svartamolnet skrev:Nallen och andra som mår dåligt: gå till en läkare!

Nej, de varken får, kan eller ens vill åtgärda de verkliga problemen. Jag är inte intresserad av maskering och bedövning.

BigPete skrev:

kullan skrev:Big Pete:

Vill inte va elak men det låter lite som att du hamnat på fel forum. Inget verkar ju bra.

Så när du upptäcker att jag inte tipsat om läkemedel, så provar du nästa sak?

Exempel
När person X får för sig att banne sig visa vårdare/vänner/familj att de mår dåligt och behöver hjälp, har läst att tablettöverdos är ofarligt.
Men kliver på just dessa preparat som inte är ofarliga och trillar av pinnen.

Över 800 per år dör som en direkt följd av tablettöverdos, punkt!
Att påstå att det är ofarligt, är sjukt.

Du resonerar lite galet.
Ska jag gilla allt när det framför ögonen publiceras lögner, men mitt egna inlägg som var 100% fakta modereras?

Moderator:

Om du har synpunkter på nåt av inläggen i tråden så finns alltid möjligheten att anmäla. Det är det mest effektiva sättet att uppmärksamma oss moderatorer på sådant man tycker är galet.

DIProgan skrev:var tvungen att hitta en logisk modell för varför jag inte skulle ta livet av mig som just jag kunde leva med.

Det här var viktigt och konstruktivt. Hur kan man då hjälpa någon att hitta en sådan logisk modell? DIProgan, vill och orkar du berätta vad för slags logik som hjälpte dig?

Har inte orkat läsa alla inlägg.

Men för mig framstår det som tämligen opassande att över huvud taget diskutera hur farligt det är att ta livet av sig på något sätt. Med lite insikt i människors tankar, inför att skriva ett inlägg, om sätt att ta sitt liv.
För mig är det liksom de flesta självmordsförsök, ett rop på hjälp, och måste tas på det sättet. Att starta en diskussion om det är ett verksamt sätt att ta livet av sig, måste nog närmast uppfattas som ett hån av den som vill ha hjälp att finna en anledning att faktiskt fortsätta att vara den person som likt alla andra har en plats i vårt samhälle.

En person som verkligen beslutat att ta sitt liv kommer att göra det. Då söker personen upp en självmords sait, inte AS-forum.
Dessa personer har troligen övervägt sitt ställningstagande väldigt noga.
Det kan kanske vara sjukdom med kort överlevnad, eller en person som inser att den har orsakat omvärlden för mycket skada (ex Hitler när han sköt sig i bunkern).

För övriga måste vi nog tro att det är ett rop på hjälp, inte en fråga för att få råd om hur man tar livet av sig.
Själv har jag nog haft tanken som en tröst när jag mått som sämst, men har aldrig sett det som en verklig utväg.

Noga övervägande är nog relativt sällsynt i samband med självmord, tyvärr. Oftast är det nog depression som driver fram den drastiska tanken.

Innan Internet fanns, så vet jag en föregångare till forum (BBS) där en medlem drevs, primärt av en annan medlem, till att ställa sig framför tåget (jag var själv inte medlem där, men en mig närstående person var det). Personen som avslutade sitt liv var ung, nedstämd men väldigt uppskattad av många, mycket duktig musiker och skulle troligen haft ett långt liv framför sig.

För mig är det helt främmande att "försöka ta livet av sig" som ett rop på hjälp. Som nåt slags teater, då man medvetet ser till att hålla sig inom gränsen för vad man överlever? De gånger jag försökt har jag också försökt att lyckas, och tagit väldigt illa upp när jag blivit avfärdad med "det var ett rop på hjälp". (Dvs "hon mår inte såå dåligt i alla fall...")

Vet inte om det här passar in i den här tråden, men det här är nåt jag tänkt på många gånger, som jag inte riktigt kan förstå... Är det verkligen "rop på hjälp" i de flesta fall?

Min andemening var nog snarast att en person som frågar om självmordmetoder på ett forum i första hand behöver någon form av hjälp med sitt mående, inte råd om vilka preparat som är verksamma eller inte.

Däremot kan säkert självmordsförsök vara allvarligt menade. Då man passerat stadiet, att hoppas på någon lindring i sitt mående.

Bra skrivet, lassievägen. Kunde inte sagt det bättre själv.

lasseivägen skrev:Min andemening var nog snarast att en person som frågar om själmordmetoder på ett forum i första hand behöver någon form av hjälp med sitt mående, inte råd om vilka preparat som är verksamma eller inte.

Absolut! Självklart att man inte ska tipsa om metoder. Den som verkligen vill ta livet av sig, får väl själv hitta på nåt sätt. Lite fräckt också att inviga andra i sina planer, det blir ju som att lägga ansvaret på dem... Vill man ta livet av sig är det väl bara att göra det, och vill man ha hjälp får man väl söka hjälp, eller be nån hjälpa en att få hjälp. Men att som vissa (syftar inte på nån här), hota med att ta livet av sig, det ser jag som den värsta sortens utpressning, och sånt blir jag bara förbannad på.

Kimmelie skrev:Men att som vissa (syftar inte på nån här), hota med att ta livet av sig, det ser jag som den värsta sortens utpressning, och sånt blir jag bara förbannad på.

Vad är skillnaden?
Folk fattar ju inte vad det är för hjälp man behöver om man inte ställer det på sin spets. Alltså det är ju tämligen rationellt att uttrycka det så, annars riskerar man ju att få den vanliga psyk-approachen; "vi pratar om det så går det över" - som garanterat inte gör nån konkret praktisk skillnad.

nallen skrev:

Kimmelie skrev:Men att som vissa (syftar inte på nån här), hota med att ta livet av sig, det ser jag som den värsta sortens utpressning, och sånt blir jag bara förbannad på.

Vad är skillnaden?
Folk fattar ju inte vad det är för hjälp man behöver om man inte ställer det på sin spets. Alltså det är ju tämligen rationellt att uttrycka det så, annars riskerar man ju att få den vanliga psyk-approachen; "vi pratar om det så går det över" - som garanterat inte gör nån konkret praktisk skillnad.

Det jag syftar på, som jag blir förbannad på, är de som använder hot om självmord som utpressning. Har själv blivit utsatt för det irl, men jag gick inte på det, och personen i fråga tog heller inte livet av sig. Det var bara ett försök till utpressning, för att få det h*n ville.

De som pratar om att att ta livet av sig för att de mår dåligt, och inte tror att livet kan bli bättre, men som gör det på ett sätt som inte skuldbelägger andra, är en annan sak.


Men... Förstår folk bättre vilken hjälp man behöver om man "låtsas-försöker" ta livet av sig (eller säger att man funderar på det)? Jag har fått bäst hjälp de gånger jag själv kunnat säga vad jag behöver hjälp med och när jag haft nån kraftfull person som backat upp mig, och tryckt på att jag måste få hjälp.

Moderator: Redigerade bort sista kommatecknet (anledningen finns i denna kommentar)!

Har inte läst tråden men: Av nån anledning ser omvärlden uppehållandet av livhanken som viktigast av allt. De bryr sig inte mycket om hur dåligt man mår, och finns det liv finns det hopp.
Jfr konstnärer som lever i misär men vars verk blir värda miljoner när de dör.

Vill man vara cynisk kan man säga att myndigheterna skjuter upp kostnaden för ditt "kurerande" så länge de kan. Men självmord ser illa ut i statistiken, så när självmord verkligen är aktuellt kostar de på dig lite vård för att inte själva få en fläck på sig.

Dagobert skrev:Men självmord ser illa ut i statistiken, så när självmord verkligen är aktuellt kostar de på dig lite vård för att inte själva få en fläck på sig.

Vi har ett fall i min släkt som motsäger just detta. Han bad att få en vårdplats för att han var självmordbenägen men det fanns inga platser. Nån dag senare hittade dom han död i hans badkar.

Det är därför man behöver en kraftfull person som för ens talan. Söker man hjälp själv anses man ofta inte behöva nån hjälp...

Det blir lite knasigt när man mår så dåligt att självmord är i tankarna vill man samtidigt att ingen ska veta det heller. Så även om man skulle ha en anhörig som kan snacka för en så säger man inget till denna för att man vill ju inget säga. Lite moment 22.

Precis. Inte skulle jag säga nåt. Jo förresten, jag skulle skicka brev till polisen så de kan hämta kroppen nästa dag. Vill inte att anhöriga ska hitta mig.

Kimmelie skrev:Förstår folk bättre vilken hjälp man behöver om man "låtsas-försöker" ta livet av sig (eller säger att man funderar på det)? Jag har fått bäst hjälp de gånger jag själv kunnat säga vad jag behöver hjälp med [...]

Min upplevelse är att om man redigt talar om vad man vill ha hjälp med så tar folk en inte på allvar - möjligen tycker de man är lat. Det verkar för mig som att de har lättare att ta till sig att det är allvar om man ställer det på sin spets. Om de inte är psykologtanter förstås, då vill de ju ändå bara prata om det. Bah.

nallen skrev:

Kimmelie skrev:Förstår folk bättre vilken hjälp man behöver om man "låtsas-försöker" ta livet av sig (eller säger att man funderar på det)? Jag har fått bäst hjälp de gånger jag själv kunnat säga vad jag behöver hjälp med [...]

Min upplevelse är att om man redigt talar om vad man vill ha hjälp med så tar folk en inte på allvar - möjligen tycker de man är lat. Det verkar för mig som att de har lättare att ta till sig att det är allvar om man ställer det på sin spets. Om de inte är psykologtanter förstås, då vill de ju ändå bara prata om det. Bah.

Du klippte bort den viktigaste delen i citatet:

Kimmelie skrev:Jag har fått bäst hjälp de gånger jag själv kunnat säga vad jag behöver hjälp med, och när jag haft nån kraftfull person som backat upp mig, och tryckt på att jag måste få hjälp.

(De båda satserna i den meningen hänger alltså ihop, dvs vid samma tillfälle.)

nallen skrev:

svartamolnet skrev:Nallen och andra som mår dåligt: gå till en läkare!

Nej, de varken får, kan eller ens vill åtgärda de verkliga problemen. Jag är inte intresserad av maskering och bedövning.

Men tänk om de vet bättre vad "det verkliga problemet" är än du själv? Dvs du tror att bara X inträffar så är problemet löst, medan problemet är depression (som gör att X blir svårt att åstadkomma). (Kan iofs vara något annat än depression, tog det bara som ett exempel.)

Alien skrev:Men tänk om de vet bättre vad "det verkliga problemet" är än du själv?

Jag har väl ändå definitionsrätten för mina egna problem?
Viktigare: det är hur som helst jag som avgör vad jag vill ha hjälp med.

Kimmelie skrev:Du klippte bort den viktigaste delen i citatet:

Kimmelie skrev:Jag har fått bäst hjälp de gånger jag själv kunnat säga vad jag behöver hjälp med, och när jag haft nån kraftfull person som backat upp mig, och tryckt på att jag måste få hjälp.

(De båda satserna i den meningen hänger alltså ihop, dvs vid samma tillfälle.)

Jag menade snarast för att skaffa sig en "kraftfull person som backa[r] upp mig".

När man är riktigt deprimerad kan man inte se att det faktiskt finns saker som är värda att leva för, för man kan inte uppskatta någonting. Det är en del av sjukdomen.

Psykiatrin har stora brister, men jag tycker inte man ska ge upp förrän man har provat alla alternativ. Bara för att en eller ett par mediciner fungerade dåligt och gav för mycket biverkningar, betyder det inte att det inte finns något preparat som kan fungera bra. Jag har själv fått gå igenom en hel massa mediciner tills jag hittade en kombination som fungerade tillfredsställande.

Kan man klara sig utan medicin är det förstås jättebra. Motion ska visst fungera lika bra enligt vissa undersökningar. Men vem orkar ta tag i att börja motionera när han/hon är deprimerad? Jag hade då inte gjort det i alla fall.

nallen skrev:

Alien skrev:Självmord kan vara en permanent lösning på ett tillfälligt problem. Många som blivit räddade har inte upprepat sitt försök.

Och? Det viktiga är ju att det i det akutella tillfället fanns tillräckligt med anledning att vilja ta livet av sig. Lika lite som du kan veta vilka fall som är hopplösa så kan du garantera att det blir tillräckligt mycket bättre tillräckligt länge "sen" för att det ska vara värt besväret.
Hellre permanent död än att riskera att bli olycklig igen.

Det tycker jag är ett idiotiskt sätt att resonera! Att vara olycklig ibland är en del av livet. En människa kan drivas till självmord av något som går över men som känns olidligt just då (olycklig kärlek, förlorat jobbet). Räddas den så går den vidare med sitt liv och kanske aldrig gör om försöket. Så det är verkligen inget argument för att tipsa om självmordsmetoder.