suck ny i gänget :/


Moderator - förtydligade rubriken.

Varför "suck"?
AS är ju en skithärlig diagnos med många kvaliteter!

hysteriskt skrev:Varför "suck"?
AS är ju en skithärlig diagnos med många kvaliteter!

Och nu tänkte du inte alls eller?

tahlia: Jodå! Hur tänkte du?

Allstå så illa är det inte.

hysteriskt skrev:tahlia: Jodå! Hur tänkte du?

Jag tänkte mest att vissa av oss är mer än lovligt spyless på att höra om hur många ultrasuperbra egenskaper vi ska ha till följd av vår AS, hur vi ska vara överintelligenta och savanter hela högen. Sånt babbel tenderar att trycka ned de redan nedtryckta, det vill säga de av oss som inte har fått annat än handikappat skit till följd av AS. Du vet, de av oss som de där ultrasuperbra generna hoppade över.

tahlia skrev:

hysteriskt skrev:tahlia: Jodå! Hur tänkte du?

Jag tänkte mest att vissa av oss är mer än lovligt spyless på att höra om hur många ultrasuperbra egenskaper vi ska ha till följd av vår AS, hur vi ska vara överintelligenta och savanter hela högen. Sånt babbel tenderar att trycka ned de redan nedtryckta, det vill säga de av oss som inte har fått annat än handikappat skit till följd av AS. Du vet, de av oss som de där ultrasuperbra generna hoppade över.

Bittert. Men då är så naturens system fungerar. Det måste finnas en balans. En del är bättre än andra, och därmed är en del sämre än andra. Man får göra vad man kan med vad man har i stunden.

Nja.. bittert och bittert. Kallt konstaterande av fakta snarare. Som du säger, så fungerar naturens system.

tahlia: Jag tillhör en utav dem som INTE är varken superintelligent och/eller savant. Men jag ser positiva saker med (min) diagnos ändå! Jag menade inte att såra någon, och om jag nu sårade dig så ber jag verkligen om ursäkt! Ligger själv ganska nertryckt på marken så jag menade inte att trampa på någons tår! Och kanske tillhör alexman de superintelligenta/savanterna?

Jag väljer att se det positiva för annars hade jag varit knäckt.

alexman skrev:suck ny i gänget :/

Men välkommen till det underbara livet som diagnosticerad aspie

kullan skrev:Jag väljer att se det positiva för annars hade jag varit knäckt.

Det skulle jag också göra, om det fanns något positivt att se med skiten.

tahlia skrev:Det skulle jag också göra, om det fanns något positivt att se med skiten.

Men jag ser många positiva sidor. Men jag håller med,Det finns mycket skit med det oxå. Deprission tex.

kullan skrev:

tahlia skrev:Det skulle jag också göra, om det fanns något positivt att se med skiten.

Men jag ser många positiva sidor. Men jag håller med,Det finns mycket skit med det oxå. Deprission tex.

Jag är glad att du hittat (och således fått) positiva sidor av det hela. Det underlättar helt klart ditt liv på fler än ett sätt.
Min variant av AS innehåller tyvärr inga positiva sidor, alternativt sidor som på något vis är bra för mig eller underlättar mitt liv - snarare tvärtom. Därför är det lite jobbigt när folk börjar hojta om hur "underbart det är att vara aspie" och hur "många härliga egenskaper" man har.

"The advantage of being a freak is it makes you stronger" - House.

Inte för att kalla något ett freak men... Det finns fördelar med att vara annorlunda. Och man kan inte bota autism så det är bara att leva med det och försöka se det positiva i det.

Mhm

Om du nu har Aspergers syndrom, så har du ju haft det hela ditt liv. Du har inte smittats av någonting, det innebär ingen strålbehandling och det kommer inte att ta död på dig. Om du vill kan du ignorera diagnosen, för det är ju bara en diagnos, en förklaringsmodell. För mig innebar diagnosen en lättnad, eftersom jag fick en förklaring på varför jag är som jag är. Men om du inte tycker att det är något som behöver förklaras, så föreslår jag att du högaktningsfullt skiter i vad andra säger och tuffar på som vanligt.

^--^+1

Det är inget att känna sig särskilt stolt över. Men det är bra att veta var ens alla tokigheter komer ifrån, eller snarare att inse att man nog har missat endel av NT världens självklarheter.
Numera kan jag skita i ganska mycket av det som jag grubblade på tidigare och som gav mig ångest.
Brukar ta ett bra tag att förlika sig med sin AS. Det är ju inte diagnosen som är problemet, det är snarare en möjlighet att förstå sig själv bättre.
Ägnade närmare 40 år åt att försöka förstå varför jag aldrig kände mig passa in någon stans, numera förstår jag, och har möjlighet att anpassa mitt liv efter mina förutsättningar.

Välkommen !
själv är jag odiagnoserad fortfarande, strax över 3 veckor kvar till diagnos dock!

tahlia skrev:

hysteriskt skrev:tahlia: Jodå! Hur tänkte du?

Jag tänkte mest att vissa av oss är mer än lovligt spyless på att höra om hur många ultrasuperbra egenskaper vi ska ha till följd av vår AS, hur vi ska vara överintelligenta och savanter hela högen. Sånt babbel tenderar att trycka ned de redan nedtryckta, det vill säga de av oss som inte har fått annat än handikappat skit till följd av AS. Du vet, de av oss som de där ultrasuperbra generna hoppade över.

Jag kan hålla med er båda här, i vissa fall så har diagnosen hjälpt MASSOR för vissa personer, och i vissa fall så har det kanske inte hjälpt alls, men som lakrits sa så är detta nånting man föds med(vad jag vet) så därför är det oundvikligt, och diagnosen finns just för att hjälpa.
Det är tragiskt för dem som inte får någon hjälp eller där hjälpen kanske inte hjälper, men det är där vi kommer in tänker jag!(alla vi på forumet) här kan man ställa dumma frågor, bra frågor, och frågor som saknar mening helt och hållet, utan att folk dömmer en
Och det viktigaste av allt, vi kan hålla ihop och stötta varandra under svåra dagar!

Hurra för Aspergerforumet!

och än en gång välkommen till forumet och till livet som Aspergare.

tahlia skrev:

hysteriskt skrev:tahlia: Jodå! Hur tänkte du?

Jag tänkte mest att vissa av oss är mer än lovligt spyless på att höra om hur många ultrasuperbra egenskaper vi ska ha till följd av vår AS, hur vi ska vara överintelligenta och savanter hela högen. Sånt babbel tenderar att trycka ned de redan nedtryckta, det vill säga de av oss som inte har fått annat än handikappat skit till följd av AS. Du vet, de av oss som de där ultrasuperbra generna hoppade över.

Mina diagnoser har gjort en ansenlig del av mitt liv till ett H-vete rent utsagt. Men när jag fick dem klart och tydligt på papper och själv har läst på om dem samt fått info om dem har livet faktiskt blivit lättare. Nu famlar jag inte efter pusselbitar i blindo och så vet jag att det finns fler som jag. Har lärt mig väldigt mycket här inne och blivit tryggare i mig själv av att ha läst allt som folk här postat. *L* nej inga överdrivna talanger här heller. Bara allmänt kufisk.

alexman skrev:rumpburgare

Förlåt, men klockan är så mycket att jag tycker att det där är jätteroligt.

För mig innebar diagnosen insikten "du är inte sjuk och kan därför aldrig bli frisk". Jag föddes helt enkelt trasig men kan inte lagas. Känns väl inte sådär helbra direkt.

Att bli diagnosiserad har dock hjälp många på ett flertal olika vis. Jag misstänker (och hoppas) att min variant är i minoritet.

kullan skrev:Allstå så illa är det inte.

+1

De positiva kriterierna: http://npf.nu/?om=&lm=10