Meppe skrev:Ifall du inte tänkt på det så åldras kroppen

Självklart har jag tänkt på det! Så därför nobbar jag numera 30-åringarna på krogen. De får inte följa med mig hem längre - de är för små!

Alien skrev:En del aspergare tycker tydligen att utseendet är mycket viktigt. Själv tycker jag inte det. Man har väl inte en partner bara för att sitta och titta på, som en vacker tavla.

Vad är det för fel med skallighet förresten? En man kan ju inte hjälpa att han blir skallig med åren. En del förlorar håret tidigt av genetiska orsaker och rakar då av sig håret. Nuförtiden har iaf jag vant mig vid skalliga män i olika åldrar.

Sen så åldras vi alla. Tar kärleken slut när partnern blir äldre och fulare? Kan inte äldre män se bra ut också?

För att bli kär i någon fordras visserligen attraktion, men det är väl mer än utseendet som kan vara attraktivt?

Utseendet handlar ju om den fysiska kroppen men också något mer som lyser igenom kroppen. I ögonen kommer själen till uttryck, också på andra fysiska sätt märks det att det finns personlighet eller inte. Ögon kan vara skumma, dimmiga, tomma, glanslösa, intensiva, intelligenta, skärpta, glada, varma, kalla etc.

Skallighet kan vara OK, i rätt sammanhang. Skallig med långt skägg fixar jag inte. Skallig med ölmage fixar jag inte.

Skallig med skinnkläder och Harley Davidsson fixar jag!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020191.gif"></a>

Nej, kärleken tar oftast inte slut när ett par åldras tillsammans. Men om man ska dejta en främmande 70-åring så är det en helt annan femma. Där kommer daten och !

Du skrev att det tycks finnas aspergare som är utseendefixerade. OCH - det är det jag b l a vill veta just nu:

VARFÖR? Våra hjärnor är förprogrammerade på en rad sätt: neurologiskt, psykologiskt, genetiskt handlar vi på sätt som styrs av det undermedvetna. Att säga till sin hjärna: Håll tyst! Här är det JAG som bestämmer - suck - hur lyckas man med sådana projekt?

Jag är på flera sätt ingen ytlig människa men när det gäller den här grejen kör jag rakt in i väggen, för jag kan inte styra över mina hormoner eller känslor.

Människor - oavsett neurotyp - är primater. Så enkelt är det.

ling0n skrev:Se till att finnas på många ställen på internet, ha en ordentlig presentation, en bra tydlig bild på ditt ansikte, och våga ta kontakt med andra (vilket du säkert gör). Det är svårt att träffa någon om man varken syns eller hörs någonstans, liksom. Då behöver man inte direkt leta utan mer bara visa att man finns till och vara aktiv överlag. Både för att finna vänner och partners. Jag beordrar dig (;) ) att registrera dig på följande sajter!

www.likström.se är utbrytargrupp från www.helgon.net

LINGONET - TACK! Äntligen något rent konkret att ta tag i!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000200BF.gif"></a>

Att inte leta efter kärleken, ligga på soffat och titta på TV, hänga vid datorn, hasa sig till ICA-affären - och - sedan kollidera med "den rätte" på väg ut genom dörrarna.

Jag tappar mjölken på golvet: HAN slickar upp all mjölken och sedan hela mig, WOW! (Jag undrar vilken dag det kommer att hända?

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002010C.gif"></a>

Alexandra skrev:Människor - oavsett neurotyp - är primater. Så enkelt är det.

JAPP!

Från Wikipedia: om primater:

Svansen:

Många däggdjur som lever i träd använder svansen för att hålla balansen, och det gäller även för primater. Trots det förekommer primater med tillbakabildad svans eller utan svans. Med undantag av människoapor, som uteslutande saknar svans, är svansens längd inte kännetecknande för släktskapsförhållandet.

Hmmm.....jag tror att vi saknar våra svansar. Det är därför nutidsmänniskan har så svårt för att hålla balansen...

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000203C8.gif"></a>

medan katterna har betydligt lättare för att hålla balansen, både mentalt och fysiskt!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000203AC.gif"></a>

Jag har aldrig förstått tjusningen med att gå på lokal i akt och mening att hitta en partner, vare sig för natten eller på längre sikt. Det har väl delvis att göra med min nedsatta förmåga att förstå vinkar som inte är tillräckligt tydliga (läs: pang på), samt det faktum att jag inte har så mycket till övers för själva gå på lokal-beteendet överhuvudtaget. Dessutom är det svårt att hitta någon, av vilket kön (de fyra som människan kan ha) det vara månde, som delar mina intressen eller står ut med mina små egenheter.

Internet är en annan sak. Det är jobbigt nog för mig att skriva här på forumet, även om det kan verka som om jag gladeligen blabbar på om det mesta. Men att registrera sig på en massa fora bara för att träffa likasinnade motverkas av mitt behov av ensamhet och mina svårigheter att överhuvudtaget släppa folk in på livet. Det krävs mer än tjatt(r)ande för att få min hjärnas shetlandsponny och mitt hjärtas boricka att trava i något så när samma takt och hastighet. Däremot avfärdar jag inte de digitala medierna helt och hållet. Det finns medlemmar av min familj och vänkrets som regelbundet träffar nya romansobjekt å det världsvida mellannätet. Märk att jag inte lärde mig förstå att en flicka var intresserad av mig förrän i 24-25-årsåldern. Ett mer eller mindre artigt e-postande/tjatt(r)ande kommer sannolikt inte att få mig att förstå motpartens intentioner förrän det är för sent. Sedan jag i vissa avseenden kom ikapp mina jämnåriga socialt sett, så har jag kunnat blicka tillbaka på en ungdom fylld av flickor som gjort allt de kunnat för att få mig i säng. Antagligen samtidigt som de. Och i samma säng, får jag väl anta.

Nej, för en semi-luddit och autist/AS-anakoret som jag är nog den gamla hederliga träffen det enda hållbara alternativet. Gärna föregånget av föreningsträffar, fikatillfällen eller stokastiska sammanstötningar på sociala tillställningar hos gemensamma bekanta.

Debbido: Jag gillar egentligen illustrationer till texter som de här, men de rörliga bilderna gör det svårt för mig att läsa dina inlägg. Vilket är tråkigt, eftersom du oftast skriver väldigt bra och kloka saker

Lakrits: Ja, de där senaste bilderna var väl lite väl epilepsiframkallande..jag beklagar. Övervägde om det skulle funka, men kunde inte motstå att använda min sorts humor: den dramatiska. Pratar ofta i bilder och metaforer, har ju målat en massa tavlor och så...

Svårt det här. Man vill inte knäcka överkänsliga aspergare (visuella intryck) men samtidigt ge utlopp för sin personlighet och kreativitet.
Två bilder med sådant högt tempo som nyss kan jag ev. försöka undvika. En del gillar det, andra inte. Svårt.

Men tack för att du uppskattar vissa saker jag skriver. Ibland är jag klok, ibland är jag halvgalen. Känner mig ofta som en mycket avvikande aspergare pga att mitt impulsiva och dramatiska beteendemönster.

Debbido skrev:Lakrits: Men tack för att du uppskattar vissa saker jag skriver. Ibland är jag klok, ibland är jag halvgalen. Känner mig ofta som en mycket avvikande aspergare pga att mitt impulsiva och dramatiska beteendemönster.

Det är betydligt mer uppskattning än klagan, så var inte orolig. Impulsivitet är en bra egenskap. Jag är rätt rättfram ibland, men det är sällan min mening att vara arg eller oförskämd

Debbido skrev:

Pemer skrev:Att förälskelse är en psykos, kärlek en förnuftsbaserad känsla, och att de uppstår i helt skilda delar av hjärnan, är annars konstaterat av den moderna forskningen - artikel om det i Illustrerad Vetenskap nr 3 2005. Jag har väl ramlat in på detta i 38 olika diskussioner tidigare här på forumet för övrigt.

Fruktansvärt många relationer i vår tid spricker just för att det bara är en inledande förälskelse man har byggt allt på, och att minst en kontrahent tror att det är kärleken som plötsligt är slut, "jag älskar honom inte längre", när nyförälskelsen och den fysiska attraktionen väl tog slut.

Det är som sagt ett stort problem att såpass många inte har fattat den här skillnaden...

Om man släpper lös förälskelsen och kastar sig in i ett förhållande så kan man bryta nacken av sig.

Om man inte blir förälskad alls under de de där månaderna det tar att lära känna någon hyfsat bra, så blir man nog aldrig förälskad.

Att först lära känna någon och sen bli förälskad och sen flytta ihop är ju idealiskt. Men hur ska man klara av att styra över livet på det sättet?

För mig var det självklart, jag blev inte så lätt förälskad och jag var mycket misstänksam.

Du är den eviga tonåringen och jag var tant redan i unga år.

Lakrits skrev:

Debbido skrev:Lakrits: Men tack för att du uppskattar vissa saker jag skriver. Ibland är jag klok, ibland är jag halvgalen. Känner mig ofta som en mycket avvikande aspergare pga att mitt impulsiva och dramatiska beteendemönster.

Det är betydligt mer uppskattning än klagan, så var inte orolig. Impulsivitet är en bra egenskap. Jag är rätt rättfram ibland, men det är sällan min mening att vara arg eller oförskämd

Nej, du är artig och ärlig, har fattat det! Jag förstår också ditt problem. Jag själv har det motsatta: en massa små svarta bokstäver får mig att somna. Älskar att få måla med bilder. Det händer IBLAND att jag INTE ANVÄNDER STORA BOKSTÄVER eller färger...eller smilies Alltså - ibland i alla fall - alltid något?

Men nu måste jag sova. God natt!

Jag avskyr också svart text på vit botten och tycker bilder och färg piggar upp. Önskar nån kunde komma på att trycka böcker i någon trevligare färg, tycker det blir lättare att läsa då.

[img]http://gp.se/nemi/070909.gif[/img]

Debbido skrev:LINGONET - TACK! Äntligen något rent konkret att ta tag i!


Att inte leta efter kärleken, ligga på soffat och titta på TV, hänga vid datorn, hasa sig till ICA-affären - och - sedan kollidera med "den rätte" på väg ut genom dörrarna.

Jag tappar mjölken på golvet: HAN slickar upp all mjölken och sedan hela mig, WOW! (Jag undrar vilken dag det kommer att hända?

Så, har du gjort din läxa och reggat dig? Man måste ju inte direkt dammsuga nätet efter kärleken, men att finnas, synas och höras är viktigt. Och hittar du inte kärleken så kanske du iaf hittar vänner, eller människor att samtala med när allt känns tungt och svårt. Det är inte fy skam det heller, internet är verkligen fantastiskt när det kommer till terapi. Hoppas det går väl i framtiden för dig. Du verkar ha haft så mycket bekymmer på senaste av det lilla jag förstått. Man ska inte behöva ha det så illa. All lycka till dig i framtiden!

Jag har träffat de flesta av mina partners genom nätet, men aldrig genom någon kontaktsida, utan från diverse forum och shit. Det bästa - tycker jag - är nog forum och chattkanaler etc. som anordnar träffar (som här!), eftersom man då kan träffa sina fellow internetisar i okrystade situationer. Jag tycker i alla fall att det är tokbra.

ling0n: Tokbra inlägg, jag håller med dig som fan.

Hannah skrev:Många aspergertjejer jag träffat har varit otroligt lättfotade. Jag menar, bara för att killen säger att du är söt så går du genast ner och suger av honom? Stuuupid.

Vem fan är du att döma hur andra människor har sex?

missbutterfly skrev:Min regel är att man aldrig bör leta efter en partner. Om man bör ha en så har naturen en märklig förmåga att tussa ihop en med en för stunden lämplig sådan..

Jag tror inte på tvåsamhet.

Väl talat, kära du, väl talat.

Till Charley?
[img]http://www.postimage.org/templates/images/smiley/agreement/0.gif[/img]

Tack, Selma!

Nu kom jag på att jag glömde skriva följande: Fysisk attraktion är någonting som, för mig, växer fram eller faller bort medan jag lär känna dem, nästan uteslutande beroende på personens personlighen. För mig är det nästintill omöjligt att se någon som snygg ifall jag inte tycker om personen. Likaså går det fula mig totalt förbi hos människor jag gillar.

Alien skrev:

Debbido skrev:[Om man släpper lös förälskelsen och kastar sig in i ett förhållande så kan man bryta nacken av sig.

Om man inte blir förälskad alls under de de där månaderna det tar att lära känna någon hyfsat bra, så blir man nog aldrig förälskad.

Att först lära känna någon och sen bli förälskad och sen flytta ihop är ju idealiskt. Men hur ska man klara av att styra över livet på det sättet?

För mig var det självklart, jag blev inte så lätt förälskad och jag var mycket misstänksam.

Du är den eviga tonåringen och jag var tant redan i unga år.

Det tar viss tid för mig också att bli riktigt kär - men när får man den tiden på sig om man konfronteras med en internetdate på ett café eller ett klockantvåraggare på krogen

Vaddå - är jag den eviga tonåringen - VARIFRÅN har du fått den idén?!?!

Och här försökte jag lägga till en bild (efter åsknedslaget) och fick massor av frågor från Post Image som jag inte kunde svara på? "Add to your forum? Ladda ner? Försökte. Körd. Det har ju alltid funkat förr!

Inger skrev:Jag avskyr också svart text på vit botten och tycker bilder och färg piggar upp. Önskar nån kunde komma på att trycka böcker i någon trevligare färg, tycker det blir lättare att läsa då.

Jaaa, just det! Böckernas värld borde uppdateras!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020201.gif"></a>

Eftersom de två senaste veckorna krogexperiment endast går att ta upp i den Privata avdelningen så har de hamnat här. Jag har gjort bort mig och bort mig och bort mig och bort mig och ...

konstaterat att detta är absolut värsta tänkbara miljö för en aspergare!

För män: de förväntas ta kontakt, men det kan de ju inte...

För kvinnor: de förväntas säga NEJ, men det är inte säkert de kan. Vi är ju så snälla. Somliga av oss har babyblå, stora iakttagade ögon: dåliga signaler till vargarna!

Signalsystemen är så komplexa så nu när jag förstår att jag aldrig har förstått någonting, egentligen, så förstår jag att allt det där går way above my head!

Efter 20 år trodde jag att jag hade lärt mig att: "Vänta här, jag måste gå på toaletten!" betydde: "Du är spolad! Bye!"

Så när mannen jag snackat med gick på toaletten så började jag genast snacka med en annan man - och då kom den första tillbaks och stirrade förebrående på mig som om jag varit otrogen - mot vaddå? Och varför betydde inte "toaletten" "Hej då" just den här gången??????

Liten krogordlista:

- Du är söt! = Jag sätter nu in en stöt - och?
- Du är vacker! = Jag är verkligen kåt.
- Jag älskar dig! = Jag vill knulla dig NU! (för att JAG är kåt)
- Får jag bjuda dig på en drink? = Får jag köpa en natt med dig?
- Du, jag måste gå på toaletten = Du verkar sjuk i huvudet!
- Var bor du? = Jag undrar hur långt det är till din säng?
- Går du ofta hit? = Jag har inget vettigare att säga, någonsin.
- Jag ligger i skilsmässa = Jag känner för att vara otrogen i kväll.
- Vad jobbar du med? = Jag ligger faktiskt inte med vem som helst!
- Hur gammal är du? = Jag är svensk! (i andra länder anses frågan oartig)

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020355.gif"></a>

Debbido skrev:Så, hur går det för er män respektive kvinnor om ni söker kontakt på krogen?

Att aspergermän har det svårt fattar jag: Ni vågar väl inte alls ta kontakt? Det behöver inte jag som tjej. Jag blir kontaktad. Fler än jag som blir utnyttjade?

Jag har aldrig gått på krogen: hög musik, trångt och fulla människor = paniken är nära.

Dessutom är jag utpräglat verbal, jag måste få prata med någon innan jag kan lära känna någon. Någon kan visserligen se bra ut men vad har det med mig att göra och vad säger det om personligheten? Jag kunde inte heller avläsa kroppsspråk, och mitt eget var säkert stelt och hämmat.

Men om man blir utnyttjad som ONS tycker jag faktiskt man har sig själv att skylla. Det är en oskriven regel att om man går hem tillsammans första kvällen, så är det bara sex man är ute efter. (Finns förstås undantag.) Enligt denna oskrivna regel så måste kvinnan säga nej, och lämna ett telefonnummer så de kan träffas senare. (Eller egentligen ska han bara fråga efter telefonnumret, då visar han att han är intresserad. Däremot tror jag inte en man i motsvarande situation säger nej, inte enligt de traditionella könsrollerna iaf.)

Det skulle förstås vara enklare om man kunde fråga rent ut: "Jag är intresserad av kärlek och ett seriöst förhållande, är du?" Men jag misstänker att NT-män skulle:

1) Ljuga och säga Ja, fast de inte alls ville det. "Snoppen måste ha sitt" och då är lögner och andra knep tillåtna.
2) Bli förskräckta och dra sig undan. "Hon är ju desperat ute efter en äkta man, hon vill ha nån som försörjer henne."

Men är inte privata fester bättre än krogen? Lite mer avslappnat, tänker jag mig.

Dessutom är jag utpräglat verbal, jag måste få prata med någon innan jag kan lära känna någon. Någon kan visserligen se bra ut men vad har det med mig att göra och vad säger det om personligheten? Jag kunde inte heller avläsa kroppsspråk, och mitt eget var säkert stelt och hämmat.

Alien, jag håller med om allt förutom om att aldrig ha varit på krogen..
Jag tycker det är så jäkla tråkigt om det inte finns några möjligheter till att prata. En del ställen har dock tystare musik, lugnare vrår eller möjlighet att gå ut. Annars är alltid privata fester att föredra.

Alien skrev:Jag har aldrig gått på krogen: hög musik, trångt och fulla människor = paniken är nära.

Dessutom är jag utpräglat verbal, jag måste få prata med någon innan jag kan lära känna någon.
---
Men om man blir utnyttjad som ONS tycker jag faktiskt man har sig själv att skylla. Det är en oskriven regel att om man går hem tillsammans första kvällen, så är det bara sex man är ute efter. (Finns förstås undantag.) Enligt denna oskrivna regel så måste kvinnan säga nej, och lämna ett telefonnummer så de kan träffas senare. (Eller egentligen ska han bara fråga efter telefonnumret, då visar han att han är intresserad. Däremot tror jag inte en man i motsvarande situation säger nej, inte enligt de traditionella könsrollerna iaf.)

Det skulle förstås vara enklare om man kunde fråga rent ut: "Jag är intresserad av kärlek och ett seriöst förhållande, är du?"

Ursäkta, men vad betyder ONS?
Du skriver att du aldrig har varit på krogen men ändå vet du hur det ska gå till/bör gå till?

Jag klarade körkortsteorin på nolltid, däremot lärde jag mig aldrig köra bil i praktiken.

Jag kan inte vara ensam om denna högtrycksraggnings-press som man utsätts för och hur man än gör så blir det ändå fel - med svenskarna i alla fall.

Det fanns en populär låt en gång: "Ska vi gå hem till dig eller hem till dig?" (Andra bra alternativ saknades) Och nyss i Melodifestivalen: "Stay the night" som handlar om att fånga nuet och bara slå till, hoppa i säng: det här kan vara den enda chansen under en livstid. Och det är ju sant: pga Aids-risken!

Jag har de gånger jag gått ut under livets gång haft en massa goda föresatser och försvarsstrategier, som inte fungerat. Visst har jag lyckats ta mig hem ensam, men aldrig med ett telefonnummer på fickan.

Exempel på en av alla dessa misslyckaden: En kille gjorde mig sällskap till bussarna vid Slussen. Jag ville gärna det, eftersom det är otäckt att gå ensam i vissa gångtunnlar där. Jag vinkade adjö och klev på motorvägsbussen, som inte stannar förrän i Tyresö Centrum. Sekunden innn dörrarna slår igen hoppar killen in genom bussdörren - och alltså kom han med mig hem, fast jag inte ville. Och väl hemma så kan man ju slingra sig som en orm för att ta sig ur famntagen, men det blir väldigt knepigt att undvika all kroppskontakt. Någon blir det. Att stämma någon för våldtäkt var aldrig aktuellt på den tiden eftersom det ansågs vara kvinnans eget fel om hon försatte sig i en dylik situation.

Idag däremot rasar det in våldtäktsanmälningar från tjejer som bara skulle sova över hos en kompis i hans säng, där också killkompisen låg alltså. Hon iförd underkläder. Våldtäkt eller ?

Jag har de två gånger jag krogtestat mig nyss bara fått höra: "Du pratar för mycket. Du tänker för mycket."

OCH? VAD gör man då i stället. "VISA PATTARNA! VISA PATTARNA!"

Kvinnan som könsobjekt. Jag hittade nog inte på den grejen själv och kan nog inte helt och hållet ta på mig ansvaret för att jag bara blir sedd som objekt i de här sammanhangen.

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020259.gif"></a>

ONS = One Night Stand (engångsligg) Alltså, vad jag vet är dels läsefrukter, dels inhämtade "på annat sätt".

Är det ONS bägge vill ha, så är ju allt ok (glöm bara inte kondomen).

Förr i tiden skilde man på "fina" och "dåliga" flickor. De "fina", de "släppte inte till" förrän de var förlovade el åtminstone hade "stadigt sällskap". Tack och lov har vi större frihet och mindre dubbelmoral nu. (Men något finns ändå kvar av dubbelmoralen; tjejer som uppför sig alltför "manligt" ses som "inte flickvänsmaterial". Frigjord ska man vara men inte för frigjord.)

Alltså, vill man inte ses som något mycket tillfälligt, bör man undvika ONS.

Det händer ofta att en tjej blir tillfrågad om sitt telefonnummer i "utelivet". Och hon ger det förstås bara till de som verkar "intressanta". I "raggningsskolan" räknas antal telefonnummer som killen får som mindre segrar (den stora segern är att alltid få ett byte med sig hem).

För övrigt har jag hört från säker källa att man mycket väl kan bara sova med killen första gången, man behöver inte ha sex direkt. Men givetvis blir det svårt att bevisa en våldtäkt då.

De män som säger "du pratar för mycket, du tänker för mycket" är förstås alldeles fel för dig. De uppskattar inte dina förmågor, det är att kasta pärlor för svin. Vilket bara bevisar att krogen inte är rätt ställe för dig att hitta det du vill ha.

På krogen ses väl både män och kvinnor som könsobjekt. Man kan inte ha ansvar för hur andra ser på en, men man kan vägra att ställa upp på deras förväntningar.