KaosPrinsessa skrev:Jag har verkligen sömnproblem. Får jag sova 4 timmar anser jag det vara en lyckad natt.

KaosPrinsessa skrev:Jag har verkligen sömnproblem. Får jag sova 4 timmar anser jag det vara en lyckad natt.

KaosPrinsessa skrev:

kullan skrev:Vad är en handifon ?

http://www.handitek.se/handifon/&catName=handi

kullan skrev:Ett kedjetäcke vore kanske når oxå. Men jag har ju inga sömnproblem så det gäller nog inte mig.

AAA skrev: Kaffe funkar, testa! (Ej skämt)

KaosPrinsessa skrev:Kaffe funkar delvis men inte helt. Melatonin/Circadin vill de inte skriva ut till mig och jag vet ej varför.
Det var min LSS handläggare som sa att jag själv fick ansöka/kontakta det stället hon gav mailen till. Mer än så vet jag inte.

clivia skrev:Beklagar över din okunniga Lss-handläggare.
Om jag inte minnes mig fel tillhörde du väl Söder något. Ring Rosenlund hab, de är skitsnälla där.
Kanske är lite väntetid men det är väl värt det.
De hjälper dig med resten, på riktigt.

Melatonin kräver specialtillstånd att skriva ut och tydligen är det inte tillräckligt med läkare i Sverige som kan förskriva det OCH har bra kunskap över dess verkningar för personer med autism, därför brukar de/man oftast nekas.
Nu vet jag inte hur din sömnrubbning ter sig men som sagt, ett gott råd är åter igen, habiliteringen.
Be dem om att få göra en "aktivitetsbedömning" vilket är en längre undersökning över överblick över din vardag. Därefter kan du och din arbetsterapeut i sin tur prata om olika lösningar och skulle du behöva gå genom läkare kommer dig hänvisa till det.
Ett annat sätt att få sådan bedömning är om du går via läkaren/kommunen (du kan be din LSS-handläggare att hjälpa dig med det) för att få remiss till arbetsterapeut.

Tyvärr är det tråkigt att LSS-handläggare hänvisar dig till krångligare sätt att få hjälp.
Söker du melatonin helt självmant, kommer läkaren troligast avvisa då de kanske inte har tillräckligt med referens.

Dom flesta jag känner som fått det har genomgått diverse utredningar eller har pga arv/annan sjukdom gett grund till förskrivning. Du behöver ha på något sätt dokumenterat att du har sömnrubbning.

Tintomara Ariadne skrev:Ja, habiliteringen är bra att ha att göra med när det gäller sådant. Jag har just fått en timstock som jag bara behöver åka och hämta på deras reception. Jag nämnde att jag hade provat min sons (som är på max 20 min medan min är på en timme) och att den hade gjort små underverk i min tillvaro. Då fixade de en till mig också utan att jag behövde fylla i något papper i förväg. Efter sommaren skall jag få prova ut en handi (jag bad själv att få ta det lugnt med möten och förändringar över sommaren). Om det passar mig skickar de efter en till mig bara.

Jag har träffat en psykolog och en arbetsterapeut på habiliteringen. Den kontaktperson i np-teamet som jag blev tilldelad efter utredningen remitterade mig dit utan att jag behövde lyfta ett finger själv. Det var också hon som tog kontakt med en LSS-handläggare åt mig, och hon gjorde en ansökan om tandvårdskort åt mig som jag bara behövde skriva under och fylla i kontaktuppgifter på.

Det tog tid, men jag har lärt mig att klara den här typen av kontakter över telefon. Jag är numera ganska djärv, drar mig inte för att bara ringa någon instans för att höra om de möjligen är rätt instans eller om de kan tipsa mig om vart jag skall vända mig, och hur jag skall göra. Att våga ställa dumma frågor är väldigt praktiskt. Jag brukar ofta börja med att vänligt ursäkta mig och säga att jag inte vet om jag vänder mig till rätt instans. Då är de inställda på det och blir inte irriterade. Om jag inte riktigt vet ens hur jag skall formulera frågan, så säger jag det också. I många lägen funkar inledningen "Ursäkta en dum fråga, men..."

Om du känner dig osäker på om du verkligen har rätt till hjälp (vilket du har!!!, men jag förstår känslan) så kan du ju även uttrycka det. Du kan säga att din LSS-handläggare föreslog att du skulle söka det här hjälpmedlet men att du själv har svårt att bedöma om du hör till den målgruppen. Antagligen utgår de då från att din handläggare har goda skäl för sitt förslag, men ställer ett antal hyfsat konkreta frågor för att få reda på vad för slags hjälpmedel som passar just dig bäst.

Jag utgår från att de kommer att vilja träffa dig personligen för att kunna bedöma hur de bäst kan hjälpa dig. Det är möjligt att de gärna vill göra hembesök hos dig för att kunna göra sig en tydligare bild, men du tar själv ställning till om det är OK eller inte. För min egen räkning har jag träffat HAB på deras eget kontor. När det gäller min son (genom BUP) har arbetsterapeuten och specialpedagogen varit hemma hos mig, träffat mig på kontoret och besökt dagis både utan mig och med mig när jag skulle hämta från dagis (det senare var mitt förslag eftersom jag ville ha hjälp med att underlätta för min son att avbryta aktiviteter och byta miljö innan bådas hunger försvårar ännu mer).

Tintomara Ariadne skrev:Oj... Det var inte meningen att göra dig modstulen. Det är ingen som kan tvinga på dig mer kontakt än du orkar. Kanske kan du få ett rekommenderat hjälpmedel utan att behöva gå på möten.

kullan skrev:Och det finns ingen som kan hjälpa dig?