Undrar just om det är "aspigt" med hämndlystnad? Är själv ordentlig hämdlysten och har en hatlista som företrädelsevis arbetskollegor och chefer genom åren har hamnat på. Klart energikrävande att älta dessa oförätter! Öga för öga och tand för tand är inte heller det tillräckligt för mig. En liten oförätt av någon skapar en vilja att vilja tälja på dom med en slö skridsko! Men det syns aldrig på mig. Visar aldrig sådana känslor utan är alltid lugn som en filbunke.

Har flera gånger upplevt att människor har en dold & lömsk agenda in sin interaktion med mig. Den erfarenheten gör ju det absolut inte lättare att kunna lite på någon. Att det skall vara så svårt att bara låta en vara! Altruism är något som jag aldrig har stött på och jag betvivlar starkt på att det finns annat som ett teoretiskt sinnestillstånd. Kommer nog aldrig att förstå det, människor och deras drift att alltid bilda flock och pissa rang så fort fler än två människor träffas.

Efter vad jag sett i andra trådar och under min tid här, så är du inte ensam om att hysa hämndbegär. Själv har jag dock aldrig orkat slösa tid på att irritera mig på folk på det viset, och jag förlåter människor rätt snabbt.
Jag lägger det mesta av min energi på sådant jag faktskt kan göra något åt. Idioter finns det överallt. Skulle jag gå och irritera mig på sådant hela tiden skulle jag inte få något annat gjort.

Så för min egen livskvalitets skull så släpper jag saker nästan med en gång.

Skönt att du kan släppa det! Allt skulle vara perfekt om jag bara fick vara själv i min lilla bubbla Ville jag interagera och dela med mig av min cyniska humor, så vill jag att det skall vara på mina villkor. Men så bra får man nog inte ha det! En aggresiv frontallobsoperation kanske skulle kunna fixa till det Men iofs så är jag hellre arg & irriterad på människor än att behöva sitta stirrandes & dregglandes på ngt hem.

Antar att folk retar upp sig på att jag ignorerar dom om dom inte absolut kräver min uppmärksamhet. Gör det inte för att jag vill medvetet vara elak, utan det är för att jag inte vill interagera. Tror nog att jag skulle börja skrämma folk på kontoret om jag plötsligt började hälsa på dom i korridoren. Ett UFO i korridorerna är dom vana med, men ett UFO som visar upp huggtänderna i en grimas som skall försöka se ut som ett leende är nog inte bra för endera parterna.

Jag vill gärna hämnas på alla som varit elaka mot mig. Jag lyckas inte organisera några hämnd aktioner dock.

Saninaé skrev:Jag vill gärna hämnas på alla som varit elaka mot mig. Jag lyckas inte organisera några hämnd aktioner dock.

Jag har det likadant - I mina tankar hämnas jag på de mest raffinerade sätt, men i verkligheten ingenting - reder helt enkelt inte ut att, som du, organisera det...

Och det är nog en av de sakerna jag i längden får se som en styrka hos mig, istället för svaghet. Bristen att organisera blir i detta en styrka - annars hade jag nog, förhoppningsvis, varit väldigt inspärrad för länge sedan...

Ja det är ganska aspigt. Det är inget som jag kan identifiera mig med dock.

Oj, som jag känner igen mig i detta. Att tankarna om "hämnder" finns där, men att det aldrig lär ske något sådant. Själv är man ju snäll av sig, och kan inte göra en fluga förnär. Jag tar bara ut aggressionerna på döda ting som jävlas med mig. Någon teori om att de inte kan slå tillbaks, kan jag tänka mig. Men de kan ju det, de kan hämnas genom att gå sönder ännu mer när man slår på dem. Och det gör de gärna. Och jag har inte lärt mig träna bort det där än. Sorgligt...

En moralisk tilläggsfråga. Ponera att "just du" skulle få ett temporärt "Licence to kill" utan rättsliga efterverkningar, tror "du" då att du skulle kunna leva ut dina hämndbegär till det yttersta och ha ihjäl någon? Har själv försökt sätta in mig i den tanken och tror att jag trots ibland starka känslor, inte skulle vilja leva ut dessa begär av just moraliska skäl. Även en "aspie" som jag har begränsningar

Det skulle krävas mer än oförätter för att jag skulle kunna känna mig kapabel till ett dåd som detta. Men med det inte sagt att man aldrig skulle kunna utföra det i situtaioner som krig etc.

Med en "license to kill" har jag svårt att se att jag ens skulle kunna ha ihjäl någon pedofil (de hemskaste jag kan komma på spontant).

Pedofiler är det license to kill på..

Hämd är bra och rättvisst och studerat och uträknat är aldrig fel att hämnas men man ska ju inte gå och döda någon för det direkt det finns ju andra sätt som är bättre..
Alla människor gillar hämd och det är inget direkt kopplat till AS..

manne skrev:Pedofiler är det license to kill på..

??
jasså det är därför du är lite konstig

Jag har hämndbegär men inte ofta, det behöver inte betyda att jag vill attackera personen med våld. Det räcker med att det står i propertion med vad jag blivit utsatt för.

Parvlon skrev:

manne skrev:Pedofiler är det license to kill på..

??
jasså det är därför du är lite konstig

nix nej nej och åter nej har bott med 2 pedofiler bara under mina yngre år från 19-21 det är allt....

men hämd i övrigt kan vara bra..
det beror ju också på vad det handlar om och hur man hämnas mm..
Jag tror ingen är som Jesus inners inne och vänder andra kinden till.??

sedan så hämnades ju många kristna personer förr i tiden också..

ingen är som JESUS och då är man fasen en fegis totalt..

manne skrev:nix nej nej och åter nej har bott med 2 pedofiler bara under mina yngre år från 19-21 det är allt....

men hämd i övrigt kan vara bra..
det beror ju också på vad det handlar om och hur man hämnas mm..
Jag tror ingen är som Jesus inners inne och vänder andra kinden till.??

sedan så hämnades ju många kristna personer förr i tiden också..

ingen är som JESUS och då är man fasen en fegis totalt..

Att hämnas på en pedofil, bör ju inkludera att man blivit utsatt av en eller någon man känner har blivit av ett peddo. Annars kallas det något annat, och i en eventuell rättegång kan du glömma att det skulle hjälpa att nämna att personen som tagit skada är en pedofil, om inte du är mentalt efterbliven och/eller har väldigt skev människosyn.
De har samma rättigheter som dig o mig.
Men om man hämnas, så är det en helt annan sak, det var därför jag frågade..

Du verkar vara störd av att de har delat med sig utav sina tankar om småbarn, jag tycker faktist du får skylla dig själv på den punkten. Att ens lyssna på sådana när man sj hatar det är ju idiotiskt

När jag känner mig oförättad så attackerar jag tillbaka på ett väldigt enerverande sätt. Ibland så är jag bara arg och gör samma sak dit mitt intresse för ögonblicket vänder sig åt. I avsaknad av detta eller för att jag tillämpar självbehärskning så skadar jag mig själv istället.

Smakprov på detta återfinns i vissa av mina forumsvar:

onyanserat-tankande-t4162.html

gora-nagot-at-lodis-problemet-i-staderna-t4057.html

Jag sade det till min psykolog idag! Att jag skulle vilja samla ihop och förena mig med massor av andra aspergare och nördar, ta reda på var vår skoltids mobbare och övriga trakasserare och utfrysare finns idag, och åka Sverige runt tillsammans och hämnas! Han tyckte inte att det var någon bra idé och jag kommer förmodligen aldrig att göra så heller, men ibland är känslan för det ändå stark.

Tallerger skrev:Jag sade det till min psykolog idag! Att jag skulle vilja samla ihop och förena mig med massor av andra aspergare och nördar, ta reda på var vår skoltids mobbare och övriga trakasserare och utfrysare finns idag, och åka Sverige runt tillsammans och hämnas! Han tyckte inte att det var någon bra idé och jag kommer förmodligen aldrig att göra så heller, men ibland är känslan för det ändå stark.

Haha, det låter roligt. Det påminner mig om boken "Kollektivt självmord" där folk som sedan länge passerat gränsen för vemod samlas för att hantera sin självmordsbenägenhet. I en scen så avviker en grupp som fattat tycke för varann, och som också klunkat i sig en del sprit, och försöker gasa ihjäl sig i ett publikt parkeringshus. Jag kan inte återberätta riktigt bra, men det är ett bra boktips, och nu gick jag visst off-topic.

lost skrev:När jag känner mig oförättad så attackerar jag tillbaka på ett väldigt enerverande sätt. Ibland så är jag bara arg och gör samma sak dit mitt intresse för ögonblicket vänder sig åt. I avsaknad av detta eller för att jag tillämpar självbehärskning så skadar jag mig själv istället.

Smakprov på detta återfinns i vissa av mina forumsvar:

onyanserat-tankande-t4162.html

gora-nagot-at-lodis-problemet-i-staderna-t4057.html

Jag pallade inte att läsa, det fanns för många stavfel.

Tallerger skrev:Jag sade det till min psykolog idag! Att jag skulle vilja samla ihop och förena mig med massor av andra aspergare och nördar, ta reda på var vår skoltids mobbare och övriga trakasserare och utfrysare finns idag, och åka Sverige runt tillsammans och hämnas! Han tyckte inte att det var någon bra idé och jag kommer förmodligen aldrig att göra så heller, men ibland är känslan för det ändå stark.

det tycker jag är rätt det blev också spöad och mobbad under skol tiden.

men det var ju under högstadiet det lång tid sedan skönt är väl det.??

den hära killen hämnas så skönt i denna video..
Korn - Thoughtless
http://www.youtube.com/watch?v=qvb_IkMmYFY

stjälv så har jag så mycket hämd i blodet att jag skulle kunna sammla i hop till en Atom-bomb och spränga hela världen..
framför allt hämd sedan tiden på behandlingshemmet..

Psst, rökning har vi redan en tråd om, kan vi ta fortsatt rökdebatt i den?

sugrövmanövern skrev:Så det är ganska sannolikt att den granne som klagar på mig blir min ovän. Folk tror att man kan smågnabbas och munhuggas över lite högt spelad musik lite på skoj, men för mig blir det "blodigt allvar" pga kränkningen. Långsint är jag också. Jag kan inte hantera det, jag måste straffa den som gnäller på något sätt. Och då blir det silent treatment.

Hehe, långsinthet verkar iofs också rätt vanligt bland aspergare.

Eller att man hamnar i andra änden av långsinthetsspektrat och är absurt förlåtande även när folk gör helt oacceptabla saker. Jag har fått träna mig på att inte vara så överseende jämt. Lyckas dock inte vara arg särskilt länge utan min position måste bestämmas på rent intellektuell väg, för i känslorna har jag inte mycket stöd att hämta.

Moderator mnordgren:

Diskussion flyttad från den här tråden:

problem-med-mina-hogljudda-grannar-t14130-24.html

Inger skrev:Eller att man hamnar i andra änden av långsinthetsspektrat och är absurt förlåtande även när folk gör helt oacceptabla saker.

Det här tyckte jag för min del var verkligen intressant. Man kan alltså som Aspergare vara alldeles FÖR förlåtande och överseende?
Det är det här som jag inte kan hitta i litteraturen. Och det är det här jag saknar i litteraturen, eftersom jag aldrig riktigt känner igen mig i den "långsinta Aspergaren".

Truly skrev:

Inger skrev:Eller att man hamnar i andra änden av långsinthetsspektrat och är absurt förlåtande även när folk gör helt oacceptabla saker.

Det här tyckte jag för min del var verkligen intressant. Man kan alltså som Aspergare vara alldeles FÖR förlåtande och överseende?
Det är det här som jag inte kan hitta i litteraturen. Och det är det här jag saknar i litteraturen, eftersom jag aldrig riktigt känner igen mig i den "långsinta Aspergaren".

Kan det helt enkelt vara att man inte vet vad som är rimligt och därför låter saker vara istället för att se dem som oförätter.

Inger skrev:...
Hehe, långsinthet verkar iofs också rätt vanligt bland aspergare.

Eller att man hamnar i andra änden av långsinthetsspektrat och är absurt förlåtande även när folk gör helt oacceptabla saker. Jag har fått träna mig på att inte vara så överseende jämt. Lyckas dock inte vara arg särskilt länge utan min position måste bestämmas på rent intellektuell väg, för i känslorna har jag inte mycket stöd att hämta.

Ja det där sista känner jag igen bland annat.

@Truly

Jag är heller inte speciellt långsint tror jag, men jag har upplevt lite för få konflikter för att riktigt kunna avgöra. Jag är mer långsint än min fru (NT) dock, hon är som en värmekälla på Island ungefär.

carl skrev:Kan det helt enkelt vara att man inte vet vad som är rimligt och därför låter saker vara istället för att se dem som oförätter.

Absolut! Min kompis (som är NT) har fått informera mig om var gränsen går för vad som är normalt att stå ut med. Och hur man hanterar det när man väl fattat.

När vi ser på film ihop så lär hon mig konkreta situationer genom att säga "Kolla nu, precis sådär ska man inte göra när någon gjort x mot en utan man ska göra såhär istället."

Och jag bara: Jahaa!

carl skrev:

Truly skrev:

Inger skrev:
Eller att man hamnar i andra änden av långsinthetsspektrat och är absurt förlåtande även när folk gör helt oacceptabla saker.

Det här tyckte jag för min del var verkligen intressant.Man kan alltså som Aspergare vara alldeles FÖR förlåtande och överseende?
Det är det här som jag inte kan hitta i litteraturen. Och det är det här jag saknar i litteraturen, eftersom jag aldrig riktigt känner igen mig i den "långsinta Aspergaren".

Kan det helt enkelt vara att man inte vet vad som är rimligt och därför låter saker vara istället för att se dem som oförätter.

Det kan nog stämma. Det är ofta därför jag inte reagerar i varje fall. Jag vänder och vrider på allt. Försöker själv resonera mig fram till hur saker och ting ligger till. Och självklart blir jag alltid osäker eftersom jag inser att det finns hundratals olika orsaker bakom varje konflikt/problem/fråga. Men jag ser inte vilka av orsakerna som är rimliga. Och då ger jag upp för det blir för rörigt i skallen att reda ut. Och istället för att fråga rakt upp och ned, så tror jag det mest positiva om människor (the benefit of the doubt).

Har aldrig blivit kallad för dum eller lat. Däremot har mitt namn alltid efterföljts av adjektivet NAIV.