själv har jag inte några problem med det. använder det hela tiden dessutom.

Hur vet man om man inte förstår det?

Vet knappt vad det är.

Det är drygt. Passivt-aggressivt. Svårt vet jag inte.. i så fall när det är mindre uppenbart, annars lätt om det är teatraliskt tydligt. Men vad avses i stället för det som sägs? Motsatsen?

Ibland. Jag analyserar: "Är det här rimligt? Är det rimligt att den här personen tycker att nyheten om jordbävningen på Haiti är rolig? Nej, det är det inte. Alltså är det sarkasm."

I de allra flesta fall, men ibland kan jag finna mig i Laikas situation. Jag använder det ofta, men försöker hålla den uppenbar och harmlös.

Ibland gör jag det, ibland inte.

Tror jag ser ut som ett frågetecken ibland när jag står och funderar på om personen menade det h*n sa

FaZeLuls skrev:själv har jag inte några problem med det. använder det hela tiden dessutom.

Samma här, efter jag lärt mig ironi och sarkasmer (när man var mindre fattade man ju inte allt), har det blivit mitt sätt att kommunicera med folk dvs med humor Speciellt jobbiga människor som går mig på nerverna, trackar jag med sarkasmer ))) Dem kan ju aldrig vara säkra på vad jag menar, om jag är taskig lr bara försöka vara rolig

Typ -Du är inte dum du, med ett leende Mitt sätt att säga du är totalt inkompetent

använder det inte så mckt för att vara taskig, utan mer för humor.
tydligen är jag riktigt rolig enligt vissa.

Jag tror jag har svårt för sarkasm, ibland fattar jag nog ibland inte. Vet inte riktigt vad jag fattar eller inte, faktiskt, allt brukar bli en enda röra i huvudet på mig.

Jag förstår allt som allt sarkasm och använder också. Morbid humor som endel kan ta illa upp av tydligen.

Ja det förstår jag om det inte allt för subtilt.

Japp. Busenkelt.

majoriteten av dom som röstet förstår sarkasm, det är väl bra

Tänk om de svarade sarkastiskt? *blir snurrig*

Parvlon skrev:Hur vet man om man inte förstår det?

asgarv

kakmonstret skrev:Ja det förstår jag om det inte allt för subtilt.

+1

När jag är trött och stressad så blir det svårare att förstå.

ca skrev:Tänk om de svarade sarkastiskt? *blir snurrig*

haha

Beor på situation och person. Förstår vissa männsikors ironi väldigt bra, trots att många andra inte förstår den. ex. min bror och jag kan bli extremt ironiska, men det är nästan bara han och jag som verkar fatta det. Många andra verka tycka att vi verkar bråka eller bara är konstiga. Vilket i och för sig ofta är fallet

Men flertalet av andra människor missar jag totalt att de är ironiska. Jag kan vara ironiska mot dem, men förstår inte att de är ironiska tillbaka (hur man förstår det? Till slut säger dom det i klartext)

Sarkasm känns som en aggresiv version av ironi (har jag rätt?)

Om någon är sarkastisk mot mig antar jag oftast att de är arga eller missnöjda av någon anledning, men för fega för att säga det i klartext.

Jag förstår det oftast (95%), men av någon anledning så blir jag väldigt bokstavlig endå, rättar folk väldigt mycket och säger sedan ",men ja whatever".

Jag förstår både sarkasm och ironi. Jag använder mig av det själv också, även om det kan bli missförstånd ändå. Innan jag fick min diagnos fick jag ibland höra att det jag sa på fullaste allvar var skrattretande; jag lade orden i "fel" ordning så de fick en ironisk överton utan att det var meningen. Efter diagnosen, när jag säger något ironiskt, tas mina ord bokstavligt av dem som känner till att jag har AS. Inte precis vad jag är ute efter. Den jag pratar med verkar inte tro att jag KAN använda sarkasm.

"- Men det var då förbannat vad solen skiner idag då!"

Jag har en stor portion självironi som jag brukar daglien. Viss sarkasm kan jag ta till mig.

Typ när nåt gått åt skogen kan jag säga att: Det här gick ju bra.

ca skrev:Tänk om de svarade sarkastiskt? *blir snurrig*

haha, +1 internet for you my friend