Vårt solsystem ser ganska platt ut. Med planeterna uppradade i banor som inte skiljer sig mycket från en diskform. Likadant ser galaxerna ut. Som olika former, men med ett diskformat utseende. Jag funderar på varför det ser ut så. Har ni några tankar om det?

Galaxer i Wikipedia

tänk om gud får för sig att radera jorden.exe pga för mycket virusangrepp?

Alla galaxer ser inte likadana ut. Förutom dom vanligaste typerna som är spiral- och elipsformarde, så finns det även en del klotformiga galaxer. En del är även oregelbundna. Varför galaxerna har dessa former vet man inte. I alla fall så finns det f.n inte någon allmänt vedertagen teori bland astronomerna.

Kan bero på två saker:

Dels att ett moln med kroppar som alla roterar kring olika axlar, förr eller senare kommer att kollidera med varandra. För att molnet ska bli något så när stabilt måste allting rotera kring samma axel. Kometer har ju tex ofta inte samma rotationsaxel som planeterna, och de som har överlevt tills idag är de som spenderar relativt kort tid i solsystemet.

Dels att en roterande kropp som inte är helt fast trycks ihop längs rotationsaxeln pga centrifugalkraften. Det är ingen riktig kraft, jag vet, men den innebär att det som roterar trycks ut mer, ju längre från rotationsaxeln de befinner sig. Jorden har tex större diameter längs ekvatorn än över polerna.

Sedan är det klart att andra strukturer kan förekomma, men efter tillräckligt lång tid kommer flest av de rörelsemönster som är mest stabila att överleva. Elliptiska galaxer är ju en typ med mycket gamla stjärnor, som inte domineras av rotation.

Mer från Wikiedia (en):
http://en.wikipedia.org/wiki/Galaxy_for ... _evolution

Det finns rätt stora osäkerheter kring galaxer och galaxbildning. Bland annat roterar de mycket snabbare än de borde göra, någonting som har fått astronomerna att dra till med nödlösningen mörk materia. Diskformen är dessutom ganska känslig för kollisioner, så det är konstigt att så många sådana galaxer finns kvar.

Allting snurrar runt. Men inte så många olyckor. Och så snurrar ytterdelen på galaxen lika fort som innerdelen, vilket inte skulle vara möjligt av sig själv. Och vi färdas runt i rymden i en massa riktningar till följd av det. Alltså vi på jorden. Jag har försökt tänka hur vi färdas, men det är för stort.

Matilda skrev:Dels att ett moln med kroppar som alla roterar kring olika axlar, förr eller senare kommer att kollidera med varandra. För att molnet ska bli något så när stabilt måste allting rotera kring samma axel. Kometer har ju tex ofta inte samma rotationsaxel som planeterna, och de som har överlevt tills idag är de som spenderar relativt kort tid i solsystemet.

Dels att en roterande kropp som inte är helt fast trycks ihop längs rotationsaxeln pga centrifugalkraften. Det är ingen riktig kraft, jag vet, men den innebär att det som roterar trycks ut mer, ju längre från rotationsaxeln de befinner sig. Jorden har tex större diameter längs ekvatorn än över polerna.

Om man överför det på vårt solsystem, så borde alla planeter som kolliderade för att de korsade varandra bilda en massa bråte. Men det kan ju vara så att Jupiter har slukat dem.

Jag har funderat på om riktningen i rymden kan ha något att göra med hur solsystemen och galaxerna ser ut. För om ett objekt snurrar så bevarar den farten i hela systemet istället för att bli ihopaplattad till en enda klump. Nu talar jag både om galaxer och solsystem. För vi rör oss i rymden i en ganska hög hasighet.

jag är mer bekymrad över hur gravitation fungerar, och varför det agerar precis som acceleration.

Saninaé skrev:jag är mer bekymrad över hur gravitation fungerar, och varför det agerar precis som acceleration.

Hur menar du?
Jag har tänkt på gravitation också.

Tonzon skrev:

Saninaé skrev:jag är mer bekymrad över hur gravitation fungerar, och varför det agerar precis som acceleration.

Hur menar du?
Jag har tänkt på gravitation också.

Han kanske bekymrar sig för om den kan upphöra plötsligt, som acceleration kan?

Kvasir skrev:

Tonzon skrev:

Saninaé skrev:jag är mer bekymrad över hur gravitation fungerar, och varför det agerar precis som acceleration.

Hur menar du?
Jag har tänkt på gravitation också.

Han kanske bekymrar sig för om den kan upphöra plötsligt, som acceleration kan?

Hade man kunnat det så hade man kunnat lösa en hel rad problem. Både med rymddrift och jorddrift. Men gravitationens mysterier är många. Tillexempel hur snabb är gravitiationen. När den påverkar saker så stora som supergalaxhopar.

Tonzon skrev:

Kvasir skrev:

Tonzon skrev:[quote="Saninaé"]jag är mer bekymrad över hur gravitation fungerar, och varför det agerar precis som acceleration.

Hur menar du?
Jag har tänkt på gravitation också.

Han kanske bekymrar sig för om den kan upphöra plötsligt, som acceleration kan?

Hade man kunnat det så hade man kunnat lösa en hel rad problem. Både med rymddrift och jorddrift. Men gravitationens mysterier är många. Tillexempel hur snabb är gravitiationen. När den påverkar saker så stora som supergalaxhopar.[/quote]
Jag såg ett program där dom kollade hastigheten på gravitation, lite långsammare än ljus. Själv tyckte jag det såg ut som önsketänkande eller att ansåg att ljus -måste- vara det snabbaste så det påverkade resultaten.

Är gravitation materia? eller energi? eller båda? eller inget av dom? Vet inte om någon vet det, men med min begränsade kunskap om einsteins teorier så anser jag att gravitation har störst chans att vara snabbare än ljuset. (än övriga energier/materia)

Saninaé skrev:Jag såg ett program där dom kollade hastigheten på gravitation, lite långsammare än ljus. Själv tyckte jag det såg ut som önsketänkande eller att ansåg att ljus -måste- vara det snabbaste så det påverkade resultaten.

Är gravitation materia? eller energi? eller båda? eller inget av dom? Vet inte om någon vet det, men med min begränsade kunskap om einsteins teorier så anser jag att gravitation har störst chans att vara snabbare än ljuset. (än övriga energier/materia)

Om formationer skall hålla ihop när det gäller galaxhopar, så tycker jag att gravitationen måste vara snabbare än ljusets hasighet.

Vad gravitation är är lite diffust.
Det är lika med massans bundna energi. (Nu talar jag om ren energi. E=MC2) Massan har en fristående energi som är lika med den bundna energien. Detta gör att atomer kan dras till varandra.

Men nu blir det knepigt. Vi blir påverkade i vårt solsytem av gravitationen i vår galax. Det gör så att vi kan cirkla runt i galaxen. Men samtidigt så påverkar det inte planeternas banor. Man skulle kunna tycka att banorna skulle bli lite länge åt det håll som centrum av galaxen är, på grund av dess gravitation. Men nej, det blir inte så.

Angående ljusets hastighet. Det skall vara den högsta hastigheten som kan uppnås. Men ljuset är en partikel. Den blir påverkad av gravitation, alltså har den en massa. Einstein skrev själv E=MC2 men hävdade att inget kan färdas snabbare än ljuset. Men själva formlen ger svaret. Energi kan färdas fortare än ljuset. Nu är det obunden form. Problemet är att energi inte kan finnas i obunden form utan att vilja bli bunden, när det finns en påverkan av gravitation.
Men gravitation är en sorts energi som kan påverka saker mycket långt bort utan att förlora sin energi. Eftersom den inte verkar ha någon massa eller partiklar så är det möjligt att den kan färdas fortare än ljusets hastighet.

Enligt mig.

Kanske påverkas bara massor som är tillräckligt stora? Eller att solsystemet är så litet i jämförelse att det räknas som en massa. Njej, det där var helt ologiskt.


Ljus verkar existera både som materia och strålning.

Saninaé skrev:Kanske påverkas bara massor som är tillräckligt stora? Eller att solsystemet är så litet i jämförelse att det räknas som en massa. Njej, det där var helt ologiskt.


Ljus verkar existera både som materia och strålning.

Ljus är en partikel eftersom det kan träffa saker som blir varma av kollitionen. Den måste alltså ha en massa. Men denna massa är så liten att den kan färdas i ljusets hastighet.

Om man tänker på att vi kan se ljus från galaxer långt härifrån med hjälp av teleskop, så kan man bli lätt hänförd. Dessa ljuspartiklar har färdats oerhört långt för att träffa lilla jorden. Om man räknar på spridningsvinklarna på det ljuset så inser man hur otroligt mycket ljuspartiklar en sol alstrar. Och att det ljuset har färdats så långt utan att träffa på något som har hindrat dess väg.

Ljus är en partikelvåg. En blandning av abstrakt och konkret. Man vet inte om det är en partikel eller en våg förrän man försöker mäta den, och då kollapsar den och blir nästan ingenting. På ett abstrakt vis då förstås - varför skulle naturen vara enkel alltid?

Gravitationen funderade redan Newton på. Det var bekymrande att den såg ut att vara oändligt stor, intuitivt tyckte han att den borde vara ändlig. Einstein grubblade vidare på problemet men det är först på 2000-talet man har lyckats studera dubbelpulsarer som bekräftat att gravitationskraften inte är ögonblicklig utan faktiskt har en ändlig hastighet.
Dubbelpulsarerna saktar långsamt ner medan de tumlar runt varann. Gravititionell dämpning tror jag det borde heta på svenska. Att denna dämpning finns, är ett tecken på gravitationskraftens ändliga hastighet i rummet.

Exakt hur snabb gravitationskraften är vet man inte. Man enas om att den bör ligga nånstans kring ljusets hastighet, antagligen något under, men mer är det inte.

Okej. Vår galaxhop som vi tillhör finns inom en miljon parcec. En parces är ungefär 3.262 ljusår. Vilket innebär att vår galaxhop som innehåller ungefär 1000 galaxer befinner sig på maximalt avstånd från varandra av 3262000000 ljusårs avstånd. Om gravitationen skulle vara saktare än ljuset så skulle det alltså ta hälften så lång tid innan dessa galaxer ordnar sig som en grupp, om man räknar radier. Alltså 1631000000 ljusår.

Om man sedan tittar på supergalaxhopar så är avstånden ännu större. Vårt lokala supergalaxhop är 100 galaxhopar utspridda på en yta av 100 mega parsec. En mega persec är en miljon parces. Det blir en radie av 163100000000 ljusår.

Det finns ännu större sammanslutningar och tomrum.

Vilket får mig att tro att gravitationen måste vara snabbare än ljusets hastighet. För annars skulle det inte hinna fånga upp dessa formationer, på dessa enorma avstånd.

http://www.physics.hku.hk/~nature/CD/re ... hap19.html

Tonzon

Jag är inte alls med på hur du menar.


En kropp har massa. Massan kröker rumtiden och orsakar gravitationskrafter. Den kraften verkar på andra massor i dess närhet. När många massor kommer nära varandra kan summan av deras gravitationskrafter dra till sej ännu fler, avlägsnare, objekt.

Gravitationen är inte helt linjär, vilket du verkar förutsätta.

Så här skriver Wiki om den allmäna rellativitetsteorin.

Den allmänna relativitetsteorins status [redigera]
Den allmänna relativitetsteorin betraktas i dag som en "effektiv" teori för låga energier (den anses asymptotiskt korrekt vid låga energier). För höga energier är den oförenlig med kvantmekaniken. Bland annat strängteorin är ett försök att förena gravitation och kvantmekanik i en enhetlig teori (se kvantgravitation).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4nna_relativitetsteorin#Det_kr.C3.B6kta_rummet

Det finns inga teorier idag som är experimentellt säkerställda med hur gravitation fungerar med kvantmekaniken. Därför jag har funderat på om Einstien hade fel i fråga om det krökta rummet och försökt hitta en fungerande lösning som täcker den bristen. Därför tänker jag linjärt för tillfället för att se om det fungerar med det jag tänker.