Förutom det fåtal som får pengar av föäldrar eller har ett bra jobb, hur klarar ni er?
Hur får ni det att gå ihop?
Det är ultralåga löner på skitjobb, ofta tillfälliga, arbetsträning som bara kostar extra, socialbidrag och i många fall lägsta sjukersättningen.

Jag tycker saker funkat OK, fast jag vart fattig, men nu har liksom gränsen brytits. En pizza här kostade 42, nu är det 48. Smör, 13 kr, nu 18 kr.
Makaroner, förr 11 kr, nu 18 kr.
Bensin, 13 kr.

allså, det är inga jättehöjningar men det är som det kommer på ALLT.
Ochdet är stora pengar sammanräknat,och det är ganska basala varor, jag skiter väl i om mobiltelefonerna dubblas i pris men jag måste ju ha smör?
Är det fiskmargarinet från norge som gäller för oss framöver?

Hej!

Jodå, saker har blivit dyrare. Själv lider jag inte så mycket av det.

Jag jobbade på en mack från maj – november 1999 (hade 5 månaders praktik innan) och var på Samhall från 1 maj 2000 till 6 juni 2002. Därför har jag rätt till AFA-ersättning på cirka 1800 kr i månaden, utöver sjukbidrag och bostadstillägg. Totalt kommer jag alltså upp i omkring 9000 kr netto. När jag jobbade på Samhall fick jag ut 10 000 kr netto. Så jag har inte förlorat så mycket på att få förtidspension.

Har man däremot aldrig jobbat blir det ju en annan sak. Då har man kanske en total inkomst på cirka 7000 kr netto, och det är tufft.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag vet iaf fyra fel som du gör:
1.Du köper pizza.
2.Du köper smör.
3.Du köper bensin.
4.Du köper små paket med makaroner.

Jag levde en sväng på 2000 i månaden (hyra 1700...) och det funkade bra, ett tag. Så länge som man bara behöver betala boendet och maten så kommer man undan ganska billigt om man anstränger sig.

Det gäller att bo närheten av en Willys, eller annan jämbördig lågprisbutik. Vilket jag har gjort i tolv av tretton år. Året jag fick förlita mig till Konsum var dyrt. Herregud. Dubbla, rentav trippelt ibland, kostnader för matinköpen.

Jag lever på soc. Skulle hellre velat ha jobb, jag ser ner på soc-personer även om jag numera är en av dem, men jag överlever iaf. Jag har skippat fast telefon, dyra kläder (som jag brukade köpa), dagstidning och köper sällan kött, då blir det billigare. Mobiltelefon, bredband och nikotin är mitt gissel. Det överlever jag inte utan. TV behöver jag egentligen inte, men blev så illa tvungen då de köpte en stor ny sådan åt mig. Skulle jag lära mig att laga mat istället för att fasta/äta kartongmat så skulle jag kanske blivit smal på kuppen med.... *depp*

soul boy II skrev:Det gäller att bo närheten av en Willys, eller annan jämbördig lågprisbutik. Vilket jag har gjort i tolv av tretton år. Året jag fick förlita mig till Konsum var dyrt. Herregud. Dubbla, rentav trippelt ibland, kostnader för matinköpen.

Inte nödvändigtvis, sluta med halvfabrikat och dyr färdigmat, börja laga allt själv istället, och välj billiga råvaror såsom linser, kikärter, strömming och ägg, så kan du t.o.m. handla på hemköp för 400 kr/vecka (socialnormen i Lund).

-Och framförallt: släng ingen mat, lägg inte upp mer på tallriken än vad du vet att du kommer att äta, lägg sallad i plastpåsar, så du inte behöver kasta den, för att den har vissnat, blir det över i grytorna, så ät det dagen därpå. Du anar inte hur pass mycket matkassan belastas av svinn, i många fall!

Lilla Gumman skrev:Hej!

Jodå, saker har blivit dyrare. Själv lider jag inte så mycket av det.

Hur kan du inte lida av det?

Börja snatta eller skaffa dig en hobby som genererar pengar, om ekonomin är i snitt med existensminimum är det ett brott mot sig själv. Speciellt om man käkar pizza o kör bil /sniffar bensin

Jag har en budget på 500 kr i veckan till mig och hunden. Och det skall täcka allt.
Jag lagar i stort sett all mat själv. Lagar varannan vecka en stor sats med köttfärsås med mycket grönsaker, bönor mm. Blir billigt med maten. Bara frys in och ta fram efter hand.

Jag har också AFA ersättning från min tid som arbetare. Jag får ut en 1200 extra.

Jag vet priserna på stort sett det mästa i affärerna i Ljungby. Så jag handlar det som är billigt där det är billigt. Alla affärer har billiga varor, men inte på allt. Men med tre affärer så klarar jag av att köpa billigt med nästan allt.

Erbjudanden kommer med jämna mellanrum. Jag köper och lägger i frysen eller skafferiet när det är billigt. Så klarar jag mig till nästa gång det är billigt.

sssssm skrev:Jag vet iaf fyra fel som du gör:
1.Du köper pizza.

Ja, tänk, jag köpte en pizza och la märke till en 15% prishöjning, som jag diskuterar, inte mina konsumtionsmönster, inflationen!

2.Du köper smör.

Vet du, jag undrade när den repliken skulle komma.

3.Du köper bensin.

Bilen råkar behöva det om jag ska ta mig nånstans.

4.Du köper små paket med makaroner.

Jag bor i en etta. Jag kan inte köpa 5 kg säckar med ris och makaroner, var ska jag ha dem? Och åter, jag diskuterar inflation, av en vara som är av en kvalite, inte nån djäkla fattigvardag där man förundras över vad folk lever för, de kan inte åka bil, de äter äcklig mat, de klär sig som sluskar, listan bara fortsätter.

Jag levde en sväng på 2000 i månaden (hyra 1700...) och det funkade bra, ett tag. Så länge som man bara behöver betala boendet och maten så kommer man undan ganska billigt om man anstränger sig.

Jag hade ett tag 3-4 till mat. Jag åt exakt samm sak var dag, köpte ett sånt storpack pasta, och sen köttfärs, som jag vägde up och delade i 100g förpackningar. Sen var det lite krydda på, , gud, vilket skoj liv det var!
Snart kommer folk att ha det så här och acceptera det. Skoj? Grisar ska inte ha skoj, de ska äta svinmat och bo i stior! Och ändå ska du se att de kommer att försvara de eviga normerna, rövhålen, tex fri skola för barn, barnbidrag etc, vad jag vet om en marknad så är det tillgång och efterfrågan, nu kan ryssar och kineser äta som folk mer o mer, då får vi fattigaste av svenskar ta deras hundstadard. Och ändå får folk barnbidrag?

Människan är en commodity som alla andra, minska antalet människor=priserna på andra commodityn sjunker för att det finns inga kunder.

soul boy II skrev:Det gäller att bo närheten av en Willys, eller annan jämbördig lågprisbutik. Vilket jag har gjort i tolv av tretton år. Året jag fick förlita mig till Konsum var dyrt. Herregud. Dubbla, rentav trippelt ibland, kostnader för matinköpen.

Ja, bilen betalar sig nog där faktiskt, jag kör inte upp för mer än 3-400kr bensin nödvändigt, men sen ska det skattas och försäkras för runt 500 till..
Men prishöjningarna på mat rör sig om höga procentuella summor även där.
Och deta drabbar de fattiga mest, för deras del av konsumtionen går mest till mat, en perosn som får 100000 i månaden skiter väl i det, han konsumerar ju lyxbilar och storbildstv, nya mobiler, boss-kostymer och annat.
1000 kr extra till mat? En krogkväll ju.

Ja, tänk, jag köpte en pizza och la märke till en 15% prishöjning, som jag diskuterar, inte mina konsumtionsmönster, inflationen!

Du frågade hur vi fick det att gå ihop. Jag svarade på frågan.

ford skrev:Inte nödvändigtvis, sluta med halvfabrikat och dyr färdigmat, börja laga allt själv istället, och välj billiga råvaror såsom linser, kikärter, strömming och ägg, så kan du t.o.m. handla på hemköp för 400 kr/vecka (socialnormen i Lund).

Jag kan klara mig på 200 kr per vecka säkert, 300 kr på en månad däremot, nje..

Men då glömmer jag grönsakerna. Det får bli "det som är extra billigt" och sen frysen, som jag gjorde med köttäfrs, 29:90-skitköttfärs köptes för runt 100-lappen, sen 100g paket i frysen, sen bara makaroner till.
samma kost jämt. man får ju bristsjukdomar.

-Och framförallt: släng ingen mat, lägg inte upp mer på tallriken än vad du vet att du kommer att äta, lägg sallad i plastpåsar, så du inte behöver kasta den, för att den har vissnat, blir det över i grytorna, så ät det dagen därpå. Du anar inte hur pass mycket matkassan belastas av svinn, i många fall!

Det är väl självklart, men man undkommer inte allt svinn. Jag är upplärd i att man inte kastar mat men det funkar inte alltid, det kan vara bränt i botten, man kan glömma saker framme, gamla makaroner som inte är ens en måltid är inget att spara etc.

Parvlon skrev:Börja snatta eller skaffa dig en hobby som genererar pengar, om ekonomin är i snitt med existensminimum är det ett brott mot sig själv. Speciellt om man käkar pizza o kör bil /sniffar bensin

Ja, jag är kriminell mot mig själv, så känns det. Jag är tydligt värdelös, värde vårdas och varken jag eller andra vårdar mig enligt ngt större värde.

Tonzon skrev:Jag har en budget på 500 kr i veckan till mig och hunden. Och det skall täcka allt.
Jag lagar i stort sett all mat själv. Lagar varannan vecka en stor sats med köttfärsås med mycket grönsaker, bönor mm. Blir billigt med maten. Bara frys in och ta fram efter hand.

Jag har också AFA ersättning från min tid som arbetare. Jag får ut en 1200 extra.

Jag vet priserna på stort sett det mästa i affärerna i Ljungby. Så jag handlar det som är billigt där det är billigt. Alla affärer har billiga varor, men inte på allt. Men med tre affärer så klarar jag av att köpa billigt med nästan allt.

Erbjudanden kommer med jämna mellanrum. Jag köper och lägger i frysen eller skafferiet när det är billigt. Så klarar jag mig till nästa gång det är billigt.

Jadå, men nu är dina 500kr snarare 550kr. När det, jämförbart, var 400kr, för några år sen, inga problem, men nu är det 550. Det blir ju som skämtet "jag bryr mig inte om vad bensinen kostar, jag tankar alttid för 100 kr"

sssssm skrev:

Ja, tänk, jag köpte en pizza och la märke till en 15% prishöjning, som jag diskuterar, inte mina konsumtionsmönster, inflationen!

Du frågade hur vi fick det att gå ihop. Jag svarade på frågan.

Du äter sämre än en hund typ? Hundmat för en månad kostar nog mer.

Eeh...jag har lön. Jag tycker det är lyx. Några hundra hit eller dit spelar inte så stor roll längre men jag har varit där. Jag har levt på soc och jag har levt på KAS och motsvarande under några år av mitt liv.

Alla välmenande råd om livsstil kan lätt spricka eftersom vissa råd kräver en mer välordnad livsstil än man har möjlighet att skaffa sig. Kan man på grund av bostadssituationen inte skaffa sig en vettig bostad exempelvis så spricker en del av de förbilligande matlagningsprojekten. Bor man utanför stan blir man tvungen att lägga ner pengar på kollektivtrafik etc etc.

Men det jobbigaste är egentligen inte maten för någon form av mat brukar man ha råd att skaffa sig utan om något man behöver går sönder, oförutsedda sjukvårdskostnader eller att kunna hålla sig med tillräckligt bra kläder.

Jag åkte en gång på anställningsintervju i en fullständigt utnött jacka. Märkte inte förrän under resan hur sliten den blivit. Det var bara att plocka den av sig fort som fasen så fort jag kom in för att ingen skulle märka...

Jag har inga kläder alls snart. Planerar faktiskt att dö, ty det är ett ford-liv som väntar och då...ja,,det gör mig deppad. Men jag är avundsjuk på att det inte fgör Ford deppad, det är jag, men, vi är alla olika.

Ingen ford på min gård,som de säger.

Deppad vill man inte leva, då förösker de kicka igång en så man ska igång med suglivet igen, för helvete, cyanidtabletter! Döda mig, så jag slipper ansvaret för självmord!

Jag hör till gruppen som har välbetalt jobb - räknas tom som höginkomsttagare....Men sedan så kan jag inte hantera ekonomi, så mitt liv är en sorglig parodi av lyxfällan på tv3, med skillnaden att jag inte äger kapitalprylar. Pengarna liksom bara *poff* förvinner. Åratals ekonomisk inkompetens tar liskom ut sin rätt.... Får väl fly landet och byta identitet när väl skutan kapsejsar totalt.

Mardröm

Sluta lura dig själv; du behöver inte alls bilen, för att kunna ta dig någonstans. Hört talas om att gå, cykla, eller åka kollektivt?
Om bilen kostar dig 900/månad (bensin+försäkring) så tjänar du INTE på att åka och storhandla med den, jämfört med att handla i din närbutik, ifall du inte lever på oerhört dyr mat.

Dessutom går det faktiskt att cykla till stormarknaden, även om det är 5 km dit, det har jag gjort, när jag varit fattig, och du kan faktiskt få med tre stora kassar på cykeln, om du leder den hem.
Ifall du ändå inte jobbar har du ju all tid i världen, och dessutom får du motion och frisk luft på köpet.

Tycker mest att du verkar vara en bortskämd lipsill, om du vill ha min ärliga åsikt.

Kan ge dig massor av förslag på hur man både lever ett rikt liv, och äter god, nyttig och varierad kost, med mycket liten budget.

Om dina kläder snart är slut förstår jag att det är ett problem, men om du bara menar att de blivit omoderna är det återigen bara en massa ylande.

Om man BEHÖVER en bil eller inte beror lite på vart man bor. Kan också hända att livet utan bil blir så attans komplicerat socialt att det att leva enkelt och snåla inte är det mest optimala. Kanske har exempelvis lättare att åka hem till någon och bli bjuden på middag.....hmmm. Säger miljöaktivisten!

Bjäbbmonstret skrev:Om man BEHÖVER en bil eller inte beror lite på vart man bor. Kan också hända att livet utan bil blir så attans komplicerat socialt att det att leva enkelt och snåla inte är det mest optimala.

Precis. Beror även mycket på vilken sorts liv man lever. Jag har bil, visst jag skulle kunna skaffa en lägenhet närmare busshålplatser etc. Men vad fan, jag mår ju skitdåligt av att åka buss och det är svindyrt. Hundarna får inte åka gratis heller, de måste lösa barnbiljett. Bussen går inte ända fram och den går sällan. Hade jag inte bil skulle jag aldrig göra någonting utanför hemmet what so ever, för att krånglet och tiden kollektivtrafiken tar i anspråk inte är värt våndan.

Och sedan, vad ska alla icke-bilägare göra om jag gör mig av med bilen? Hur ska kompisen som hellre går på gym och reser än att lägga pengarna på bilägande kunna köpa kattsand utan mig? Hur ska min mamma med skadad arm kunna storhandla? Vem ska köra min körkortslöse sambo till psyket? Hur skulle jag ha kunnat hälsa på morsan på lassa när hon fått en stroke? Hur skulle jag ha tagit mig till djurkliniken snabbt som attan när min katt var döende? Taxi? Skulle ju kostat säkert 1500:-

Askrångligt ju, man har inte bil för att man är lat alla gånger, det kan som sagt ha andra orsaker.

Ett problem är väl att typiska Aspergerdrag kan göra det svårt för många att klara den typ av livsföring som behövs för att leva väldigt snålt. När jag fortfarande mådde så bra att jag kunde jobba mådde jag också så bra att jag hade kunnat leva snålt om det hade behövts, men då behövdes det inte. Jag hade heller inga problem att klara mig på studielånet när jag var student, fast det kanske var lättare för 20-25 år sedan. Sedan jag blev utbränd har jag inte en chans att leva något sådant där medvetet snålt och planerande liv som vissa förespråkar. Jag äter alldeles för ofta djupfrysta pizzor och liknande för att jag inte orkar laga mat. Jag får slänga massor av mat för att jag inte orkar laga den innan den blir förstörd; jag har ju ändå en ambition att äta nyttigt och köper grönsaker och andra färskvaror. Jag skulle ha problem utan bilen (men jag åker inte mycket), för att det är mentalt logistiskt besvärligt med bussar, även om jag numera brukar åka buss på en del långresor som är så pass sällan att de ändå kräver planering och en massa mental kraft. Det senaste året har jag flera gånger inte orkat betala räkningar i tid vilket ger förseningsavgifter. För att undvika krångel har jag börjat betala dubbelt ibland (både originalräkning och påminnelse) och får då tillbaka pengar. Tyvärr måste man ju ofta hämta ut de där pengarna inom två månader eller så, och det brukar inte bli av.

Tack och lov hör jag till de lyckligt lottade som har en god ekonomi trots sjukskrivning (hög lön innan och en försäkring på jobbet). Men vad som händer i framtiden vet jag i dagsläget inget om. Förhoppningsvis kan jag någon gång jobba igen, men det är i dagsläget bara just en förhoppning. Skulle jag bli tvungen att leva så snålt som många här gör så skulle jag nog snart svälta ihjäl. (Kanske borde lägga undan pengar så det räcker till att köpa en pistol? Det verkar bättre än att svälta ihjäl. ).

lost skrev:Jag hör till gruppen som har välbetalt jobb - räknas tom som höginkomsttagare....Men sedan så kan jag inte hantera ekonomi, så mitt liv är en sorglig parodi av lyxfällan på tv3, med skillnaden att jag inte äger kapitalprylar. Pengarna liksom bara *poff* förvinner. Åratals ekonomisk inkompetens tar liskom ut sin rätt.... Får väl fly landet och byta identitet när väl skutan kapsejsar totalt.

Jag jag borde gjort det. Planerade självmord och var deppad, så...jag spelade bort mina pengar, medvetet.
Ibland funderar jag på att ta hand om ekonomier för folk. Känner så många som har det värre än mig många ggr fast de har trippla lönen.

Jag är en utmärkt privatekonom om jag har det OK ställt utan att det blir "ford-liv". Klarde ju at leva på 6-700 netto också men det var lika skoj som en hemorojd...-

Du knaske skulle begära en god man, eller ta kontakt med en bank eller ngn du litar på? Ggod man skullejag nog undvika, man vill ändå i slutet vara sin egen herre.