nallen skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Attraktion bygger på kommunikation. Varför skulle annars en människas attraktionskraft bli större om man vet att han/hon attraheras av en.

För att man plötsligt tror att man har en chans som omväxling?
Så verkar jag fungera. Det brukar för det mesta gå bra att inte bli intresserad ända tills hon verkar intresserad tillbaka, då släpper behärskningen.

Ja men hur vet du då att hon är attraherad av dig? Säger hon det till det eller märker du det ändå? Och oavsett vilket - är det då inte det att vara attraktiv fråga om kommunikation i båda fallen och inte en inre egenskap hos individen?

Bjäbbmonstret skrev:Ja men hur vet du då att hon är attraherad av dig? Säger hon det till det eller märker du det ändå? Och oavsett vilket - är det då inte det att vara attraktiv fråga om kommunikation i båda fallen och inte en inre egenskap hos individen?

Jag vågar inte tro det innan det har sagts rakt ut. ...eller möjligen visats på handgripligt fysiskt vis.

Bjäbbmonstret skrev:Attraktion bygger på kommunikation. Varför skulle annars en människas attraktionskraft bli större om man vet att han/hon attraheras av en.

Nu har du bytt ämne från "sexig" till attraktion. Men OK. Vi kan diskutera det också. Enda sättet för mig att veta om någon är attraherad av mig är att hon berättar det för mig - med ord.

Bjäbbmonstret skrev:Om inte attraktion byggde på kommunikation skulle det gå att mäta eller på något sätt räkna ut vilka kvinnor och män som var attraktiva.

Det är klart att det går att mäta. Om man vill mäta hur attraktiv X är ber man ett antal människor gradera attraktionen hos X på en skala från 1-10.

Bjäbbmonstret skrev:Men vilka system man än använder så visar sig att vi tänder på olika saker, människor, stämningar, och att samme man som tänder på en ljushårig kvinna ena gången, och en mörkhårig andra gången utan att man hittar något system i det.

Jag kan tycka att ett landskap är vackert samtidigt som någon annan tycker att samma landskap är fult. Det är inget konstigt med det. Och det har ingenting med kommunikation att göra. Landskapet kommunicerar inte med mig.

Bjäbbmonstret skrev:Känslan av attraktion är icke-språklig och förverbal.

Precis som alla andra känslor.

Bjäbbmonstret skrev:När det gäller att känna om en man är attraherad av mig skulle jag tro att jag kan räkna ut det åtminstone med lika stor sannolikhet även om han har AS, troligtvis bättre.

Här visar du igen att du och jag lever i olika världar. Jag har inte en chans att räkna ut om en kvinna är attraherad av mig om hon inte berättar det med ord.

Bjäbbmonstret skrev:Så vad är det då som skiljer de signalerna från signalerna i kroppsspråket? Finns det en skillnad här mellan instinktivt och inlärda uttryckssätt?

Skillnaden är väl att du kan läsa av signalerna men att jag inte kan det.

Mats skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Om inte attraktion byggde på kommunikation skulle det gå att mäta eller på något sätt räkna ut vilka kvinnor och män som var attraktiva.

Det är klart att det går att mäta. Om man vill mäta hur attraktiv X är ber man ett antal människor gradera attraktionen hos X på en skala från 1-10.

Ett slumpmässigt urval mäns uppfattning om ett slumpmässigt urval kvinnor säger dock inget om varför just Mats uppfattar en specifik kvinna som sexig och attraktiv eller inte. Och det är väl den intressanta frågan? Vad är det som talar till just dig hos just den här personen?

Kvinnor och män tilltalar vår känsla för attraktion baserat på vad vi har haft för upplevelser av andra kvinnor och män som vi har träffat tidigare i livet.

Mats skrev:

Bjäbbmonstret skrev:När det gäller att känna om en man är attraherad av mig skulle jag tro att jag kan räkna ut det åtminstone med lika stor sannolikhet även om han har AS, troligtvis bättre.

Här visar du igen att du och jag lever i olika världar. Jag har inte en chans att räkna ut om en kvinna är attraherad av mig om hon inte berättar det med ord.

Bjäbbmonstret skrev:Så vad är det då som skiljer de signalerna från signalerna i kroppsspråket? Finns det en skillnad här mellan instinktivt och inlärda uttryckssätt?

Skillnaden är väl att du kan läsa av signalerna men att jag inte kan det.

Det påstås det och jag kan ju inte säga hur du fungerar men det stämmer inte riktigt med hur jag uppfattar att det iofs ytterst lilla antal av personer med AS som jag träffat eller lärt känna IRL fungerar.

Jag tycker faktiskt att det verkar som att personer med AS också läser av känslor och stämningar. I vissa fall kanske mer ofullständigt. I andra fall säkert mer medvetet och med hjälp av dessa eviga tumregler som man har skapat sig för hur man hanterar olika situationer. Så det handlar väl antar jag om en funktionsnedsättning och inte en total oförmåga?
Kanske är vissa signaler lättare att läsa än andra och kan även läsas av personer med AS?

Bjäbbmonstret skrev:Jag tycker faktiskt att det verkar som att personer med AS också läser av känslor och stämningar. I vissa fall kanske mer ofullständigt. I andra fall säkert mer medvetet och med hjälp av dessa eviga tumregler som man har skapat sig för hur man hanterar olika situationer. Så det handlar väl antar jag om en funktionsnedsättning och inte en total oförmåga?
Kanske är vissa signaler lättare att läsa än andra och kan även läsas av personer med AS?

Både och.

Jag tycker det är väldigt enkelt att avläsa andras känslor för varandra. Däremot är det svårt att veta när de är riktade mot mej. Anledningen till det misstänker jag att när de riktas mot andra är jag bara en betraktare som kan granska skeendet i tredje person. Riktas det mot mej blir jag en del av det, vilket gör det hela svårare.

Detta gäller både negativa och positiva saker. Om någon säger något till mej, men har ett kroppsspråk som verkar tala motsatsen blir jag väldigt förvirrad. Hade jag bara betraktat detta när någon annan hade blivit tillsagd hade jag haft enklare att förstå vilket av de två - kroppsspråket eller det sagda - jag skulle valt att lyssna på.
Men, jag tycker ändå det är jäkligt knepigt. VARFÖR kan man inte bara säga det man tycker och tänker? Varför måste man åma och kråma sej istället för att använda ord? Vi har ju för #¤"%"#¤ fått ordets gåva för att kunna kommunicera!

*Borde läsa hela tråden men pallar inte just nu*

För mig är det ofta tvärtom. B berättar vad h*n tycker. A (=jag):
-Jaha *tystnad*
... varpå B blir sur för att jag aldrig kommunicerar! För mig är det intressant att höra vad någon annan tycker, men ibland förväntas (underförstått) att jag ska antingen
1. Reagera på det som sagts
2. Berätta om vad jag tycker
... något som jag nästan alltid glömmer bort. Men än värre tycker jag det är när någon frågar:
-Vad tycker du?
... och sedan efter en halv mening avbryter för att börja berätta om de tycker.

Men jag håller med dig: Om jag yttrar en åsikt så är det för att jag tror att B har nytta av att veta vad jag tycker eller tänker göra och inte för att jag genast vill ha åsikten ifrågasatt (i fall jag hade velat diskutera hade jag sagt "bla bla, ... vad tycker du?").

Matilda skrev:*Borde läsa hela tråden men pallar inte just nu*

För mig är det ofta tvärtom. B berättar vad h*n tycker. A (=jag):
-Jaha *tystnad*
... varpå B blir sur för att jag aldrig kommunicerar! För mig är det intressant att höra vad någon annan tycker, men ibland förväntas (underförstått) att jag ska antingen
1. Reagera på det som sagts
2. Berätta om vad jag tycker
... något som jag nästan alltid glömmer bort. Men än värre tycker jag det är när någon frågar:
-Vad tycker du?
... och sedan efter en halv mening avbryter för att börja berätta om de tycker.

Men jag håller med dig: Om jag yttrar en åsikt så är det för att jag tror att B har nytta av att veta vad jag tycker eller tänker göra och inte för att jag genast vill ha åsikten ifrågasatt (i fall jag hade velat diskutera hade jag sagt "bla bla, ... vad tycker du?").

Haha! Ja det där är typiskt! Ett exempel:

Person B: Jag dammsugar golvet lite.
Jag: *tystnad*
Person B: (irriterat) Hörde du inte vad jag sa?
Jag: Joooo, och?
Person B: Då får du väl säga det!

Det krävs alltså av mej att jag måste föra oväsen (= bekräfta att jag hört att Person B sagt att denne ska dammsuga) för att Person B ska dammsuga? Eller? Jag förstår inte...

Funderade lite på vad jag egentligen skrivit förut och tänkte om inte det här:

Har det hänt att jag blivit så stressad att jag blivit reflexmässigt arg så brukar jag inte minnas vad jag blivit arg över, när jag väl lugnat mej. Detta har jag förklarat för min pv, men han har svårt att förstå vad jag menar med orden "jag minns inte".
Själv misstänker jag att det antagligen beror på att det egentligen inte var något att bli arg på, utan mest nån sorts fånig reflex... vad den ska vara bra för vet jag dock inte. Någon som har några bra förslag?

kanske hör ihop med det här:

Jag tycker det är väldigt enkelt att avläsa andras känslor för varandra. Däremot är det svårt att veta när de är riktade mot mej. Anledningen till det misstänker jag att när de riktas mot andra är jag bara en betraktare som kan granska skeendet i tredje person. Riktas det mot mej blir jag en del av det, vilket gör det hela svårare.

Några idéer? Någon?

weasley skrev:
Haha! Ja det där är typiskt! Ett exempel:

Person B: Jag dammsugar golvet lite.
Jag: *tystnad*
Person B: (irriterat) Hörde du inte vad jag sa?
Jag: Joooo, och?
Person B: Då får du väl säga det!

Det krävs alltså av mej att jag måste föra oväsen (= bekräfta att jag hört att Person B sagt att denne ska dammsuga) för att Person B ska dammsuga? Eller? Jag förstår inte...

Jamen det är väl klart? Personen kommer ju få dåligt samvete över att vara ensam att föra oväsen, och vill därför att du också ska göra det.

En sak till. Är personer med AS osäkra inför kroppsspråk?

X har har AS. Han är attraherad av Y. Y är både trevlig och vacker och sexig. Tycker Y. Dessutom tycker han att Y verkar vara intresserad. Han tolkar saker hon gör som intresse. Men nu kommer tvivlet. Kan han lita på sina upplevelser. Han har ju tolkat såna situationer fel förr. X drabbas av tvivel. Han känner att mycket står på spel här. En sak som står på spel är risken att bli avvisad i fall det skulle visa sig att hans tolkning av upplevda signaler var fel. INTE EN GÅNG TILL. Det skulle vara en gång för mycket.

(X kan lika gärna vara hon, och Y han. Kanske.)

Kvasir skrev:Jamen det är väl klart? Personen kommer ju få dåligt samvete över att vara ensam att föra oväsen, och vill därför att du också ska göra det. :)

Jo, tanken har slagit mej.. ;D

Allvarligt talat så fattar jag inte varför det är så viktigt att jag hummar och "godkänner" att person B ska dammsuga.

weasley skrev:Hade jag bara betraktat detta när någon annan hade blivit tillsagd hade jag haft enklare att förstå vilket av de två - kroppsspråket eller det sagda - jag skulle valt att lyssna på.

Men, jag tycker ändå det är jäkligt knepigt. VARFÖR kan man inte bara säga det man tycker och tänker? Varför måste man åma och kråma sej istället för att använda ord? Vi har ju för #¤"%"#¤ fått ordets gåva för att kunna kommunicera!

Det handlar väl inte bara om det! Det handar ju också om att många med sitt kroppsspråk säger saker de själva inte är medvetna om. .

Bjäbbmonstret skrev: Det handar ju också om att många med sitt kroppsspråk säger saker de själva inte är medvetna om. .:-)

Lustigt.

Ska man då tillägna det betydelse? Om en person säger något men åmar sej för att den egentligen vill säga något annat, trots att denne inte är medveten om att den vill säga detta något annat.... för det första blir det ju nån sorts kullervilla och för det andra blir det ju bara ännu dummare med den här "kroppsliga" kommunikationen....

Jag menar, ska jag då lyssna på det personen säger (med orden) eller på det personen inte är medveten om att den säger (med kroppen)?

weasley skrev:

Bjäbbmonstret skrev: Det handar ju också om att många med sitt kroppsspråk säger saker de själva inte är medvetna om. .

Lustigt.

Ska man då tillägna det betydelse? Om en person säger något men åmar sej för att den egentligen vill säga något annat, trots att denne inte är medveten om att den vill säga detta något annat.... för det första blir det ju nån sorts kullervilla och för det andra blir det ju bara ännu dummare med den här "kroppsliga" kommunikationen....

Jag menar, ska jag då lyssna på det personen säger (med orden) eller på det personen inte är medveten om att den säger (med kroppen)?

Generellt trr folk på kroppsspråk mer än ord. Hade det inte varit så hade vi AS haft betydligt mindre problem.Kroppsspråk oftast ärligare då det svårare kan medvetet påverkas på ett bra sätt. Att ljuga i ord är lätt, att ljuga med kroppsspråk är betydligt svårare tom för NT.

Bjäbbmonstret skrev:Ett slumpmässigt urval mäns uppfattning om ett slumpmässigt urval kvinnor säger dock inget om varför just Mats uppfattar en specifik kvinna som sexig och attraktiv eller inte. Och det är väl den intressanta frågan? Vad är det som talar till just dig hos just den här personen?

Ja, det är ju intressant för mig men då har jag missuppfattat vad du försöker säga.

Bjäbbmonstret skrev:Kvinnor och män tilltalar vår känsla för attraktion baserat på vad vi har haft för upplevelser av andra kvinnor och män som vi har träffat tidigare i livet.

OK...?? Om jag ska försöka hitta något gemensamt hos de kvinnor jag har tyckt vara attraktiva är det nog att jag har kunnat prata med dem. Och det kan man klart räkna som "tidigare upplevelser". Jag har dessutom väldigt svårt att se att jag någon gång i framtiden skulle bli attraherad av en kvinna jag inte kan prata med (och det är tyvärr rätt många). Så på det viset har du ju rätt...

Bjäbbmonstret skrev:Jag tycker faktiskt att det verkar som att personer med AS också läser av känslor och stämningar. I vissa fall kanske mer ofullständigt. I andra fall säkert mer medvetet och med hjälp av dessa eviga tumregler som man har skapat sig för hur man hanterar olika situationer. Så det handlar väl antar jag om en funktionsnedsättning och inte en total oförmåga?
Kanske är vissa signaler lättare att läsa än andra och kan även läsas av personer med AS?

Jag tror du har ganska rätt här. Jag tror att NT:are läser av känslor och stämningar automatiskt och utan ansträngning. Om jag ska försöka mig på det måste jag göra en medveten analys. En sådan tar all min tillgängliga hjärnkapacitet och då blir det inga resurser över till att hålla koll på vad som sägs och än mindre till att hitta på något att säga själv.

Det här tycker jag faktiskt stödjer min teori:

weasley skrev:Jag tycker det är väldigt enkelt att avläsa andras känslor för varandra. Däremot är det svårt att veta när de är riktade mot mej. Anledningen till det misstänker jag att när de riktas mot andra är jag bara en betraktare som kan granska skeendet i tredje person. Riktas det mot mej blir jag en del av det, vilket gör det hela svårare.

Om det är som jag tror kan weasley som tredje person när hjärnan inte är upptagen av annat lätt göra de nödvändiga analyserna, men när hon själv deltar i situationen räcker hjärnkapaciteten inte till.

MsTibbs skrev:

weasley skrev:Ska man då tillägna det betydelse? (...)
Jag menar, ska jag då lyssna på det personen säger (med orden) eller på det personen inte är medveten om att den säger (med kroppen)?

Generellt tror folk på kroppsspråk mer än ord. Hade det inte varit så hade vi AS haft betydligt mindre problem.Kroppsspråk oftast ärligare då det svårare kan medvetet påverkas på ett bra sätt. Att ljuga i ord är lätt, att ljuga med kroppsspråk är betydligt svårare tom för NT.

Här har ni kommit till kärnpunkten. Jag och de flesta människor jag känner använder tolkning av kroppsspråket för att avgöra om en person verkar ärlig och pålitlig eller inte. Att simulera sitt kroppsspråk så att det stämmer vad man vill ge sken av kräver både energi och skådespelartalanger, speciellt om man vill göra det aktivt.
Det är mest ett projekt för storspelare och sol- och vårare.

Men det är möjligt att gå in för att dölja sitt kroppsspråk som exempelvis när man vill undvika att visa att man är intresserad av någon för att inte avslöja sig...eller att maskera det som när inte vill visa hur nervös man är på en anställningsintervju.

Jag har själv fått klart för mig att jag har ett övertydligt kroppsspråk och minspel. Jag är hopplöst dålig på att dölja känslor och folk säger att de läser mig som en öppen bok.
Detta gör att jag är väldigt ovan vid att någon inte klarar att läsa mig.

Jag har samtidigt ibland vissa drag i mitt rörelsemönster som får mig att framstå som lite nervös och osäker även när jag inte direkt känner mig så.

Har man ett lätt inadekvat kroppsspråk så leder den dubbla kommunikationen till att den man kommunicerar med på något obestämt sätt blir osäker på en. Detsamma gäller om man inte visar något alls.
Det bästa sättet att hantera det blir då att överkommunicera något annat eller att erbjuda personen en tolkning som de kan känna sig trygga med och förhoppningsvis slutar fundera.

Bjäbbmonstret skrev:

MsTibbs skrev:

weasley skrev:Ska man då tillägna det betydelse? (...)
Jag menar, ska jag då lyssna på det personen säger (med orden) eller på det personen inte är medveten om att den säger (med kroppen)?

Generellt tror folk på kroppsspråk mer än ord. Hade det inte varit så hade vi AS haft betydligt mindre problem.Kroppsspråk oftast ärligare då det svårare kan medvetet påverkas på ett bra sätt. Att ljuga i ord är lätt, att ljuga med kroppsspråk är betydligt svårare tom för NT.

Här har ni kommit till kärnpunkten. Jag och de flesta människor jag känner använder tolkning av kroppsspråket för att avgöra om en person verkar ärlig och pålitlig eller inte. Att simulera sitt kroppsspråk så att det stämmer vad man vill ge sken av kräver både energi och skådespelartalanger, speciellt om man vill göra det aktivt.
Det är mest ett projekt för storspelare och sol- och vårare. ;-)

[...]

Har man ett lätt inadekvat kroppsspråk så leder den dubbla kommunikationen till att den man kommunicerar med på något obestämt sätt blir osäker på en. Detsamma gäller om man inte visar något alls.

Humm. Det låter ju förvisso rimligt, ja... *fundera* Men alla de här klichéerna då? Typ "kliar man sej på näsan betyder det att man ljuger!". Ibland kliar det på min näsa. Alltså kliar jag mej på näsan. Tar "ni" (ursäkta uttrycket men kommer inte på något annat just nu) det som att jag -ljuger-? Jag kliar mej ju bara på min kliande näsa!
Dessutom har jag (eller hade förut iaf..) en tendens att lite förstrött klia mej på näsan utan att ens tänka på det. Ungefär som att andra pillar med håret eller knakar med fingrarna, ni vet. Tror folk att jag ljuger om jag pratar med dem medan jag gör det?
Jag har glasögon, iofs. Kan det rädda mej?

Och för att återknyta till trådrubriken: Finns det något man kan göra för att folk ska förstå att man svarar på deras frågor som de är ställda? Eller begriper inte folk det? Är de så ignoranta att de inte vet vad de säger?

Ett tydligt exempel på det var något jag läste på nån blogg för ett bra tag sedan. En mor med en autistisk son skulle utföra lite enkla beräkningar. För att åskådliggöra så ritade modern bilder på tårtor. En tårta med fyra ljus och en tårta med ett ljus. Den sista tårtan har inga ljus. Och sen kommer frågan:

-Vad saknas på den sista tårtan? ("What is missing on the last cake?")

Sonen svarar: "Icing" (=glasyr).

För MEJ är det ju självklart att moderns fråga är uppåt väggarna. Hon frågar ju inte efter HUR MÅNGA LJUS det ska finnas på den sista tårtan - hon frågar vad som SAKNAS på tårtan.... och det kan ju vara allt möjligt; grädde, hallonsylt, eller glasyr.

Har "vanligt" folk så lite koll på vad de säger?

weasley skrev:Har "vanligt" folk så lite koll på vad de säger?

Jag tror att "vanligt" folk använder ickeverbal kommunikation i så hög grad att de inte behöver uttrycka sig språkligt exakt. De förstår varandra ändå.

Mats skrev:

weasley skrev:Har "vanligt" folk så lite koll på vad de säger?

Jag tror att "vanligt" folk använder ickeverbal kommunikation i så hög grad att de inte behöver uttrycka sig språkligt exakt. De förstår varandra ändå.

Kanske det är så.

Men i mitt exempel, både det med ordväxlingen med min pv samt det mellan modern och hennes son som ska lära sej räkna - FINNS det öht ett kroppsspråk som kan tolkas i endera av de fallen?

Jag menar, det finns ju ett kroppsspråk tex när någon säger "jo det där var ju fint" och samtidigt skruvar på sej för att den inte riktigt menar det... men ett kroppsspråk när man frågar "vad fattas på tårtan"?

Vad säger bjäbbis? Bjäbbis är ju en av de där mystiska människorna... ;-D

Jag tycker mig se ett nyckelord här:

BEKRÄFTELSE

wesleys pv vill ha bekräftelse av att det är okej att han dammsuger just då (han vill kanske själv ha rätt att bli upprörd om weasley börjar dammsuga när det inte är okej för honom? F'låt, weasley du är ju en klok person så du måtte ha en klok pv men han tål kanske att stå som föremål för ytterligare en litet anklagande gissning: Han kanske är rädd för att ta en eventuell konflikt som kunde uppstå ifall han blev upprörd om w började dammsuga när det inte är okej för honom? Jag kan förstå honom i så fall men jag är kanske litet feg).

Man säger en sak med munnen och något annat med kroppen; en annan gång kanske man säger samma sak med munnen men ytterligare något annat med kroppen. Allt är ägnat att skänka trygghet med hur man ska reagera för mesta möjliga undvikande av att själv få någon eller de starkaste och/eller majoriteten emot sig. Även om ingen sådan risk föreligger just där och då så vill man få bekräftelse på att man övat in rätt slags reaktioner.

När det gäller tårtan så är det kutym (stavar jag rätt?) att illustrera just sådär som modern gjorde. Naturligtvis borde hon ha ritat abstrakta objekt istället för tårtor, eller visat sonen olika papper där det sista var helt oskrivet.

Visst beskriver jag det väl rätt hyfsat? *söker bekräftelse*

jonsch skrev:wesleys pv vill ha bekräftelse av att det är okej att han dammsuger just då (han vill kanske själv ha rätt att bli upprörd om weasley börjar dammsuga när det inte är okej för honom? F'låt, weasley du är ju en klok person så du måtte ha en klok pv men han tål kanske att stå som föremål för ytterligare en litet anklagande gissning: Han kanske är rädd för att ta en eventuell konflikt som kunde uppstå ifall han blev upprörd om w började dammsuga när det inte är okej för honom? Jag kan förstå honom i så fall men jag är kanske litet feg).

Bekräftelse?

Vad ska bekräftas i exemplet med min återresa? Vad bekräftas i exemplet med modern?

Men visst. Kanske det är bekräftelse. Varför man ska ha det från andra hela tiden är mindre förståeligt. Det viktigaste är väl att man bekräftar sej själv. Kan man inte få bekräftelse genom att folk säger det till en? Istället för att åma och kråma sej menar jag.

Och angående dammsugaren... en lite reflektion är bara att om nu jag skulle dammsuga när pv inte tyckte det var OK... då slutar jag bara dammsuga efter tillsägelse från pv. Men jag förstår vad du menar, på sätt och vis. Det du antyder i din teori är alltså att det finns personer som skulle ställa till med artisteri om någon dammsugade när de inte tyckte det var OK.

Är sådana personer på riktigt? Finns de?

weasley skrev:Bekräftelse?

Vad ska bekräftas i exemplet med min återresa? Vad bekräftas i exemplet med modern?

Tja det kanske handlar om andra saker än bekräftelse ibland eller om bekräftelse om så olika saker att det ibland är svårt att få det till att det handlar om bekräftelse. Jag gillar dock att hitta livets mest universella sanningar och jag jobbar nog en tid utifrån att det där med bekräftelse av en handfull /o/logiska slag är en av sanningarna.

weasley skrev:Och angående dammsugaren... en lite reflektion är bara att om nu jag skulle dammsuga när pv inte tyckte det var OK... då slutar jag bara dammsuga efter tillsägelse från pv. Men jag förstår vad du menar, på sätt och vis. Det du antyder i din teori är alltså att det finns personer som skulle ställa till med artisteri om någon dammsugade när de inte tyckte det var OK.

Är sådana personer på riktigt? Finns de?

Tja, man kan väl tänka sig följande (inte i ditt förhållande dock, utgår jag ifrån).

"Kan du sluta dammsuga, det stör mig."
"Va?! När jag inte dammsugar så stör det dig och när jag dammsugar så stör det dig också! Okej, då skiter jag i det."

etc.

Jag tänker fortsätta att driva min kroppsspråksteori lite till... Det jag skriver här är funderingar jag har och som jag inte har diskuterat med någon förrän nu. Jag är själv väldigt dålig på kroppsspråk så det här inlägget handlar bara om gissningar från min sida.

Matilda skrev:För mig är det ofta tvärtom. B berättar vad h*n tycker. A (=jag):
-Jaha *tystnad*
... varpå B blir sur för att jag aldrig kommunicerar! För mig är det intressant att höra vad någon annan tycker, men ibland förväntas (underförstått) att jag ska antingen
1. Reagera på det som sagts
2. Berätta om vad jag tycker
... något som jag nästan alltid glömmer bort. Men än värre tycker jag det är när någon frågar:
-Vad tycker du?
... och sedan efter en halv mening avbryter för att börja berätta om de tycker.

Jag tror inte du underförstått förväntas veta hur du ska göra. Jag tror du förväntas kunna läsa av B:s kroppsspråk. Om B visar med kroppsspråk att h*n vill ha respons och du sitter tyst blir B sur och om B signalerar ointresse och du börjar prata avbryter h*n dig.

weasley skrev:Haha! Ja det där är typiskt! Ett exempel:

Person B: Jag dammsugar golvet lite.
Jag: *tystnad*
Person B: (irriterat) Hörde du inte vad jag sa?
Jag: Joooo, och?
Person B: Då får du väl säga det!

Det krävs alltså av mej att jag måste föra oväsen (= bekräfta att jag hört att Person B sagt att denne ska dammsuga) för att Person B ska dammsuga? Eller? Jag förstår inte...

Enligt min kroppsspråksteori är problemet inte att du förväntas föra oväsen utan att du förväntas kunna läsa kroppsspråk. Så här tror jag det egentligen var:
Person B: Jag dammsugar golvet lite. + kroppsspråk: Respons önskas.
När du inte uppfattar budskapet i kroppsspråket blir B irriterad.

weasley skrev:Men i mitt exempel, både det med ordväxlingen med min pv samt det mellan modern och hennes son som ska lära sej räkna - FINNS det öht ett kroppsspråk som kan tolkas i endera av de fallen?

Menar du ordväxlingen om återresan? Där förstår jag inte alls varför ordväxlingen uppstod. Någon som förstår och kan förklara?

I exemplet med tårtan kanske det är så att mamman är så van vid att det fungerar att uttrycka sig oprecist med ord att hon gör det av bara farten även i det här fallet. (Sen måste jag erkänna att jag inte kan räkna ut vad "rätt" svar är ens på frågan: "Hur många ljus ska det finnas på den sista tårtan?")

weasley skrev:Kan man inte få bekräftelse genom att folk säger det till en? Istället för att åma och kråma sej menar jag.

Jag tror att NT bekräftar varandra med kroppsspråk för att det fungerar. Att det inte fungerar för mig har de nog ingen tanke på.

Frågan är kanske jämförbar med att en som är döv från födseln undrar: "Varför kan inte alla använda teckenspråk? Det skulle vara mycket enklare då."

weasley skrev:Det du antyder i din [jonschs, min anm.] teori är alltså att det finns personer som skulle ställa till med artisteri om någon dammsugade när de inte tyckte det var OK.

Är sådana personer på riktigt? Finns de?

Ja de finns på riktigt. Här är ett exempel:

A har just fått ett småbarn C att somna då B börjar dammsuga vilket väcker C, som börjar skrika. Då kan jag nästan lova att de flesta i A:s situation skulle ställa till med artisteri...

weasley skrev:Vad säger bjäbbis? Bjäbbis är ju en av de där mystiska människorna... ;-D

Jag är också mycket intresserad av Bjäbbis kommentarer. Jag har som sagt inte diskuterat min kroppsspråksteori med någon så risken finns att jag är helt fel ute...

Mats skrev:Jag tror inte du underförstått förväntas veta hur du ska göra. Jag tror du förväntas kunna läsa av B:s kroppsspråk. Om B visar med kroppsspråk att h*n vill ha respons och du sitter tyst blir B sur och om B signalerar ointresse och du börjar prata avbryter h*n dig.

[...]

Enligt min kroppsspråksteori är problemet inte att du förväntas föra oväsen utan att du förväntas kunna läsa kroppsspråk. Så här tror jag det egentligen var:
Person B: Jag dammsugar golvet lite. + kroppsspråk: Respons önskas.
När du inte uppfattar budskapet i kroppsspråket blir B irriterad.

Din kroppsspråksteori låter mycket förnuftig och rimlig, måste erkännas. Jag har bara svåra problem med att förstå VAD I ¤&%¤!! det finns för kroppsspråk involverat i bägge de exempel du analyserar i det ovanstående inlägget.

Alltså... hur ser det ut? Jag vet att det finns ett kroppsspråk för "nu säger jag något som inte är sant" och vet hur det ser ut... men "dammsugarkroppsspråket"? Hur ser det ut när en person vill att jag ska svara på en meningslös fråga?
Eller för sjutton, det är ju inte ens nödvändigtvis en FRÅGA... I dammsugarexemplet är det ju ett konstaterande. "Jag tänkte dammsuga nu." När vet man/hur ser man att man ska säga något efter ett konstaterande?

Mats skrev:Jag tror att NT bekräftar varandra med kroppsspråk för att det fungerar. Att det inte fungerar för mig har de nog ingen tanke på.

Fungerar det verkligen? Varför i allsin dar är då så otroligt många olyckliga? Varför finns det så mycket gräl och andra tokerier?

Mats skrev:Frågan är kanske jämförbar med att en som är döv från födseln undrar: "Varför kan inte alla använda teckenspråk? Det skulle vara mycket enklare då."

Ja, varför måste alla krångla så jäkla mycket?

Mats skrev:Här är ett exempel:

A har just fått ett småbarn C att somna då B börjar dammsuga vilket väcker C, som börjar skrika. Då kan jag nästan lova att de flesta i A:s situation skulle ställa till med artisteri...

Ja, men där är ju B uppenbart korkad.
Jag skulle nog inte ställa till med artistiska gräl, snarare säga till på skarpen. Skulle ungen vakna, skulle B få ta hand om den medan jag gick och la mej. Nån måtta får det väl vara på idiotierna, och som man dammsuger får man sköta småbarn... eller nåt... ;-)

Mats skrev:

weasley skrev:Vad säger bjäbbis? Bjäbbis är ju en av de där mystiska människorna... ;-D

Jag är också mycket intresserad av Bjäbbis kommentarer. Jag har som sagt inte diskuterat min kroppsspråksteori med någon så risken finns att jag är helt fel ute...

Ja, jag väntar med spänning på Bjäbbis att komma och reda ut begreppen åt oss lite!

Jag är nyfiken på att höra vad Bjäbbis säger om näskliandet, om "dammsugarkroppsspråket" och om kroppsspråksteorin i stort. Vi kanske lägger lite för stort ansvar på Bjäbbis axlar? Säg till isf, Bjäbbis!

(Eller bjud in en till ansvarsfull medmänniska som kan hjälpa dej att förklara?)