Jag minns inte vart jag har fått denna uppfattningen ifrån, men är det så att övervägande personer med asperger eller annan autismspektrumstörning är fascinerade av siffror och/eller duktiga på matematik? Detta är i sådana fall ett "kriterium" jag verkligen inte uppfyller.

Jag har för mig att en fråga/ett påstående i ett onlinetest (Simon Baron-Cohens kanske?) ungefär lyder; jag är fascinerad av siffror, och; jag läser alltid siffrorna på registreringsskyltarna på bilar. Detta gör inte jag, jag brukar alltid läsa bokstäverna, men aldrig siffrorna. Faktum är att jag har ett uselt sifferminne och jag har en tendens att, när jag väl minns siffrorna, så minns jag dem i fel ordning.

När det gäller matematik så är det ett ämne jag helst undviker. Jag är värdelös på matematik TROTS att jag fick VG i matematik C (komvux). Med det betyget i matematik så kan jag väl inte anses vara dålig på ämnet? Jo, för det som händer i min hjärna så fort det gäller matematik är nästan som kramp eller en låsning. Jag vet hur det "känns" i huvudet när tankarna flödar normalt, men så fort ett problem av matematisk natur dyker upp, så är det som om en "vägg" dyker upp och det blir tvärstopp i huvudet. Det är som att trycka gasen i botten på en bil när man står på halt underlag; motorn jobbar för fullt och däcken spinner som bara den, men man kommer ingenstans. Det jag försöker säga är att det krävs oerhört mycket arbete och mental ansträngning för att klara ens lite.

Jag brukar inte ens veta i vilken ände jag ska börja när det gäller matematiska problem och ger i regel upp innan jag ens har börjat. Jag kan inte heller lösa komplexa tal i huvudet utan måste använda mig av papper och penna för att ens komma i närheten av ett korrekt svar. Det enda som fungerat någorlunda är Elementär algebra, annars så begriper jag i regel ingenting.

Så, hur är det? Gillar ni matematik och/eller siffror eller är ni mer som mig? Stämmer det att personer med någon form av autismspektrumstörning gillar/är bra inom dessa ämnen, eller är det ytterligare endast en schablon?

Jag är värdelös på matte och siffror. Och jag har Aspergerdiagnos. Jag är väl typ värdelös på allt som en "äkta aspergare" ska va nörd i. Datorer och matte.

Men jag tillhör nog inte normen heller.

Jag tillhör i det avseendet "Aspergare typ 1A" dvs jag tycker att matte och siffror är kul!

Det ni två eventuellt kan ha är dyskalkyli, dvs motsvarande dyslexi men för siffror istället för bokstäver!

Diagnosen är ganska okänd och det är få som ställer den, i Stockholm var väntetiden nästan två år för några år sedan, i Malmö gick det betydligt mycket fortare att få diagnos.

Jag blommade rätt sent när det kom till matte. Jag begrep helt enkelt inte, i 4:an övergick även de mest enkla uträkningar mitt förstånd.

Det tog lång tid, men när poletten föll ner kändes det som om någon hittat glasögonen och satt dem på näsan på mig. Var det inte svårare än så???

Jag har alltid hatat matte för det har varit för svårt för mig. När jag inte kunde matteläxan kastade jag boken i golvet och skrek. Mamma hade det verkligen inte lätt som fick laga boken och försöka lugna ner mig. På en vuxenskola gick det lite bättre tack vare en bra lärare som alltid fanns till hands och ingen mobbning, men både läxor och prover gick inte så bra, fick göra om dem.Jag har aldrig förstått vitsen med ekvationer?

Behöver man diagnos?

-Det är en förutfattad mening att alla aspergare är matematiker eller programmerare.
Själv är jag språkmänniska, humanist och har alltid avskytt att hålla på med matematik/elektronik/mekanik/logistik.
Datorn är för mig ett medel och inte ett mål.

Jag fick bra poäng på högskoleprovet på NOG men skitdåligt på DTK.
Min analys är jag skulle kunna ha varit bra på matte om jag hade haft en koncentrationsförmåga och uthållighet.

Det är väl vanligt att aspergare är väldigt bra på vissa ämnen och har en tydlig läggning. Sedan kan det vara olika vilket håll den läggningen är åt.

Jag har lätt för matematik och fysik, och svinsvårt för samhällskunskap och liknande.

Språk är sammansatt på något sätt, så till vissa delar har jag lätt för det (har alltid haft lätt för att stava och förstå grammatik) och på andra sätt svårt. Att umgås med aspergare på nätet och kommunicera mycket med då bl.a. aspergare som har perfekt språk, har gett mig en hel del i språkväg av det som jag hade svårt för. jag skulle säga att jag skriver mer korrekt nu än förut.

Avskyr matte men är mycket fascinerad av grammatik...

Jag hade lätt för matte rätt så högt upp i utbildningen men nånstans under ingenjörsprogrammet kände jag att det blev för abstrakt, jag förstod inte VARFÖR det blev som det blev utan det var bara en massa formler som kändes alldeles för godtyckliga.

Jag tror att det som satte stopp för mig var min begränsade förmåga att uppfatta sammanhang och tänka i flera steg.

En grej som jag märker av, som inte direkt känns som ett problem utan mer som en egenhet, är att jag blandar ihop bokstäver och siffror. Dvs ibland (mest när jag är trött eller stressad) så översätter jag bokstäver till den siffra som jag anser att just den bokstaven hör ihop med (och tvärtom). Lite skumt kanske men jag har hör hört talas om aspergare som t.ex. kopplat ihop veckodagar med färger och liknande, så jag antar att detta faller inom samma kategori.

Jag avskyr matte! Rena pesten! Jag fattar aldrig något och jag kastar om siffrorna och de flyttar på sig och 6 och 9 ser ju typ likadan ut. Helt jävla värdelös, eller ja jag är det.
Sånt jag minns är färg, form, ljud..typ eller ja allt estetiskt i princip.

Har även svårt för kemi, fysik och grammatik. Men lätt för bild, teater, musik och att skriva berättelser, men sen kanske inte det blir i bästa klass direkt men alltid fått VG och MVG på de grejerna iaf.

Jag har väldigt lätt för både matte och språk men har inte utvecklat min kunskap inom de här områdena särskilt mycket. Min språkförmåga går därför inte jämföra med t ex Zombies, inte heller kan min matematiska förmåga jämföras med en KTH-student.

Jag gillade matte när jag gick i skolan, hatade grammatik, bild och musik.
Dock så håller jag inte på med matte i någon utsträckning nuförtiden.
Med undantaget en viss binär matte som jag håller på med inom datakommunikation.

Dock är jag trespråkig, med lite ord ifrån 2-3 ytterligare språk.
Men jag är nog inte så pass grammatiskt korrekt i mitt tal. (grammatik är som byråkrati för mig, med andra ord totalt ointressant, meningslöst och nästintill oförståeligt)

matgar skrev: (grammatik är som byråkrati för mig, med andra ord totalt ointressant, meningslöst och nästintill oförståeligt)

+ 1

Lustigt hur det är uppdelat egentligen. Vissa ämnen verkar inte förekomma att man är bra på samtidigt, medan för andra gäller att de upplever att de är dåliga på ett ämne för att de har sin förmåga inom ett annat ämne, medan en annan person anser att de är bra på just dessa två ämnen därför att de hör ihop.

Man kan nog utveckla och analysera det här hur mycket som helst.

De ämnen jag var riktigt bra på i skolan var:
- matematik
- fysik
- syslöjd
- teknik som man hade i högstadiet

Hade lätt för och det gick bra i, men inte som ovan att jag aldrig behövde läsa en läxa eller knappt ens hänga med:
- biologi
- musik
- kemi, hade kunnat vara här, men läraren var en total katastrof, och satte t.o.m. fel i prov när man hade rätt. Påstod att man hade suddat och ändrat i efterhand, trots att man skrev provet med bläckpenna. Snacka om att man totalt omotiverad. Men genom komvux märkte jag att det var ett ämne jag har rätt lätt för.
- träslöjd (var lite för slarvig för att det skulle bli perfekt, vilket det borde ha blivit om jag vore geni på ämnet)

Ämnen som jag var riktigt jävla dålig på:
- samhällskunskap
- lära mig språk på ett användbart sätt (hade lätt för grammatik OM jag intresserade mig) - dock gick det väldigt bra med engelskan på komvux senare. Jag fick MVG och lärde mig massor. Läste mina läxor noga dock, det ramlade inte bara in. Största problemet nu är ständigt dåligt ordförråd, inte grammatiken i sig.
- det som kallades litteraturhistoria, d.v.s. svenska men inte grammatik och regler utan tolka texter, skriva egna texter som man skulle hitta på på beställning o.s.v.
- historia på högstadienivå
- geografi på högstadienivå (dessa två ämnen fungerade innan det blev för mycket tolkningar och samhällskunskap inblandat)

Idrott vet jag inte. Jag var kass på lagidrott, men rätt bra på friidrott och vann flera höjdhoppstävlingar och var inom distriktet den ständiga tvåan på längd och kula. Lärde mig aldrig annat än att saxa över, och då blir det begränsningar till slut och man kommer inte längre (eller högre). Försökte floppa över några gånger, men rev och landade så att ribban hamnade tvärs över ryggraden, vilket gjorde riktigt jävla ont och jag blev rädd för att hoppa.

Jag har aldrig heller gillat eller varit bra på matte. I mellanstadiet fick jag
börja om och läsa lågstadiets matte från början. I högstadiet lyckades jag ändå
bli klara matten tack vare stödundervisning.
Jag gillar naturvetenskapsämnen (minus matte/fysikmatte) och blev tvungen att läsa
mer matte än jag hade velat på Nv-programmet. Efter omprov blev jag i alla
fall godkänd.
Min hjärna är nog inte gjord för mattematik. På gymnasiet memorerade jag ofta
proceduren för att räkna ut olika saker och genomförde denna utan att ha en aning
om varför jag gjorde så eller till vilken nytta (förutom att klara kursen) man hade
av resultatet.
Jag har också mycket lättare att komma ihåg bokstäverna än siffrorna på registreringsskyltar som tillhör någon bekant.

Jag är alltså dålig på vardagsmatematiken eftersom arbetsminnet är dåligt.
Analytisk måste jag vara till viss del.
Jag har försökt att läsa upp mina matematik kunskaper på komvux vilket har gett bestående men av att jag har återkommande mardrömmar om att jag ska läsa om Matte B i komvux.
Jag hade faktiskt godkänt i matte C så det är väldigt egendomligt och fruktansvärt att drömma om det.

Jag har alltid varit urkass på matematik och siffror. Fast fick aldrig någon hjälp och ansågs dum i huvudet som inte kunde simpla uträkningar. När jag genomgick min AS utredning, framkom det att jag antagligen har dyskalkyli. Språk, grammatik och bokstäver är min melodi. Kunde t ex läsa och prata engelska redan som åttaåring, men låg på en fjärdeklassnivå i matte när jag började högstadiet. Usch, matematik har alltid varit en mardröm. Har försökt ta mig igenom matte B två gånger och misslyckats båda gångerna. Har fortfarande lite svårt med siffrorna när jag t ex ska handla och det blir lite pinsamt ibland.

KaosPrinsessa skrev:Jag avskyr matte! Rena pesten!

Jag hoppas att hundägarna i ditt bostadsområde känner till det.

Jag tycker om matematik och besläktade ämnen, det är själva klurandet som tilltalar mig.

Det tycks finnas ett samband:

A total of 378 mathematics undergraduates (selected for being strong at “systemizing”) and 414 students in other (control) disciplines at Cambridge University were surveyed with two questions: (1) Do you have a diagnosed autism spectrum condition? (2) How many relatives in your immediate family have a diagnosed autism spectrum condition? Results showed seven cases of autism in the math group (or 1.85%) vs one case of autism in the control group (or 0.24%), a ninefold difference that is significant. Controlling for sex and general population sampling, this represents a three- to sevenfold increase for autism spectrum conditions among the mathematicians. There were 7 of 1,405 (or 0.5%) cases of autism in the immediate families of the math group vs 2 of 1,669 (or 0.1%) cases in the immediate families of the control group, which again is a significant difference. These results confirm a link between autism and systemizing, and they suggest this link is genetic given the association between autism and first-degree relatives of mathematicians.

http://www.springerlink.com/content/21t03377610752g0/

Själv tycker jag om och är ovanligt bra på matematik men likgiltig inför siffror och tal. För att hänga på Bror Duktigs grej hade jag i grundskola och gymnasium lätt för alla teoretiska ämnen (utom de skapande delarna av svenskan samt synminnesdelarna av geografin) och svårt för alla praktiska ämnen (undantaget hemkunskapen).

Jag har lätt för matematik och språk

Matte är det värsta jag vet! Fattar inte meningen med det riktigt... Har alltid haft jättesvårt för matte, är dessutom helt ointresserad av att pyssla med datorer så jag är ingen typisk aspergare precis.
Jag har alltid haft lätt för språk och att skriva berättelser så grammatik är mer min grej känns det som

De som inte är intresserade av matte här verkar vara duktiga på språk och grammatik. Men jag är inte duktig på nått av det. Jag är bra (eller ja bättre ån på det andra) på estetiska ämnen (som bild, teater och musik), skriva berättelser och slöjd. Allt sånt med fantasi och kreativitet brukar gå bättre för mig än sånt som har mer med logik, formler/mänster och liknande att göra.
Jag verkar vara en atypisk aspergare i denna fråga.