Hej!

Efter jag har stormat receptionen inom öppenvården för att jag hade i sex veckor inte fått någon tid med min provinspsykiatriläkare fick jag därefter följdriktigt dödsdomen av henne (rekommenderad för sjukersättning, aldrig komma att kunns försörja sig själv, gränspsykotisk

Norra Värmland är inte det bästa stället, det kan jag lova. Eftersom det inte heller fungerar med Kommunen eller grannar, undrar jag:

Hur är det där du bor?
Finns det en riktig bra kommun och/eller landsting som man kan leva i som aspergare?
Har du hört talas om kunskap eller insatser som övertyger, någonstans?

En förmodan förde mig till Jönköpings Län... Hur är det, Jönköpingsbor?

Hälsningar,
en skrattande men uppgiven Shuna

Det är väl skömt att ha en trygghet med pengar för viktiga grejjor?

Vad är det för fel på dina nuvarande grannar? Det låter som att du försöker fly från dig själv och det är inte så lyckat. Kostar bara massa pengar att flytta runt sen flyttar man (nästan) alltid tillbaka till slut ändå.

Jag är nydiagnostiserad och bor i Östergötland. Hittills har mina kontakter med berörda instanser varit över förväntan bra. Det har överlag varit trevligt folk som vill väl och som verkar ha vettiga insatser att erbjuda. Jag tror att det spelar stor roll var man bor.

Kan rekommendera Linköping...

Hej,

tack för svaren, det är jättespännande tycker jag. Förtsätt gärna!

Jag vet att jag säkert flyr från mig själv och allt möjligt, ändå finns det skillnader och saker som gick bättre någon annanstans över åren.

Men här hände det allting i de tre åren jag har bott här, inclusive klimat (två somrar med bara regn och två vintrar med minus 35 grader i två veckor i strek), avvisning av Kommunen för såväl mig som också de som bor med mig, otrolig behandling inom landstinget innan jag kom fram till habiliteringen (som fungerar någorlunda bra men alla inblandade terapeuter bor i Karlstad/Kristinehamn/Karlskoga och undrade högt hur jag föreställer mig att bo "här uppe i ingenstans" som egentligen var det viktigaste tankeinsats de har gjort), olyckshändelsen (min man bröt benet, pannrummet brann ned), utfrysning genom grannarna inclusive flera anmälan hos Kommunen att jag missköter mina djur, att jag olovligt bygger mm. Byn här känner sig som "kulturbygd" med rötter i 1500-talet och då antar jag att jag stör. Men alla andra kämpar med samma vapen mellan varandra, det är vanligt med bråk mellan grannar och utfrysning på ett eller annat sätt. Krisstämning och var och en vill försvara det eget när många flyttar bort, antar jag, och "småstadselit" vill vara för sig och sköter villa, volvo och voffsen utan störande människor med (konstiga, röriga) ideer?

Hörde av en vännina i Hallsberg att livet inte var lätt där heller.

Kan det vara så att det är mycket lättare i eller i närhet av storstäder? Linköping är ju en av de största städerna, t.ex.

Å andra sidan hörde jag av ganska många med aspergers att de trivs på landet för livet är lugnare där, skogspromenader och cykelturer och man få leva sitt eget liv?

hälsningar och hoppas det går uppåt
Shuna

Stockholm fungerar bra.

Deadly_Nightshade skrev:Stockholm fungerar bra.

mja..Stockholm är indelat i stadsdelar och det beror mycket på var man bor då..

Hejsan!

Jag är ny på forumet här, men tror tusan jag kommit hit för att stanna Så kul att se folk som tänker likadant som jag själv osv.

OnT:
TS du pratar om Jönköpings Kommun...
Jag är från Jönköping och det jag kan säga både om socialtjänsten och psykiatrin i Jönköping är att de är åt helvete!
När det gäller psykiatrin får jag nästan vänta 5 månader innan jag får en tid med min läkare (inte ett engångsfall utan har hänt de senast 3 gångerna jag har bokat tid med henne), samt att jag är beviljad daglig verksamhet via kommunens "Arbetsinriktad verksamhet".
Det har gått ett år sen jag blev beviljad och fortfarande sitter jag bara hemma framför datorn varje dag då de inte hör av sig och när jag ringer upp dom har de inget att erbjuda.. Jag är på väg att KU-Anmäla kommunen då jag har lagligt stöd för att få hjälp med en daglig verksamhet via LSS.

Jag avråder dig start Jönköping!

Jag bor i Skåne, och bor närmast staden Hässleholm och när jag fick min diagnos har alla varit hjälpsamma. Jag har nu även min ersättning, bostadstillägg m.m för att kunna plugga på en Aspergers-medveten skola (Impius) vilket är underbart skönt.

Norrköping är en jättebra kommun jag rekomenderar inte Stockholm jag fick ingen hjälp alls där men när jag kom till Norrköping förändrades mitt liv till det bättre ...

Lizzie skrev:Norrköping är en jättebra kommun

Vad bra! Uppsala fungerar oftast också bra.

Lizzie skrev:(…) när jag kom till Norrköping förändrades mitt liv till det bättre ...

Jag antar att du använder öronproppar eftersom du verkar vara opåverkad av dialekten.

Lakrits skrev:

Lizzie skrev:Norrköping är en jättebra kommun

Vad bra! Uppsala fungerar oftast också bra.

Lizzie skrev:(…) när jag kom till Norrköping förändrades mitt liv till det bättre ...

Jag antar att du använder öronproppar eftersom du verkar vara opåverkad av dialekten.

Nja de flesta av mina vänner som bor här är ifrån Söderhamn har inte många som är ifrån själva Norrköping. Min pojkvän kommer härifrån men han har inte så stor dialkt härifrån ändå ..

Lizzie skrev:Norrköping är en jättebra kommun jag rekomenderar inte Stockholm jag fick ingen hjälp alls där men när jag kom till Norrköping förändrades mitt liv till det bättre ...

Jag är på gång att flytta till Norrköping av just denna orsak. Bara jag hittar lämplig bostad så kommer jag.

kullan skrev:

Lizzie skrev:Norrköping är en jättebra kommun jag rekomenderar inte Stockholm jag fick ingen hjälp alls där men när jag kom till Norrköping förändrades mitt liv till det bättre ...

Jag är på gång att flytta till Norrköping av just denna orsak. Bara jag hittar lämplig bostad så kommer jag.

Tycker jag är ett superbra val du är så välkommen så..

Jag bor i Östhammar, som är en riktig skit-kommun när det gäller det mesta för funktionshindrade. Däremot är jag rätt nöjd med de delar som has om hand av Landstinget i Uppsala.

Förresten vore det kul att veta hur ni ser på Norrtälje, eftersom jag söker lägenhet där.

Intressant tråd. Hoppas att den fortlever, uppdateras och utvecklas.

Stockholm har onekligen fördelen att vara stort och anonymt och fullt av andra udda minoriteter så på så vis är det bra.

Bor själv i stockholms sydvästra sjukvårdsområde och psykiatri, LSS och andra insatser har för mig personligen varit långsamma, otillräckliga och ibland direkt felaktiga. Den hjälp som jag fått har jag fått bråka mig till och det går oerhört långsamt. Som tur är träffar man ibland några enstaka inblandade som gör sitt bästa efter omständigheterna.

Andra aspergare som bor i samma område har tydligen fått bättre hjälp. Åter andra har väl liknande erfarenheter som jag själv.
Faktum är ändå att det råder stor brist på kompetens inom området och det kan nog sägas att det finns bättre delar av stockholm län att bosätta sig i.

Fick ju min autism diagnos här i sthlm och hittills har det inte varit så bra hjälp. Utredningen och det skedde i Tyresö och sämre psykiatri får man leta efter. Nu har jag flyttat till en annan del av sthlm och än så länge har jag bara haft lite kontakt med lss och de är iaf bra här (iof har jag inte haft kontakt med lss nån annastans).

I Växjö där jag bodde tidigare var väll läkaren jag hade ingen höjdare men de fixade mkt andra saker, typ DBT-grupp, grupper att vara i på sommaren under jul och så, bildterapi (tyvärr flyttade jag strax efter de hade börjat med det). Dock hade jag ingen autism diagnos där så attleva som aspie i Växjö vet jag inget om. Men funderar ändå på att flytta tillbaka dit.

Eftersom bemötande och engagemang handlar om enskilda individer så kan det nog vara lite av ett lotteri vart man än flyttar. Men på mindre orter finns det förstås färre tjänstemän och man blir därför mer utlämnad till de som står till buds. Här i Borås har vi ett team som jobbar med vuxenhabilitering. Vet inte hur vanligt det är men de har hjälpt mig mycket. De är väl insatta i mitt handikapp, står på min sida och kan följa med som moraliskt stöd på möten hos Försäkringskassan ex..

Jag skulle vara tacksam om jag kunde få sjukersättning. Jag mår skit av att jobba, men är för frisk för sjukersättning enligt försäkringskassan. De kan inte tvinga på dig sjukersättning, för du kan ju söka jobb ändå om du vill och vägra ta emot sjukersättning.