De upptäckte Arne.
Dem upptäckte Arne.

Ok, jag ger mig, i vissa fall bär de/dem syftningsinformation. Men den lilla extranyans det ger språket tycker jag inte är värd att den energi som åtgår till att upprätthålla distinktionen mellan de och dem.

De flesta kommer ändå inte att se skillnaden mellan meningarna, utan skribenten får nog för tydlighetens skull skriva
Arne upptäckte dom som står där borta eller Dom som står där borta upptäcktes av Arne.

En annan rolig detalj är att storkyrkan är kyrkan i gamla stan (utan s) namn
I talspråk skulle man ju säga att det var kyrkan i gamla stanS namn, men det betyder ju något annat, att kyrkan är byggd i med gamla stans godkännande så att säga, jfr i kungens namn.

micke83 skrev:

De upptäckte Arne.
Dem upptäckte Arne.

Ok, jag ger mig, i vissa fall bär de/dem syftningsinformation. Men den lilla extranyans det ger språket tycker jag inte är värd att den energi som åtgår till att upprätthålla distinktionen mellan de och dem.

De flesta kommer ändå inte att se skillnaden mellan meningarna, utan skribenten får nog för tydlighetens skull skriva
Arne upptäckte dom som står där borta eller Dom som står där borta upptäcktes av Arne.

Ja, håller med. Det är små nyanser det handlar om. Sen tror inte jag att jag skulle forumlera sig så som i sista meningen med dem som första ord.

micke83 skrev:Ok, jag ger mig, i vissa fall bär de/dem syftningsinformation. Men den lilla extranyans det ger språket tycker jag inte är värd att den energi som åtgår till att upprätthålla distinktionen mellan de och dem.

De flesta kommer ändå inte att se skillnaden mellan meningarna, utan skribenten får nog för tydlighetens skull skriva
Arne upptäckte dom som står där borta eller Dom som står där borta upptäcktes av Arne.

En annan rolig detalj är att storkyrkan är kyrkan i gamla stan (utan s) namn
I talspråk skulle man ju säga att det var kyrkan i gamla stanS namn, men det betyder ju något annat, att kyrkan är byggd i med gamla stans godkännande så att säga, jfr i kungens namn.

Det går nog inte åt mindre energi att skriva så. Har man de/dem i sig sen småskolan så går det automatiskt.

Storkyrkan är kyrkans i gamla stan namn, heter det.

Storkyrkan är kyrkans i gamla stan namn, heter det.

Det har du rätt i, Jag skickar med ett löst s i appendix

Jag stör mig faktiskt på folk som pratar och skriver onödigt mycket facksvenska eller gammaldags ord. Det är helt ok att skriva/prata facksvenska och så när det behövs, men i vanliga samtal kan man ändå hålla sig till ett mer ledigt språk tycker jag.

Stör mig även på folk på engelska sidor som "tawk lyk dis", eller ja de pratar ju inte utan skriver, men det är iaf störande

-En del av oss har haft "gammaldags" vokabulär sen barnsben.
Visst, det skadar inte att jag tänker över mitt språkbruk ibland men det funkar när jag ska läsa Ulf Lindes memoarer.
Jag är inte någon skejtare och har inte för avsikt att framstå som en sån heller.
Ungdomsspråk låter debilt, det har jag alltid tyckt.

De upptäckte Arne.
Dem upptäckte Arne.

Moggy skrev:Sen tror inte jag att jag skulle forumlera sig så som i sista meningen med dem som första ord.

När ordföljden är "omarkerad", som man brukar kalla det, står subjektet först:

Jag upptäckte dem när jag gick ner i källaren.

Inte så sällan inleder man dock satsen med ett averbial, t.ex. en temporal bisats:

När jag gick ner i källaren upptäckte jag dem.

Mindre vanligt men ändå fullt möjligt när omständigheterna motiverar det är att ha ett objekt först:

Lampan såg jag direkt. Däremot inte lådorna. Dem upptäckte jag först när jag var gick ner i källaren.

Om ett satsinledande dem är mer problematiskt än andra satsinledande objekt? Tja, jag tycker nog att meningen med dem funkar minst lika bra som den med lampan.

KrigarSjäl skrev:Ungdomsspråk låter debilt, det har jag alltid tyckt.

Jag tyckte (tycker?) om det ungdomsspråk vi hade när jag var ung. Men även lite gammeldags språk, det har jag i mig från föräldrarna.

Äldre och yngre generationers ungdomsspråk låter töntigt/fånigt, och kommer nog alltid att göra det, tänk på det, ni ungdomar som skriver för framtiden. Tror ni Vilhelm Moberg varit läst idag om han låtit som Åke Söderblom (googla) i en gammal pilsnerfilm från 30-talet? Ussa're tjö!

Men jag orkar inte läsa Vilhelm Moberg heller

Menar inte heller att man ska prata slang eller ungdomsspråk utan "vanligt", alltså inte långa facktermer eller massa eder, icke och sånt. Det är faktiskt extremt jobbigt att ha ett vanligt socialt samtal med någon som låter som en ordbok från 1800-talet hela tiden. Iaf tycker jag det.

KaosPrinsessa skrev:Men jag orkar inte läsa Vilhelm Moberg heller

Menar inte heller att man ska prata slang eller ungdomsspråk utan "vanligt", alltså inte långa facktermer eller massa eder, icke och sånt. Det är faktiskt extremt jobbigt att ha ett vanligt socialt samtal med någon som låter som en ordbok från 1800-talet hela tiden. Iaf tycker jag det.

-Kommer icke på tal att undertecknad låter sig anfäktas av sådana önskemål.
Fi donc!

OT

KrigarSjäl skrev:Ungdomsspråk låter debilt, det har jag alltid tyckt.

Tyckte det skulle vara intressant att veta vad just debilt betydde, så jag slog upp det. Utvecklingsstört alltså? Tycker du verkligen det?
/OT


Jag stör mig på särskrivningar och på att vissa människor envisas med att använda "de" och "dem" när de helt uppenbarligen inte kan (pratar inte om någon särskild nu). Något som däremot nästan får mig att tugga fradga, är dåliga översättningar av typen "rollmodell" (läst i en bok lånad på biblioteket).

Tyvärr är det ju så numera, att bara man skriver med svensk begreppsapparat* i stället för att kalkera den på engelskans blir man svårbegriplig för många yngre.

Det torde också medföra att vårt text- och litteraturarv även från de allra senaste årtiondena håller på att bli oläsligt.

------------
* Svenska betydelser på ord och svenska ord som inte har motsvarigheter i engelskan.

Banzai skrev:OT

KrigarSjäl skrev:Ungdomsspråk låter debilt, det har jag alltid tyckt.

Tyckte det skulle vara intressant att veta vad just debilt betydde, så jag slog upp det. Utvecklingsstört alltså? Tycker du verkligen det?
/OT

Människor som har ett dåligt ordförråd och inte kan uttrycka sig mer än "sjukt" som beskrivning kan låta begåvningshandikappade, ja.

KrigarSjäl skrev:-Kommer icke på tal att undertecknad låter sig anfäktas av sådana önskemål.
Fi donc!

Men om alla inte förstår vad som skrivs eller kan göra sig förstådda ja då är väl meningen med detta forum förlorad. Det vore synd.

kullan skrev:Men om alla inte förstår vad som skrivs eller kan göra sig förstådda ja då är väl meningen med detta forum förlorad. Det vore synd.

Nej, det går bra att fråga om det är ngt man inte förstår.

kullan skrev:Men om alla inte förstår vad som skrivs eller kan göra sig förstådda ja då är väl meningen med detta forum förlorad. Det vore synd.

Ska man använda språket till att kommunicera menar du? Då kan du väl inte ha asperger!

KaosPrinsessa skrev:Det är faktiskt extremt jobbigt att ha ett vanligt socialt samtal med någon som låter som en ordbok från 1800-talet hela tiden.

För att inte tala om hur jobbigt det måste vara att läsa in den på skiva. För annars låter den nog inte särskilt mycket.

- Det är dags för radioföljetongen, som idag kommer att handla om Ecklesiastik till Erlägga. Men först en sammanfattning av vad som har hänt såhär långt.

KrigarSjäl skrev:Människor som har ett dåligt ordförråd och inte kan uttrycka sig mer än "sjukt" som beskrivning kan låta begåvningshandikappade, ja.

Det där var överdrivet. Tummen ner. Eller upp i arslet.

Banzai skrev:Jag stör mig [...] på att vissa människor envisas med att använda "de" och "dem" när de helt uppenbarligen inte kan [...]

Ja, det är som att springa med huvudet före in i en vägg varje gång man stöter på det. Sen när/om man försöker reda ut vad som faktiskt menas är det som att gå barfota i glaskross.

micke83 skrev:En annan rolig detalj är att storkyrkan är kyrkan i gamla stan (utan s) namn
I talspråk skulle man ju säga att det var kyrkan i gamla stanS namn, men det betyder ju något annat, att kyrkan är byggd i med gamla stans godkännande så att säga, jfr i kungens namn.

Dagobert skrev:Det går nog inte åt mindre energi att skriva så. Har man de/dem i sig sen småskolan så går det automatiskt.

Storkyrkan är kyrkans i gamla stan namn, heter det.

Samma utveckling finns i andra indoeuropeiska språk. Jämför med engelska, i den medeltida balladen om Sir Patrick Spens hette det "The king's dochter o' Noroway" medan man på modern engelska säger "The King of Norway's daughter".

http://www.scotlands-enchanting-kingdom ... spens.html

Jag har möjligen skrivit om det förut; jag saknar någon form av grupperingsoperator i språket så att man kan hänga till exemplel genitiv-s på ett helt deluttryck. Exempelvis, med {} för gruppering: "Storkyrkan" är {kyrkan i gamla stan}s namn.

Inte för att vara petig (fast, jo, för att vara petig), men också Tyska kyrkan och Finska församlingen ligger i Gamla stan. Det skulle bli väldigt rörigt om alla kyrkor i Gamla stan bytte namn till Storkyrkan och dessutom endast benämndes i singular.

nallen skrev:Jag har möjligen skrivit om det förut; jag saknar någon form av grupperingsoperator i språket så att man kan hänga till exemplel genitiv-s på ett helt deluttryck. Exempelvis, med {} för gruppering: "Storkyrkan" är {kyrkan i gamla stan}s namn.

Det är en välkänd företeelse som kallas just gruppgenitiv. Men du kanske menade någon entydig grammatisk form eller programvara som förstår den?

Just det problemet bortfaller faktiskt med framförställd genitivpartikel, om ordföljden är "vanlig europeisk": kungens av Norge dotter och kungen av Norges dotter blir båda la fille du roi de Norvège.