Sin eller dess

av **Dagobert** » 2011-07-18 16:45:16

Det känns fel när Jan Guillou skriver t.ex. "Han körde ner kniven på sin plats" (alltså slidan).
Eller det i mina öron uppseendväckande "Han gick in i rummet med sitt marmorgolv"! :shock:

Ska det inte vara dess? Men han gör det genom sina böcker så att jag börjar undra.

av **Taxus** » 2011-07-18 16:56:15

I det första exemplet tycker jag att både sin och dess låter bra, men i det
andra hade dess varit bättre (om han inte bar med sig ett marmorgolv in i rummet).

av **Dagobert** » 2011-07-18 17:02:30

"Han körde ner kniven på sin plats" borde vara stolen han satt på.

Ang. golvet, om han åtminstone gått flera gånger, men inget i texten tyder på det.

av **Zombie** » 2011-07-18 17:21:11

Min språkkänsla säger dess i båda fallen, och att sin syftar tillbaka på den talande. (Fast nog är det filmiskt tacksamt med någon som tar med sig eget marmorgolv in i rummet... en ärkeautist??)

Undrar om han möjligen försöker vara korrekt i en tid när det motsatta felet, som i Han satte sig på hans plats där det som menas är sin (och inte den andra killens), brer ut sig så att det väl snart inte anses fel längre*, och så går han för långt åt andra hållet och blir hyperkorrekt, som det kallas? Fast jag har inte koll på om det kan vara korrekt regional svenska någonstans där Guillou har vuxit upp.

------------------------
* Tyvärr, säger jag, som ser distinktioner faktiskt gå förlorade där.

av **Lakrits** » 2011-07-18 17:24:59

Sin: T.ex. i fraser som "För tillfället har gården 36 kor i sin".

Dess: T.ex. i fraser som "Frosten berövade esters astrar dess gestalt".

av **Dagobert** » 2011-07-18 17:27:30

Zombie skrev:Undrar om han möjligen försöker vara korrekt i en tid när det motsatta felet, som i Han satte sig på hans plats där det som menas är sin (och inte den andra killens), brer ut sig så att det väl snart inte anses fel längre*, och så går han för långt åt andra hållet och blir hyperkorrekt, som det kallas?

Du får en chans till att skriva begripligt.

Jan är stockholmare.

av **Dagobert** » 2011-07-18 17:47:58

Dagobert skrev:Du får en chans till att skriva begripligt.

Strunt i det, jag tror jag förstår nu :wink:

, men undrar om du har rätt. Han skriver så både i Hamilton (kniven) och Arn (golvet), och i Arn har han medvetet ett annat språk. Jag vet förresten inte hur konsekvent han är, jag studsar ju inte vid dess.

av **Dagobert** » 2011-07-18 18:03:56

Lakrits skrev:Sin: T.ex. i fraser som "För tillfället har gården 36 kor i sin".

Dess: T.ex. i fraser som "Frosten berövade esters astrar dess gestalt".

Jag föreslår kompromissen ciss. Påminner om sin/sitt och är lika med dess.
"Han gick in i rummet med ciss marmorgolv" kan betyda både och.

Jag börjar visst bli sömnig nu äntligen...

av **Zombie** » 2011-07-18 18:11:16

(Mina hypoteser är säkert felaktiga, men jag måste ju ta med dem för fullständighetens skull. Det kan hända att han bara är osäker. (Om det nu är du och jag som är säkra.))

[OT]

Förresten bör man väl i så fall stämma marmorgolvets plattor i den tonen. Nu blev jag nyfiken på hur ett marmorgolv stämt i en vettig skala skulle se ut. Och hur man skulle lägga plattorna för att göra dem spelbara också. *vill ha*

Stämd sten kan klinga rätt vackert.

[/OT]

av **Sheyen** » 2011-07-18 18:15:15

Dagobert skrev:
Lakrits skrev:Sin: T.ex. i fraser som "För tillfället har gården 36 kor i sin".

Dess: T.ex. i fraser som "Frosten berövade esters astrar dess gestalt".

Jag föreslår kompromissen ciss. Påminner om sin/sitt och är lika med dess.
"Han gick in i rummet med ciss marmorgolv" kan betyda både och.

Jag börjar visst bli sömnig nu äntligen...

Varför med "c"? Tycker du som jag (det vill säga: att allt som kan stavas med "c" borde stavas med "c")?

av **jorand** » 2011-07-18 18:17:17

Allt annat än sin vore ju synd. Eller kanske tvärtom.

av **Dagobert** » 2011-07-18 18:21:54

Sheyen skrev:Varför med "c"?

Tonskalan. Halvtonen mellan heltonerna C och D kan kallas både ciss och dess.

av **Dagobert** » 2011-09-21 0:28:45

Peter Englund skriver att drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till sin rätte ägare".

Sin syftar väl här på hennes ägare? Borde vara deras.
Går det inte att säga vad som är rätt? Ackusativ och dativ, typ.

av **HGJ** » 2011-09-21 1:52:49

Dagobert skrev:Peter Englund skriver att drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till sin rätte ägare".

Sin syftar väl här på hennes ägare? Borde vara deras.
Går det inte att säga vad som är rätt? Ackusativ och dativ, typ.

Tja, från fyrkasussystemets synpunkt styr till inte ackusativ eller dativ utan genitiv. Vi bör därför få antingen sins rätta ägara eller dera rätta ägara. Men du tänkte kanske på böckerna?

I 1700-talets lagbok kan man förresten läsa om vad som ska ske om hustrun inte vill förlåta mannen sitt brott (giftermålsbalken 13:1):

Giör mannen hor, och vil hustrun ej förlåta honom brott sitt, och hafver hon ej haft sängelag med honom, sedan det henne kunnigt blef; tå må skilnad i ächtenskapet ske, och hafve han til henne förverkadt hälften af sin giftorätt i boet.

av **Dagobert** » 2011-09-21 2:03:18

Det där begrep jag inte mycket av. Nytt försök:

Vilket är rätt, A eller B?

A: Drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till sin [böckernas] rätte ägare".
B: Drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till deras [böckernas] rätte ägare".

av **HGJ** » 2011-09-21 9:58:39

Dagobert skrev:Det där begrep jag inte mycket av. Nytt försök:

Vilket är rätt, A eller B?

A: Drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till sin [böckernas] rätte ägare".
B: Drottning Kristina "tänkte återbörda böckerna till deras [böckernas] rätte ägare".

Det är inte alltid så lätt att ge ett bestämt besked. Huvudregeln är att sin syftar på subjektet. Enligt denna regel får vi alltså Han gick in i rummet med dess marmorgolv och Drottning Kristina tänkte återbörda böckerna till deras rätte ägare. I den förra meningen kan man dock möjligen hävda att rummet är "tankesubjekt" till sitt marmorgolv. Wellander ger exemplet En morgon fann städerskan honom död i sin säng. Vems säng? Satssubjekt är förstås städerskan, men honom kan sägas vara tankesubjekt. Bruket har dessutom varierat en del över tid, och skillnader förekommer också mellan de nordiska språken. I danskan har deres (men inte hans, hendes, dens, dets) trängt ut sin: han tog sine bøger men de tog deres bøger. I isländskan kan ett reflexivt pronomen syfta på subjektet i en överordnad sats: Jón segir að ég hafi svikið sig, Haraldur segir að þú hafir sent þetta til sín (exempel från Handbók um málfræði) = J säger att jag har svikit honom, H säger att du har sänt detta till honom. (Märk att sín här inte är possessivt.) Jämför med bruket av sig i en svensk text från 1912:

http://runeberg.org/hjortdodar/0166.html

Hon berättade nu för honom Hutters bekännelse före sin död, och bad honom hjälpa sig med att genomsöka kistan för att om möjligt finna namnet på hennes moster i Boston.

Här fordrar väl den nutida språkkänslan henne (hon bad honom hjälpa henne, inte hon bad honom hjälpa sig).

av **micke83** » 2011-09-21 10:43:45

Ang Guillou så skriver han i alla fall att X blev klostrets i varnhem namn (som syftningsmässigt är korrekt) men nog säger jag i tal i alla fall att X blev klostret i varnhems namn även om det syftningsmässigt blir tokigt.

av **micke83** » 2011-09-21 10:45:31

Ang Guillou så skriver han i alla fall att X blev klostrets i varnhem namn (som syftningsmässigt är korrekt) men nog säger jag i tal i alla fall att X blev klostret i varnhems namn även om det syftningsmässigt blir tokigt.

av **HGJ** » 2011-09-21 12:03:23

micke83 skrev:Ang Guillou så skriver han i alla fall att X blev klostrets i varnhem namn (som syftningsmässigt är korrekt) men nog säger jag i tal i alla fall att X blev klostret i varnhems namn även om det syftningsmässigt blir tokigt.

post591479.html#p591479

av **Dagobert** » 2011-09-21 13:10:35

Tack HGJ.

av **micke83** » 2011-10-19 23:57:37

Finns ingen överordnad språkregel om mottagaranpassning och undvikande av sirliga formuleringar som kan tolkas på för många sätt. Att skriva att han körde ner kniven på den för kniven avsedda platsen må låta tråkigt, men är ju svårt att tolka fel i alla fall (kanske gärna med någon fotnot om vem som avsett platsen för kniven, varför samt en bilaga med avfärdade alternativa platser och föremål som ansågs olämpliga för den ifrågavarande platsen i rummet, samt en utökad bilaga med motsvarande information även för den fjärde dimensionen)?

han gick in i rummet som hade golv av marmor kunde ju vara ett alternativ, men kanske ligger lösningen i fotnötter ungefär som i bibeln?

han gick in i rummet med dess marmorgolv*
*något om gångarter, något om när, något om rummet, något om marmor samt något om rummets interna utsmyckning

kanske blir jobbit att skriva böcker med sådana prestationskrav? Känner att jag är OT men jag har läst in mig på den tänka hamnen i nynäshamn och är sömnig

av **nallen** » 2015-08-19 19:40:13

Härom kvällen hörde jag något i stil med följande i något av statstelevisionens nyhetsprogram:

Familjen hade fått en trädgårdsprydnad stulen. Några dagar senare går de på en gemensam promenad och får se deras tomte i ...

Det ska väl för tusan vara "... se sin tomte ..."!

Ibland hör man ungdomar uttala samma groda i intervjuer, men den här gången var det en journalist i riks-TV - det vill säga en person som kan förväntas behärska det svenska språket.
Jag har inga minnen av att jag någonsin hört någon göra fel på det här sättet förrän för ett eller ett par år sedan.

Är det fler som lagt märke till det här fenomenet?
Är det samma som att inte kunna skilja på "de" och "dem"?

Moderator Puzzle: Slog samman två trådar om samma ämne på begäran.

av **nescio** » 2015-08-19 19:43:10

Ja, ungdomar är dumma i huvudet.

av **Moggy** » 2015-08-19 19:47:45

Det är en ganska vanlig språkfråga som har diskuterats till och från i årtionden. Inte nån stor fråga, den har nog hamnat i skuggan av de/dem och han/honom.

Det är samma sak som med de/dem. Det är inte helt okomplicerat i vissa fall och det kan vara svårt att säga hur det egentligen ska vara beroende på hur man tolkar resten av meningen.

Sin eller dess

Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Re: Sin eller dess

Att skilja på "deras" och "sin"

Att skilja på "deras" och "sin"

Att skilja på "deras" och "sin"

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in