gammal tråd

Jag är en ansiktskännare. Nästan expert på ansikten!! Men däremot namn är jag väldigt dålig på.

Jag har ganska svårt för ansikten. Har jag bara träffat en person ett par gånger så är det problem.

Jag har funderat på om det är ett ofrivilligt handikapp eller om det beror på att jag uppriktigt sagt inte bryr mig det minsta att lära känna igen ett ansikte eller namn. De jag utanför familjen trots allt känner igen till namn & eller ansiktsform beror nog endast på innötning. Jag känner verkligen att alla andra människor bara är statister. Är mycket intresserad av beteendevetenskap, men det är enbart i dess teoretiska form. Skulle aldrig komma på tanken att fråga ut en människa för att lära känna denna mera.

Så detta med att känna igen ansikten verkar nog i mitt fall bero på ett genuint ointresse för andra.
Just my two cents!

Saninaé skrev:gammal tråd

Jup, men med ständig aktualitet om man är ansiktsblind.


Jag har ett problem med att känna igen ansikten.

Testet där sade att jag låg ca 10% under normal på alla 3 testen

INKLUSIVE DET TEST DÄR JAG HADE MISSUPPFATTAT VILKEN KNAPP SOM STOD FÖR "KÄNNER INTE IGEN". (fick bäst resultat på det där jag missat vilken knapp som stod för vad...)

*tror vad jag vill om det dära testet.*

Savanten Svante skrev:
Testet där sade att jag låg ca 10% under normal på alla 3 testen

Fick ca 10% under snittet jag med på de två första. 5% bättre än snittet på det sista med barnansikten.

kul gjorde testet!

var ungefär medel på att se ansikten.P

Moggy skrev:

Savanten Svante skrev:
Testet där sade att jag låg ca 10% under normal på alla 3 testen

Fick ca 10% under snittet jag med på de två första. 5% bättre än snittet på det sista med barnansikten.

För att få lite perspektiv på det där - anser du att du har problem med att känna igen ansikten?

jag har åsså detta problemet

det ingår nog både i AS diagnosen och i alla andra tolkning av visuelell och verbal komunikations spektra

jag kan nästan nett och jämt se på nån om nån e full

sen i bland blir jag utråkad på alla ansikts utryck ibland som jag ser
så då brukar jag mest titta ner ist

mest för re inte ska bli rörigt
som jag gör re

har svårt att avläsa och tolka intryck och stämningar överlag

intryck som glädje,irritation,frustation,sorglig,utråkad,
fundersam,orolig,flirtar m,m sånt funkar inte så bra

för det mesta så umgås jag mest med en person som åsså har AS

och han e rett lätt att läsa

så re funkar bra vi kan skämta och dra vitsar och jag förstår honom bra

enda grejen e vel att vi kör en extrem ärlighets grej så rå

att om vi inte förstår om vi kan säga så och så

då frågar vi först innan vi säger det och det om vi inte förstår viss sarkasm

men detta e svårt mot vanligt folk för många blir typ utråkade om man inte

har en extremt skiftande ansikts mimik

well re e rett trisst asså :S

men re e vel bara att försöka göra det bästa av sitvationen

och köra en social sköld

och låssas köra en massa olika ansikts utryck

så re ser ut som om man e som vanligt folk re funkar för re mesta

men re känns jobbigt att inte va sig själ bara då

ha dä gött mvh The Lord

Moggy skrev:Fick ca 10% under snittet jag med på de två första. 5% bättre än snittet på det sista med barnansikten.

Ja varför är det lättare att känna igen ungar som är uppochner. Eller var det bara för att de tog den först så att man inte hunnit blivit trött i huvudet?

20 % under snittet för rättvända ungar. Inte konstigt att jag tyckte det var förvirrande att jobba med barn!

Förbaskat trött i huvudet av det där förresten!

Bjäbbmonstret skrev:Ja varför är det lättare att känna igen ungar som är uppochner. Eller var det bara för att de tog den först så att man inte hunnit blivit trött i huvudet?

jag fick bäst resultat på uppånervända ungar FAST jag hade missat vilken knapp som var vilket!

Det är nåt som e FEL här!

Savanten Svante skrev:

Moggy skrev:

Savanten Svante skrev:
Testet där sade att jag låg ca 10% under normal på alla 3 testen

Fick ca 10% under snittet jag med på de två första. 5% bättre än snittet på det sista med barnansikten.

För att få lite perspektiv på det där - anser du att du har problem med att känna igen ansikten?

Ja, jag upplever att jag har jättesvårt att känna igen ansikten. Kunde ha svårt att känna igen arbetskompisar om jag träffade dom typ i affären eller så.

Savanten Svante skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Ja varför är det lättare att känna igen ungar som är uppochner. Eller var det bara för att de tog den först så att man inte hunnit blivit trött i huvudet?

jag fick bäst resultat på uppånervända ungar FAST jag hade missat vilken knapp som var vilket!

Det är nåt som e FEL här!

Kanske har det att göra med vänster och höger hjärnhalva. En intressant övning när man ska lära sig teckna är att man tecknar av den andre med vänster hand och upp och ner. Eller om det nu bara var en av de två sakerna? Genom att göra på det sättet så tvingar man hjärnan att fokusera på detaljer i stället för att bara rationalisera översiktligt. Om det nu är så att man tittar på andra saker när man ser ett ansikte upp och ner och det ökar igenkänningsgraden kanske det säger något om hur ens hjärna fungerar?

Men om du fick ett bättre resultat när du tryckte fel så borde det ju i så fall vara motsatt effekt i ditt fall?

Bjäbbmonstret skrev:Men om du fick ett bättre resultat när du tryckte fel så borde det ju i så fall vara motsatt effekt i ditt fall?

Jag tror det väsentliga här är att jag får bäst resultat när jag trycker fel, och är ansiktsblind som fan.

Jag fick ganska bra resultat, 93 % på de två första och så 87 % på det tredje.

Och jag känner inte ens igen min egen mamma om jag ser henne på stan. Känner inte igen mina kompisar om jag möter dem. Känner inte igen mina grannar. Känner inte igen min egen sambo om han kommer gående heller, jag skulle kunna gå fram till första bästa karl och börja gå jämsides och snacka.

Därför låter jag andra ta initiativ till kontakt, dvs väntar jag utanför affären på min sambo, så får han gå fram till mig och säga;
- Kom, så går vi.

Att sitta vid datorn är helt annorlunda, ansiktena var små och lätta att greppa. Riktiga ansikten är ju jättestora som fotbollar, fler dimensioner, och så är det en kropp och hår till också som man ska hålla reda på. Man vill ju inte stirra på folk. Men datorn bryr sig ju inte om att man stirrar och memorerar.

@nassepuh
Haha, Jag känner så igen mig i din stroy som dessutom var osedvanligt roligt berättad.

Borsett från att jag rent diagnosmässigt (WAIS) är urkass på ansiktsminnen så slutar det inte där. Jag kommer rätt o slätt inte ihåg människor rakt upp och ned. Om det förflytit en tid, säg 2 år, så finns dessa människor inte längre i mitt sinne. Jag använder samma taktik som nassepuh.

Ibland så blir det lite crazy - som i våras så var jag ute med en kompis o fikade efter lunch. O då kommer en tjej och börjar prata. Hon sätter sig hos oss och babblar på, drar en massa grejer om vad vi gjort och vad som hänt. Jag svarar och extrapolerar utifrån vad hon sagt etc.... Det hela pågick säkert 20 minuter och det var ett helvete att klara sig ur den rävsaxen.

Efter att hon gått så vände jag mig till kompisen och sade "Jag har ta mig fan aldrig sett människan innan". Det luriga i sammanhanget var ju att platser, jobb etc. stämde, så det var inget missförstånd från hennes sida.

Jag har inga problem att känna igen ansikten. Namn däremot är ett rent helvete. Både att lära mig, och att komma ihåg dem över lång tid.

Moggy skrev:http://www.faceblind.org/facetests/index.php

Ett test.

percentile 95 ! Oj. Det hade jag inte förväntat mig.

Det här problemet bli förstås värre med åren och om man har andra sjukdomar, som jag. När jag var yngre var det inget problem, men nu är det ett jättestort, PINSAMT vardagsproblem. Jag försöker hålla mig cool och hoppas att jag ska få en ledtråd till vem jag talar med.

Kanske är det så att rösten och sättet är det jag minns bättre än ansiktet. En förtjusande människa, en norrländska, ovanlig (ADD, Aspergerdrag), mjuk och ovanligt snäll dök upp i mitt liv. Ett par år senare möttet jag henne igen - och kände igen henne! Vi är nu de allra bästa vänner. Det fanns något som band oss samman så starkt att jag inte kunde glömma henne.

Jag har tydligen lättare för barns ansikten än för vuxnas, speciellt upp och nedvänd barn :

Recognizing Upright Adult Faces
Overall, you got 73% correct! The average score on this test is 85% correct. Your percentile rank on this test was 12.

Recognizing Upright Children's Faces
Overall, you got 77% correct! The average score on this test is 83% correct. Your percentile rank on this test was 30.

Recognizing Inverted Children's Faces
Overall, you got 70% correct! The average score on this test is 65% correct. Your percentile rank on this test was 70.

Kan ju nämnas att jag är rätt säker på att jag skulle bli världens sämsta ögonvittne, eftersom jag måste se vissa ansikten hundratals gånger innan jag lär mig känna igen dem.

Bjäbbmonstret skrev:Kanske har det att göra med vänster och höger hjärnhalva. En intressant övning när man ska lära sig teckna är att man tecknar av den andre med vänster hand och upp och ner. Eller om det nu bara var en av de två sakerna? Genom att göra på det sättet så tvingar man hjärnan att fokusera på detaljer i stället för att bara rationalisera översiktligt. Om det nu är så att man tittar på andra saker när man ser ett ansikte upp och ner och det ökar igenkänningsgraden kanske det säger något om hur ens hjärna fungerar?

Men om du fick ett bättre resultat när du tryckte fel så borde det ju i så fall vara motsatt effekt i ditt fall?

Övningarna brukar nog oftast vara att teckna upp och ner eller med vänster hand, fast med lite olika syfte.

När det gäller saker vi känner igen, människor och ansikten (och då som företeelser, inte specifika individer) så har vänstra hjärnhalvan en massa felaktiga fördomar om proportioner som inte alls stämmer med verkligheten. Jag vet inte rikgit varför, men troligen beror det på att den förvränger metriken för att prioritera de saker den tycker är viktiga i ett ansikte (hur högt upp i ansiktet sitter t.ex. ögonen?). Tecknar man då av ett ansikte eller en människa upp och ner så fattar inte vänstra hjärnhalvan riktigt vad det är och då lägger den sig inte i med sina felaktiga idéer om proportioner. Det rekommenderas varmt att prova att teckna av t.ex. ett foto av ett ansikte dels rättvänt och dels upp och ner. Det brukar bli väldigt mycket bättre i det senare fallet. Jag rekommederar boken "Teckna med högra hjärnhalvan" av Betty Edwards. Där finns en del intressanta övningar av ovanstående slag. Den berättar också om hur barnets förmåga att teckna utvecklas från enkla huvudfotingar till att succesivt gå mot alltmer realistiskta avbildningar. Innan det kommer dit händer något som får tecknandet att ta en helt annan riktning, ofta kring 12-årsåldern. Man tror att det är skolans hårda fokusering på att använda den vänstra hjärnhalvan som börjar få negativa effekter på barnets naturliga förmåga att teckna.

Övningar att teckna med vänster hand (om man är högerhänt) handlar nog mera om att träna kontroll över motoriken eller något sådant. Möjligen har det något med hjärnhalvorna och seendet att göra också. Vissa konstnärer använder medvetet vänster hand just för att inte kunna ha perfekt kontroll över resultatet, men då vill de uppnå speciella effekter.

Att känna igen ansikten vet jag inte om det har så mycket med ovanstående att göra. Hjärnan har ett eget specialiserat centrum enbart för att komma ihåg ansikten, och det lär vara bland de delar av hjärnan som utvecklas allra först. Det är livsviktigt för det nyfödda barnet att lära sig känna igen sin egen mamma.

Recognizing Upright Adult Faces
Overall, you got 80% correct! The average score on this test is 85% correct. Your percentile rank on this test was 30.

Recognizing Upright Children's Faces
Overall, you got 90% correct! The average score on this test is 83% correct. Your percentile rank on this test was 72.

Recognizing Inverted Children's Faces
Overall, you got 70% correct! The average score on this test is 65% correct. Your percentile rank on this test was 70.

Hum, vad betyder detta? Är jag normal eller bättre/sämre än snittet? Jag tecknar mycket och är van vid att titta på ansikten således. Konstigt att testet räknar med även de som jag inte sett förut... jag skrev "inte sett förut" på samtliga jag inte hade aning om :S Problemet i verkliga livet är väl snarare att tro att känt folk är främlingar...?

Jag kan träffa någon på förmiddagen och inte känna igen personen alls om vi träffas igen senare på dagen. Det har hänt många gånger. Ibland berättar jag detta i nya sällskap (när det är läge att säga något om sig själv) så att folk vet varför man inte hälsar när man ses nästa gång. Å andra sidan brukar det gå ganska bra a) hälsa om någon nickar eller så - dom tror ju att man känner igen dom b) följa med i samtalet ett tag om personen stannat och börjat prata. Det brukar gå att lista ut vad man har gemensamt genom att tex. fråga " Hur går det?" Ett ganska vanligt svar brukar ju då handla om vad man senast hade gemensamt.

Bra strategier!

Tror jag blivit lite bättre på att känna igen folk och koppla ihop ansikten med namn genom hjärnträningen på Luminosity där det finns ett särskilt memory-spel för just detta, Name Tag. (Tyvärr måste man vara medlem för att spela det, men det är gratis första veckan om man reggar sig, ifall någon vill prova.)