Ja, rubriken säger väl allt.

Jag kommer oerhört mkt bättre överens med killar. Kanske för att jag tycker att deras sätt att kommunicera är mycket rakare. Tjejer snackar mer med undertoner och undermeningar och snack bakom ryggen och annat jag har svårt för.
Har trivts bäst med killar ända sedan barndomen. Så hur är det för er?

Tror jag kommer bättre överens med tjejer, om jag ska generalisera. Är kille själv.

Folk tycker nog att jag är charmigt snurrig eller fasansfullt förvirrad, karaktärsegenskaper som accepteras eller ses som svagheter (är det väl antagligen också).

Ett allmänt problem oavsett kön är att förståelse för vad jag vill ha sagt och hur det förstås av mottagaren.

Har lättare att prata med killar, känner mig mer avslappnad i deras sällskap. Generellt sett, alltså, det finns givetvis undantag.

Killar.

Jag kommer nog överrens med båda könen lika bra. Det är nog mer frågan om individen än könet.

Kommer bäst överens med killar.

Har hört att det är vanligt att trivas bättre med motsatta könet när man är aspergare. Acceptansen för avvikelser är större när man redan sticker ut sas.

Vet inte vilka jag kommer överens med bäst, tror det är tjejer åtminstone känner jag mig mer hemma med deras prat och intressen än med killars snack och intressen.Vad nu det beror på.

+ 1 för killar, de snackar mindre än tjejer. de har ju en tendens att tjattra endel.. man blir liksom helt trött över det hö hö

Helt klart tjejer (jag är kille) ... har aldrig funderat på varför, så nu har jag nå't att grubbla på idag ...

Helt klart tjejer!

Det är ingen skillnad för mig.

När jag var barn/ung kom jag sämst överens med killar. Det var krig och jag var en mot flera, dvs alltid i underläge. Detta satt länge kvar i en allmän misstänksamhet mot det motsatta könet.

Nu tror jag att jag kommer lika illa/bra överens med folk oavsett kön.

Jag har skapat en omröstning om just detta här: ar-ni-homosociala-el-inte-omrostning-t16207-24.html

Tjejer och jag går oftast inte alls, något som säkerligen beror minst lika mycket på mig som på tjejerna i fråga.

Generellt kommer jag inte överens med killar.
Generellt kommer jag inte överens med tjejer.
Ibland kommer jag överens med killar.
Ibland kommer jag överens med tjejer.

Det har nog inte med könet att göra och jag ser inget som helst samband här.

Jag kommer inte speciellt bra överens med killar.
Jag vågar inte prata med tjejer.

Tjejer, generellt. De kommunicerar på ett "mjukare" sätt än vad killar gör, är min erfarenhet.

Jag har aldrig funderat på det. Det är snarare så att vissa personlighetstyper passar mig bättre än andra och de verkar inte bero på kön. Jag har oftast engagerat mig i aktiviteter som antingen är uttalat för båda könen (t.ex. blandade körer) eller mitt eget kön (t.ex. manskörer, lagidrotter), men i samtliga fall är det endast ett fåtal som jag "umgås" med (d.v.s. säger hej till när jag ser dem på stan eller fikar med en gång vartannat år eller så, om ens det).

Noterar att jag hört många tjejer säga att de föredrar att umgås med män då det blir en rakare kommunikation. Inte bara aspergertjejer utan lika många NT-tjejer.
Det tycks väldigt vanligt att kvinnors konflikthantering består i skvaller, intriger, falskt bemötande, manipulation etc - vilket alltid blir förklaringen om man frågar varför tjejer helst umgås med män.

Hur aspig jag än må vara finns det alltid tjejer som gillar mitt sätt, min rakhet.
Det tycks vara ngn slags trygghetsfaktor för många.

Själv går jag efter personlighet när det handlar om polare men nu är det en gång så praktiskt ordnat att det finns två olika kön och det märks i alla sammanhang, hur triviala de än må vara.
Inte minst tror omgivningen alltid att man är ett par om man går och snackar med en tjej. Prova själva får ni se. Det finns tusen andra vardagliga exempel att ta fram.
Könet har betydelse, såvida man inte sitter i en bunker tillsammans med queerligan.

Generellt sätt kommer jag best överens med killar.

Jag (kvinna) kommer bra överens med både tjejer och killar i så måtto att det sällan blir några konflikter med någotdera könet. Men jag tycker ofta att det är enklare att kommunicera med killar. De är tydligare. Om de vill att man ska göra något så säger de det. Med tjejer känns det som att det är så mycket "mellan raderna" och då vet jag liksom inte var vi har varandra och vad de förväntar sig av mig.

Killar definitivt - Tjejer hatar mig

Jag själv är man

Kvinnor. Är själv man.

Min son brukar ibland säga att jag verkar komma bäst överens med tanter. Vet dock inte definitionen på tant.

Jag är också aspergare och jag kommer också bäst överens med killar oftast. För dem är mer rakare som du skrev. Dem komplicerar inte saker.

Jag kan förvisso tillägga att heterosexuella killar kan vara en jävla pina när de får för sig att de är intresserade av en och vägrar acceptera att det inte är ömsesidigt. Det om något komplicerar saker.