Har läst rätt många kurser i matematik och matematisk statistik vid LU, så jag har nog ganska så lätt för matte. Fysik och kemi har jag alltid haft lätt för men är en sopa på språk, teckning, historia och andra meningslösa ämnen.

Den där schablonbilden av oss som idel mattenördar står mig upp i halsen. Lägg till IT-nördar, tabellätare och med överdimensionerad logik och underdimensionerat känsloliv och jag spyr. Själv motsvarar jag knappt en punkt på den. Det är inte heller av mer än akademiskt intresse om vi är överrepresenterade på de områdena; så länge schablonbilden är den att det är sådana vi är, så är det alla vi som inte är sådana som osynliggörs och måste lyftas fram.

På tal om överrepresentation får man ju också räkna med möjligheten att schablonbilden blir självuppfyllande. Åtminstone här i Sverige är jag helt säker på att den är det, frågan är bara hur mycket — se ett otal trådar härinne om uppenbart okunniga diagnostiker.

Jag har alltid gillat matte. När jag gick på mellanstadiet räknade jag ut högstadieböcker och fick till att avsluta med rätta de andras matteprov.

Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten (Fråga mig inte hur, det vet jag inte. Men enligt kommunen kunde en som i åk. 5 räknade 9ans mattebok klara av vanlig matte på högstadiet) och satte mig i den enkla gröna mattegruppen där man bara kunde få G, istället för den vanliga med röd bok. Det slutade med att jag på mindre än en månad räknade ut hela den gröna matteboken och fick börja räkna i den röda matteboken. Så kort sagt räknade jag svår matte i lätta gruppen och idioterna vägrade ändra sig så jag fick bara G på högstadiet, trots att mina kunskaper översteg det. Jag blev även anklagad för fusk då jag var en jävel på huvudräkning och struntade i uträkningen på ekvationer och skrev svaret direkt istället. Något jag lärde mig att man måste ha, eftersom lärarna inte trodde man kunde göra tre fyra uträkningar i huvudet av någon anledning.

På gymnasiet räknade jag Matte C, och jag måste säga att för någon som enligt kommunen ej skulle klara av den vanliga matten på högstadiet så klarade jag gymnasiet ganska bra.

Jag gillar siffror och har alltid gjort. De är konstanta och de finns endast ett svar på talet, eller inget alls. Det finns inte flera som är korrekta. Till skillnad från människor förstår jag de, och vet de alltid blir samma sak.

marxisten skrev:Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten [...]

Vad i helvete!? Aspergeransvariga som betraktar asperger som ett förståndshandikapp, eller vad?

Låter som en typisk sådan sak som kan förstöra folks framtid. Tänkt på att begära skadestånd?

Zombie skrev:

marxisten skrev:Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten [...]

Vad i helvete!? Aspergeransvariga som betraktar asperger som ett förståndshandikapp?

Låter som en typisk sådan sak som kan förstöra folks framtid. Tänkt på att begära skadestånd?

Går det nästan 10 år senare?

Hur som helst, jag vet inte varför de satte mig i den enkla gruppen. Den matten de räknade gjorde jag typ i 4an-5an. Det var läraren som gav mig en annan bok, räknade ju ut sidorna under genomgången.

Vet dock ej om jag hade AS diagnos då, eller om jag bara hade ADHD/DAMP diagnos. Minns ej när den tillkom, det var iaf vad de gjorde. Men man kan väl säga som så här: Jag var bäst i gruppen på matte.

DAMP = förståndshandikapp, kanske då, eller stökig = dålig i teoretiska ämnen? Inte stort bättre det i så fall.

marxisten skrev:Går det nästan 10 år senare?

Vet inte. Någon annan som vet? Fråga hos myndigheterna eller någon av våra föreningar (AAF, Attention, OA)?

marxisten skrev:Jag har alltid gillat matte. När jag gick på mellanstadiet räknade jag ut högstadieböcker och fick till att avsluta med rätta de andras matteprov.

Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten (Fråga mig inte hur, det vet jag inte.

Det där förstår jag inte riktigt. Varför trodde man på kommunen att du inte skulle klara högstadiematten, om det gick så bra på mellanstadiet?

Zombie skrev:

marxisten skrev:Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten [...]

Vad i helvete!? Aspergeransvariga som betraktar asperger som ett förståndshandikapp, eller vad?

Låter som en typisk sådan sak som kan förstöra folks framtid. Tänkt på att begära skadestånd?

När jag gick i skolan fanns inte diagnoserna inom autismspektrumet, undantaget autism, förstås. När jag hade räknat klart alla böcker så skickades jag till OBS-klassen, trots att jag var stilla och tyst. Synd att man inte hade lärt sig någonting 20 år senare …

Behöver uppenbarligen ställas till hallå om.

Denniz skrev:

marxisten skrev:Jag har alltid gillat matte. När jag gick på mellanstadiet räknade jag ut högstadieböcker och fick till att avsluta med rätta de andras matteprov.

Tyvärr fick idioterna på kommunen för sig att jag inte skulle klara av den vanliga högstadiematten (Fråga mig inte hur, det vet jag inte.

Det där förstår jag inte riktigt. Varför trodde man på kommunen att du inte skulle klara högstadiematten, om det gick så bra på mellanstadiet?

Om jag ändå bara visste...

Kan vara för jag var ovän med en i den svåra gruppen, eller i rättare sagt han mobbade mig, han hade även han ADHD. Men jag vet inte, de satte mig i grön grupp och jag fick röd bok. Och läraren kunde inte ge mig mer än G.

Men de har jag förträngt nu. På gymnasiet klarade jag matte c, och det är de mattekunskaperna som räknas när jag söker jobb eller till högskola. Dock så vore det intressant att veta vad kommunen tänkte på.

Som sagt, på mellanstadiet rättade jag de andra prov och hjälpte till med att visa mina klasskamrater hur de skulle räkna. De hade inte mer än 9ans mattebok i min låg och mellanstadieskola.

Zombie skrev:DAMP = förståndshandikapp, kanske då, eller stökig = dålig i teoretiska ämnen? Inte stort bättre det i så fall.

marxisten skrev:Går det nästan 10 år senare?

Vet inte. Någon annan som vet? Fråga hos myndigheterna eller någon av våra föreningar (AAF, Attention, OA)?

Frågan är hur man möjligtvis ska kunna bevisa min matte färdigheter som 12 åring nu nästan 10 år senare. Låter mest jobbigt.

Tycker siffror är ganska intressanta. Inte så att jag ser ekvationer och dyl. som stora utmaningar men behövde ofta inte göra läxorna i skolan fram till matte C. Kan ha svårt för vissa enkla grejjer och lättare för svåra men det beror nog på situationen oftast.

marxisten skrev:Dock så vore det intressant att veta vad kommunen tänkte på.

Inte alls?

Parvlon skrev:

marxisten skrev:Dock så vore det intressant att veta vad kommunen tänkte på.

Inte alls?

Förmodligen var det väl så.

osäker skrev:A total of 378 mathematics undergraduates (selected for being strong at “systemizing”) and 414 students in other (control) disciplines at Cambridge University were surveyed
[...]
Results showed seven cases of autism in the math group (or 1.85%) vs one case of autism in the control group (or 0.24%), a ninefold difference that is significant.
[...]
There were 7 of 1,405 (or 0.5%) cases of autism in the immediate families of the math group vs 2 of 1,669 (or 0.1%) cases in the immediate families of the control group

Verkar finnas ett samband, men he? vi pratar väldans marginella siffror och en väldigt liten undersökningsgrupp.

Själv har jag en fascination av både siffror och grammatik, men är tyvärr rätt dålig (eller åtminstone har mina begränsningar) när det gäller både matte och språk.

marxisten skrev:

Parvlon skrev:

marxisten skrev:Dock så vore det intressant att veta vad kommunen tänkte på.

Inte alls?

Förmodligen var det väl så.

Jag tror visst kommunen tänkte. Sådant har ju hänt många gånger. Se Lakrits inlägg. Jag minns vagt liknande saker från min skoltid. Ett par kommuner lär på sistone ha fått på tafsen för att rutinmässigt ha satt icke förståndshandikappade aspergare eller vad det var i särskola, och när till och med myndigheterna reagerar så är det nog toppen på ett isberg...

Därför är det värdefullt om utsatta väsnas. Men visst, tyvärr orkar inte många, det är blott alltför förståeligt.

Min högstadielärare i fysik gav mig en trea i fysik. Jag hade alla rätt på alla prov.

Jag skrev en uppsats om hur stjärnor föds, lever och dör och som (förutom avsaknad av formaliteter) var på en mycket högre nivå än normal högstadiekunskap. Inte heller det gav mig högre betyg.

Jag vet inte om läraren fick för sig att en sådan som jag inte kunde vara duktig, eller vad det var med honom.

En gång när jag talade med honom, berättade jag att jag var jätteintresserad av astronomi. "Astrologi menar du väl!!!" sade han och vände på klacken.

Först för några år sedan fattade jag hur fruktansvärt nedvärderande det där var. Då när han sade det, tänkte jag bara "han kanske blandar ihop mig med mamma" som om han skulle känna till henne...

Men det var även den läraren jag hade i matte, och där kunde han tydligen inte förneka att jag klarade det bra. Jag löste de svåra klurigheterna från Illustrerad vetenskap som han hade med sig som läxa till klassen, innan vi hann ut. Jag gastade ut svaret efter några sekunder varje gång och han blev rätt så sur (kanske för att jag berätta för alla som skulle hem och klura). En gång sade han till mina föräldrar att han inte fattade att jag förstod all matte, "det är som att det bara rinner in i huvudet på henne, men hon lyssnar ju inte ens". Han gillade mig nog INTE, men jag fick en 4:a eller en 5:a i matte. På proven hade jag dock inte alla rätt alltid, eftersom jag räknade så jäkla fort och gjorde alltid något slarvfel. Dock sade han att han såg att det var slarvfel.

I samhällskunskapen som jag inte fattade något av alls i stort sett, tyckte läraren att jag bara jävlades. Jag kunde inte lära mig domstolarna och hur de var uppbyggda. Jag fattade inget av konjunktur och den konstiga skruv-illustrationen. Möjligtvis kanske jag kunde förstå att inflation medförde att saker blev dyrare hela tiden.

I geografin förstod jag aldrig skillnaden på monarki och republik och visste inte ens vad Sverige hade. Jag kunde helt enkelt inte lära mig det. Men när jag fick veta att monark betyder kung, så började betydelserna av orden att fastna, och jag lärde mig vad några länder har för statsskick.

Just samhällskunskap och geografi, är sådant som jag har lärt mig lite pö om pö under livet. Svårt att undgå att bygga på kunskaperna där, särskilt om man är så otroligt kass på det som jag var. Herregud alltså vad puckad jag var på ämnena.

För några år sedan testade jag samhällskunskap på komvux, men inte heller det gick något vidare alltså. Jag hoppade av. Läraren tvingade oss dessutom att redovisa med mindmaps som skulle vara uppbyggda så som hon tänkt sig. Som förgjort.

Angående dåliga betyg när man inte är dålig. Det har jag alltid fått. I gymnasiet hade jag visserligen högt medelbetyg, men om man ska gå på proven så borde jag haft ännu lite högre.

På högstadiet fick jag för mig att röka och försöka skaffa mig sociala vänner genom att hänga på rökrutan (jag hamnade i dåligheter och blev utnyttjad på många sätt genom det där umgänget) och så roade jag mig ofta med att sjunga Eddie Meduzaliknande texter som jag hittade på. En gång hade jag med mina gerbiler till skolan, och tänkte att tyskaläraren skulle bli glad om hon plötsligt hade de gosiga djuren på kragen. Men hon blev asförbannad.

På gymnasiet tog jag körkort, och sladdade in på parkeringplatsen så alla lärare såg, i en risig gammal PV. Fattade inte heller att vi inte fick parkera där, och tjafsade emot som bara den när de sade till mig att ställa mig någon annanstans. Hängde med raggarfolk, men spelade även piano flitigt och virkade spetsdukar. Är man så "konstig" så kan man tyvärr hamna i eländet att få sämre betyg än man borde.

Att ha alla rätt på alla prov, och alltid hänga med på allt som sägs, kan omöjligtvis ge en fyra enligt mig.

Jag önskar att de hade haft betyg i ordning och uppförande kvar, så kunde lärarna avreagera sig där i stället för att sänka betygen i de ämnen jag var bra på.

Tror det var det första bra argument jag har sett för de betygen.

Annars har jag också den sortens totala blindhet från omgivningen i ryggsäcken, även om det inte är så mycket från just skollärarna. Det är farligt att vara ung aspergare. Inte nog med att man kan spoliera sin egen framtid på ett ögonblick på sätt som ingen annan skulle göra; andra gör det så gärna också på sätt som de aldrig skulle göra mot någon annan.

Lära folk bättre än så vore ännu bättre än att återinföra betygen i kuvning och dressyr.

Jag är totalt värdelös på matte. Det är ett olösligt pussel för mig.

Zombie skrev:Tror det var det första bra argument jag har sett för de betygen.

Bra argument lärarna hade för att ge mig kassa betyg, eller bra argument jag har för att införa ordning och uppförande som något man får betyg i?

När vår skolminister (som verkar rätt korkad) menar att skolk ska införas i betygen för att föräldrarna ska få veta, kunde han då VERKLIGEN inte inse att det finns "tusen" bättre sätt att meddela föräldrarna, än att förstöra för barnen för tid och evighet? Just betyg för skolk/närvaro, tror jag är jävligt dåligt, medan "ordning och uppförande" inte måste betyda så mycket. Det är mer allmänt, och typiskt något som kan ändras, och där även duktiga och framåt elever kan få låga sådana betyg. Men även "ordning och uppförande" borde kunna skiljas ut från de riktiga betygen, eftersom sådant inte har så stor betydelse för hur duktig man är på ett ämne (såklart) och som sagt är typiska saker som ändras.

Lärarna kunde få avreagera sig på inofficiella ordning- och uppförandebetyg, som ges vid sidan av och inte syns för varje arbetsgivare för resten av livet, eller hindrar utbildning.

För jag tror helt klart att mina lärare avreagerade sig på mina betyg. Inte en chans att man ger en person en TREA (motsvarande G) till en person som har alla rätt på alla prov, hänger med helt på alla lektioner, aldrig skolkar, skriver en uppsats på hög nivå jämfört med högstadiet. Om man inte har något emot personen och inte klarar att skilja på ämneskunskaper och gillande/ogillande. Dito med flera andra betyg.

Bror Duktig skrev:bra argument jag har för att införa ordning och uppförande som något man får betyg i

förstås.

Jag skulle knappast stå på de där lärarnas sida mot dig eller någon annan utsatt elev, eller?

Men inte tror jag att lärare, lika litet som andra vuxna, i allmänhet skulle kunna hantera något så kulturellt starkt och samtidigt nerskitat som att sätta betyg på barn i hurudana de är som människor. Vilket är vad det blir, nu som förra gången (som jag var med i sluttampen på). Med allt vad det innebär och innehåller som folk varken begriper eller vill komplicera sin tillvaro med att försöka begripa. Dessutom tror jag sådant funkar väldigt starkt som symboler. Den här tiden är full av återinförda symboler för en förgången tid och just för det som då var hårt och orättvist, för att populasen ska hållas nere så att överklassen får spelrum, för att folk ska hållas i tukt och lydnad. Det finns avsikter bakom sådant, och vi behöver inte ännu fler.

Problemen med gravt inkompetenta och partiska lärare måste nog ändå lösas på andra sätt, är jag rädd. Bättre utbildning, hårdare sållning och hårdare kontroll uppifrån är ju några uppenbara medel; kollektiv insyn och ansvar i arbetet med eleverna, även skolorna mellan om så krävs, kanske också kunde bidra på ett hörn.

Fast det här är OT, tror rentav det finns någon gammal tråd för det?

Jag har diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP.

Jag är dålig på matematik, men fascineras av sådant som fraktaler, geometri och Pythagoras sats.

Däremot är jag bra på stavning men dålig på grammatik.

Banzai skrev:Jag minns inte vart jag har fått denna uppfattningen ifrån, men är det så att övervägande personer med asperger eller annan autismspektrumstörning är fascinerade av siffror och/eller duktiga på matematik? Detta är i sådana fall ett "kriterium" jag verkligen inte uppfyller.

Jag är iof inte en "övervägande person med asperger", jag är ganska vältränad , skämtosido,
men asperger har jag och matematik kan jag. Däremot är det inte, vad jag vet, ett kriterium för att få en aspergerdiagnos. En indikation kan vara (men behöver inte vara) ojämn begåvningsprofil.
Sedan vilka delar som är starka och vilka delar som är svaga i det kognitiva maskineriet är nog en annan femma. Det kan hända att man reverse-enginerat populära tester på nätet för att sålla fram profiler utifrån en schablon. Det är dock inte någat att förlita sig på, online-tester. De är sällan standardiserade osv.

Det vill säga du kan vara briljant på många sätt, usel på matematik och ändå ha asperger.
Det må finnas fler än ett exempel på detta forum.

Det kan hända däremot att det finns en viss prevalens mot högre matematisk begåvning inom autism sprektrat.

Banzai skrev:...
Jag kan inte heller lösa komplexa tal i huvudet utan måste använda mig av papper och penna för att ens komma i närheten av ett korrekt svar.

Då utgår jag från att vi kan utesluta kvarternioner men att all på reella tallinjen går bra?
Förlåt jag kunde inte låta bli. Men som sagt, matematisk förmåga är alltså inget officiellt "kriterium"
för en aspergerdiagnos.

Banzai skrev:Så, hur är det? Gillar ni matematik och/eller siffror eller är ni mer som mig? Stämmer det att personer med någon form av autismspektrumstörning gillar/är bra inom dessa ämnen, eller är det ytterligare endast en schablon?

Jag kan inte tala för andra, men Jag älskar matematik. Däremot är det inte den enda kärlek jag har.
Det finns alldeles för lite tid och alldeles för mycket saker att göra här i världen.

Om jag minns hur det var formulerat i diagnos-kriterierna jag sett, så var det en mängd av olika egenskaper. "Uppfyllde" man x antal utav dessa tillsammans med vissa kvalitativa tolkningarna av konsekvenserna utav dessa, var man en potentiellt kvalificerat kandidat för att mappas mot mängden av aspergare.
I denna mängd av egenskaper, tror jag mig minnas att ojämn begåvningsprofil var en sådan.
Att ha begåvning för vissa områden innebär en läggning där man oftare specialiserar sig mot sådant man är lagd för och utvecklare mycket starka bedrifter inom dessa, oftare än ibland.
Så nej, just den punkten är inte bara en schablon.
Det betyder inte att alla aspergare har supertalanger. Det betyder bara att, om någon har det, bli inte förvånad om h*n har asperger

uniqueNr5 skrev:

Banzai skrev:Jag minns inte vart jag har fått denna uppfattningen ifrån, men är det så att övervägande personer med asperger eller annan autismspektrumstörning är fascinerade av siffror och/eller duktiga på matematik? Detta är i sådana fall ett "kriterium" jag verkligen inte uppfyller.

Jag är iof inte en "övervägande person med asperger", jag är ganska vältränad , skämtosido,
men asperger har jag och matematik kan jag. Däremot är det inte, vad jag vet, ett kriterium för att få en aspergerdiagnos. En indikation kan vara (men behöver inte vara) ojämn begåvningsprofil.
Sedan vilka delar som är starka och vilka delar som är svaga i det kognitiva maskineriet är nog en annan femma. Det kan hända att man reverse-enginerat populära tester på nätet för att sålla fram profiler utifrån en schablon. Det är dock inte någat att förlita sig på, online-tester. De är sällan standardiserade osv.

Det vill säga du kan vara briljant på många sätt, usel på matematik och ändå ha asperger.
Det må finnas fler än ett exempel på detta forum.

Det kan hända däremot att det finns en viss prevalens mot högre matematisk begåvning inom autism sprektrat.

Tack för ett riktigt gott skratt! Jag ska med andra ord inte skriva att jag har lättare för språk än vad jag har för matematik, inte med DET syftnningsfelet!

Jag tror faktiskt att det ligger något i just schablonen; asperger = matematiskt snille, men även att det finns undantag.

Jag föredrar just språk framför matematik så länge det inte handlar om grammatik, för då är jag lika hopplöst förlorad som när det gäller sannolikhetslära. Jag skulle däremot inte påstå att jag är språkligt begåvad för då skulle jag ljuga; jag kan inte akademisvenska och jag har inget imponerande ordförråd ens när det gäller svenska. Jag befinner mig, som jag alltid har gjort när det gäller just kunskapsnivå, på strax över medel.

uniqueNr5 skrev:

Banzai skrev:Så, hur är det? Gillar ni matematik och/eller siffror eller är ni mer som mig? Stämmer det att personer med någon form av autismspektrumstörning gillar/är bra inom dessa ämnen, eller är det ytterligare endast en schablon?

Jag kan inte tala för andra, men Jag älskar matematik. Däremot är det inte den enda kärlek jag har.
Det finns alldeles för lite tid och alldeles för mycket saker att göra här i världen.

Om jag minns hur det var formulerat i diagnos-kriterierna jag sett, så var det en mängd av olika egenskaper. "Uppfyllde" man x antal utav dessa tillsammans med vissa kvalitativa tolkningarna av konsekvenserna utav dessa, var man en potentiellt kvalificerat kandidat för att mappas mot mängden av aspergare.
I denna mängd av egenskaper, tror jag mig minnas att ojämn begåvningsprofil var en sådan.
Att ha begåvning för vissa områden innebär en läggning där man oftare specialiserar sig mot sådant man är lagd för och utvecklare mycket starka bedrifter inom dessa, oftare än ibland.
Så nej, just den punkten är inte bara en schablon.
Det betyder inte att alla aspergare har supertalanger. Det betyder bara att, om någon har det, bli inte förvånad om h*n har asperger

Jag har inga supertalanger (såvida inte man kan vara extremt begåvad inom klantighetsdepartementet) och vi får se om jag ens kvalar in som aspergare eller ej.

Jag är usel på matematik. Har problem med att jag aldrig lär mig. Jag har arbetat med matte från lågstadiet och nu går jag i gymnasiet och kan matte väldigt dåligt. Alla lärare var arga på mig för att jag var så usel på matte. Blev deprimerad av det och fick självmordstankar