Guponti skrev:Men strunta i omeletten och skit i toan... Rädda världen istället och utan autism hade vi levt i grottor.

Ja, det är rätt inställning.

För övrigt får man fötterna på jorden ganska kvickt efter besked om hög IQ när man redan på vägen därifrån glömmer bort att trycka på knappen för avstigning på bussen - för hundratrettisjuttionde gången i ordningen ungefär. Det ger lite perspektiv på tillvaron. Det är ju trots allt i den kaotiska vardagen med alla dess distraktionsmoment som man skall fungera, inte i den väl avgränsade experimentsituationen.

Miche skrev:Du har med andra ord inte fastnat i den fälla som skolan så ofta utgör för att få in framtida arbetare i fack!

Einstein och Krake har det med andra ord gått bra för, många andra inte...

Jag blir förvånansvärt ofta jämförd med Einstein trots att jag inte är fysiker

Bra och bra förresten. Både Einstein och jag led av att tvingas vara i skolan. Jag har fått klart för mig att enda anledningen till att jag tvingades gå alla nio åren istället för att bli uppflyttad till högre nivåer var min "bristande sociala utveckling". Det var innan jag hade diagnos förstås. Det är faktiskt inte så lätt att hålla en normal social utveckling när man är intellektuellt och kunskapsmässigt överlägsen sina klasskamrater. Idag ser man hur begåvade barn som inte passar in i skolan på något sätt blir betydligt mer välanpassade då man sätter de i skolor med uteslutande begåvade barn.

Ber om ursäkt för denna OT utläggning. Lägg märke till att det här är mitt 314:e inlägg vilket är approximativt 100ggr pi Jag måste be moderatorerna att frysa min inläggsräknare nu.

Hej!

Jag gjorde WAIS-tester från hösten 1996 till hösten 1997. Jag gick till en psykolog på habiliteringen och gjorde ett test varannan vecka. Psykologen som utredde mig sa att jag på vissa tester låg någon poäng över medel för min ålder, på andra tester lite under medel. Inget onormalt tror jag. Men det är klart, jag låg ju inte på den exakta poängen för min ålder. Men vem gör det?

Till sist konstaterade psykologen att jag var normalintlligent. Fick tillhöra personkrets 3. Samtal med psykolog och/eller kurator regelbundet. Mest psykolog. 1998 bytte habiliteringne psykolog.

På hösten 1999 trodde kuratorn att jag kunde ha Asperger. I början av år 2000 gjorde den nya psykologen några ytterligare tester och pratade med mig. Psykologen lät mina föräldrar svara på en bunt frågor och kallade dem till samtal. Sedan ställdes diagnosen AS.

Hälsningar

Lilla Gumman

Min begåvningsprofil är extremt ojämn. På området verbal/språklig förmåga ligger jag en bra bit över genomsnittet medan jag på performancedelen ligger sjukt långt UNDER genomsnittet. Enligt psykologen ligger bara ca fem procent lägre än vad jag gör.

Sammanlagt har jag ett IQ på runt 90 och är således normalbegåvad.

Det svåraste med testerna var blockmönster, att peka ut vad som fattades på olika bilder, datortestet med bokstäverna (fast där var mitt resultat hyfsat normalt trots allt, samt alla andra såna där grejer med mönster. Där hade jag också superlåga resultat.

Det lättaste var de verbala testerna samt testet där man skulle placera bilder i rätt ordning och sen redogöra för händelseförloppet. De testen fick jag väldigt höga poäng på.

Jag har en ojämn intelligensfördelning, med en kognitiv intelligens som är hög inom vissa områden och mycket låg inom andra, en ganska hög konstnärlig intelligens, en EQ som ligger under snittet och en mycket hög logisk intelligens (d.v.s. det som brukar avses när man talar om IQ). Tyvärr har jag inte fått de olika testerna jag genomförde under NPF-utredningen sammanslagna till något slags medelvärde. Gamla klassiska intelligenstest har jag däremot gjort även tidigare i livet, av olika utformning och innehåll, men det var inom ramen för utredningen som jag fick möjlighet att utmana andra delar av min totala intelligens.

Omvärldens fokus på logisk intelligens är nog huvudorsaken till att jag kunde gå odiagnostiserad så länge; min logiska förmåga gjorde att alla konstigheter och problem viftades bort.

Skillnaden mellan mitt högsta och lägsta delprov i WAIS-IV låg på 42. GAI låg på 11 poäng över FSIQ. Jag reagerar långsamt och har dåligt korttidsminne. Det känns som att jag har en lång accelerationstid men en hög toppfart - jag är sist att förstå det enkla, men först att greppa det komplicerade.

Lakrits skrev:Omvärldens fokus på logisk intelligens är nog huvudorsaken till att jag kunde gå odiagnostiserad så länge; min logiska förmåga gjorde att alla konstigheter och problem viftades bort.

Samma här. Och fy fan vilket otyg den fixeringen (som jag vill kalla den) är. På flera sätt.

Jag var väldigt ojämn (högsta 140 och lägsta ca 40). Tror jag var bäst på allmänbildning, blockmönster och det där man skulle se vilken detalj som saknades (långt över medel). Sämst var jag på artimetik, sifferrepetition, matriser och kodning (under och långt under medel). Resten låg på medel och uppåt.
Det sammanlagda IQn nådde till 140 (den tror jag har över det men testets gräns gick tydligen inte längre än till 140). Känner mig dock dum typ jämt.

KaosPrinsessa skrev:Jag var väldigt ojämn (högsta 140 och lägsta ca 40). Tror jag var bäst på allmänbildning, blockmönster och det där man skulle se vilken detalj som saknades (långt över medel). Sämst var jag på artimetik, sifferrepetition, matriser och kodning (under och långt under medel). Resten låg på medel och uppåt.
Det sammanlagda IQn nådde till 140 (den tror jag har över det men testets gräns gick tydligen inte längre än till 140). Känner mig dock dum typ jämt.

Men rent matematiskt kan du väll inte få ett medelvärde på 140?

slackern skrev:Men rent matematiskt kan du väll inte få ett medelvärde på 140?

Inte vet jag, det var vad de sa. Och vad testresultatet visade med. Stod ju siffror vid varje delgrej och själva liksom generella IQ resultatet eller vad man ska säga och där stod det 140.
Det jag minns att hon sa som förklaring var att trots att vissa delar var rätt låga, så var resten från 110 och uppåt med de tre jag var bäst på på 140. Så jag vet inte. Bara vad hon sa och det lilla jag såg och fattade av papprena jag fick se. Själv bryr jag mig inte så mkt om IQ. Skulle gärna ha lågt IQ och slippa all ångest, depression och att aldrig passa in och sånt.

Minns inte vad jag fick men på ett annat test jag gjorde innan jag fick diagnosen fick jag väldigt ojämna talanger, jag var bland dom bästa att minnas info jag läste, men en av dom sämsta att minnas info jag hörde
jag har gjort nått halvseriöst test på internet från mensa och fick 130 IQ på de.
Dock tror jag psykologer har lite fel att dom med autism ska va dumma och därför inte får diagnosen om dom är för smarta

KaosPrinsessa skrev:Själv bryr jag mig inte så mkt om IQ. Skulle gärna ha lågt IQ och slippa all ångest, depression och att aldrig passa in och sånt.

Menar du att man slipper ångest och depressioner om man har ett lågt IQ?

Sheyen skrev:Menar du att man slipper ångest och depressioner om man har ett lågt IQ?

nej det menar jag inte, bara att jag skulle byta mot det om det gick. många skulle aldrig vilja byta ut sitt högre iq men jag skulle offra det för att ha mindre ångest och så.

Vet att jag fick ojämn vid min diagnosring men jag vet också att den är i nivå med mensas krav.
Är helt säker på att om jag fick 3 försök så skulle jag kunna bli medlem i mensa. Än har jag inte velat dock ^_^

Koboshi skrev:Vet att jag fick ojämn vid min diagnosring men jag vet också att den är i nivå med mensas krav.
Är helt säker på att om jag fick 3 försök så skulle jag kunna bli medlem i mensa. Än har jag inte velat dock ^_^

Det är bara att ta med ditt test från utredningen med resultatet. Så är du på mensas nivå så behöver du inte göra deras test utan ett testresultat från din psykolog över ditt WAIS resultat räcker.

Neko-chan skrev:Dock tror jag psykologer har lite fel att dom med autism ska va dumma och därför inte får diagnosen om dom är för smarta

Tror dom det är dom helt ute och cyklar eftersom ett av kriterierna för AS är att inte vara lågbegåvad, utan normalbegåvad. Med detta betyder inte att man ska ligga runt 100 i IQ utan att man INTE ska ha en lågbegåvning. Således kan man mycket väl vara välbegåvad. Däremot förstår jag att man blir 'förundrad' när någon hamnar uppåt 130 eftersom det vid AS innebär sänkningar i vissa funktioner som således bör sänka helskalevärdet något. Dvs 130 jämn profil. då har du all anlednings om utredare att vara extra vaksam vid vidare tester.

KaosPrinsessa skrev:Skulle gärna ha lågt IQ och slippa all ångest, depression och att aldrig passa in och sånt.

Jag skulle inte vilja ha låg IQ (det leder nog till andra typer av problem), men skulle precis som du gärna avstå all IQ över, låt oss säga, 120 mot att slippa depression och funktionshinder. Alltså vara mer "normal".

Jag har 140 i perception, 134 i performance och mitt arbetsminne 98 och det verbala runt 100, kommer inte ihåg mer. Gör att jag ofta mår väldigt dåligt (ser för mycket och tolkar förmodligen fel eller övertolkar) och kan ofta inte uttrycka och berätta om det jag ser eller återberätta om sånt jag hört på tex tv eller i andra sammanhang, mm . Tomt i huvudet. Min man märker ofta ingenting, tex tjafs på jobbet eller liknande, och han mår hur bra som helst. Blir avundsjuk...

Tänk på att man inte kan dra stora slutsatser kring autism bara utifrån begåvningsnivå. Den kan ge en fingervisning och indikationer men absolut aldrig några exakta förklaringar. Sen tittar man inte efter skalornas egentliga nivåer utan hur de står i förhållande till varandra och framförallt de kvalitativa aspekter som observeras under själva testningen. Vid autismutredning skulle jag nog säga 30% siffror och 70% observation (kvalitativa aspekter).

Skulle jag även kunna få framföra ett visst önskemål att man inte diskuterar testen mer ingående då det kan påverka en utrednings resultat om patienter vet för mycket om testerna när de utreds. Kanske kan vara någon under utredning som läser här.

Jag fick 146 på sammanräknad IQ. Ett av deltesten gjorde jag medvetet dåligt ifrån mig på (att peka på "vad som saknas" i en bild, alltså något detaljseendetest), fråga mig inte varför. Fick någon fix idé om att det var dåligt att svara rätt på de frågorna, eller någonting sådant. Hur som helst gick det ganska bra ändå, jag är tydligen dålig på att fejka att jag är dålig på saker och ting. Jag skulle vilja göra om testet någon dag då jag faktiskt kan prestera optimalt, jag var gravidtrött och gravidillamående när jag gjorde testet och jag kände att jag presterade mycket sämre än vad jag borde gjort. Att jag fick såpass höga resultat som jag fick förvånade mig. Jag är jämnt intelligent och låg på 99.9:onde percentilen i de flesta av testerna. Mitt sämsta resultat var i snabbhet och performance men även där låg jag så högt som i 98:onde percentilen.

Psykologen lät bli att göra någon vidare ADHD-testning för att jag presterade för bra på de här testerna. Jag vet inte om det är rimligt att man inte kan vara jämnt begåvad men ändå ha ADHD-problematik. Psykologen säger att jag har ADHD-liknande problematik med rastlöshet, impulsivitet och kort temperament, men enligt honom beror detta på att jag är högbegåvad och därmed understimulerad såväl som otroligt otålig med med andra människor, eftersom jag tydligen har svårt att kommunicera på en nivå som passar normalintelligenta.

Det här låter säkert drygt och spydigt men det är bara vad psykologen sa till mig och vad det står i mina papper. För mig har understimulering varit ett allvarligt problem så det är knappast odelat positivt att vara begåvad. Dessutom är kombinationen överintelligent och socialt inkompetent riktigt motbjudande för många, de flesta kan hantera socialt inkompetenta människor bättre om de inte dessutom är tydligt intelligenta. Eller hur jag ska säga. Jag vet inte, jag vet att jag i alla fall uppfattas som odräglig väldigt ofta fastän jag inte själv förstår varför.

Abbreviation skrev:Jag fick 146 på sammanräknad IQ. (…)

Det här låter säkert drygt och spydigt (…)

Nej, varför tycker du det? Saker och ting är vad de är i det här fallet. Var glad över din goda förmåga och höga IQ istället för att halvskämmas för den. Även om jag gärna skulle byta en del av min intelligens mot färre problem, så är jag glad över att jag har fått förmågan att inte bara vara nyfiken, utan också kunna stilla den nyfikenheten.

Min IQ/cm är > 1

Lakrits skrev:

Abbreviation skrev:Jag fick 146 på sammanräknad IQ. (…)

Det här låter säkert drygt och spydigt (…)

Nej, varför tycker du det? Saker och ting är vad de är i det här fallet. Var glad över din goda förmåga och höga IQ istället för att halvskämmas för den. Även om jag gärna skulle byta en del av min intelligens mot färre problem, så är jag glad över att jag har fått förmågan att inte bara vara nyfiken, utan också kunna stilla den nyfikenheten.
Min IQ/cm är > 1

Jag vet inte varför jag har så blandade känslor kring det här. Jag är glad över min IQ och begåvning, för det ger mig mycket, men samtidigt så är det "fult" på något sätt att prestera bra på sådana här tester. Och efter att ha läst tråden och flera gånger fått se svart på vitt att "de som är smarta på riktigt inte pratar om sin IQ" så tycker jag det känns nästan obehagligt att stå för att jag fick goda resultat. Det känns som att människor uppfattar mig som dryg och odräglig och jag ogillar verkligen när jag uppfattas på det sättet, eftersom jag upplever mig själv som en väldigt empatisk och omtänksam person som ofta blir väldigt ledsen av att andra tror att jag inte tycker om dem, att jag ser mig som bättre och liknande.

Den här bilden människor har av mig som arrogant stämmer inte alls överens med den omtänksamma människa jag känner mig som, och den bilden har kommit delvis av min AS-problematik kring att jag inte förstår när andra inte tänker som jag. Mycket saker som är logiska och självklara för mig är det inte för andra och det har varit väldigt svårt för mig att förklara saker på en "lägre" nivå och så. Den här problematiken är i sig svår att förklara utan att framstå som arrogant och överlägsen, känner jag.

Menar du per cm kroppslängd?

Abbreviation skrev:Menar du per cm kroppslängd?

Ja.

Lakrits skrev:

Abbreviation skrev:Menar du per cm kroppslängd?

Ja.

Enlig WAIS, då? Det är ju sjukt imponerande (gissar på att du är minst lika lång som jag).