BÅde inom vården och som veterinär assistent och fick ta väldigt mycket ansvar för just djurägarmötet i det sista jobbet.
På båda dövade jag mig doc rätt rejält med ätstöring, äldrevården hade jag nära hem och cyklade hem och drack vätska så jag kunde kräkas och bli lite avtrubbad.

Så nej tack, helst inte igen. Men visst det går, som allt annat.

Förskola även om det bara är en praktik, men det är betydligt bättre än att gå hemma om dagarna.

Gills prao? Isåfall har jag praktiserat på både resturang och bageri

Jag gick vårdlinjen dumt nog, så jag har varit elev inom vården, och jobbade 1 år efter utbildningen. Blev utfryst på alla ställen, samt mobbad på det riktiga jobbet efter utbildningen. De ljög om mig också, så att jag fick sparken (eller rättare sagt: "säg upp dig eller vi sparkar dig" varpå jag dum som jag var i den åldern trodde på det och sade upp mig.)

Jag var för utanpå allting för att förstå, och fick flera år senare reda på hur man kontaktat min mamma som talat om att jag gick på öppenpsyk för ätstörningar. Så chefen fick kontakt med min psykiatriker också. Herregud alltså. Man kunde då få till det som: "ätsörningar kan drabba tredje person" och det bevisades genom de lögner som "medarbetarna" kokat ihop. Jag skulle ha struntat i att byta blöjor när det hade behövts o.s.v. Något som inte skedde.

Vården var helt klart HELT FEL val att utbilda sig inom.

Sedan arbetade jag i zoobutik, vilket fungerade bra med kunderna. De VILLE ju höra på mitt mässande om allt jag kunde, och de älskade att få prata om sitt djur och lyssna på när jag pratade om mitt. Rena semestern ;D Chefen var rätt så udda, vilket både var bra och dåligt. Bra för att jag blev accepterad socialt, dåligt för att han krävde ständig närvaro, drog in raster, flyttade semester hur som helst o.s.v.

"Ja - ett mycket socialt arbete (du interagerar med kunder, elever, patienter et.c. varje dag/ofta)"

Jag måste jobba på mig själv varje dag men det funkar hyffsat iaf. Vissa dagar pallar man inte att se folk, dessa är oftast mycket jobbiga.

Jag har jobbat inom kök på servicehus som sommarvikarie.

Haft möjlighet men alltid slutat med att jag arbetar med något verkligt istället.

Bror Duktig skrev:Vården var helt klart HELT FEL val att utbilda sig inom.

Det är ett av få yrken som kommer att försvinna sist från arbetsmarknaden hur framtiden än ser ut i princip så att det är fel är nog fel.

Jag valde alternativ 2.
Mitt nuvarande jobb,innebär dels osocialt arbete,dels socialt.
Den osociala biten är när jag utför själva arbetet,den sociala biten är när jag träffar en sjuhelvetes (får man svära på forumet?) massa kolleger,runt om i landet,mellan själva arbetspassen.
Men,AS:are som man är,så håller man sig ändå för sig själv,med öronen är i läge "radar".

Fortuno skrev:(får man svära på forumet?)

(nej, fan i helvete heller!)

Ja, äldreboende.

Fyllde i utvärderingspapper när jag slutade och på frågan typ "kan du tänka dig att jobba här igen" svarade jag "eventuellt under dödshot".

Aldrig mer.

Miche skrev:

Fortuno skrev:(får man svära på forumet?)

(nej, fan i helvete heller!)

Attsingen också!

Fortuno skrev:

Miche skrev:

Fortuno skrev:(får man svära på forumet?)

(nej, fan i helvete heller!)

Attsingen också!

"Jag svär aldrig, jag röker aldrig och jag dricker aldrig... Fa-an också, jag glömde pipan på systemet!"

Har jobbat som elevassistent åt barn med Autism, är dock för närvarande sjukskriven på grund av panikångest och depression p.g.a kraven som arbetet ställde på mig socialt.
Detta var dock ett riktigt drömjobb med personliga scheman, färgade veckodagar och överlag väldigt organiserat och strukturerat (yay) .. så jag hoppas innerligt att jag kan återvända dit så småningom.

Har ganska nyligen fått diagnosen Aspergers och försöker lära mig så mycket jag kan om mig själv för att kunna komma tillbaka till vardagen =)

Ja, jag har jobbat som personlig assistent. Hatade varje sekund av det och skulle hellre plocka tomburkar och pantflaskor på sta'n än att ta ett sådant jobb igen.

Jag har ett väldigt socialt arbete och kan under vissa veckor möta hundratals nya kontakter. Denna veckan, som är den sista arbetsveckan innan semestern, har jag varit på Almedalen vilket inneburit en hel del nya kontakter.

Kan se tre typer av sociala jobb.
- Jobb där man hela tiden ska tänka sig in i andras behov, och vårda dem (jobba med barn, patienter, äldre, handikappade).
- Jobb där man träffar mycket folk, men ofta är engagerad i en sakfråga, typ Ragnevis jobb. Tröttande, men kanske riktigt givande?
- Jobb där man ska sälja saker eller ta kontakter för att göra affärer på olika sätt. Dessa kanm vara mycket givande om man som, jobbade i en djurbutik och hade hundar som specialintresse, och fick mala på allt vad jag ville, samtidigt som folk blev glada över all information. Men en helt annan sak om man jobbar som telesäljare eller ska åka till olika butiker och sälja på dem partier av olika slag. För att inte tala om demomänniska i diverse matbutiker *rys*

Jag har jobbat som säljare och det gick bra men det var nog för att jag trodde på allt som sades om produkterna som jag sålde så jag kunde därför tala med övertygelse och få vem som helst att tro på det jag sade.
Numera är jag inte likadan och skulle inte prestera något vettigt på ett säljjobb, provade för några år sedan igen och det var nog svårt att prestera sämre än mig.

Nu har jag ett icke socialt jobb.

Jag gjorde ett personlighetstest en gång. Det skulle ta reda på bl.a. om man passade att arbeta under chefer, eller borde vara chef och bestämma.

Mitt test visade: egenföretagare utan anställda :S Vill inte bestämma över folk, vill inte bli bestämd över. Men samtidigt vill jag faktiskt inte arbeta ensam...

Bror Duktig skrev:Mitt test visade: egenföretagare utan anställda :S Vill inte bestämma över folk, vill inte bli bestämd över. Men samtidigt vill jag faktiskt inte arbeta ensam...

Det är lika för mig.

kullan skrev:

Bror Duktig skrev:Mitt test visade: egenföretagare utan anställda :S Vill inte bestämma över folk, vill inte bli bestämd över. Men samtidigt vill jag faktiskt inte arbeta ensam...

Det är lika för mig.

Förjävligt. Alla jobb går bort Nej, men rätt svårt att hitta ett ställe där man hamnar i en platt hierarki med chefen.

Bror Duktig skrev:Förjävligt. Alla jobb går bort Nej, men rätt svårt att hitta ett ställe där man hamnar i en platt hierarki med chefen.

Ja det är det. Här i Mora har arbetsmarknaden dömt ut mig. Jag är 40 år och i praktiken förtidspensionär med sjukersättning. På vissa punkter känns det som livet tog slut där nånstans.

kullan skrev:

Bror Duktig skrev:Förjävligt. Alla jobb går bort Nej, men rätt svårt att hitta ett ställe där man hamnar i en platt hierarki med chefen.

Ja det är det. Här i Mora har arbetsmarknaden dömt ut mig. Jag är 40 år och i praktiken förtidspensionär med sjukersättning. På vissa punkter känns det som livet tog slut där nånstans.

Jag har samma jobb- och ålderssituation. Fast jag har aldrig gått på arbetsförmedlingen (förutom tre veckor) utan har varit sjukskriven med korta avbrott för jobbförsök.

Bror Duktig skrev:Jag gjorde ett personlighetstest en gång. Det skulle ta reda på bl.a. om man passade att arbeta under chefer, eller borde vara chef och bestämma.

Mitt test visade: egenföretagare utan anställda :S Vill inte bestämma över folk, vill inte bli bestämd över. Men samtidigt vill jag faktiskt inte arbeta ensam...

OT: Var det DISC-testet? Vad fick du för resultat? Jag fick lågt D och I och högt S och C. Snabbfacit (finns ju fler egenskaper): Jag hade inget behov av att bestämma över andra, tar logiska istället för känslomässiga beslut, gillar inte förändringar och gillar regler och struktur.

biologic: jag minns inte. Jag gjorde det en gång när jag gick en starta eget-kurs. Det är 15 år sedan. Ingen aning om vad det hette, men jag har för mig att man hamnade som en punkt i ett tvådimensionellt diagram med fyra kvadranter.