Hej allesammans,

Tråden lät riktigt intressant då jag själv funderat på samma sak. Själv växte jag upp i ett socialistiskt arbetarhushåll där man skulle tro på ateismen. När jag kom upp i tonåren blev allt för mycket och jag bestämde mig för att ta livet av mig. Jag hade provat allt, utom just att ge Gud en chans. Så jag, utan någon som helst bibelkunskap sa till Gud att jag skulle dö men om han kunde göra något med mitt liv skulle han få möjligheten först. Den tog han direkt och av någon anledning blev jag upplockad av ett gäng pingstvänner som skulle på någon slags missionsläger. Jag blev chockad över det givande livet och glädjen de hade. Jag valde att följa denna bibelns Gud och se om jag kunde få vad dessa människor hade. Det fick jag, med råge, idag är jag gift med en underbar fru och har en dotter.
Problemen i alla olika församlingar har dock alltid funnits där, ingen av de moraliskt korrekta har någonsin accepterat mig utan man har alltid befunnit sig i periferin med de "annorlunda" människorna. Jag har dock alltid tänkt på Jesu ord, -Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Givetvis såg jag mig inte som en bättre människa än de, utan märkte att de härligaste människorna finns i periferin.
Jag har lärt mig att det finns bra och dåliga representanter för Jesus i alla samfund. Jag har varit med i pingst i många år för att sedan gå två års bibelskola på livets ord. Nu går vi till svenska kyrkan.

Däremot vänder jag mig mot egendefinierade gudar och biblar. Jag har blivit räddad till mitt nuvarande liv av Israels Gud, bibelns Gud och inte av vad som är accepterat i världen just nu.

Det finns en plats för alla människor i en församling.
Sedan kan man väl säga vad man vill om ens livsstil
är bra för en.


Sent from my Nexus S using Tapatalk

Jag var med i Pingstkyrkan i tonåren men köpte aldrig deras koncept helt och fullt. Handen på huvudet och förbön passade inte mig alls. Kom inte in socialt, heller, som vanligt. Till slut gick jag ur och har väl inte tänkt så mycket på Gud och Jesus sedan dess...

Kan det vara så att du kanske blandar ihop Gud som någon du vill träffa och ett ytligt socialt beteendepaket levererat av din församling?

Sent from my Nexus S using Tapatalk

skitapa skrev:Kan det vara så att du kanske blandar ihop Gud som någon du vill träffa och ett ytligt socialt beteendepaket levererat av din församling?

Sent from my Nexus S using Tapatalk

Ja, förmodligen. Jag ville ju umgås med andra men upptäckte till min besvikelse att det sociala i kyrkan inte blev bättre än på andra ställen. Kommer ihåg att jag efter hand blev arg och besviken på att jag inte kom in i deras gemenskap och till slut gav jag nog upp.

I Jesus fick man ju en slags "kompis", kommer jag ihåg. Fast det hindrade inte att jag alltid satt ensam i bussen när ungdomarna i kyrkan skulle på någon utflykt...

Gustovich skrev:Kristendomens värderingar (långt ifrån alla) är väldigt bra. Var snäll mot alla och ge mycket kärlek osv. Jag hade varit kristen ifall man inte var tvungen att tro på en 3000 år gammal saga samt en fantasigubbe i himlen för att vara det

Man kan vara kristen på många olika sätt! Jag har Jesus som ett ideal, jag bokstavstolkar inte bibeltexterna mer än ibland, t ex när Jesus sa: "Himmelriket är invärtes i er!" (HÄR OCH NU!) Glöm de där molnen! Han sitter inte där och han är alla kön och mer än så. Läs gärna hur jag ser på bibeltolkning nedan:

Jag var för snabb i att säga snälla saker om Driscoll och hans videoklipp, någon satte in ovan. Tittade på några fler ... och ja, han är i själva verket den typiska fundamentalisten som grundar sig på flertusenåriga skrifter, utan historisk kontext och utan att ta hänsyn till de enorma framsteg vetenskapen gjort de senaste hundra åren.

http://www.youtube.com/watch?v=cSGIPqXhofE

Den historiska aspekten vid bibeltolkning:

En duktig teolog kom med följande hypotes: När Paulus skulle ge exempel på något vidrigt som Gud kan utelämna oss åt ifall vi inte förstått vad sann kärlek är och vill så kan det gå så illa som i Romarriket. Där var det vanligt att en välbärgad man tog en ung pojke som sexualpartner och lärling. Relationen var inte jämlik och förnedrande för pojkens del. Detta var AVSKYVÄRT säger Paulus. Ömsesidiga kärleksrelationer som mellan Jonas Gardell och Mark Levengood fanns inte annat än ”under jord” på den tiden, i judarnas kultur. Det finns inget samband mellan Romarrikets svineri och dagens homosexuella Kärleksrelationer.

Den vetenskapliga aspekten vid bibeltolkning:

http://hem.passagen.se/nicb/gener.htm

Det Driscoll m fl gör är att fullständigt ignorera de vetenskapliga rön som framkommit sedan Bibeln skrevs, av människor som försökte beskriva vad som är bäst för oss. De visste inte för några tusen år sedan att homosexualitet är en neurologisk fråga, att det ligger i generna, åtminstone i relativt hög grad.

Han dömer dem till ett liv i celibat och ensamhet, för att han inte tolkar det han läser – bara trumpetar ut det som Dagens Sanning.
Paulus sa: ”Det behövs inte länge att någon undervisar er. Den helige Ande ska själv undervisa er.” Jag ser det som att Anden alltid talat till oss, b l a till vetenskapsmännen och vanligt folk. Med tiden har vår insikt vuxit till och DEN får vi lita till; den insikt vi har I DAG i en mängd olika frågor, som man inte hade en susning om för länge sedan.

Vi kan inte leva bakåt. Vi måste leva framåt, lyssnande till hjärtats milda röst. En strävan efter godhet och förlåtelse, så som Jesus levde, behövs och en himla massa sunt förnuft!

Anna med fyra skrev:Ja, förmodligen. Jag ville ju umgås med andra men upptäckte till min besvikelse att det sociala i kyrkan inte blev bättre än på andra ställen. Kommer ihåg att jag efter hand blev arg och besviken på att jag inte kom in i deras gemenskap och till slut gav jag nog upp.

Suck! Jesus gjorde inte annat än att söka ut de mest utstötta för att visa dem kärlek och respekt. Men de kristna "efterföljarna" gör sällan så. De sluter sig i grupper allt efter status och normalitet medan man lämnar de funktionshindrade utanför.

HUR kunde man missuppfatta Jesu budskap så totalt?

Fråga till dig Debbido. Det råkar inte vara så att du läst nåt av Eckhard Tolle?

Moggy skrev:Fråga till dig Debbido. Det råkar inte vara så att du läst nåt av Eckhard Tolle?

Nix! Borde jag ha gjort det eller tänker jag som han?

Debbido skrev:

Moggy skrev:Fråga till dig Debbido. Det råkar inte vara så att du läst nåt av Eckhard Tolle?

Nix! Borde jag ha gjort det eller tänker jag som han?

Kanske. Får det intrycket ibland på det du skriver om din syn på religion.

@Debbido: även om jag inte håller med dig i allt du skriver ovan så måste jag säga att en hel del är riktigt bra. Kudos!

nallen skrev:@Debbido: även om jag inte håller med dig i allt du skriver ovan så måste jag säga att en hel del är riktigt bra. Kudos!

+1

nallen skrev:@Debbido: även om jag inte håller med dig i allt du skriver ovan så måste jag säga att en hel del är riktigt bra. Kudos!

Tackar, bugar och bockar!

Tja, jag återger ju en del tankar jag fångat upp. En jag nämnde var från en avflyttad pastor, som varit religionskunskapslärare i många år, politiskt aktiv, närvarande, ifrågasättande och superintellektuell - Per Duregård. Men efter de teologiska studierna så hade han VERKLIGEN bra grejer att komma med, nya, sådant som man inte hört förut, som detta om homosexualiteten.

Han sa ungefär: Paulus ville beskriva de värsta synder han kunde komma på och just då var det detta systematiska påsättande av/utnyttjande av en massa unga pojkar bland de "fina" grekerna och romarna, pedofeli alltså. Men grundtextens ord som bekrfäftade denna sammankoppling pastorn gjorde minns jag tyvärr inte och hittar inte på nätet. DÅ insåg jag hur mycket historiskt kunnande som krävdes för att någorlunda fatta Bibeln. Jag menar att Paulus verkligen gjorde sitt bästa i att lyssna in och skriva vad Gud ville ha sagt, men han uttrycker ibland själv sin tvekan inför sin "automatskrift". Han säger fritt översatt: "Jag tror så här och jag tror att detta också är Guds åsikt." Det gällde en viss fråga.

För mig är det frihet att veta att Bibeln skrevs av människor med en himla massa fel och brister. De gjorde sitt bästa. Ibland blev det bra ibland inte. De försökte åtminstone lyssna. Men det är fler som har lyssnat sedan dess. Många andliga böcker har skrivits sedan dess, b l a A Cource in Miracles.

Sanningen äger ingen. Den är en vind som ingen kan fånga.

Moggy: Nu har jag kollat in Eckard Tolle en liten stund. Jo, jag tyckte om honom. Den namnlöse guden, bortom beskrivningar, som bor i stillheten inom oss nu, under vår turbulenta yta. Så är det ju.

Religiösa människor är ofta så förmätna. De äger sanningen och vet allt, medan de missar hela poängen. De Gör men de hinner inte med Varat.

Uppehållandet av riter och ytligheter, oväsentligheter och moralism. Jag är så trött på det. Orkar inte med det längre. Vi kan ju ändå aldrig fatta någonting! Och det lilla jag fattat har jag inte fattat med mitt intellekt utan bortom det.

Jag har ägnat mitt liv åt att läsa en massa olika typer av andliga böcker. De bästa tankarna har fått smälta samman med mina uppenbarelser, erfarenheter, NDU osv till något eget som ändå är helt otillräckligt förstås.

När jag mår som bäst och funkar som bäst är intellektet bortkopplat. Det var kul nyss när en vän hade låst sig ute, hade gömt nycklarna i trädgården men mindes inte var. Jag letade på vanliga platser till jag gav upp och sa: "OK, JAG ger upp! Var är de?" Genast kom en impuls. Jag hittade en stort plastföremål som jag skakade tills nycklarna föll ut! Jag blev chockad över hur effektivt det kan vara att INTE tänka!

Jag är aktiv i tre församliga men jag har märkt att prästena inte vet var as är för not och jag sjäne mej utanför

Tyskan skrev:Jag är aktiv i tre församliga men jag har märkt att prästena inte vet var as är för not och jag sjäne mej utanför

Hej!
Jag är ledsen men jag förstod inte vad du skrev? Kan du inte skriva det på tyska i stället? Då har vi som pluggat tyska större chans.

Att du kände dig utanför förstod jag, men inte mer. Vad hade du förväntat dig?
Vad borde kyrkan ha gjort?

Jag tror inte på kristendommen, jag pallar inte kyrkan och deras malande, ibland tycker jag tillåmed religon ser ut som sekter mer än sociala försammlingar
Jag har varit på en gudstjänst då min kompis tvingade med mig när hon fick för sig att jag skulle anamma den livstilen, de var bland de TRÅKIGASTE och mest MENINGSLÖSA jag gjort, prästinnan snabblade om ologiska historier om Jesus och sen skulle dom dela nått form av tunnt torrt bröd och tappade en bit, då började hon lära ut om att man ska tänka på de utstötta visst ska man de men förhoppningsvis behöver man inte bli hjärntvättad med de...Och alla drack ur samma bägare...smittorisk värre, skulle verkligen inte vilja va den sista i de ledet...

Jag som inte var inblandat gick inte upp och åt eller drack de där som tur var
religon tycker jag är en mildare form av sekt.

Neko-chan skrev:...
Jag som inte var inblandat gick inte upp och åt eller drack de där som tur var
religon tycker jag är en mildare form av sekt.

Organiserad religion är ju det - iaf de flesta utav dem.
Det finns ju även många religioner som är ateistiska: taoism och mahayana buddhism för att namnge två. Dessutom finns det religioner som är raka motsatsen till organiserad religion: dvs där spirituellt utövande ska ske privat och av individen. LaVey satanism t.ex. LaVeyister tror inte på några gudar, och tycker att ritualer/spirituellt utövande ska ske privat. Dessutom hatar dom flock-mentaliteten som är mycket stark inom t.ex. kristendomen, judaism och islam. Dumhet är den största synden.

Jag själv är väl någon slags blandning av en taoist, buddhist och laveyist. Jag tror inte på något gudomligt väsen som är större än oss själva: vi är alla våra egna gudar över våra egna liv. Däremot så tror jag att verkligheten består av bra mycket mer än vad våra sinnen kan bearbeta, och att allt liv på ett eller annat vis hänger ihop i en slags balans (yin & yang). Mörker kan inte finnas utan ljus, död kan inte finnas utan liv, hat kan inte finnas utan kärlek osv.

Men fast att jag starkt ogillar organiserad religion - eftersom jag anser att det hämmar eget tänkande och gör folk DUMMA - så tycker jag ändå att det är viktigt att var och en av oss försöker bli bättre på det spirituella planet.

"Our scientific power has outrun our spiritual power. We have guided missiles and misguided men" - Martin Luther King, Jr

Jag har tre böcker av Eckart Tolle som jag ska läsa igenom. Dom verkar jättespännande. Den typen av andlighet gillar jag. Den som bor inom oss.

Är uppväxt i ett ickereligiöst hem och konverterade till katolicismen i gymnasiet. Numera framlever jag mina dagar som församlingens förskräckliga HBT-aktivist och liberal som aldrig kan hålla tyst. Inte är jag gifte heller, utan SAMBO! Curse on me!

Windfarne skrev:Varför jag själv är kristen beror kort sagt på mitt behov av en hjälpare som kärleksfullt ser till mitt bästa.
Många är de gånger jag under ångest, förtvivlan och desperation vänt mig till Gud, som då visat sig vara som allra närmast för att dela min ensamhet och oro. Han har kommit in i min ensamma, kvävande Aspergerbubbla och bevisat att han lever och vill rädda det som var förlorat.

Underbart bra skrivet, precis såhär känner jag också. Jesus känns alltid starkt närvarande när ångesten, förtvivlan och paniken kommer.
Jesus är min bästa vän.

Vadskajagheta skrev:Underbart bra skrivet, precis såhär känner jag också. Jesus känns alltid starkt närvarande när ångesten, förtvivlan och paniken kommer.
Jesus är min bästa vän.

Ja, då är vi några stycken som har Jesus som sin bästa vän - och det funkar.

Men allt skulle funka bättre om det fanns andliga människor runt omkring som man kunde meditera med och ha viss gemenskap med. Detta är ju delvis kyrkans uppgift - att skapa andlig gemenskap. Men...tja, sedan kommer då alla hindren: trycket på att tycka och tänka likadant, vara andlig just kl. 11, ev. förneka vetenskapen eller något annat.

Allt i Bibeln går inte att ta bokstavligt för att kulturen förändrats eller för att Bibeln motsäger sig själv ibland. Men de fina versarna låter jag lysa upp min tillvaro.