Någon mer än jag som avskyr när man ska stå i en hiss med främmande människor?
Kom just hem från en runda med hunden och jag kände att paniken började komma när det klev in fler i hissen. Blir typ yr och får typ tunnelseende.

Är det en stor hiss med gott om utrymme är det inga problem. Men som jag bor i ett gammalt hus från 30-talet och har en gammal liten hiss med plats för 3 personer och en gallergrind. Då får jag lite lätt panik samma sak i en modern hiss som är proppfull.

Vad har du för hund?

För mig spelar det ingen roll hur stor hissen är, bara känslan av att vara instängd och inte kunna fly räcker.

OK låter jobbigt

Ja jag hör typ fortfarande min egen puls i örat. Försöker typ att softa lite. Det går över men verkligen obehagligt när det händer.

OT vilken hundras har du?

@sussi83, varför tar du inte trapporna om det nu är så stort problem?

Miche skrev:@sussi83, varför tar du inte trapporna om det nu är så stort problem?

För att jag bor många trappor upp och ibland har man mycket att bära typ. Eller så har man varit ute å promenerat länge oh är väldigt trött.

En släng av social fobi kanske? Jag tycker också att det är jobbigt, men inte i samma usträckning som du gör tror jag. Fast å andra sidan så är det något som många svenskar upplever som jobbigt, just detta att åka hiss med främlingar.

Precis. Vi svenskar är ju av naturen rätt osociala.
Så att stå på ett begränsat utrymme,och börja prata med kanske helt okända människor,
kan ju vara rätt främmande.Det är ju inte som "nere på kontinenten",där man tydligen är mer öppet socialt.
Jag tycker själv det är jobbigt att stå i en hiss med andra människor,speciellt när man börjar att..... småprata! *ryser*

Inte är väl hiss favoritstället precis. Och inte blir det bättre av att det kommer främmande typer in samtidigt med mig. Fullt så social är jag inte.

Jag vet inte vart jag ska titta, det är väl det jobbigaste med att stå i en hiss med främmande folk. Tittar på ena väggen och känner jag att jag vill titta någon annanstans än på väggen och inte på mina medresenärer så får jag småblunda lite medan jag flyttar blicken till andra väggen...och fy om det finns en spegel där, då får man kanske titta lite snett ner på hissknapparna eller läsa någon liten text någonstans.

Anna med fyra skrev:Jag vet inte vart jag ska titta, det är väl det jobbigaste med att stå i en hiss med främmande folk. Tittar på ena väggen och känner jag att jag vill titta någon annanstans än på väggen och inte på mina medresenärer så får jag småblunda lite medan jag flyttar blicken till andra väggen...och fy om det finns en spegel där, då får man kanske titta lite snett ner på hissknapparna eller läsa någon liten text någonstans.

jjjaaaa man vet inte vart man ska glo typ.

Inte helt OT, men kanske kan ses som egenterapi med glimten i ögat. #13 gillas.
ps. jag gillar inte heller hissar. ds

man kan också fråga de andra i hissen om de är män eller kvinnor.

emer2 skrev:Inte helt OT, men kanske kan ses som egenterapi med glimten i ögat.

Det där låter som en film av Jim Carrey!

Jag har inga problem alls med hissar. Jag har däremot problem om jag måste tillbringa tid med andra människor i hissen.
Jag vet inte vart jag ska titta, jag tycker det är jobbigt eftersom jag plockar upp signaler från den andre/de andra att jag borde säga något. Men jag hittar aldrig något att säga.
Om jag ser att det är någon annan i hissen så tar jag trapporna.

Det obehagliga att åka hiss med andra tror jag för mig är att de hamnar i mitt "utrymme". #13 i listan i emer2s inlägg är därför en åtgärd som känns rätt frestande. Problemet är att i vårt hus 8 personers hiss så skulle min kritade kvadrat (hm, jag skulle nog göra en cirkel) uppta halva hissen. Människor socialiserade i den svenska kulturen har väl i gemen har väl längre radie på sin personliga sfär än en hel del andra, så det förklarar även varför så många tycker det är obehagligt med att bli inträngda på ett litet utrymme med andra.

Jag har även lagt märke till att när de visar hissåkande på film så knallar folk in och ställer sig uppradade med ansiktet mot dörren. Som om de vore en publik som skulle titta på en föreställning. De magiska dörrarna på hissen som öppnas av sig själva är kanske underhållande. En ridå som varje gång den öppnas kan släppa in en ny "stjärna" . Jag skulle tycka det var hemskt att kliva in i en hiss där alla står där uppradade och tittar på dörren. Brrrr. Men jag tycker det är lättare att stå ut med att stå nära andra om man köar eller tittar åt samma håll (som på bio eller teatern).

Jag blir ibland stressad om de hälsar på mig eller nickar eller så. Då säger jag ibland lite konstiga saker, typ "oh vad fina skor du har" och så står man där i en halv evighet med någon som ser obekväm ut. Toppen...

Rabies skrev:Jag blir ibland stressad om de hälsar på mig eller nickar eller så. Då säger jag ibland lite konstiga saker, typ "oh vad fina skor du har" och så står man där i en halv evighet med någon som ser obekväm ut. Toppen...

Haha underbar kommentar

Rabies skrev:Jag blir ibland stressad om de hälsar på mig eller nickar eller så. Då säger jag ibland lite konstiga saker, typ "oh vad fina skor du har" och så står man där i en halv evighet med någon som ser obekväm ut. Toppen...

Mmmm...ara för att man hamnar så nära känner man sig ibland tvingad att säga nåt själv tycker jag.

#20 är ju inte heller helt fel.
Lite övertagande kontroll över situationen är ju ett välbekant modus operandi.

emer2 skrev:#20 är ju inte heller helt fel.
Lite övertagande kontroll över situationen är ju ett välbekant modus operandi.

Annars kan man köra hissen från taket finns en liten kontroll låda där. Slipper man jobbiga medresenärer och bestämmer själv i vilken ordning hissen ska ta sej ditt man vill. Sen kan man stänga av hissen så att de andra får sitta kvar tills de blir utsläppta utav en hissmontör

Jag avskyr det och känner alltid obehag.

Det är lättast när jag är förbannad för då kan jag ge "evil eye" om nån ens sneglar på mig.
Hehe