Jag är i grunden en strävare som VILL ha utmaningar. Hjärnan mossar ju sönder av för lite stimulans.
Så ja, pga detta skulle jag vilja vara högutbildad pga att det oftast ger intressantare jobb. Fast makt behöver jag inte ha, möjligtvis makt på det viset att jag är kunnig och sitter på mycket information.
Sen kan jag inte sticka under stolen med att jag föddes med ett enormt "ha begär" så visst cash is king. Mina intressen kräver att man tjänar bra samt att jag ogärna tar mig runt utan bilen.

Vare sig prestige, makt eller pengar är viktiga drivkrafter för mig. Makt kommer man ju inte ifrån, från det ena eller andra hållet, om man överhuvudtaget har med andra människor eller samhället att göra, men jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag tycker inte om att ha makt över andra, ifall jag inte skulle kunna förvalta det ansvaret tillräckligt väl, och tycker inte om att andra har makt över mig heller. Prestige ställer till med mycket onödigt lidande, och mycket av det finner jag obegripligt.

När det gäller pengar vet jag att jag kan klara mig på väldigt lite och ser det som en väldigt nyttig erfarenhet. Däremot kan jag vara lite snobbig med kvalitet, t.ex. när det gäller råvaror (ekologiskt och rättvisemärkt helst) och vin - samtidigt som jag trivs utmärkt i mitt miljonprogramsområde. Det är skönt att bo på ett ställe där många tar kundvagnen ända till ytterdörren för att de inte har bil. Jag känner mig mer hemma med det än med välansade gräsmattor och designgardiner.

Pengar driver mig alltid, jag har inget annat val. Ingen tillräcklig inkomst = ingen handlingsfrihet.

Prestige, det beror på vad det handlar om. På jobb/skola förekommer det främst hos mig. Vet jag att någon annan vet om min kapacitet gör jag mycket för att för att verka bättre. Misstolka mig rätt, verka som i "ett jävligt bra användbart slutresultat", har ingenting med att försöka "se bättre ut" t. ex förändra sitt beteende. Här väljer jag mina tillfällen, noga.

Makt. Inget intresse av det, än.

Nyrika brackor imponerar inte det minsta.
De är vulgära, har dålig smak, ingen bildning och skyltar med sin rikedom för att känna sig överlägsna.
De låter bygga fula minimalistiska åbäken till villor med stora panoramafönster och de vet inte vad strandskydd eller allemansrätt är.
De talar högt och brett om sina tillgångar och meddelar omgivningen vilka semestrar de ska begå. De fräser runt i stora plastbåtar eller nyinköpta överdimensionerade stadsjeepar och de har ingen som helst uppfattning om kultur eller andra mer abstrakta värden.

Patetiskt.

Jag vill bara skjuta in, att ni som inte bryr er om pengar gärna får skicka dem till mig.

Jag skrev någon annanstans att jag skiljer mellan prestige och respekt. Prestige är att bli uppskattad för något man inte är. Respekt är att bli uppskattad för den man är. Respekt är förenligt med självrespekt; prestige kolliderar med självrespekt. Dessutom bygger respekt på ömsesidighet, medan prestige bygger murar.

KrigarSjäl skrev:Nyrika brackor imponerar inte det minsta.
De är vulgära, har dålig smak, ingen bildning och skyltar med sin rikedom för att känna sig överlägsna.
De låter bygga fula minimalistiska åbäken till villor med stora panoramafönster och de vet inte vad strandskydd eller allemansrätt är.
De talar högt och brett om sina tillgångar och meddelar omgivningen vilka semestrar de ska begå. De fräser runt i stora plastbåtar eller nyinköpta överdimensionerade stadsjeepar och de har ingen som helst uppfattning om kultur eller andra mer abstrakta värden.

Patetiskt.

+1

Tintomara Ariadne skrev:Jag skrev någon annanstans att jag skiljer mellan prestige och respekt. Prestige är att bli uppskattad för något man inte är. Respekt är att bli uppskattad för den man är. Respekt är förenligt med självrespekt; prestige kolliderar med självrespekt. Dessutom bygger respekt på ömsesidighet, medan prestige bygger murar.

Bra beskrivet.

Ja, äntligen en vettig definition.

Prestige makt samt pengar korrumperar folk antingen redan från början eller efter ett tag, dom som har det tror till slut att att dom står över alla andra, det är min privata åsikt.

Om man nu väljer att inte krångla till det med ords vidare betydelser utan svarar på den ursprungliga frågan blir det nej nej nej.

Något mera specifierat:

Prestige - ointressant (verkar energikrävande)

Makt - Ja tack, över mitt eget liv (makt över andra, nej tack)

Pengar - Ett par tretusen till i månaden så är jag nöjd. (slippa oroa sig fast utan belastande överflöd)

fingal12 skrev:Prestige makt samt pengar korrumperar folk antingen redan från början eller efter ett tag, dom som har det tror till slut att att dom står över alla andra, det är min privata åsikt.

Håller inte med. Har en människa jobbat sig upp från fattigdom till rikedom så är många av de ödmjuka och pratar inte om sin lyx öppet bland vänner och släkt. Däremot en människa som får det på köpet, då blir det en helt annorlunda historia

Pengar dvs mycket pengar samt makt vilket då ger prestige korrumperar folk,framför allt makt med prestige med tillhörande pengar gör så med människor, det kan dröja olika länge men tillslut blir resultatet det att dom korrumperas. Det gäller även politiker. Makt ger prestige och det korrumperar.Återigen det är min privata åsikt.

fingal12 skrev:Pengar dvs mycket pengar samt makt vilket då ger prestige korrumperar folk,framför allt makt med prestige med tillhörande pengar gör så med människor, det kan dröja olika länge men tillslut blir resultatet det att dom korrumperas. Det gäller även politiker. Makt ger prestige och det korrumperar.Återigen det är min privata åsikt.

Tydligen är halva min släkt korrumperade

Ni som säger att ni inte bryr er om prestige, makt och pengar, beror det på att ni mår såpass dåligt att ni inte bryr er om vad som händer med er?

NIF skrev:

fingal12 skrev:Prestige makt samt pengar korrumperar folk antingen redan från början eller efter ett tag, dom som har det tror till slut att att dom står över alla andra, det är min privata åsikt.

Håller inte med. Har en människa jobbat sig upp från fattigdom till rikedom så är många av de ödmjuka och pratar inte om sin lyx öppet bland vänner och släkt. Däremot en människa som får det på köpet, då blir det en helt annorlunda historia

Det tror jag stämmer bäst in på folk som går från övre underklass till överklass. Folk som är riktigt fattiga har växt upp med att man måste bryta mot reglerna för att överleva (tex stjäla mat så att småsyskonen skall få något att äta) och har därför inte samma spärrar mot korruption som "vanligt" folk har om de skulle få en maktposition.

Att en viss typ av kriminella gillar blingbling är väl för att man vill bevisa att man inte är kvar på botten längre.

Pengar: Skulle gärna vilja ha så mycket att jag kan leva ett självständigt liv, mer kräver jag inte.

Prestige: Är så trött på att ha låg social status, så för mig är prestige rätt så viktig.

Makt: Skulle aldrig klara av att styra över andra människor.

Jag har nästan alltid haft en önskan om att inte sticka ut, vare sig uppåt eller neråt... för jag trivs inte med att uppmärksammas. Vet inte hur jag ska bära mig åt. Beundran är nog svårare för kritik kan man ta fasta på och använda. Det har jag övat mycket på. Men lovord leder ju egentligen ingen vart. Jaha, du tycker jag är bra på X, kul att inspirera dig, glad att vara till hjälp. Men sen då? Att momentant sola sig i glansen av rikedom eller förträfflighet kan ge en självförtroendeboost, men det tenderar att glida över i ren självbildsonani för en del människor. Det är tomt och meningslöst att jaga status.

Jag har inget emot att respekteras för det jag gör, så pass avskärmad är jag inte. Det ger mig kvitto på att jag gör rätt. Men jag vill inte diskutera saken så mycket heller.