Jag har nyligen insett att jag inte tänker föra mina gener vidare. Jag har varit kluven i frågan tidigare, men nu känns det bara som en omöjlighet. Då tänkte jag bara, jaha, adoption då. (Jag planerar alltså inte att skaffa barn inom den närmaste framtiden alls, men jag vill ändå veta att det finns en möjlighet för mig att skaffa barn. Det MÅSTE finnas ett sätt.)

Men.
Adoption är ute ur bilden med tanke på autism, ptsd, psykoser, osv osv... Det faktum att jag numer är kapabel att ta hand om mig själv och andra både ekonomisk och känslomässigt spelar liksom ingen större roll med min bakgrund. Jag har pratat med en kvinna som arbetar med hemutredningar o dylikt inför adoption, och hon sa att chansen att jag ska bli godkänd som adoptivförälder är minimal. Kön är så lång och de har så många att välja på att jag inte skulle få chansen. Besvikelsen var enorm. Och man måste väl gå genom sverige för att få adoptera ett barn eller hur? Man kan inte flytta till ett land med många barn i behov av adoption och gå den vägen istället? Nä det låter inte troligt när jag skriver det...

Dåså. Surrogat kanske? Men jag vill ju inte använda mina ägg... Går det att plantera någon annans ägg i surragatmamman?

Kom precis på en sak, kan någon annans ägg bli "planterade" i mig? Så att jag kan föda ett barn som inte har mina gener alls?

Jaja. Tacksam för svar!! Google har inte varit till någon hjälp ( ) så nu räknar jag med er

Hmm.. det här med att föra vidare sina gener är något jag funderat på många gånger. Tycker det inte är helt solklart hur mycket som är gener och hur mycket som är miljö/uppväxt. Har många gånger också reflekterat över hur mycket kosten kan ha spelat in för ens utveckling.

Hur som..

Jo, någon annans ägg kan "planteras" i dig. Jag vet dock inte vad som krävs för att man ska få genomföra ett sånt ingrepp. Utomlands kan det nog bara vara en fråga om ekonomi.

Äh, kör vanliga vägen. De är ju skojj att försöka också

Har själv två barn, och båda har fått massa gener av mig, men ingen uppvisar några som helst problematik kring det jag har, snarare tvärtom.

Jo, det är ju bra, men jag vill inte riskera att min autism förs vidare.

Rabies skrev:Jo, det är ju bra, men jag vill inte riskera att min autism förs vidare.

Googla runt lite och kika om du hittar några underlag hur pass överförbart det är till barn som produceras och föds på vanligt sätt.
Jag tror inte det är sådär jättehögt, en vild gissning bara.

Jag förstår inte anledningen till din insikt.

Är det för att du inte träffar någon karl att göra det med? Gå ut på krogen och ragga ONS eller köp sperma och inseminera själv.

Är det för att det är för sent (över 40), har du fortfarande menstruation så kan du chansa på ovanstående men chansen (ja, jag skriver medvetet "chansen") att barnet föds med Downs syndrom ökar tyvärr med stigande ålder (många som får barn med Downs syndrom får en helt ny syn på livet).

Någon annan orsak?

Ja, du kan insemineras med någon annans ägg, som först blivit befruktat. Dock erbjuds inte detta kvinnor som själva är fertila, så vill du göra på det sättet får du antagligen åka utomlands och betala enorma summor pengar.

Risken för att få ett autistiskt barn är nog ganska stor. Det verkar finnas fler autistiska föräldrar med ett eller fler autistiska barn än det finns autistiska föräldrar med bara NT-barn.

Vi har en son som är NT. Inget fel på honom. Jag har AS.

Miche skrev:Jag förstår inte anledningen till din insikt.

Är det för att du inte träffar någon karl att göra det med? Gå ut på krogen och ragga ONS eller köp sperma och inseminera själv.

Är det för att det är för sent (över 40), har du fortfarande menstruation så kan du chansa på ovanstående men chansen (ja, jag skriver medvetet "chansen") att barnet föds med Downs syndrom ökar tyvärr med stigande ålder (många som får barn med Downs syndrom får en helt ny syn på livet).

Någon annan orsak?

Orsaken har inget med du säger att göra, orsaken är att jag inte vill föra min autism vidare.

Jag vill inte heller ha barn och föra AS vidare.

Jag tänker inte skaffa barn men av andra skäl. Jag tror nämligen inte att jag fixar ta ansvar för nåt barn.

Rabies skrev:Orsaken har inget med du säger att göra, orsaken är att jag inte vill föra min autism vidare.

Jag tror inte det finns några belägg för att autism är ärftligt.

Dum anledning för att inte sprida sina gener vidare. Det blir sällan sämre utan naturen fungerar så att det blir bättre hela tiden. Sen har många svårigheter pga. uppväxtförhållanden osv. Är inte folk förberedda på vad som kan tänkas hända så blir det givetvis inte bättre än annars.

Miche skrev:Jag tror inte det finns några belägg för att autism är ärftligt.

We know for sure that autism runs in families. Siblings of autistic people are more likely to be autistic, and twins are extremely likely to share autistic traits. This means there is almost certainly a genetic component to autism.

http://autism.about.com/od/causesofauti ... netics.htm

Läste i en tråd att surrogatmamma kostade ca 300.000 kr. Det blir tyvärr väldigt dyrt så fort man måste ordna det utanför den vanliga sjukvården.

Teoretiskt skulle du kunna bosätta dig i ett fattigt land med många barn på barnhem och adoptera ett barn där. Men det låter komplicerat och hur ska du försörja dig?

Här är några trådar om att skaffa barn på annat sätt än det vanliga:

adoptera-barn-fast-man-har-as-t4094.html

sa-kallad-sperma-bank-ifran-hollywood-filmerna-t4351.html

angaende-donationer-av-agg-sperma-t4621.html

barn-till-varje-pris-t14261.html

skaffa-barn-t10614.html

kopa-lite-sperma-t20118.html

den-indiska-bebisfabriken-dokumentar-i-tv4-t14142.html

För ensamstående kvinnor finns t ex heminsemination, men då blir det ens egna genetiska ägg.

Rabies skrev:Orsaken har inget med du säger att göra, orsaken är att jag inte vill föra min autism vidare.

Jag tänker faktiskt på liknande sätt.

Miche skrev:

Rabies skrev:Orsaken har inget med du säger att göra, orsaken är att jag inte vill föra min autism vidare.

Jag tror inte det finns några belägg för att autism är ärftligt.

Enligt en föreläsning med en läkare så sade hon att man brukar säga att det är en 25-50 procentig risk att autismen förs vidare.
En annan intressant sak hon sade var att i början av barnets hjärntillväxt efter att barnet är fött så är den sanbbare än för normalpopulationen.
Min undran var då om takten avbryts för att matsmältningssystemet inte klarar att förse kropp och hjärna samtidigt med tillräckligt med byggstenar för att fortsätta på den snabba takten.
Tyvärr ställde jag aldrig frågan.

Surrogatmödraskap är inte lagligt i Sverige.

Rabies skrev:Jo, det är ju bra, men jag vill inte riskera att min autism förs vidare.

Varför inte?

Parvlon skrev:Dum anledning för att inte sprida sina gener vidare. Det blir sällan sämre utan naturen fungerar så att det blir bättre hela tiden. Sen har många svårigheter pga. uppväxtförhållanden osv. Är inte folk förberedda på vad som kan tänkas hända så blir det givetvis inte bättre än annars.

Miche skrev:Jag tror inte det finns några belägg för att autism är ärftligt.

We know for sure that autism runs in families. Siblings of autistic people are more likely to be autistic, and twins are extremely likely to share autistic traits. This means there is almost certainly a genetic component to autism.

http://autism.about.com/od/causesofauti ... netics.htm

KAN det vara så att autistiska föräldrar ofta inte ger barnet den otroligt viktiga sociala kontakt som nyfödda behöver för att utveckla de delarna av hjärnan? Att inte möta barnets blick och inte ge barnet den hudkontakt som är nödvändig för utvecklingen tror jag är skadligt.

Det vore intressant att undersöka om barn som tagits inom några dagar från autistiska föräldrar och placerats i kärleksfulla hem där de behandlats som om de vore föräldrarnas egna barn, har samma andel "ärftlighet".

Det vore klart intressant ja.

Men allså, Autism är väl inte det värsta man kan föra vidare? Nog finns det väl värre grejor. men vad vet jag.

Miche skrev:

Parvlon skrev:Dum anledning för att inte sprida sina gener vidare. Det blir sällan sämre utan naturen fungerar så att det blir bättre hela tiden. Sen har många svårigheter pga. uppväxtförhållanden osv. Är inte folk förberedda på vad som kan tänkas hända så blir det givetvis inte bättre än annars.

Miche skrev:Jag tror inte det finns några belägg för att autism är ärftligt.

We know for sure that autism runs in families. Siblings of autistic people are more likely to be autistic, and twins are extremely likely to share autistic traits. This means there is almost certainly a genetic component to autism.

http://autism.about.com/od/causesofauti ... netics.htm

KAN det vara så att autistiska föräldrar ofta inte ger barnet den otroligt viktiga sociala kontakt som nyfödda behöver för att utveckla de delarna av hjärnan? Att inte möta barnets blick och inte ge barnet den hudkontakt som är nödvändig för utvecklingen tror jag är skadligt.

Det vore intressant att undersöka om barn som tagits inom några dagar från autistiska föräldrar och placerats i kärleksfulla hem där de behandlats som om de vore föräldrarnas egna barn, har samma andel "ärftlighet".

Inget illa ment, men det där bidrar till en skadlig stereotyp om autistiska som känslokalla. De allra flesta autistiska föräldrar jag pratat med vittnar om att de inte alls har samma svårigheter med ögonkontakt och fysisk närhet från sina barn som från andra. Snarare tror jag att orsak och verkan går åt andra hållet. De föräldrar som förstår autism tvingar inte sitt barn till ögonkontakt och fysisk närhet när de uppenbart inte kan hantera det.

Jag vet att du inte menar något illa, men som jag upplever det sitter föräldrar med autism och autistiska barn riktigt illa till som det är. Det är enda anledningen till att jag i vissa sammanhang håller min diagnos hemlig, för jag vet att vissa skulle skylla mitt barns problem på mig om de kände till mitt handikapp, fastän vår delade börda allt som oftast innebär att jag förstår honom bättre än andra.

Och här håller jag med fröken fruktkaka

nano skrev:Och här håller jag med fröken fruktkaka

Jag också.

Det finns säkert autister som på grund av sin autism är olämpliga som föräldrar. Men så kommer alla andra saker som alltid tappas bort bland allmänheten, i synnerhet med de massmedia och de vård- och socionomutbildningar vi har. Som att de flesta av dem troligtvis aldrig heller blir föräldrar — däribland de flesta av dem som vet att de inte skulle klara det — och att en massa icke-autister inte heller är lämpliga som föräldrar, däribland många som är det och får fortsätta ha hand om sina barn för myndigheterna.

Visst ser det bättre ut om vi kan diskutera även såhär känsliga saker med klar blick för våra egna brister där de finns; men med de fördomar vi har mot oss är ämnet faktiskt så gott som livsfarligt för många av oss.

Därför måste vi diskutera det på högre nivå än genom att fortplanta myter om att "aspergare inte kan ha ögon- eller kroppskontakt" (underförstått alla aspergare och aldrig med någon) och i förlängningen hela den övriga baletten med "ingen empati" (som alla dessutom feltolkar till att vi inte kan hysa sympati för andra människor), "kan inte förstå andras behov" (underförstått bättre än vad en robot kan) och så vidare.

Jag begriper också att du inte rimligtvis menade att fortplanta fördomar, Miche, men såvitt jag kan se råkade du göra det.