carl skrev:Vet terapeuten om att du har as?

Vad har hon för kunskaper och praktiska erfarenheter av KBT med aspergare?

Många med AS sägs ha ett annorlunda sätt att tänka, och utan att veta till 100% vad som menas med detta, tänker iaf jag att en terapi kan bli förödande om inte terapeuten från början har insikt i det.

Kan känna igen mig. Men hur sjuk man är kopplas ändå till att man har as har jag märkt. Allt kopplas med det till slut. (egen erfarenhet alltså). Jag är trött men skiter i hur det slutar nu. Spelar ändå ingen roll vad man säger. Allt kopplas ändå till att man har AS = är puckad, nog säkert behöver färdtjänst/god man och allt bara för att man har rätt till det, har inget eget att säga till om, osv. . Om inte helt, så delvis. Jag vet inte.
*ventilation eller nåt*

Oj, ganska speciell användning av punktuation där.

Har du pratat med henne om hur du upplever det? Elelr låter du henne bara pladra på oavbrutet? Det är inget fel på kognitiv terapi i sig, har man tankar man inte vill ha så är det ju lämpligt att ändra på dem. Jag tror dock vissa sorters tankar är svårare än andra att ändra på. KBT har ju visat sig väldigt effektivt mot fobier, vet inte om effektiviteten är lika vederlagen för social förmåga.

Du säger dock själv att ditt problem är att när du slappnar av hamnar du i problematiska tankemönster. Det som vore bra var ju om du kunde vara så älskvärd du kan vara med anstränging, utan. Det är nog också målet för din terapeft gissar jag. Om du själv inte anser att det är ett bra mål rekommenderar jag att du berättar det för henne.

Man kan tycka hur mycket man vill att det är fel på samhället, men i slutändan är det bara sig själv man kan ändra*. Det är lite som med naturlagar, oavsett om man tycker de är fel, så lönar det sig inte att vara bitter i längden, man får acceptera och gå vidare.

*Samhällen går förståss att påverka, men det handlar om långsamma och krävande prcesser, inget kommer hända på en natt, eller ens på ett år.

carl skrev:Vet terapeuten om att du har as?

Jag står i kö för utredning.
Men det har talats om A-spektrum sen 12 år tillbaka....
Jag har inte velat medverka och få nån "defektstämpel" på mig. Fast nu bryr jag mig inte längre.

Eg har jag inge aning om vad hon tror/tycker men den här kommentaren säger väl en del om okunskap (tycker jag ialf): " om du har den här sjukdomen..."

Sjukdom??!

Ovälkomna tankepoliser uppskattas aldrig.

Jnx skrev:Oj, ganska speciell användning av punktuation där.

Har du pratat med henne om hur du upplever det? Nej.
Elelr låter du henne bara pladra på oavbrutet? Grejen är den att hon aldrig låter mig få tillräckligt med tid att formulera det jag ska säga så det blir förståeligt....

Det är inget fel på kognitiv terapi i sig, har man tankar man inte vill ha så är det ju lämpligt att ändra på dem. Visst, jag tror absolut att det kan vara till stor nytta, men just nu är det ju inte så att jag har tankar jag inte vill ha, utan jag inte kan vara mig själv utan att uppenbarligen göra bort mig.
Jag tror dock vissa sorters tankar är svårare än andra att ändra på. KBT har ju visat sig väldigt effektivt mot fobier, vet inte om effektiviteten är lika vederlagen för social förmåga.

Du säger dock själv att ditt problem är att när du slappnar av hamnar du i problematiska tankemönster.

Nä, det stämmer inte. Jag vet inte hur jag ska bete mig helt enkelt.

Jnx skrev:Det som vore bra var ju om du kunde vara så älskvärd du kan vara med anstränging, utan. Det är nog också målet för din terapeft gissar jag.

Jo, självklart vore det bra om jag kunde vara trevlig även när jag är mig själv. Men jag tycker ju inte själv att jag gör ngt fel men det gör jag nog ofta eftersom det blir missförstånd och konflikter (hemma) och jag inte ens fattar vad som har hänt!

Jnx skrev:Om du själv inte anser att det är ett bra mål rekommenderar jag att du berättar det för henne.

Jo visst men problemet är ju att jag inte kan förmedla vad det är jag menar - egentligen..........

Jnx skrev:Man kan tycka hur mycket man vill att det är fel på samhället, men i slutändan är det bara sig själv man kan ändra*.

Det har du rätt i. Men jag är nog inte bitter, jag vill bara ha en åsikt om det jag tycker är snett; jag anser det vara ett sunt beteende att uttrycka vad man tycker och känner om saker och ting.

Jnx skrev:Det är lite som med naturlagar, oavsett om man tycker de är fel, så lönar det sig inte att vara bitter i längden, man får acceptera och gå vidare.

Som svenskar i allmänhet...

Jnx skrev:*Samhällen går förståss att påverka, men det handlar om långsamma och krävande prcesser, inget kommer hända på en natt, eller ens på ett år.

Nä och då får man inte heller säga vad man tycker , eller.....???

Jag (tror) jag fattar din poäng; att inte fastna i "bitterhet" och motsträvighet (?)
men jag kommer ändå fortsätta att öppet säga spontant vad jag tycker.
Jag mår helt enkelt bäst av det!

Admin:

Rättade ett mycket trasigt citat.

Vad är det för terapi, kognitiv samtalsterapi eller KBT= kognitiv beteendeterapi?
Det är rätt stor skillnad mellan dessa.

Båda delarna kan man ha nytta av under förutsättning att de används med urskillning och att terapeuten har kunskap om AS. Ofta jobbar man då med ett specifikt problem som klienten själv anser sig ha. Känner en man med AS som hade mörkerfobi och den ville han ha hjälp med via KBT och det fick han också. Det funkade utmärkt!

Men som din terapeut verkar göra, försöker få dig att "tänka om", alltså på ett annat sätt, är nog inte så lyckat. Det är ju just det som kan vara så svårt när man har AS. De problem hon försöker "behandla" bort, måste man ju hantera på ett annat sätt, genom att se vilken anpassning t ex som kan behövas pga de specifika svårigheter som finns vid alla autistiska diagnoser.

Och det handlar definitivt inte om att tänka om utan att få stöd och förståelse för sitt tänkande och kanske också hjälp att se det i relation till omvärlden, hur man fungerar, hitta strategier, förstå vad man bör undvika, se vad som är möjligt att utveckla osv.

Dags att lära upp terapeuten?

Alyana skrev:Nä, det stämmer inte. Jag vet inte hur jag ska bete mig helt enkelt.

Ah ok, missförstod nog lite.

Alyana skrev:Nä och då får man inte heller säga vad man tycker , eller.....???

Jo självklart får man, det är ju grunden för demokrati! Jag pratar bara utifrån vad som fungerar för mig. Vilket är att inte tänka för mycket i rätt och fel, utan snarare i problem och metoder att hantera dem.

T.ex. tycker jag det är fel att folk bedöms efter utseende. Men på ett personligt plan löser jag problemet genom att iaf försöka tänka lite på vilka kläder jag använder. Men det innebär ju förståss att man kan behöva offra lite principer, det är inte alltid så kul.

Min kurator vill starta en grupp med psykolog för oss alla med AS här i Luleå. Det ska vara kognitiv terapi. Undrar om någon här har gått/går på sådant?

Nej, jag har inte gått i grupp för KBT, men det fungerar precis som det här forumet kan göra. Man tittar på vilka problem som förekommer och sedan hjälper man varandra med lösningar, strategier. Pyskologen ser till att ni håller er till ämnet bara, så det inte blir för mkt off topic.

Jag kan inte säga att jag har djup depression men jag känner mig verkligen deprimerad.
Jag har svårt att ta mig för saker. Har svårt att komma över motgångar.

Har testat KBT tror det var en standard klassisk variant. Men har läst om varianter på nätet.

1. Klassik KBT. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi
2. ACT Steven Hayes? http://sv.wikipedia.org/wiki/Steven_Hayes
3. massor av nyare varianter. För lat att leta reda på dessa. Tipsa gärna om dem du vet.

Så det jag hoppas få synpunkter om är vad ni vet om dessa och hur de funkar på mild depression.

Något som jag inte känner till så bra är den här
http://en.wikipedia.org/wiki/Behavioural_activation

Skiljer sig väl för mycket för att räknas in i KBT?

Jag stod och tjuvläste en bok om det på någon stor bokhandel. 350 kr eller nåt. Borde kanske köpt den.

Är det något som ni stött på? Jag är nog inte intelligent nog att förstå vad som verkligen funkar.

De som skriver dessa böcker tror på det dom gör förstås men hur vet man att det funkar för just mig?

Vanlig KBT och ACT bygger på att man själv klarar att lista vad man gör på dagarna för att se mönster i betendet.

Man får hemläxor att göra till nästa gång. Det funkar inte alls för mig. Jag har för mycket ADHD för att skriva listor och har ingen aning vad jag gjorde nyss. Mins inte sånt alls.

Vet att de ibland löser det med en app i telefonen som larmar och då skriver man ner vad man håller på med och vilka tankar man har. osv.

Ett dyrare sätt är att KBTbehandlaren helt enkelt kommer hem till en och är med i vardagen Väldigt dyrt.


Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om KBT.

Oj måste ha gjort nåt fel?

Det är nog min lågpresterande variant som ställer till det?

Alltså min fråga är så här.

Kan det vara så att Behavioral Activation Therapy är mindre krävande för oss med stark ADHD?

Det som misslyckas med KBT är att jag har inte koncentration att göra hemläxorna alls.
Det blir inte av. Har inte koncentrationen.

Om jag förstått rätt så kräver Behavioral Activation Therapy inte att man gör listor?

Utan bara ???? att man är aktiv istället för att ligga och stirra i taket.

Ingen som kan hjälp mig förstå?

Kanske de flesta AS är förskonade från mild depression eller att ni tar tabletter mot sånt.

Jag har läst att KBT ska vara bra men tyvärr är min ADHD för besvärande för att det ska funka för mig.

Så jag hoppas finna någon på forumet som förstår vad den där texten om Behavioral Activation innebär.

Är BA nåt bra? Finns det i Sverige?

Har ingen aning vad jag gjort fel men nåt hindrar er från att diskutera detta ämne?

Saken är den att behandlingsformer för att behandla ADHD och forskningen runt den är begränsad. Idag finns lite evidens kring effektiva behandlingar just mot uppmärksamhetsstörning men en lovande behandling är i grupp och som baseras på DBT (Dialektisk beteende terapi) och dess färdighetsträningsdel.

BA, beteendeaktivering, har ingen stark evidens kopplat till ADHD utan har mer varit inriktat mot depression. Att aktivera patienter generellt är allmänt känt och har effekt för måendet, men att den komponenten har effekt för att strukturera upp vardagen och lära sig impulskontroll etc är jag själv skeptisk till.

Ja, det finns många 'varianter' av KBT eftersom det är ett paraplybegrepp. Det gemensamma i metoderna som ACT, DBT osv som bygger på KBT är just teorin kring våra kognitioner. Vi kommer se mer varianter av detta i framtiden, och KBT kommer troligen allt mer att bli ett paraplybegrepp även kliniskt och man kommer att behöva specificera metoden och inte bara säga 'kbt'.

Jag har ingen aning, men jag har aldrig kunnat ta till mig av tex självhjälpsböcker eller försök till hemläxor/kbt artat, det har bara inte gått.

Som jag har hatat mig själv för att jag inte gjort det, inte kunnat utföra övningar läxor osv. Men det är/var väl förmodligen som för dig pga adhd och koncentrationsbiten. Försöker att acceptera det nu.

Jag tror att det är något åt DBT jag ska få försöka med frammåt hösten. Först själv med behandlaren och längre fram om jag kommer på fötter något, i grupp. Det sista ger mig andnöd av bara tanken, men vi får väl se.

Det är min sista utväg just nu och behandlaren var den som gjorde adhd utredningen på mig och är den människa som jag någonsin funkat bäst med i sånna här lägen. Så en liten gnutta hopp har jag. Så tillvida att jag ens tar mig dit

mar0der och Blyger, tack för att ni delar med er.

Har hört om DBT för Överätning och Anorexia mm. Jag är inte insatt i hur de tänker eller vad de gör.

Bygger inte DBT också på förmågan att skriva ner vad som händer under dagen? Okay jag får väl läsa på.

Jag håller med om att det kan behövas ordentlig forskning så man vet vad som har stöd i evidens.

Blyger, så där har jag känt också. Jag är besviken på att de som skapade KBT inte var medvetna om att det behövs varianter för oss som inte klarar av att göra hemläxor.

Har ni nåt tips om var man kan läsa om DBT då? Förutom wikipedia.

adhderic skrev:mar0der och Blyger, tack för att ni delar med er.

Har hört om DBT för Överätning och Anorexia mm. Jag är inte insatt i hur de tänker eller vad de gör.

Bygger inte DBT också på förmågan att skriva ner vad som händer under dagen? Okay jag får väl läsa på.

Jag håller med om att det kan behövas ordentlig forskning så man vet vad som har stöd i evidens.

Blyger, så där har jag känt också. Jag är besviken på att de som skapade KBT inte var medvetna om att det behövs varianter för oss som inte klarar av att göra hemläxor.

Har ni nåt tips om var man kan läsa om DBT då? Förutom wikipedia.

Mjo, jag misstänker att dbt nog kommer innebära sådant som att lyckas jobba själv hemma. Men jag tror att det kanske är längre fram, hon skulle köra med lite annat först förstod jag det som.

Jag hoppas att det kanske på något vis kan ge verktyg att lära sig att jobba med sig själv hemma. Men jag vet inte så nog.

Grejjen är den att jag minns i princip ingenting från det möte vi hade innan hon gick på semester. Utredningen gjorde i vintras, sen flyttade hon till en annan stad.

Nu blev det till slut så ändå att jag får åka en gång i veckan till henne för dom inte har nån vettig här i stan.

Förhoppningsvis kanske jag får mer grepp om vad DBT kommer innebära längre fram.

Utredningen gjorde i vintras, sen flyttade hon till en annan stad.

Så typiskt. Jag gick en KBT och sen blev terapeupten sjukskriven och lade sedan av och de fick ont om pengar och lade helt ner. Så typiskt

Tror att hon som kom opp med DBT har skrivit att hon hade egen problematik och blev tvungen att finna en lösning som funkade på henne själv?

Jag kan ha missförstått men så minns jag det. Jag har "ätstörningar" men vill varken se mig som anorektiker eller Overeater Bulemiker.

mar0der, vilken är din bästa länk till något om DBT?

adhderic skrev:mar0der, vilken är din bästa länk till något om DBT?

Det är bara o googla på dialektisk beteendeterapi av Marsha Linehan. Men SBU har skrivit en rapporter om dess effekt vid behandling av borderline/emotionell personlighetsstörningar

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Alert/D ... sstorning/

Ja just ja, det är nog ihop med borderline jag har hört om det mest, eller läst om det tidigare tror jag.
Inte för at tjag har det själv, men jag har vansinnigt dålig koll på känslor och den biten.

adhderic- ja du ätstörningar har jag med, tyvärr rejält intrasslad just nu. Usch och fy böveln för det fenomenet. Hatar det nått alldeles otroligt

Jag har testat både DBT och "klassisk" KBT. Jag gjorde läxorna men det hjälpte ingenting ändå. DBTn tyckte jag mest var bortslösad tid, en läxa vi fick var bla att enbart tänka på disken när vi diskar... självklart tänker jag enbart på disken när jag diskar annars blir den ju inte diskad.

KBTn tror jag inte jag riktigt fattade, har gått det i omgångar dock, första gången var jag 15, andra 18 och sista gången 21.

Det finns alltid olika anledningar till att man inte svarar på terapeutisk behandling. De faktorer som påverkar utgången av effekt (försegår mycket forskning kring detta) är förutom metod, terapeutens kompetens och förhållningssätt (förmåga att skapa en arbetsallians), patientens motivation (mycket avgörande), patientens kognitiva resurser (begåvningsnivå) och en kombination av dessa i samspel.

En läxa som handlar om att enbart tänka på disken är en övning i det man kallar mindfulness eller medveten närvaro. För det första så tilltalar inte denna övning alla personer även om den är nyttig för de flesta av oss. För det andra så kan förståelsen av övningen inte blivit tillräckligt förankrad pga av antingen att terapeuten inte förklarat tydligt nog, eller att patienten inte har motivation eller resurser att förstå/'orka' en sådan övning.

DBT har visat god effekt vid borderline diagnoser men eftersom symtomen och beteendet efterliknar mycket vid ADHD använder man numera även denna metod vid behandling av uppmärksamhetsstörningar. Personligen ser jag att denna metod kommer öka i framtiden då den fokuserar på praktiska saker och konkretiserar det som kognitiv terapi generellt håller ganska abstrakt och det är just vad som behövs vid både borderline och adhd.

Intressant vad som händer mellan KaosPrinsessa och mar0der.

KaosPrinsessa, du skriver "KBTn tror jag inte jag riktigt fattade, har gått det i omgångar dock, första gången var jag 15, andra 18 och sista gången 21."

Troligen var du för ung. När jag försöker minnas hur jag var i den åldrarna. Allt liksom bara hände. Nu långt efteråt kan jag le åt hur omogen jag var. Jag säger inte att du är omogen men jag var det i de åldrarna du berättar om.

Jag läste om Beteende Terapi ungefär när jag var i 17 årsåldern. glömt författaren. Förstod inte mycket dock.

mar0der, du verkar kunnig. Vad är skillnaden mellan Mindfulness och Flow som Mihaly Csikszentmihalyi skrev om i sina böcker?

Jag tycker jag har känt Flow men aldrig lyckats med Mindfulness.

Du skriver

"mindfulness eller medveten närvaro. För det första så tilltalar inte denna övning alla personer även om den är nyttig för de flesta av oss. För det andra så kan förståelsen av övningen inte blivit tillräckligt förankrad pga av antingen att terapeuten inte förklarat tydligt nog, eller att patienten inte har motivation eller resurser att förstå/'orka' en sådan övning."

Tilltalar? Motiverad är jag men tilltalad? Hur vet man om man är tilltalad av en metod? Eventuellt har jag inte förstått den. De använder typiskt Buddistiska ord som jag inte litar på att de har evidens för vad de påstår.

Jag skulle inte förvånas alls om Mihaly Csikszentmihalyi skrev om Flow efeter att han testat Buddism men vilken meditationsmetod kan ha inspirerat honom? Eller är det nåt unikt som han kom upp med som inte finns inom Buddismen?

Såg en grej på Utbildnings Radion Kunskapskanalen på TV. En Georgio Grosso som talade om ACT. Anses han duktig?