Saxat ur en annan tråd:

kamikaze skrev:För några år sedan gjorde jag en test hos min läkare för att se vilka inom sjukvården som skulle blandas in, jag blev förvånad då de inte ansåg att någon psykolog eller kurator behövde blandas in, de svarade då att jag hade inga sådana problem, jag hade bla inte dragit ner på att träffa mina vänner, inga problem med relationer, beröring (om jag dragit ner på beröring) mm.

Men frågorna var ställda på fel sätt; klart jag inte dragit ner på att träffa vänner, jag har ju aldrig varit mycket för att göra detta, relationer vill jag överhuvudtaget inga ha, så dom har jag heller inga problem med. så när vi tillslut gick igenom frågorna tillsammans och jag förklarade varför jag svarade som jag gjort tyckte dom jag var väldigt konstig, då helt plötsligt skulle psykologer in.

post56965.html#p56965


Väckte en absurd association om diagnosticeringsprocesser.

- Är du sjuk?
- Nej.
- Är du normal?
- Ja.
- Hur ser din livssituation ut?
- Jag bor i ett träd, tycker om att lukta på regn och visslar Gubben Noak efter förbipasserande.
- Herregud, lägg in honom!
- Nej, jag vill bo kvar i mitt träd.
"Patienten saknar medvetenhet om sitt sjukdomstillstånd och vägrar behandling. Föreslår totalt omyndigförklarande och omhändertagande enligt lagen om tvångsvård."

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Det går ju (förhoppningsvis ) inte till på det sättet i verkliga livet. Men det där begreppet normal är ju otroligt fascinerande. Hur kan man begripa någonting utanför sig själv när man hela tiden utgår från sig själv? Hur förklarar man rött för någon som är färgblind?

Tycker Douglas Adams fick fram det otroligt bra med att svaret på "Den enda, stora frågan" är 42 (eller var det 41?). För att begripa det måste man begripa (och ställa rätt) frågan. Nej, hu för frågeformulär.

Matilda skrev:Saxat ur en annan tråd:

kamikaze skrev:För några år sedan gjorde jag en test hos min läkare för att se vilka inom sjukvården som skulle blandas in, jag blev förvånad då de inte ansåg att någon psykolog eller kurator behövde blandas in, de svarade då att jag hade inga sådana problem, jag hade bla inte dragit ner på att träffa mina vänner, inga problem med relationer, beröring (om jag dragit ner på beröring) mm.
Men frågorna var ställda på fel sätt; klart jag inte dragit ner på att träffa vänner, jag har ju aldrig varit mycket för att göra detta, relationer vill jag överhuvudtaget inga ha, så dom har jag heller inga problem med. så när vi tillslut gick igenom frågorna tillsammans och jag förklarade varför jag svarade som jag gjort tyckte dom jag var väldigt konstig, då helt plötsligt skulle psykologer in.

post56965.html#p56965


Väckte en absurd association om diagnosticeringsprocesser.

- Är du sjuk?
- Nej.
- Är du normal?
- Ja.
- Hur ser din livssituation ut?
- Jag bor i ett träd, tycker om att lukta på regn och visslar Gubben Noak efter förbipasserande.
- Herregud, lägg in honom!
- Nej, jag vill bo kvar i mitt träd.
"Patienten saknar medvetenhet om sitt sjukdomstillstånd och vägrar behandling. Föreslår totalt omyndigförklarande och omhändertagande enligt lagen om tvångsvård."

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Det går ju (förhoppningsvis ) inte till på det sättet i verkliga livet. Men det där begreppet normal är ju otroligt fascinerande. Hur kan man begripa någonting utanför sig själv när man hela tiden utgår från sig själv? Hur förklarar man rött för någon som är färgblind?

Tycker Douglas Adams fick fram det otroligt bra med att svaret på "Den enda, stora frågan" är 42 (eller var det 41?). För att begripa det måste man begripa (och ställa rätt) frågan. Nej, hu för frågeformulär.

ja vissa saker är lite otydliga inomm psykiatrin..
det kan räcka lite att man bråkar hemma för att få LVU och få åka in på behandlingshem..
http://www.rosersbergsviken.se/

Lvu borde bara få användas i nödfall..och vid ett fåtal tillfällen.

42 var det.


Och jag trivs i mitt "träd", en liten etta, fylld med böcker och skit, överallt.

Alla ingår i nån minoritet. I den meningen är alla onormala. Om man är NT kan vara bög eller invandrare eller nåt annat. Alla ingår både i majoriteten och minoriteten. Antag att du är lesbisk, aspie men vit svensk. Då är du normal eller onormal beroende på situationen. Att vara normal innebär ju inte nåt annat än att du passar in i majoriteten och (någorlunda) följer majoritetens norm(-er).

Finns det normala? Klart det gör. Majoritet, majoritetens normer och normalitet, hänger de ihop? Klart de gör.

Men det är inte problemet. Frågan är i vilken grad majoritetens föreställning om vad som är normalt är förtryckande.

Jag har min handduk med näringslösning i ena hörnet.

Jag upplevde att de ställde fel frågor till mig när jag gjorde min utredning. Så jag skrev av större delen av en bok om AS och skrev kommentarer om hur det var för mig. Jag tror att de började fatta då vad jag ville ha sagt.

Ganesh skrev:Finns det normala? Klart det gör. Majoritet, majoritetens normer och normalitet, hänger de ihop? Klart de gör.

Finns det fler variabler i definitionen av normalitet? Klart att det finns.

Ganesh skrev:Men det är inte problemet. Frågan är i vilken grad majoritetens föreställning om vad som är normalt är förtryckande.

Jo, det är väl frågan som driver oss att skriva om det här. Men till den frågan är normalitetsdefinitionen en följdfråga.

Jag fortsätter att påstå att den enda definition av förtryck som förtjänar och måste tas hänsyn till, är den medfödda som skiftar mellan alla människor. Tar man hänsyn till den definitionen allenast så hittar man folk som enligt sin egen definition är förtryckta, alltså folk som är födda med ett frihetsbehov som inte uppfyllts. Frihetsbehov, då, nu behövs en definition av det och då hamnar vi snart i normalitetsdefinitionen. Vissa trivs ju i träd, menar jag.

Thalia definierade hälsa i tråd som jag omöjligt kan hitta nu. Den kan teoretiskt sett finnas i fria avdelningen men den är harmlös och citeras hur som helst fritt nu.

”Goda hälsotillstånd är såna som inte nödvändigtvis ger plåga eller förtidig död och som kroppen heller inte kan försöka läka. Alltså är benbrott och sår ohälsa, även om de inte alltid gör ont. Nervskador är något som kroppen försöker läka, även om den långt från alltid lyckas.”

Förtryck kan det vara att ge eller hålla någon kvar i ohälsa eller att ge någon mindre chanser än vad man själv har, att undvika ohälsa.

Onormal är man väl rimligen om man är vid hälsa men ändå har så små och/eller avvikande möjligheter att hålla sig vid hälsa att majoriteten finner ens möjligheter jobbiga att utnyttja. Vissa onormala skulle klara sig på en öde ö, andra inte. Vissa skulle kunna klara sig tillsammans på en i övrigt öde ö, andra inte. Vissa är avvikande i alla samhällen, andra endast i vissa naturmiljöer eller endast i vissa kulturer.

Sådär. Återstår att bedöma vilka som är förtryckta av majoriteten, vilka som majoriteten inte kan krävas ge genomsnittlig frihet o.s.v. .

Sen hittar man folk som enligt egen och/eller andras definition förtrycker och slutligen, förhoppningsvis lyckliga och vänliga människor men det är två andra trådar att ta upp.

som en person sa om re rär
med att normal vara

vad e re

detta tyckte jag va re bästya svara jag hört iaf

normal e att vara sig själv

så underbart vackert svarat och vilket extremt vacker insikt i

social komunikation

och så enkelt och välformulerat

kort och konsist

detta uppfyller nästan allt hos en sund tänkande individ

ett hjärta av rent guld

rettvishet

styrka

och ett tänkande förstånd

ha dä gött mvh Lord Dagorahz

Matilda och jonsch!!

Vilka gyllene klockrena beskrivningar och kommentarer! Världen kan inte vara enbart dålig när jag får se sädana träffsäkra trevligheter!

*myser*

Lord_Dagorahz skrev:normal e att vara sig själv

Bra talat!

jonsch skrev:...

Du är för klok för mig jonsch... jag begriper nästan aldrig vad du skriver men den här gången tror jag *läser igenom för femte gången* att det gick in.

Det känns lite som det där jämställdhetsmantrat "Alla ska ha samma förutsättningar" och som oftast tolkas som "Alla ska ha det lika bra". Nu tolkar jag ditt begrepp hälsa eller genomsnittligt frihet som "att ha det bra" utan att definiera vidare. Det ska ju vara samhällets mål, men den bistra verkligheten är att det inte funkar eftersom
1. Folk _har_ olika förutsättningar
2. Folk med samma förutsättningar hamnar ändå i olika situationer som ändrar på förutsättningarna.
Är det för krångligt för majoriteten att ta tillvara minoritetens möjligheter så gör man det inte. Frågan är bara var man drar gränsen mellan normalfungerande, avvikande som man kan kosta på sig att anpassa sig efter (tex rullstolsbundna) som avvikande som inte är värd besväret (tex aborterade foster). Gränserna kan nog flyta beroende på hur mycket resurser samhället har (jämför Sverige med Indien, eller med Sverige för 100 år sedan - inga socialbidrag där).

*Kommer inte fram till någon slutsats men så var ju rubriken "filosoferande" , så skit samma*

@jonsch

Onormal är man väl rimligen om man är vid hälsa men ändå har så små och/eller avvikande möjligheter att hålla sig vid hälsa att majoriteten finner ens möjligheter jobbiga att utnyttja. Vissa onormala skulle klara sig på en öde ö, andra inte. Vissa skulle kunna klara sig tillsammans på en i övrigt öde ö, andra inte. Vissa är avvikande i alla samhällen, andra endast i vissa naturmiljöer eller endast i vissa kulturer.

Sådär. Återstår att bedöma vilka som är förtryckta av majoriteten, vilka som majoriteten inte kan krävas ge genomsnittlig frihet o.s.v. .

Du och jag josch delar en del av samma intressen, ex. filosofi och teoretisk fysik. Men det du skriver är ren gallimatias. Ditt osammanhängade språk -och logikvidriga skrivande ger mig bara huvudvärk. Försök att skriva lite mer sammanhängande i forstsättningen..please

Jag håller dock med om följande:

Vissa är avvikande i alla samhällen, andra endast i vissa naturmiljöer eller endast i vissa kulturer.

Normalitet och onormalitet är relativa begrepp som defineras i sitt sammanhang. Man är onormal om ens beteende eller annat gör att att man avviker från den gängse normen i det sammanhang man befinner sig i.

visst så fan fiolosiferar man i bland och så..
skulle vilja ha en fru och ett hus och familj mm..vore härligt det.

manne skrev:visst så fan fiolosiferar man i bland och så..
skulle vilja ha en fru och ett hus och familj mm..vore härligt det.

Har allt detta.
....
..
.
Så nu så är allt cool och det finns inga mer problem eller hur...

lost skrev:Men det du skriver är ren gallimatias. Ditt osammanhängade språk -och logikvidriga skrivande ger mig bara huvudvärk. Försök att skriva lite mer sammanhängande i forstsättningen..please

Sådana uttalanden är för mig essensen av det omgivningen har utsatt mig för hela livet. Klaga på en persons språk och t o m be personen ändra sitt sätt att uttrycka sig är, enligt mig, rent förtryck och borde på ett asperger-forum leda till en varning.

Ett praktexempel i denna tråd som handlar om normalitet och en omgivning som vill få en att leva på ett sätt man inte önskar.


Fick gå upp och ned i trappan och räkna till tio några gånger innan jag svarade annars hade jag gjort mig förtjänt av en varning.

Vilka krav kan tyckas vara av esentiell art för en vettig normalitet?
Jag kan tycka att söka stärka varandra som primärt intresse kan va bra.
Hur hävdar man sig själv i en sådan miljö?

..

Karl skrev:Sådana uttalanden är för mig essensen av det omgivningen har utsatt mig för hela livet. Klaga på en persons språk och t o m be personen ändra sitt sätt att uttrycka sig är, enligt mig, rent förtryck och borde på ett asperger-forum leda till en varning.

Ett praktexempel i denna tråd som handlar om normalitet och en omgivning som vill få en att leva på ett sätt man inte önskar.

Fick gå upp och ned i trappan och räkna till tio några gånger innan jag svarade annars hade jag gjort mig förtjänt av en varning.

Om jonsch ger sig ut i ett offentligt forum med sin sk. "filosofiska" argumentation så får han finna sig i att bli kritiskt bemött.

Karl skrev:/...enligt mig, rent förtryck och borde på ett asperger-forum leda till en varning.

Så vad du säger är att detta är ett forum för efterblivna - ett forum där alla idioter vänskapligt klappar varandra på huvudet i fred och harmoni?
Eftersom jag räknar mig till de icke-efterblivna så kanske det är jag som utstår "rent förtryck". Kanske borde du varnas?

Karl skrev:Fick gå upp och ned i trappan och räkna till tio några gånger innan jag svarade annars hade jag gjort mig förtjänt av en varning.

Sluta räkna och säg vad du känner istället!

lost skrev:Om jonsch ger sig ut i ett offentligt forum med sin sk. "filosofiska" argumentation så får han finna sig i att bli kritiskt bemött.

Kritik?!?! Du utger dig för att representera nån slags normalitet för vad som är begripligt utifrån din egen oförmåga att förstå.

lost skrev:Så vad du säger är att detta är ett forum för efterblivna - ett forum där alla idioter vänskapligt klappar varandra på huvudet i fred och harmoni?
Eftersom jag räknar mig till de icke-efterblivna så kanske det är jag som utstår "rent förtryck". Kanske borde du varnas?

Jag anser inte att detta är ett forum för efterblivna men kan konstatera att vissa gnäller över inlägg de inte förstår.

lost skrev:Sluta räkna och säg vad du känner istället!

Som sagt så vill jag inte bli utsparkad från forumet eller få en varning. Eftersom du inte är efterbliven kan du säkert själv sätta in lämpliga kraftuttryck i mitt inlägg.

@Karl
Jag har sagt mitt och står fast vid det - trots mitt enerverande språkbruk.
Kan dock inte låta bli att småle inombords för att jag lyckades att få dig så pass agiterad.

Matilda skrev:

jonsch skrev:]...

Du är för klok för mig jonsch... jag begriper nästan aldrig vad du skriver men den här gången tror jag *läser igenom för femte gången* att det gick in.

Jag lyckas alltid krångla mig djupt ner i analyser innan jag kommer upp igen till något slags slutsats. Jag kan omöjligt tro att du skulle ha svårt att följa resonemanget om du kunde läsa mina tankar

Den här gången blev språket kluddigt till på köpet *suck*.

Matilda skrev:...*Kommer inte fram till någon slutsats men så var ju rubriken "filosoferande" , så skit samma*

Jag tror vi lyckats uttrycka (om än jag litet krångligt) vad vi menar, ändå.

Karl skrev:

lost skrev:Men det du skriver är ren gallimatias. Ditt osammanhängade språk -och logikvidriga skrivande ger mig bara huvudvärk. Försök att skriva lite mer sammanhängande i forstsättningen..please

Sådana uttalanden är för mig essensen av det omgivningen har utsatt mig för hela livet. Klaga på en persons språk och t o m be personen ändra sitt sätt att uttrycka sig är, enligt mig, rent förtryck och borde på ett asperger-forum leda till en varning.

Ett praktexempel i denna tråd som handlar om normalitet och en omgivning som vill få en att leva på ett sätt man inte önskar.


Fick gå upp och ned i trappan och räkna till tio några gånger innan jag svarade annars hade jag gjort mig förtjänt av en varning.

Tack, Karl! Men det är okej, lost. Utan något djevla huvudklappande kan jag säga att jag varit där själv, i samma slags ilska på samma slags saker. Var dock självkritisk också, varje gång du utsätter någon för det i fortsättningen! Någon kan kastas tillbaka in i en depression av sådana påhopp!!!

/ J

jonsch skrev: Var dock självkritisk också, varje gång du utsätter någon för det i fortsättningen!

Jättestora bokstäver! Jag kanske kan få min mening fram genom att ha extremt stora bokstäver? Vart går gränsen för antal pixlar man kan nyttja i forumet?

Tyckter du att Karl är en god försvarsadvokat för dig?

Matilda skrev:Är det för krångligt för majoriteten att ta tillvara minoritetens möjligheter så gör man det inte. Frågan är bara var man drar gränsen mellan normalfungerande, avvikande som man kan kosta på sig att anpassa sig efter (tex rullstolsbundna) som avvikande som inte är värd besväret (tex aborterade foster).

Eller avvikande med verkliga funktionshinder som rullstolsbunda, blinda, döva; och funktionshindrade där det inte är på riktigt, bara psykiskt, som vi. Plus det som är så oerhört skrämmande att folk tar det som om det vore på riktigt i alla fall [men på liiitet fel sätt]: att det är "fel på" personen själv, den man är och inte bara den kropp man har.

Med det vill jag inte ställa fysiskt funktionshindrade mot oss psykiskt dito eller påstå att de heller får tillräckligt med hjälp och respekt alla gånger (det får de ju inte); bara konstatera en viktig skillnad i folks och därmed samhällets sätt att fungera, som ger väldigt påtagliga resultat i vår verklighet.

Matilda skrev:*Kommer inte fram till någon slutsats men så var ju rubriken "filosoferande" , så skit samma*

Samma här.