan där lite asfaltkant, inte tvärt upp för kantsten), svängar, allting, samtidigt som jag löste kuben. Det är väl ett litet konststycke

När jag inte har cyklat på länge, tappar jag väldigt mycket mer än andra gör. Och nu har jag en veterancykel med lite dåligt försprång, så det går inte att cykla utan att hålla i sig ens om man kan, eftersom det ska otroligt lite till för att styret vill svänga runt helt. Jag försöker träna genom att leda den genom att bara hålla på sadeln, men det räcker med en liten liten extramillimeterssväng för att styret vänder sig bakåt.

När man cyklar och håller i styret, märks inte problemet alls.

Så den som har problem med att cykla utan att hålla i sig, kan prova på några andra cyklar innan den bestämmer sig för att ge upp.

Jag har alltid haft en stark dragning till fordon, och gett mig i kast med dem med stor entusiasm. Sådant spelar nog in. Jag hade nog haft mer av ett helvete med bilkörkort om jag inte hade haft det superstora intresse jag hade. Och t.ex. sköta kopplingen kunde jag inte alls förrän min dåvarande pojkvän tog fram sina gamla skolböcker från fordon och visade hur det fungerar. Jag klarade inte att köra bil genom "tryck där när jag säger till" utan var tvungen att veta både varför och vad som händer. Det är typiskt mig och inlärning Jag övningskörde lite olovligt drygt ett år innan jag fick. Checker på skogsväg, och även lite PV som jag lärde mig växla med (Checkern var en automat).

Har inte heller cyklat på många år. Cyklade väldigt mycket när jag var ung och som barn.

Känner igen mig i det här att känna mig osäker när jag cyklar nu nån enstaka gång. Dels är jag osäker på cykelns egenskaper och beteende och vet inte vad som funkar och när man riskerar att ramla eller sabba cykel typ i att cykla över kanter och gupp. Dels handlar det om osäkerhet i trafiken, vet inte riktigt vilka regler som gäller och vart man får cykla och sådär.

Ramlat massor av gånger på cykel. När jag var yngre så blev det aldrig mycket mer än skrapsår direkt men kunde ju blöda rätt mycket ändå och asfalt/grus i såren kan vara jobbigt att ta bort. Har kört in i lyktstolpar och en gång över ett staket så att jag ramlat flera meter ner till marken och fått åka ambulans. Fast då var den cykeln iofs. inte riktigt ihopskruvad och jag skjutsade en kompis som fick ta den största smällen..

Många år sedan jag ramlade senast dock och cyklar ett tiotal mil om veckan, iaf. nu på sommaren bara för att jag kan i princip och är nästan ett meditativt tillstånd som jag uppnår ibland. Väldigt effektivt att rensa tankarna med cykel har jag märkt.

Jag är en dåre på cykeln. Men så har jag mest cyklat i skog och mark med. Höll på med en del amatörtävling i mtb för några år sedan.

Jag cyklar mycket. Cykeln jag köpte (ny) 14 juli 2010 har jag cyklat 220 mil på, hittills. Jag gillar att cykla i skogen också, på grusvägar. Och framförallt på skogsstigar, så jag funderar starkt på att köpa en mountainbike när budgeten tillåter.

Jag cyklar 3-5 mil nästan varje dag och tycker att det är underbart, en fantastisk frihet om man gämför med att åka bil eller kommunalt om man nu inte ska längre sträckor! Men vissa dagar så kan det ju vara lite tröttsamt så en elcykel skulle ju inte skada ibland

Använd cykehjälm! Öva och öva så blir du mer van igen och mindre rädd.


Själv cyklar jag som en galning, lite väl snabbt.