Vad jag vet har en hel del här förtidspensionerat sig, så jag undrar hur det sett ut innan. Ni som inte har förtidspens. får gärna svara också. Skriv helt enkelt ut hur många år ni jobbat och vilken typ av hjälp ni fått på vägen i form av bidrag. Eller är det för personligt?

Jag hade ungdomspraktik på dagis kombinerat med timmanställning från november till juli (i juli fyllde jag 20 -1996). Från juli samma år till december jobbade jag som alltiallo (växel, städ, kontor). Sedan var jag hemma med barn fram till 2001 då jag hann studera i 3 månader innan jag gick in i väggen. Sedan dess har jag inte jobbat.
Så jag har inte direkt vad man kan kalla arbetslivserfarenhet.

Är barnskötare i botten o. har jobbat som det i 7,5 år, vilket slutade med att jag " gick i väggen" pga. för slitsam tjänst + illabehandling under en längre tid + bråk med arbetsgivaren o. blev därmed sjukskriven. Jag hade en pooltjänst i 4 år som är så långt ifrån struktur man kan komma o. absolut inte lämpligt för människor med As. Hade jag haft min diagnos då kunde det kanske hjälpt, men tveksamt för personalsekreterarna som höll i mitt fall är idoter. De säger typ så här; klagar du så stick härifrån. Så på den punkten jag har haft otur liksom många andra med As.
Som väl är har jag fått otroligt bra hjälp & stöd av min familj ( föräldrar o. syster), vårdpersonal +. en handledare på AF. i samband med detta. Jag bråkade med min arbetsgivare i drygt 1 år med fackets hjälp det mesta av tiden. Arbetsgivaren trodde de skulle kicka mig då jag var ickefacklig. (på falska grunder) Men, se det gick inte. o. då hon var på semester gick jag med i facket Sedan kom facket in i bilden o. vi stred i ett år o. till sist ställde arb.givaren ultimatum; vi säger upp dig el. säg upp dig själv o. få vederlag. Klart jag sa upp mig själv Man får ju göra det bästa av situationen + fick vederlag o. jag förlorade inget på att säga upp mig eftersom jag inte klarar av den sortens jobb o. man kan inte jobba o. ha dumhuve till chef, vilket jag hade. (Jag visste om innan att jag inte kunde återvända, men hade jag sagt upp mig innan de kom med ultimatum hade jag inte fått vederlag)
Ovanpå det blev jag nekad sjukpenning -avslag 2 ggr. 3:e gången gick det. Bråket pågick mestadels samtitidigt som jag var sjukskriven o. ibland visste jag knappt var jag skulle ta vägen.
Tyvärr hade jag inte förmågan att ta mig därifrån på egen hand. Nu förstår jag varför - det har till en del berott på AS. Jag bad om hjälp hos min chef, men hon brydde sig föga o. är en feg mes, m.m,.

Nu är jag sjukskriven i botten sedan 1,5 år c:a, men deltar sedan 8 mån. i ett rehabprojekt (samverkan mellan AF. & FK.) där jag i lugn & ro provar på 3 olika yrkesområden som jag väjer i den utsträckning jag orkar med. Hoppas det leder vidare till utb. och jobb! Senaste yrkesområdet var kontor o. det yrket kändes bra, men platsen var mindre bra tyvärr, men det ska letas efter en ny plats till mig! Projketet pågår för min del våren ut o. är till för de som är sjukskrivna från ett arbete o .ev. för de som är sjuskrivna av annan anledning. Dock finns det bara ett visst antal platser, tyvärr.

Började arbeta på Cafe i märsta som 14 åring i ca 4 år som diskare arbetade sedan under gymnasie tiden på en häst-gård med trav hästar under 1 an i gymnasiet mm..
Fick även arbeta hårt på behandlingshemet jag bodde på som 19 åring under sista året i gymnasiet..
Har haft lite praktiker till och från på tex Coop-forum i kungsängen och sedan på ÖB i ystad i skåne (lager-arbete).
Öb var den bästa och roligaste super jobb jag har haft under hela mitt liv
Flyttade sedan tillbacka till sthlm har ju LSS i sthlm..
sedan efter 2 år avslutande Fhsk studier i skåne så har det varit dagli-verksamhet nu under flera år nu fram och tillbacka fick tyvär inget riktigt jobb på arbetsmarknaden.. och för att kunna få behålla sjukbidraget i från försäkringskassan så sa LSS åt mig att ta ett handikapp-jobb..
Så jag slussades in i dagli-verksamhet världen av LSS när jag fyllde 22 år
(är 26 i dag.).
bättre i alla fall att ha handikapp jobb än inget alls..

vetej skrev:Vad jag vet har en hel del här förtidspensionerat sig, så jag undrar hur det sett ut innan. Ni som inte har förtidspens. får gärna svara också. Skriv helt enkelt ut hur många år ni jobbat och vilken typ av hjälp ni fått på vägen i form av bidrag. Eller är det för personligt?

Ps alla jag känner med AS har sjukbidrag i dag men det är långt i från alla som har någon syssel-sättning alls överhuvudtaget.
jag känner många med AS runt om i landet sedan gymnasiet och från FHSK i skåne..

Jag har aldrig jobbat.
Läste lite på högskolan innan jag började få problem med värk etc.
Har varit "pensionär" sedan 21 års ålder.....
urk.

Under gymnasiet jobbade jag som diskare i ett och ett halvt år. Jag ryckte in på kvällspasset efter skolan under vintern. Och en sommar jobbade jag som diskare. Nästa sommar blev jag uppgraderad till frukostvärd.

Sedan jobbade jag som urmakare i ett eget företag i två år. Mest som försäljare och batteribytare. Men jag fick lära mig att sköta bokföring, skyltning, insköp mm. Gick i konkurs.

Sedan jobbade jag som CNC-programmerare och opperatör, samt med möbelritningar på autoCad. Inom möbelindustrin. Sade upp mig efter ett halvår eftersom arbetstiderna inte blev de som vi kommit överens om från början.

Började en tvåårig KY utbildning inom möbelsnickeri, SnickarAkademin. Men utbildningen passade inte alls migVäldigt ostrukturerat och med väldigt lite instruktioner. Jag visste inte att jag hade AS men jag upplevde stora svårigheter.
På sommarlovet jobbade jag på ett hem för psykiskt sjuka. Hade ingen utbildning för det så det gick väl sådär. Hittade ett jobb i Vittaryd som skulle vara projektansvarig inom dörr och port branshen. Det skulle ingå att göra ritningar och kostnadsberäkningar. Vilket jag är mycket bra på.

Så jag slutade skolan efter ett år och började jobba i Vittaryd. Men först skulle jag "lära mig grunderna". Så jag hamnade på diverse jobb. Men inget med det som jag hade sökt för. Min höger och vänster problem gjorde sig uppenbar och jag gjorde en hel del fel. Efter fem månader fick jag gå på grund av "arbetsbrist". Jag hade inte fått visa vad jag kunde inom det jag sökt som. Hade precis fått lägenhet i Ljungby. Med räntorna så var jag skyldig en och en halv miljon för mitt företag som gått i konkurs.
Jag orkade inte flytta igen, så jag sökte jobb i trakten. Fick ett CNC jobb i Traryd. Men efter ett par veckor läste jag i tidningen att företaget gått i konkurs.

Började en utbildning till undersköterska. Men när jag var ute på praktik på sjukhuset, märkte jag att jag inte passade som det. Jag hade svårt att släppa jobbet när jag kom hem.
Vi hade en kurs i psykiska sjukdomar. Det var så mycket som stämde in på mig att jag morgonen efter gick till vårdcentralen för hjälp. Hade mycket allvarliga självmordstankar, eftersom inget tycktes vara bra.

Den fortsatta sjukhistorien går jag inte in på för det hänger väl inte med i denna tråden. Jag fick efter några år olika aktiviteter jag sysslat med. Jag har suttit i en kiosk, en bok och detaljhandel, ett litet snickeri och måleri. Mest hobbyorienterat. Sedan har jag gått på flera författarkurser. En mer meriterande författarkurs på Nordiska Folkhögskolan.

Jag hoppas att jag kan få ett arbete som är mer teoretiskt eller att jag jobbar deltid som författare. Skall se vad våren erbjuder.

Tja.. nu är jag inte särskilt gammal (fyllde 20 år i slutet av december) och är inte heller förtidspensionerad.. *svarar ändå*

Jag har extrajobbat från och till vid sidan om högstadie- och gymnasiestudier. (På universitetsnivå blev det för stressigt att plugga och studera samtidigt, speciellt som man inte kunde få någon hjälp på den akademiska vägen.)

Jag har jobbat som roddare och snickare från och till sedan jag var tretton år gammal. Jag har även varit seglingsinstruktör för barn och ungdomar (som i vissa fall varit äldre än jag) under tonåren, detta återkom varje sommar.
Jag har även jobbat på caféer och restauranger på sommaren under gymnasiet. (Ett av detta jobb ledde till tråkiga påföljder som iofs var min arbetsgivares fel, och hon betalade dyrt för det också.)

Prao-elev, timanställd och deltidsanställd har jag också varit på tre olika bokhandlar sedan jag var fjorton år gammal.
Jag har varit kampsportsinstruktör under tre år (inom min klubb).

Jag frilansar som illustratör och har haft diverse jobb. Jag har även under två terminer varit mentor för en instutition på universitetet. (Är det för nuvarande termin också.)

På "lärar"-temat så är jag också betald läxhjälp för två grupper högstadie- och gymnasieelever i engelska (A-C + jag har ett CPE certifikat), historia (A-C), idéhistoria (A, B), kulturhistoria (A, B), matte e, fysik (upp till KTH-nivå... lite vagt men orkar inte ge mig in i en lång förklaring just nu), kemi (dito fysik), teknik (dito de två förgående), svenska (A-C), religion (A-B), filosofi (A), psykologi (A, B), bild, musikteori och arkitektur (A, B).

Just nu är jag praktikant, som en del av er vet, på ett postproduktionsbolag (4½ månad för närvarande). Men är även jobbsökande. (För pank för att kunna bekosta utomlandsstudier för tillfället.) Men jag har väl uppgraderats till någon slags "praktikant och ibland timanställd" på jobbet.

Btw, jag avstår från att lämna detaljerade känslobeskrivningar av mitt läge eftersom det inte var det som tillfrågades.

Det var en diger meritlista, Tomtenissa. Upplever du att du haft nytta av dina aspergerdrag? Det verkar iaf som att du kunnat "göra det bästa" av situationen.

Mislyckad,kan man nog säga.

Även om den varit mkt bra korta stunder.

KrigarSjäl skrev:Det var en diger meritlista, Tomtenissa. Upplever du att du haft nytta av dina aspergerdrag? Det verkar iaf som att du kunnat "göra det bästa" av situationen.

Hmm.. har funderat på det här ett bra tag nu och jag kan fortfarande inte riktigt formulera ett bra svar.

Å ena sidan har jag väl kunnat göra det bästa av situationen, men tidigare har jag alltid tänkt att det nog beror på att jag är precis som mitt stjärntecken, Stenbocken: jag är envis som en åsna och fortsätter jobba långt efter de flesta andra skulle ge upp och så lägger jag oftast ner hela min själ i det jag gör. Jag vet inte om det är särskilt aspigt, men jag är otroligt välorganiserad (ehm, så länge man inte kikar in i mitt rum alltså. Det SER stökigt ut, men allt är perfekt ordnat som jag vill ha det) och har stenkoll på allting, när det ska in och hur det förväntas vara.
Däremot så har jag alldeles för lätt att fastna i saker och ting i ett idiotiskt försök att göra vad jag nu håller på med helt perfekt.

Att vara en kronisk kverulant är väl inte heller så bra, men jag misstänker starkt att min negativism är något som bara gör mig envisare och tar kritik och liknande mer på allvar för att dagen efteråt kasta mig in i uppgiften att bli dubbelt så bra och aldrig göra om samma fel. (Omvänt så betyder det väl också att jag är mycket mer kritisk mot mig själv än vad jag egentligen behöver vara.)

På mitt nuvarande jobb är det ganska tacksamt att vara aspie eftersom nästan alla har en individuell stil här. Jag menar inte mode eftersom det, som jag skrev i en annan tråd, följs nästan slaviskt (maniskt?) av tjejerna och de flesta av killarna. Jag sitter bland CG-gänget, vilket innebär att folk pratar så lite som möjligt (till skillnad mot hur det är där producenterna sitter) om det inte finns en kund i rummet för tillfället, och att alla koncentrerar sig på sitt jobb. Med tanke på att deadlines och annat kan göra att folk har helt sjuka ät-tider så är det ingen som tänker på (väldigt mycket i alla fall) att jag undviker att äta med den största gruppen, som går på lunch vid tolv. Istället så sitter jag med några få personer och äter vid tvåtiden, eller så väntar jag till tre och sitter och äter ensam då, en bok eller tidning som enda sällskap. Detta motverkar effektivt att jag ska börja skrika okontrollerat av vanmakt av allt gnissel från porslin och metall. (USCH USCH USCH!)

En sak som är ruskigt dåligt är däremot att jag ALLTID blir trött vid tvåtiden, så trött att jag nästan somnar. En del dagar när det var som stressigast somnade jag flera gånger framför datorn. Sen stupar jag direkt när jag kommer hem och sover i ungefär en halvtimma. Jag var på en temakväll om att bo (och sprang på Fredrik ) och passade på att fråga några av föreläsarna och en arbetsterapeut om vad som var "vanliga" tider för ett praktikjobb för en person med asperger. De blev jätteförvånade när de fick reda på att jag jobbar heltid (heltid på mitt jobb är relativt.. det är allt mellan 9-i praktiken 10, p.g.a. en timmas lunch-och 18 timmar) och att det vanliga för en aspie är att man har praktik på halvtid, d.v.s. fyra timmar. Men det är väl antagligen därför jag blir så trött mitt på dagen och på kvällen.

Fast å andra sidan, det finns soffor och ett spelrum att gömma sig i ifall man vill ta en liten lur (det finns folk som gör det varje dag) om man vill. Huvudsaken är att man jobbar sina utsatta timmar (i alla fall om man vill bli betalad och få en kund nöjd med arbetet). Så ibland kan folk gå på ärenden mitt på lunchen, fastna i en kö på säg Apoteket, komma tillbaka två timmar för sent och istället "jobba över".

Så tekniskt sett skulle jag kunna kontra aspie-tröttheten med att ta en lur på lunchen, men min förbannade ambition/motivation/whatever förbjuder mig att göra det. Jag tillhör den grupp som tar ut minst antal raster. >.<
På något sätt känns det som att jag rusar mot utbrändhet, men å andra sidan kan jag inte heller förneka att jag älskar det jag håller på med nu och att det passar mig perfekt. Om man inte räknar tröttheten, ångesten och annat som kommer lite då och då.

Det jobbigaste är väl när det är mycket folk som kommer och går, eller när arbetsuppgifterna ändras jättesnabbt, eller när jag börjar älta något problem/jobbig kommentar/att saken inte blev så bra som jag ville/att jag inte förstår den dumma icke-verbala kommunikationen på ett adekvat sätt, då är det svårt för mig att hålla ångesten borta, eller när en kund är velig och inte riktigt vet hur han/hon vill ha sin effekt. (Eller när chefen är osäker på när han kommer att komma in och jag inte kan göra något FÖRRÄN han kommit in.)
Men ur träningssynvinkel är det en fantastiskt bra möjlighet att lära sig att handskas med och kontra många av ens egna svårigheter. Jag är av uppfattningen "what doesn't kill you makes you stronger". Kanske är det fel uppfattning, kanske inte. Vad jag märkt är i alla fall att när jag började där i augusti klarade jag bara av att leka normal i ungefär fem timmar. Nu klarar jag av nästan en hel arbetsdag (mellan åtta och tio timmar). Däremot blir jag dubbelt så trött, men det är nästa problem att kontra.

Jag vet inte om det här var svar på din fråga eller om du förstod allt mitt babblande (fråga om något är oklart). Men jag vet inte om jag har "haft nytta" av mina aspiedrag. Självklart har jag kunnat se lösningar på problem ur en annan synvinkel eller på ett annat sätt än mina kollegor (något de förvånat utbrustit några gånger då jag löst problem som de grubblat över i några dagar genom att bara titta på det lite snabbt), antagligen för att jag tänker så annorlunda... aja. Det här får vara nog för i natt, annars kommer jag att börja babbla osammanhängande... vänta, det gör jag redan!

Hej!

manne skrev: det varit dagli-verksamhet nu under flera år nu fram och tillbacka fick tyvär inget riktigt jobb på arbetsmarknaden.. och för att kunna få behålla sjukbidraget i från försäkringskassan så sa LSS åt mig att ta ett handikapp-jobb..
Så jag slussades in i dagli-verksamhet världen av LSS när jag fyllde 22 år
(är 26 i dag.).
bättre i alla fall att ha handikapp jobb än inget alls..

Har man förtidspension så har man det för att man är för sjuk eller handikappad för att kunna jobba. Då kan ingen kräva att man ska göra något för att få förtidspensionen. Om man är utvecklingsstörd eller har AS och och bor på ett gruppboende brukar personalen vilja att man går till daglig verksamhet därför att de ska slippa ha så mycket personal på dagtid. Om man upplever det som ett tvång att gå till daglig verksamhet för att få sin förtidspension så är det fel. Daglig verksamhet är helt frivilligt att gå på, man får själv ansöka.

Hälsningar

Lilla Gumman

vetej skrev:Vad jag vet har en hel del här förtidspensionerat sig, så jag undrar hur det sett ut innan. Ni som inte har förtidspens. får gärna svara också. Skriv helt enkelt ut hur många år ni jobbat och vilken typ av hjälp ni fått på vägen i form av bidrag. Eller är det för personligt?

ja tacka fan för sjukbidraget utan det ¨så hade man ju inte kunnat betala
sin hyra på grupp-boendet med personal det kostar att bo på (DÅRHUS)
även fast man stjälv aldrig har gillat det..

Har alltid arbetat sedan jag gjort min värnplikt. Är fastighetsskötare men jobbar inom industri/lager nu...De ville att jag skulle pensionera mig efer jag fått min diagnos AS när jag var 31, men jag hade ju jobb och en anställning så varför skulle jag det...konstigt.

Jag har läst på universitet på heltid och "gått in i väggen". Plugga kommer aldrig vara min grej, även om jag klarar av det nu - i liten omfattning på distans.

Jag har timvikarierat som Personlig assistent hemma hos fysiskt handikappade i 3 år, för det var det ända jobbet som fanns som jag kunde få, de fungerade bra - men jag trivdes INTE. Jag inte har något allmänt intresse för människor och då blir ett sånt jobb ett mörker. Men det finns nåt som heter "behärska sig" och det har jag tränat på, men det tär på krafterna.

Nu driver jag ett företag och rastar hundar på halvtid, det funkar bra. På den andra halvtiden har jag aktivitetsersättning. Lite jobbigt ibland att stå med ena benet i att jag ska det lugnt så jag inte börjar må sämre igen och det andra foten i företaget som behöver få in pengar för att fungera. Men i det stora hela så trivs jag jättebra.

Tomtenissa: Känner igen mycket väl i detta att bli trött på eftermiddagen, för mig infaller det vi 15-tiden...

Hur ser DIN arbetshistorik ut vetej?[img]http://www.aspergerforum.se/images/avatars/196530327474e3d8f1b116.gif[/img]
Du skapade ju ändå tråden, är det inte på sin plats att du berättar om din arbetshistorik

Jag har ingen arbetshistorik, lost.

vetej skrev:Jag har ingen arbetshistorik, lost.

Vad skulle du vilja jobba med? Om du får tänka helt fritt alltså...

Jobb:
---------------
Jobbat extra på Konsum i flera år; lördag söndag varannan helg plus heltid sommarlov. Stressigt och ensformigt som tusan, jag överlever men orkar inte vara människa efter jobbet, hinner bara sova tills jag skulle börja igen. Långa dagar 9-19. Får inga mer jobb där sedan de bytte chef. Jag gillar Konsum som företag, deras känsla och handlar ännu troget där.

En dag på Överskottsbolaget. Fick panik pga orenligheten och totala brist på ordning, slarv och attityd. Jag kunde inte sova pga stressen efter den dagen, pallade inte psykiskt, sa upp mig på morgonen dagen efter.

Hemsidelärare. En dag på företag i storlek 20 anställda, jag blev kontaktad personligen av företaget som sett min egen dåvarande hemsida. Lärde dem göra och uppdatera hemsida till företaget. Insåg snabbt att jag behöver plugga ytterligare saker för att själv bli nöjd med resultatet (enkelt sätt att lägga in varor utan att behöva förstå ens html).

Två veckor kommunalt gymnasieelevjobb som städare med 25kr i timmen. Tvättade nära ett hundratal fönster utanpå och inuti, för att sedan få utskällning för att de inte var bra rengjorda. Som om jag kan med fönsterputsning... Sen satte de mig att damma bokhyllor och sortera böcker i bokstavsordning i biblioteket istället. Den biten passade mig utmärkt Skrubba golvlister gav mig dock världens rygg/axelvärk. Inga mer städjobb å mig...

Försvarsmakten lumpen etc. Dock inget jag har möjlighet att ha som heltidssyssla. Drömmen om 10-7-7 eller högre...

Lärarvikarie tre-fyra dagar (plus tre veckors praktik som lärarvikarie). Jag såg fram emot varje dag med skräckblandad glädje. Jag gillar barn och undervisning, men hade svårt för den sociala kompetens man behövde. Vad ska jag säga till lilltjejjen som är för vuxen för att accepteras av sina klasskamrater? Att det blir bättre med åren? Det sa lärarna till mig på den tiden jag var i lilltjejjens läge och jag har inte hittat lösning på den frågan än. Det skär i mitt hjärta att jag inte kunde hjälpa henne. Fast jag förstod hennes situation iaf, de andra lärarna fattade inte ens vad hon uppfattade vara problemet. Undrar om hon är asp?


Praktik:
------------------
Två veckor som journalistskugga Nya Wermlandstidningen (Sveriges 5e största tidningskoncern). Jag älskar journalistik. Ska jag bli journalist måste det bli i faktamånadstidning dock; jag kan inte finna och släppa ämnen snabbt nog för att passa i dagspressen som annat än illustratör Jag grävde ned mig i historiska fotoarkivet (originalnegativ på bla Hitler ), spanade in deras megaakvarium, sysslade med litet redigering, kollade stavning, hittade på artikelideer, skrev nån artikel mm. Jag har även gått en ledarskrivkurs på Eskilstunakuriren på senare tid.

Tre veckor totalt som lärare i förskolan, låg-, mellan- och högstadiet. Se ovan.

Tre dagar på presentaffär. Sen blev jag förkyld. Lyckligtvis. Jag var inte nog NT eller nått... Jag vet att de inte vill ha mig där, men jag vet inte varför mer exakt... blev lycklig då de förpassade mig till att sitta och teckna på personalrummet hela dagarna istället. Jag hämtade aldrig mitt omdömespapper ens, jag har fobi för det där stället numera (som jag förut ofta handlade i)... *rysa*

Tre dagar på ungefär utslussningsavdelning på sjukhus. Skulle ha varit två veckor men jag fick panikångest efter att ha varit där tre dagar. Stressigt som tusan, ingen bra läkemiljö för patienterna och allmän hönsmentalitet på för stor del av personalen.


Kontenta: Efter utredning och diagnoserna anses jag kunna arbeta 50% på (asperger)anpassad miljö. Lite av min stress och ångest har därmed lättat. Hoppas det blir nått jobb snart.

VaiSing skrev:

vetej skrev:Jag har ingen arbetshistorik, lost.

Vad skulle du vilja jobba med? Om du får tänka helt fritt alltså...

Jag skulle gärna vilja debutera i arbetslivet som assassinatör av Per Gessle, men det är lite långt ifrån min verklighet, precis som massor av andra drömmar. Saken är den att jag inte har några ambitioner vad gäller karriär. Lite beklagligt, jag undrar nämligen hur det kommer se ut när jag är äldre och ångrar valen i livet. Jag tänker plugga, så får jag se vart det leder.

PS. GUD vilka söta hundar du har på din hemsida. Speciellt hunden Leif.

Inlägget blev konstigt. Det jag menar är att jag inte bryr mig om vilket arbete jag får, bara jag kan göra det jag vill hemma.

vad tusan är assassinatör ??????

atltk skrev:vad tusan är assassinatör ??????

mitt antagande -

assassinatör = vild översättning av Assassin = lönnmördare..

vetej skrev:

VaiSing skrev:

vetej skrev:Jag har ingen arbetshistorik, lost.

Vad skulle du vilja jobba med? Om du får tänka helt fritt alltså...

Jag skulle gärna vilja debutera i arbetslivet som assassinatör av Per Gessle, men det är lite långt ifrån min verklighet, precis som massor av andra drömmar. Saken är den att jag inte har några ambitioner vad gäller karriär. Lite beklagligt, jag undrar nämligen hur det kommer se ut när jag är äldre och ångrar valen i livet. Jag tänker plugga, så får jag se vart det leder.

PS. GUD vilka söta hundar du har på din hemsida. Speciellt hunden Leif.

Gillar du oxå Per Gessle? Det var ett Tvprogram med honom idag.