lost skrev:Jag hör till gruppen som har välbetalt jobb - räknas tom som höginkomsttagare....Men sedan så kan jag inte hantera ekonomi, så mitt liv är en sorglig parodi av lyxfällan på tv3, med skillnaden att jag inte äger kapitalprylar. Pengarna liksom bara *poff* förvinner. Åratals ekonomisk inkompetens tar liskom ut sin rätt.... Får väl fly landet och byta identitet när väl skutan kapsejsar totalt.

Du har säkert hört detta förr och tänkt det själv, men hade du inte en fru/sambo? Kan du inte låta henne sköta mera av ekonomin och t.ex. ge dig själv en lite stram budget och konsultera henne inför alla större utgifter? Eller handlar det mera om många mindre men ändå stora poster, som dagliga dyra restaurangbesök och liknande?

Det är ett jävla påhitt med pengar tycker jag, precis som många andra här verkar ha så har jag problem med att hålla i dem, sparade ett tag när jag hade rejäl lön men när jag slutade på det jobbet så tog jag ut alla pengarna o köpte mig en bmw. Hade ju råd att leva ett bra tag, utan att söka bidrag o liknande så, skulle jag varit bara lite mer ekonomisk så hade jag fått pengarna i rullning. Så att de genererar mer menar jag, men var för lat för det. Eller korkad, vilket som.
Sluta med att spela, om man fastnat för det är oxå ett j* problem, har det själv. Dock så får jag in pengar, men ju mindre pengar jag har o ju mer jag känner att varje insats eg betyder något desto sämmre går det. Speldjävulen har mig i sina klor för tillfället. Sen så mår ja oxå så j* dåligt om man blir utdragen i pott efter pott, o behöver inkomsten.

Parvlon,

Får du någon hjälp för ditt spelberoende? Eller har du inte försökt få det?

Kvasir skrev:Parvlon,

Får du någon hjälp för ditt spelberoende? Eller har du inte försökt få det?

Hjälp o hjälp, jag behöver snarare hjälp med att hålla i mina pengar men precis som mardröm menar så låter jag inte medvetet någon annan vara Herre över min ekonomi.
Har varit i kontakt med en missbrukarORG men eftersom taktiken de använder går ut på att samtala om de negativa effekterna o andra saker jag inte känner igen mig i så slutar alltid sådana diskussioner med att jag lämnar, av olika anledningar. Det var i början, då jag hade spelat upp mig o tatt ut pengarna o bränt dem som jag tog kontakt med dem första gången, inte så lyckat kanske. Nu för tiden så mår jag inte dåligt när jag förlorar, mest pga att jag lyckas hålla mig till mina regler jag satt upp gällandes bankrullekrav. Har ju mat på bordet, så jag ska väl eg inte klaga. Förresten, så var det eng beg. bmw jag köpte det kanske så ut som att det var en splitter ny

Det finns väl vissa möjligheter att få hjälp mot spelberoende inom vården numera, fast mycket kanske är på experimentstadiet ännu. En del är nog kognitiv terapi, man jag vet inte om alla metoder handlar om det.

Det mesta handlar om självinsikt så som jag fattat det, en tipsade om grejjer man skall göra osv att sätta upp regler o det var det vettigaste rådet jag fick när jag sammanfattar köret i efterhand.
Nu pratar jag om poker och mina egna erfarenheter iofs, det är inte alls samma sak som att vara spelberoende på tex jackvegas maskiner. Finns väl de som fastnar för turförloppet i poker oxå, men jag tror inte ens på låga nivåer att det är där problemet ligger. Jag får ju inte precis ångestattacker o andra symptom som krävs för att klassas som missbrukare heller. Där är det nog svårt att hitta en behandling som fungerar, går ju inte om man jämför med heroinberoende att byta ut missbruksmaterialet med något som inte kostar pengar om det var det som gav kicken från början.
Jag var i kontakt med http://www.spelberoende.se och div människor som jobbade med frågan på Uppsala universitet, exakt vad de hade för befattning det vet jag inte men mycket verkade gå ut på att föra statistik.
Finns ju nödnummer man kan ringa till oxå.

Kvasir skrev:Du har säkert hört detta förr och tänkt det själv, men hade du inte en fru/sambo? Kan du inte låta henne sköta mera av ekonomin och t.ex. ge dig själv en lite stram budget och konsultera henne inför alla större utgifter? Eller handlar det mera om många mindre men ändå stora poster, som dagliga dyra restaurangbesök och liknande?

Jo det är precis vad jag gör. Problemet i sammanhanget är att jag är så löjligt inkapabel utanför mitt jobb att det är alldeles för pinsamt att ta upp. Så, när min fru agerar obetald personlig assistant till mig och även behöver ta hand om ALLT annat, så faller det sig liksom så att även hon tappar greppet.

Skall försöka få LSS åtgärder i form av personlig assistant, ledsagare och kontaktperson. För det sorgliga faktum är att jag klarar EN sak, och det är jobbet. Jobbet förbrukar mig, men ärligt talat, så skulle fritid förbruka mig än mer...Jag behöver ta mig ur detta på något sätt, men skulle behöva någon som kunde driva dessa saker eftersom jag själv inte klarar av det

lost:
Vet inte var du bor, men där jag bor, i Helsingborg, har jag i samband med min utredning blivit berättigad ett personligt ombud. Dessa är kostnadsfria, och deras uppgift är att hjälpa dig med just de sakerna du skriver att du behöver hjälp med - att för din skull, och på dina premisser, hjälpa dig att kontakta berörda myndigheter etc., så att du får den hjälp du är berättigad.
Detta fick jag genom diagnosteamet.

lost skrev:Jo det är precis vad jag gör. Problemet i sammanhanget är att jag är så löjligt inkapabel utanför mitt jobb att det är alldeles för pinsamt att ta upp. Så, när min fru agerar obetald personlig assistant till mig och även behöver ta hand om ALLT annat, så faller det sig liksom så att även hon tappar greppet.

Jo jag förstår det, och givetvis insåg jag att en intelligent person som du redan hade tänkt samma sak för länge sedan. Men det är ju bättre att säga något en gång för mycket än en gång för lite.

Skall försöka få LSS åtgärder i form av personlig assistant, ledsagare och kontaktperson. För det sorgliga faktum är att jag klarar EN sak, och det är jobbet. Jobbet förbrukar mig, men ärligt talat, så skulle fritid förbruka mig än mer...Jag behöver ta mig ur detta på något sätt, men skulle behöva någon som kunde driva dessa saker eftersom jag själv inte klarar av det

Har du provat att vara sjukskriven någon längre tid (minst 3-6 mån) för att se hur andra saker fungerar när du inte har jobbet? Jo jag vet, det är ofta svårt med sådana jobb som det du verkar ha, men ibland måste man kanske för sin egen skull.

Panika skrev:lost:
Vet inte var du bor, men där jag bor, i Helsingborg, har jag i samband med min utredning blivit berättigad ett personligt ombud. Dessa är kostnadsfria, och deras uppgift är att hjälpa dig med just de sakerna du skriver att du behöver hjälp med - att för din skull, och på dina premisser, hjälpa dig att kontakta berörda myndigheter etc., så att du får den hjälp du är berättigad.
Detta fick jag genom diagnosteamet.

Det heter "särskild stöd och service" och är en av 10 rättigheter inom LSS, och också den enda som kommunen inte ombesörjer. Detta handhas av landstinget.
Första steget är dock att ta kontakt med LSS handläggare inom kommunen.

I know shit, men jag klarar inte att kontakta eller organisera detta...Men det ger nog med sig hoppas jag.

lost skrev:
I know shit, men jag klarar inte att kontakta eller organisera detta...Men det ger nog med sig hoppas jag.

En person som hjälper dig i kontakten med myndigheterna har du rätt till enligt LSS. Fast då måste du förstås kontakta LSS för att få en sådan person. Moment 22.

Panika skrev:lost:
Vet inte var du bor, men där jag bor, i Helsingborg, har jag i samband med min utredning blivit berättigad ett personligt ombud. Dessa är kostnadsfria, och deras uppgift är att hjälpa dig med just de sakerna du skriver att du behöver hjälp med - att för din skull, och på dina premisser, hjälpa dig att kontakta berörda myndigheter etc., så att du får den hjälp du är berättigad.
Detta fick jag genom diagnosteamet.

Jag ansökte om PO (personligt ombud) och fick blankt nej. Det var till för folk med psykiska sjukdomar/besvär, inte neuropsykiatriska funktionshinder. Men kan han lyckas få en så lycka till!

Vidare tycker jag inte man skall gnälla när man (tydligen) har råd att både äga och köra bil. Då har man det nog inte så jäkla illa ställt som man tror.

tahlia skrev:Jag ansökte om PO (personligt ombud) och fick blankt nej. Det var till för folk med psykiska sjukdomar/besvär, inte neuropsykiatriska funktionshinder. Men kan han lyckas få en så lycka till!

Det var en av de saker som LSS erbjöd mig utan vidare när jag var på infomöte. Nu var det iofs inget som jag tyckte jag hade behov av, men det verkade ingå i den service de erbjuder utan att man frågar efter det. Det kan ju tänkas variera mellan landsting och orter dock.

Kvasir skrev:Har du provat att vara sjukskriven någon längre tid (minst 3-6 mån) för att se hur andra saker fungerar när du inte har jobbet? Jo jag vet, det är ofta svårt med sådana jobb som det du verkar ha, men ibland måste man kanske för sin egen skull.

Det här var en av sakerna vi tog upp för någon dag sedan vid träff med neuropsyokologen och närmsta boss. Men nej, jag har inte råd med det.

Mitt liv är ett enda kaos just nu. Men jag skall försöka vara rationell någon minut imorgon och skriva en todo lista som min bästa hälft får ringa och boka tider efter, som LSS handläggare, sedan tandvården (tandvårdskort enligt 10:e paragrafen i tandvårdslagen), sedan LaSSe http://www.lassekoop.se/ för "särkild service och stöd" enligt LSS (litar inte på landstinget)

Sedan så skall jag ha intyg på mitt stödbehov högt upp. (Jävla skit är det, men så är det. Man behandlas olika beroende på vem som intygar).
Jag hoppas att få ett sådant genom en av dom som gjorde min NPF utredning. Sedan kan jag naturligtvis inte prata själv med LSS handläggare - nej serru, det går inte. Det skiter sig kapitalt då eftersom jag är alltför intelligent och icke-aspig i sådana lägen, så jag måste ha en "tolk" och bita ihop och hålla käften.

Ni som varit där förstår säkert vad jag menar. Å ena sidan är man extremt högfungerande inom vissa snäva områden,. men å andra sidan så är man så extremt lågfungerande inom andra områden så att det extremt så det finns inte.... O shit!!!!

Jag förstår prcis.

Dito.

Jag vet inte hur jag kontaktar LSS. De skulle komma igång efter nyår, men jag har inte hört något. Så jag skickade ett ebrev till den som gjorde min utredning, men jag har inte fått ett svar från dem heller. Jag har tittat på kommunsidan men det verkar inte stå någon kontakt som man kan ta.

Jag är #¤*# less på att vänta. Jag vill komma igång och få hjälp.

Jag är övertygad om att jag skulle klara ett deltidsjobb, trots min dysfunkionella läggning i andra fall.

Låter ju rent sjukt att folk som har problem med att kontakta myndigheter o dyl. skall vara tvungna att kontakta en myndighet, för att få hjälp med att kontakta myndigheter.
*slår mig för pannan*

Bjäbbmonstret skrev:Om man BEHÖVER en bil eller inte beror lite på vart man bor. Kan också hända att livet utan bil blir så attans komplicerat socialt att det att leva enkelt och snåla inte är det mest optimala. Kanske har exempelvis lättare att åka hem till någon och bli bjuden på middag.....hmmm. Säger miljöaktivisten!

Är du fysiskt frisk, ung/medelåders och med tillgång till obegränsad mängd fritid bör avstånd inom tre mil inte vara några problem att nå med cykel, så länge det inte är snorhalt och/eller extremt blåsigt ute. Vid regn finns regnkläder, och vid minusgrader kan man pälsa på sig.
Håller inte kondisen, så är det ditt eget fel, och det är bara att börja röra på sig, så att man får upp flåset.
Även här talar jag av utifrån egna erfarenehter.

Personliga ombud, har, där jag bor, inte en myndighetsroll och är ingen myndighet.
De är till för att hjälpa mig att få den hjälp jag behöver och har rätt till - av myndigheter, kommun och sjukvård.

Ja, det är helt sjukt att myndigheter, kommuner och vården inte fungerar smidigt - så för min del är ett personligt ombud mitt enda hopp just nu...
De lyssnar, och för sedan min talan, i de fall där jag normalt har lätt för att missförstå och därmed få frispel pga. frustration - på myndigheter, kommun och vård, där de inte har vett att sätta sig in i mina problem och så vidare...
De kommer hit, två stycken, på Torsdag - för att gå igenom eländet med min utredning - för att sedan kunna agera gentemot läkare, utredningsteam etc. - för min skull.
Anledningen att de kommer två, är för att det inte ska bli några missförstånd - de kompletterar varandra - för min skull...

Shit, vilken tilltro jag känner till detta möte - men just nu har jag inga som helst alternativ, då de dragit in utredningen...pga. uppenbara fel de själva begått - och därmed satt mig i skiten...Igen.

Ska väl tillägga, att pga. att de avbrutit min utredning, sätts hela min tillvaro på spel - FK har gått med på sjukskrivning tills utredningen är klar (skulle varit klar nu) - utan FK - ingen hjälp - utan hjälp - inget hem - utan hem - .....inte bra.

Panika skrev:Shit, vilken tilltro jag känner till detta möte - men just nu har jag inga som helst alternativ, då de dragit in utredningen...pga. uppenbara fel de själva begått - och därmed satt mig i skiten...Igen.

Ska väl tillägga, att pga. att de avbrutit min utredning, sätts hela min tillvaro på spel - FK har gått med på sjukskrivning tills utredningen är klar (skulle varit klar nu) - utan FK - ingen hjälp - utan hjälp - inget hem - utan hem - .....inte bra.

Sjukt Moment 22.

Jag hade problem att förklara moment 22 för mina tidigare kontaktpersoner, som inte hört uttrycket. Det blev ett moment 22 att förklara moment 22. Till sist köpte jag boken och lånade ut den till dem.

Går det så långt så får du säga till så får vi ordna något.

Kvasir skrev:

tahlia skrev:Jag ansökte om PO (personligt ombud) och fick blankt nej. Det var till för folk med psykiska sjukdomar/besvär, inte neuropsykiatriska funktionshinder. Men kan han lyckas få en så lycka till!

Det var en av de saker som LSS erbjöd mig utan vidare när jag var på infomöte. Nu var det iofs inget som jag tyckte jag hade behov av, men det verkade ingå i den service de erbjuder utan att man frågar efter det. Det kan ju tänkas variera mellan landsting och orter dock.

Det står upptaget i LSS-utbudet på min kommuns hemsida också, men när jag skrev till PO så fick jag veta att det inte gäller oss med neuropsykiatriska funktionshinder. Skrev då till högre instans som förklarade att det inte står uttryckligen i lagen att det inte gäller neuropsykiatriska funktionshinder dock står det uttryckligen att PO finns för människor med psykiska problem.
Fick förklarat för mig att många kommuner tolkar det där precis hur som helst och erbjuder inte PO för människor i min situation.

Jag skrev åter till PO här och vidarbefodrade svaret jag fick, men det bevärdigade de inte ens med ett svar.

Jävla kommun!

tahlia skrev:Jag skrev åter till PO här och vidarbefodrade svaret jag fick, men det bevärdigade de inte ens med ett svar.

Jävla kommun!

Återigen så är det bekräftat att de med mest behov mals till köttfärs genom byråkratins kvarnar. Vart fan tar våra skattekronor vägen egentligen?

Det här med PO är nog också olika från kommun till kommun...
Jag fick hemskickat till mig numret till PO av sekreteraren på diagnosteamet i och med att min utredning startade...och nu ska de hjälpa mig aat få utredningen...märkligt...
LSS är jag ju inte inne i än, då de avbröt utredningen.