Jag tror att ensamheten tär på en mer än om man går in i en ev. relation och att det sen inte höll. Visst det svider nog rejält det med men har då vågat prova.

Jag skulle va beredd på att ta den risken för att slippa min ensamhet.

Lite of topic:
När jag flyttar så kommer mamma att få adoptera katten.

nallen skrev:Minnet av till exempel den känslan är alltid mycket mer plågsamt när den inte finns längre än den var positiv medan den fanns. Något som tagit slut förpestar allt så illa att det hade varit bättre om det aldrig hade varit.

Jag håller inte med, minnet av den förpestade tiden innan separationen gör att glädjen över separationen gör livet värt att leva igen!

Jag har tyvärr aldrig fått nån erfarenhet av att bli kär.Skulle bra gärna vilja få den.

KaosPrinsessa skrev:Jag har blivit dumpad tre gånger, en fjärde person var otrogen mot mig under hela förhållandet och den sista... ja vi gjorde bara varandra mer destruktiva.

Du som verkar så trevlig.

osäker skrev:Jag tror som många andra här att du helt enkelt (nej, jag vet) borde skaffa fler kompisar. Nästan alla romantiska förhållanden jag bevittnat har uppstått ur något slags helt vanligt parbildningssyftesfritt umgänge.

Precis vad jag kommit fram till, men en av de största anledningarna till att jag är just här är ju bl.a. min fantastiska förmåga att INTE lyckas skaffa vänner.

Sotnosen77 skrev:Skaffa ingen. Enligt min erfarenhet är alla män svin. Var glad att du är singel och fri. Ett förhållande är bara problem och pina.

Det låter som att du har haft otur med dina pojkvänner. Jag har som längst varit tillsammans med någon i två månader, så jag anser att jag inte riktigt har upplevt hur det är att ha ett riktigt förhållande. De få killar jag har träffat har dock alla varit jättesnälla, det har varit mig det har varit fel på tyvärr.

kullan skrev:Jag har tyvärr aldrig fått nån erfarenhet av att bli kär.Skulle bra gärna vilja få den.

Ärligt talat kan det vara svårt att identifiera den känslan (det kan kännas väldigt förvirrande*), när jag blev kär (i min ex) så tog det ett antal dagar innan jag fattade (några i omgivningen fattade det innan mig...)

* man beter sig förvirrat och fattar inte riktigt vad man håller på med (dvs värre än vanligt)

Banzai skrev:Du som verkar så trevlig.

Trevlighet räcker inte. Mina humörsvängningar/utbrott, svårigheter, självdestruktivitet och asexualitet ställer till det en del. Jag tenderar att "bränna ut" folk.
Som ett par har sagt "Du är som en drog", men efter ett tag brukar missbrukarna vilja bli kvitt drogen.

Miche skrev:

nallen skrev:Minnet av till exempel den känslan är alltid mycket mer plågsamt när den inte finns längre än den var positiv medan den fanns. Något som tagit slut förpestar allt så illa att det hade varit bättre om det aldrig hade varit.

Jag håller inte med, minnet av den förpestade tiden innan separationen gör att glädjen över separationen gör livet värt att leva igen!

Det låter som du var den som dumpade? I vilket fall klarar sig oftast den som dumpar den andre mycket lindrigare undan än den som blir dumpad för då har man tagit saken i egna händer och aktivt gjort ett val. Den dumpade får aldrig chansen att göra valet (ja om de inte blir ihop igen möjligen) förutom för sig själv och det är inte samma sak.

KaosPrinsessa skrev:

Banzai skrev:Du som verkar så trevlig.

Trevlighet räcker inte. Mina humörsvängningar/utbrott, svårigheter, självdestruktivitet och asexualitet ställer till det en del. Jag tenderar att "bränna ut" folk.
Som ett par har sagt "Du är som en drog", men efter ett tag brukar missbrukarna vilja bli kvitt drogen.

Usch, det låter jobbigt. Jag vet själv att jag är den främsta anledningen till varför folk inte tycker om mig, men det är ingen rolig insikt utan det skulle vara skönt att kunna skylla på någon/något annat.

Banzai skrev:Usch, det låter jobbigt. Jag vet själv att jag är den främsta anledningen till varför folk inte tycker om mig, men det är ingen rolig insikt utan det skulle vara skönt att kunna skylla på någon/något annat.

Klart folk tycker om dig

Hundralappen skrev:

Banzai skrev:Usch, det låter jobbigt. Jag vet själv att jag är den främsta anledningen till varför folk inte tycker om mig, men det är ingen rolig insikt utan det skulle vara skönt att kunna skylla på någon/något annat.

Klart folk tycker om dig

De som inte träffat mig IRL ja.

Banzai skrev:

Hundralappen skrev:

Banzai skrev:Usch, det låter jobbigt. Jag vet själv att jag är den främsta anledningen till varför folk inte tycker om mig, men det är ingen rolig insikt utan det skulle vara skönt att kunna skylla på någon/något annat.

Klart folk tycker om dig

De som inte träffat mig IRL ja.

Äsch! Jag tror vi med as har en tendens att tycka det, fast fallet nog inte är så.

Jag tvivlar starkt på att nån skulle ha tålamod med mig. Därför blir jag nog ensam.

DIProgan skrev:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13244559.ab

Asså att gå ut på jakt med de metoderna lär ju bara ge förhållanden som inte sträcker sig längre än vad det tar för en kropp att svalna.

Då föreslår jag hellre en gammal beprövad teknik.
Högerklicka och välj "Spara Som".

DIProgan skrev:Det låter som du var den som dumpade? I vilket fall klarar sig oftast den som dumpar den andre mycket lindrigare undan än den som blir dumpad för då har man tagit saken i egna händer och aktivt gjort ett val. Den dumpade får aldrig chansen att göra valet (ja om de inte blir ihop igen möjligen) förutom för sig själv och det är inte samma sak.

Ja du har så rätt, men ofta har den dumpade, jobbat hårt på att bli dumpad. Det fins ju gränser för hur mycket kränkningar man kan stå ut med även om man är aspis och har försöker stå ut i det längsta.

nallen skrev:Värt att bli sårad och övergiven? Vad faen skulle kunna vara värt det?

Det blir lite omväxling.

Det märktes direkt på min mans feromoner att han var rätt Jag blir fortfarande nästan yr av att lukta på honom Efter 13 år. Och han säger samma sak, det är det som är så lustigt. Båda har uttryckt sin förvåning över hur starkt vi känner för varandra på det sättet.

Fast så stämmer intressena på det sätt som Fenren beskriver också, och det var genom ett av intressena som vi träffades.

Och så är vi båda öppna och kan prata med varandra. Inga omvägar eller tro att den andra ska fatta. Öppna och raka och säger vad vi tycker.

DIProgan skrev:Nej att du ska vara en egen person och låta din partner vara en också. Du pratade inte om värdegrunder förut utan specifika mer eller mindre fysiska krav. Vad jag är ute efter är alltså kopplingen er emellan som människor känslomässigt. Finns den så behöver förhoppningsvis inte partnern ut och cykla med dig för att du ska bli glad utan mest bara finnas till.

Givetvis kan man slita på kärleken genom att kompromissa för lite eller för mycket kring den andres behov men att cykla är inte ett grundläggande mänskligt behov så det bör du klara av att göra själv med känslorna i behåll.

Jo, att cykla är ett krav för mig, då jag vägrar ta bussen, anser att bilen inte ska användas till korta resor (under en mil eller så), inte vill sitta fast i lägenheten och anser att man som par bör göra en hel del tillsammans. (Man ska göra saker på egen hand med, men jag tror det för människor närmare när de gör saker tillsammans)


Edit: förtydligande: Jag cyklar mycket på egen hand. Sheyen följer aldrig med ut när jag plockar fram min träningscykel, då får jag cykla mina 3-4 mil själv.

Hur är det inte kompatibelt att hon ex. gör maten hemma medan du cyklar och handlar och ni sedan äter ihop. Du har fått din cykling, hon har sluppit och ni får båda umgås. Det finns många sätt att vara kompatibel på. Såvida man inte lever med någon slags gud eller en slav så kommer det alltid finnas kompromisser som behöver göras. Hittar man bra lösningar så kan bägge bli nöjda ändå.

DIProgan skrev:Hur är det inte kompatibelt att hon ex. gör maten hemma medan du cyklar och handlar och ni sedan äter ihop. Du har fått din cykling, hon har sluppit och ni får båda umgås. Det finns många sätt att vara kompatibel på. Såvida man inte lever med någon slags gud eller en slav så kommer det alltid finnas kompromisser som behöver göras. Hittar man bra lösningar så kan bägge bli nöjda ändå.

och om vi ska ner på stan för att titta på en ny lampa då? eller om vi ska till någon bekant för att grilla?

Edit: i grunden håller jag med dig i ditt inlägg. det var bra skrivet och din poäng angående kompabilitet kan jag inte annat än hålla med om och anse vara fint formulerad.

Fenren skrev:Jo, att cykla är ett krav för mig, då jag vägrar ta bussen, anser att bilen inte ska användas till korta resor (under en mil eller så), inte vill sitta fast i lägenheten och anser att man som par bör göra en hel del tillsammans. (Man ska göra saker på egen hand med, men jag tror det för människor närmare när de gör saker tillsammans)

Men då kan ju du cykla ner på stan i ösregnet och låta din partner ta bussen ner till stan. Och om du anser att man inte ska ta bilen för kortare resor under 1 mil pga miljöskäl. Så går bussen fram och tillbaks i vilket fall som helst pga tidtabellen.

När det inte regnar kan jag förstå att du vill cykla eller promenera ner till stan istället för att ta bussen. Både nyttigare för kropp och skäl. Men jag personligen skulle aldrig gå med på att cykla ner till stan när det regnar bara för att min partner skulle ha en fix idé. Skulle tycka att det var otroligt kränkande om partnern skulle ha det som ett krav. Och med största sannolikhet överge min partner om hon skulle stå fast vid det.

slackern skrev:Men då kan ju du cykla ner på stan i ösregnet och låta din partner ta bussen ner till stan. Och om du anser att man inte ska ta bilen för kortare resor under 1 mil pga miljöskäl. Så går bussen fram och tillbaks i vilket fall som helst pga tidtabellen.

en sanning med modifikation. om ingen åker buss så skulle de inte gå.

När det inte regnar kan jag förstå att du vill cykla eller promenera ner till stan istället för att ta bussen. Både nyttigare för kropp och skäl. Men jag personligen skulle aldrig gå med på att cykla ner till stan när det regnar bara för att min partner skulle ha en fix idé. Skulle tycka att det var otroligt kränkande om partnern skulle ha det som ett krav. Och med största sannolikhet överge min partner om hon skulle stå fast vid det.

och jag skulle aldrig stå ut med att ha en partner som inte tål lite regn. jag vill inte bli låst inomhus bara för att det råkar regna lite och jag vill verkligen inte att en eventuell avkomma skall hållas inne bara för att det är lite hög luftfuktighet

Din avkomma kommer ha sin egen vilja från dag ett bara så du är beredd

DIProgan skrev:Din avkomma kommer ha sin egen vilja från dag ett bara så du är beredd

Det vet vi. Eget tänkande är att föredra, så det är knappast ett problem. Men det betyder inte att man inte kan uppfostra sitt barn och uppmuntra till goda vanor.