Hur har antidepressiva påverkat dig? (Omröstning)

av **svartamolnet** » 2011-06-18 16:49:22

Jag svarade: De har gjort mig likgiltig för mina problem så jag inte märkt dem

Det kändes inte riktigt som rätt svar, men minst fel i alla fall.

Jag har inte fått ork att rätta till det som är fel i mitt liv pga medicinerna, men de har fått mig att överleva, eftersom de tagit bort självmordstankarna.

Jag tycker inte att jag är likgiltig eller att allt är grått pga att jag äter Cipralex och Lamotrigin. Jag kan vara glad, ledsen, neutral eller arg precis som alla andra. Men utan medicin blir jag extremt arg och extremt ledsen och totalt oförmögen att känna någon glädje. Sådan vill jag inte vara, så jag väljer att ta medicin.

Det mesta som är fel i mitt liv är en följd av min autism, särskilt att jag inte visste om att jag hade den förrän i 30-årsåldern så att jag inte fick något stöd. Det går inte att medicinera bort följderna som blivit av att varken jag eller omgivningen känt till mitt NPF.

av **Joakoni** » 2011-06-18 17:44:26

Jag har glömt att tillägga, jag har också funderat på dystymi, det verkar stämma in på mig ganska bra. Men jag vet inte... Är det inte så att några av AS diagnoskriterier liknar dem i dystymi? Som till exempel ljudöverkänslighet och irritation på omgivningen?...

av **Joakoni** » 2011-06-18 17:48:37

Jag har alltid varit ganska "dämpad" jämfört med alla andra, det var särskilt tydligt i barndomen, då blev jag ofta frågad: "Varför är du så ledsen?" när jag var som vanligt...

av **Joakoni** » 2011-06-18 17:53:20

Och om det gäller utsättningssymtom (eller hur man stavar :?:

) så tror jag faktiskt att det är så eller nästan så jag brukar känna utan medicin... Tror jag i alla fall...

av **Laika** » 2011-06-18 19:57:43

De har gett mig ork så jag kunnat åtgärda det som faktiskt var fel i livet.

Jag har svårt för att uttala mig om hur antidepressiva har påverkar mig eftersom jag fick dem utskrivna när jag var tretton år gammal. Jag gjord ett uppehåll på två år när jag var sjutton, men sedan började jag igen. Jag vet inte hur jag hade varit utan medicinen. Nu håller jag på att trappa ner. Det känns konstigt. Någon vecka efter att jag hade börjat trappa ner så hörde jag musik på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Den påverkade mig mer känslomässigt. Jag kände också att jag ville börja skriva igen. Mitt skönlitterära skrivande har annars legat nere i några år.

När jag fick SSRI från början hjälpte de mig jättemycket. Jag var ärligt talat nästan död. Jag hade planer som var så destruktiva att jag inte alls kan relatera till dem idag. Egentligen minns jag inte mycket av den tiden; den känns mest som en dimma. Jag tror att min depression började gå över i något psykotiskt. Bland annat trodde jag att mina föräldrar försökte förgifta mig för att jag var besvärlig. SSRI hjälpte mig upp så att jag orkade leva mitt liv, och så att jag kunde få utbyte av terapin jag gick i.

Nu tror jag att jag är redo att sluta med medicinen, men jag tror att jag kanske kan behöva den i framtiden igen. Jag tror att jag har en ovanligt låg produktion av serotonin. Sådant kan ofta avhjälpas genom att sova, äta och motionera rätt, men jag är beredd på att jag kan behöva SSRI igen om jag slarvar med mina vanor.

Dessutom har jag tvångstankar. Jag har aldrig fått någon diagnos och aldrig behövt någon terapi för det heller eftersom SSRI fullständigt tar bort dem. Under mitt tvååriga uppehåll vågade jag knappt gå ut eller prata med någon för att jag inte kunde tänka på något annat än vad jag skulle kunna säga/göra för hemska eller pinsamma saker om jag tappade kontrollen. Nu har jag en bra läkare som jag kan prata med om tvångstankarna skulle komma tillbaka, så jag är inte rädd för att sluta med medicinen.

Sammanfattningsvis har jag verkligen behövt SSRI. De biverkningar jag fått har varit så små att det utan tvekan har varit värt det.

av **SamiChief** » 2011-06-20 15:46:44

Konventionell medicin är helt ineffektiv mot Min problematik :wink:

. Cipramil och allt vad det heta suger för bara i rätt miljö kan Jag hålla symptomen i shack förutom med Mina kostvanor därtill p.g.a Min reaktiva hypoglykemi. Men kommunen ska få betala för Mitt elände efter att vägrat Mig hjälp under minst halva tiden av Min vistelse i Gröndal Stockholm :mrgreen:

.

av **Vildsvin** » 2011-06-22 22:30:50

barracuber skrev:
Fröken Fräken skrev:
TheBoxSaysNo skrev:Vet inte ens om jag tycker det är bra med långa medicineringar. Oroar mig vad som kommer att hända med min hjärna...

Jag har hört att det än så länge inte finns något som tyder på att långvarig medicinering med SSRI förändrar hjärnan. Däremot ska långvariga obehandlade depressioner lämna spår i hjärnan. Har tyvärr ingen källa, men har hört/läst det mer än en gång.

Tintomara Ariadne skrev om det för bara några veckor sedan: Re: Era åsikter/tankar om depression - uppkomst och behandli

Tintomara Ariadne skrev:..
En etablerad sanning nu, vad jag förstår, är att långvarig obehandlad depression ger en ökad sårbarhet för framtida depressioner.
..

Vad finns det egentligen för bevis för detta? Jag anser att precis som fysisk smärta är en signal på att något är fel i kroppen så är depression en signal på att något är fel i ens liv. Långvariga obehandlade kroppsliga sjukdomar ger en ökad risk att uppleva smärta (varför talar man bara om sårbarhet för depression och aldrig om sårbarhet för smärta?), helt enkelt eftersom grundsjukdomen ligger kvar. Långvariga problem i ens liv ger ökad risk att uppleva depression eftersom grundproblemen ligger kvar.

Jo, jag vet att långvarig obehandlad smärta kan leda till en ond cirkel där man behöver mindre och mindre retningar för att uppleva smärta. Men är samma process så mycket värre när det gäller depression?

biologic skrev:
Fröken Fräken skrev:Jag har hört att det än så länge inte finns något som tyder på att långvarig medicinering med SSRI förändrar hjärnan. Däremot ska långvariga obehandlade depressioner lämna spår i hjärnan. Har tyvärr ingen källa, men har hört/läst det mer än en gång.

Jag har hört något liknande. Dessutom har jag läst att Hippocampus krymper av långvarig stress/utbrändhet, men det kanske ni redan visste.

Man brukar oftast se detta som något negativt, men tydligen är det något bra att depression får hippocampus att krympa, för annars hade denna reaktion försvunnit under evolutionens lopp. Jag antar att det handlar om att man skall glömma bort saker man nyss lärt sig (läs: traumatiska minnen) och istället agera efter de kunskaper som hjälpt en att överleva hittils. Det är först i de senaste generationerna som man haft något större behov av att lära sig nya kunskaper som vuxen.

av **Lakrits** » 2011-06-22 23:09:28

Vildsvin skrev:
Tintomara Ariadne skrev:..
En etablerad sanning nu, vad jag förstår, är att långvarig obehandlad depression ger en ökad sårbarhet för framtida depressioner.
..

Vad finns det egentligen för bevis för detta?

Depressive recurrence: cognitive alterations and neuroplasticity

Prevalence and risk factors for recurrence of depression five years after short term psychodynamic therapy

Long-term management of chronic depression

...för att nämna tre studier.

För övrigt är depression en fysisk sjukdom som påverkar hjärnans funktioner. Det får däremot psykiska uttryck. Tro inte att allt emanerar från olösta problem, ibland blir man helt enkelt sjuk. Antidepressiva är lysande, de har hjälpt mig mycket genom åren. Mer än antroposofiska tokstollar och new age-guruer med människans icke-existerande själ i blickfånget.

av ca » 2011-06-23 0:16:06

Bra inlägg lakrits. Du verkar ha fans och jag har på känn att jag blir ditt nästa. :-)

av **treeman** » 2011-06-23 0:17:21

Blev grymt hård i magen av Zoloft. Glömde nämna det. Sån enorm rövtorka har jag aldrig upplevt innan.
:-)006

av **Vildsvin** » 2011-06-23 0:28:05

Lakrits skrev:Depressive recurrence: cognitive alterations and neuroplasticity

Som jag sa kan långvarig fysisk smärta också skapa en inlärd smärta. Artikeln motsäger inte att exakt samma process äger rum vid depression.

Lakrits skrev:Prevalence and risk factors for recurrence of depression five years after short term psychodynamic therapy

Och hur vet vi att de 42% som har återkommande depression inte är just de personer som fortsatt leva i samma ohälsosamma hjulspår? Kanske pga ett handikapp eller en sjukdom som det inte går att göra något åt.

"patients with more residual depressive symptoms and less somatic symptoms directly after treatment, were more at risk for recurrence."

Att de med "more residual depressive symptoms" löper ökad risk att bli deprimerade är väl inte konstigare än att de med mer kvarstående besvikelse över sin livssituation löper ökad risk att bli bittra?

De patienter som hade mycket "somatic symptoms directly after treatment" var väl helt enkelt tillfälligt deprimerade eftersom de hade en kroppslig sjukdom som begränsade deras liv?

Lakrits skrev:Long-term management of chronic depression

Att KBT minskar risken för depression är ett tecken på att depression har med ens levnadssätt att göra och inte primärt är en fysisk sjukdom.
.

Lakrits skrev:För övrigt är depression en fysisk sjukdom som påverkar hjärnans funktioner. Det får däremot psykiska uttryck.

Varför har den i så fall inte rensats bort av evolutionen?

http://en.wikipedia.org/wiki/Evolutiona ... depression

av **Lakrits** » 2011-06-23 1:00:42

Vildsvin skrev:
Lakrits skrev:För övrigt är depression en fysisk sjukdom som påverkar hjärnans funktioner. Det får däremot psykiska uttryck.

Varför har den i så fall inte rensats bort av evolutionen?

Det är mycket som inte har "rensats bort" av evolutionen. "Evolution" betyder "utveckling", men inte nödvändigtvis en förbättring eller en positiv utveckling, det innebär endast en förändring av arvsmassan. I vissa fall går en arts genetiska utveckling i stå, ibland leder den evolutionära processen till utrotning. Depression har uppenbarligen inte inneburit ett tillräckligt starkt evolutionärt tryck för att i tillräckligt hög grad gynna ickedrabbade i spridandet av sina gener eller förhindra drabbade från att göra det. Det finns massor av depressiva föräldrar ute i stugorna, som givmilt delat med sig av sina genetiska brister till sina barn. Vill du att evolutionen skall ta hand om "depressionsgenerna", så skall du nog satsa på eugenik istället, och styra de evolutionära processerna så gott det går.

Hjärnan förändras, både till form och funktion, när vi mår dåligt, missbrukar substanser eller utsätter oss för hög stress under lång tid. Jag menar att vi kan påverkas både psykiskt och fysiskt, och att samtalsterapi tillsammans med psykofarmaka fungerar mycket bra för mig och andra med kronisk depressionsproblematik. Att endast ty sig till den själsliga delen av de två (vare sig det är genom KBT, PDT eller DBT) har visat sig fungera bra på lätta till medelsvåra depressioner, medan svåra depressioner oftast kräver farmakologiska insatser. I varje fall är det positivt att motionera, äta bra och på bestämda tider, sova ordentligt och att inte hänge sig åt negativa beteenden. Våra handlingar och vårt beteende påverkar oss psykiskt, vilket det endast kan göra om vi påverkas fysiskt (d.v.s. i hjärnan).

Upplevelser tas hand av oss genom att hjärnan tolkar informationen. Den tolkningen sker genom biologiska processer, men vi upplever dem som psykiska reaktioner. De hänger ihop, kropp och sinne. Vi är inte endast psykologiskt fungerande varelser, utan även ytterst kroppsliga. Du verkar inte förstå, att en depression kan ha flera olika orsaker. Vi drabbas i olika grad inte endast p.g.a. vad vi drabbas av genom livet, utan även p.g.a. att vi har olika konstitution och således löper olika stor risk att utveckla depressioner. Ditt simplistiska sätt att resonera tyder på en djup okunskap om att vi alla är olika varandra. Det finns beröringspunkter mellan patienter, men när allt kommer till kritan är de sina egna varelser med sina egna fel och brister.

Det är mitt sista inlägg i den här debatten. Du kan väl skicka ett argt e-brev eller något i den stilen om du känner dig förorättad.

av **weasley** » 2011-06-23 3:31:28

Härligt att se Lakrits tillbaka!

Har saknat dina kloka kunskaper och skarpa sarkasmer över samhällets samfälliga slapphänthet. Ser fram emot fler framtida filosoferingar och funderingar, famösa fjanterier och ekvilibristiska esoterier.

Frid broder!

***********

Okej, lite OnT.

Antidepressiva har fungerat precis som det var tänkt på mej. Naturligtvis tog det några försök innan jag träffade "rätt", men min underbara läkare (som känner sej för med en blandning av erfarenhet och vetenskapliga fakta) sade att de troligen satt in SNRI från början om de vetat att jag drabbats av denna lilla släng av AS. Det ska tydligen vara väldigt mycket effektivare med SNRI på folk med små slängar.

Har Cymbalta nu och känner mej som en bättre människa än jag gjort tidigare i hela mitt liv. Är inte riktigt säker på om jag bör sluta för jag vet inte om jag kommer regredera till mitt tidigare, tydligare primatliknande tillstånd.

För tillfället har jag dock förjävla svårt att somna. Därför hänger jag här och bluddrar för tomma skärmar...

av **Joakoni** » 2011-06-23 9:20:24

Lakrits skrev:
Vildsvin skrev:
Lakrits skrev:För övrigt är depression en fysisk sjukdom som påverkar hjärnans funktioner. Det får däremot psykiska uttryck.

Varför har den i så fall inte rensats bort av evolutionen?

Det är mycket som inte har "rensats bort" av evolutionen. "Evolution" betyder "utveckling", men inte nödvändigtvis en förbättring eller en positiv utveckling, det innebär endast en förändring av arvsmassan. I vissa fall går en arts genetiska utveckling i stå, ibland leder den evolutionära processen till utrotning. Depression har uppenbarligen inte inneburit ett tillräckligt starkt evolutionärt tryck för att i tillräckligt hög grad gynna ickedrabbade i spridandet av sina gener eller förhindra drabbade från att göra det. Det finns massor av depressiva föräldrar ute i stugorna, som givmilt delat med sig av sina genetiska brister till sina barn. Vill du att evolutionen skall ta hand om "depressionsgenerna", så skall du nog satsa på eugenik istället, och styra de evolutionära processerna så gott det går.

Hjärnan förändras, både till form och funktion, när vi mår dåligt, missbrukar substanser eller utsätter oss för hög stress under lång tid. Jag menar att vi kan påverkas både psykiskt och fysiskt, och att samtalsterapi tillsammans med psykofarmaka fungerar mycket bra för mig och andra med kronisk depressionsproblematik. Att endast ty sig till den själsliga delen av de två (vare sig det är genom KBT, PDT eller DBT) har visat sig fungera bra på lätta till medelsvåra depressioner, medan svåra depressioner oftast kräver farmakologiska insatser. I varje fall är det positivt att motionera, äta bra och på bestämda tider, sova ordentligt och att inte hänge sig åt negativa beteenden. Våra handlingar och vårt beteende påverkar oss psykiskt, vilket det endast kan göra om vi påverkas fysiskt (d.v.s. i hjärnan).

Upplevelser tas hand av oss genom att hjärnan tolkar informationen. Den tolkningen sker genom biologiska processer, men vi upplever dem som psykiska reaktioner. De hänger ihop, kropp och sinne. Vi är inte endast psykologiskt fungerande varelser, utan även ytterst kroppsliga. Du verkar inte förstå, att en depression kan ha flera olika orsaker. Vi drabbas i olika grad inte endast p.g.a. vad vi drabbas av genom livet, utan även p.g.a. att vi har olika konstitution och således löper olika stor risk att utveckla depressioner. Ditt simplistiska sätt att resonera tyder på en djup okunskap om att vi alla är olika varandra. Det finns beröringspunkter mellan patienter, men när allt kommer till kritan är de sina egna varelser med sina egna fel och brister.

Det är mitt sista inlägg i den här debatten. Du kan väl skicka ett argt e-brev eller något i den stilen om du känner dig förorättad.

oklasky.gif

wykrzyknik.gif

av **Joakoni** » 2011-06-23 9:25:53

+1 Weasley!

Fast egentligen håller jag inte med om att det andliga inte finns. Däremot så kan man inte avgränsa det ena ifrån det andra.

av **Zic** » 2011-06-23 9:34:56

SSRI har aldrig rört mig i ryggen, förutom att jag vid insättningen har lättare att få panikångest.
Ibland funderar jag fan på om jag över huvud taget har serotonin-receptorer. :-)006

SNRI (åtminstone i viss mån), NRI, benz, antihistaminer etc. gör något för mig, och sådant som strular med Dopaminet gör mig jättedålig, men SSRI - näpp. Noll. Nada. Zit.
...Och då har jag ändå varit väldigt ofta och mycket deprimerad, och haft ångestsmärtor i bröstet i ungefär halva mitt liv.
Blir inte klok på detta faktiskt.

av **TheBoxSaysNo** » 2011-06-24 10:26:58

Vildsvin skrev:
Lakrits skrev:Long-term management of chronic depression

Att KBT minskar risken för depression är ett tecken på att depression har med ens levnadssätt att göra och inte primärt är en fysisk sjukdom.

Hmmm... tänk dock på att oavsett vad som skapat viss sinnestämning osv (menar nu levnadsomständigheter osv) härstammar ALLT beteende från hjärnan...Vad vi är med om påverkar oss på hjärnnivå. En del blir deprimerade oavsett om de har ett superbra liv eller inte. Samma gäller för andra psykiska sjukdomar, t.ex. psykos: en del får det efter långvarig stress, en del får det utan att de har varit med om jobbiga livshändelser.
Att KBT hjälper betyder inte att mår dra sådan orsaks-verkan slutsatser som det du skriver om.
Allt är inte svart eller vit.
Det finns dessutom studier nuförtiden som visar på att psykoterapi har effekter på hjärnan, dvs skapar förändringar i olika banor, kommunikationsbanor mellan hjärnceller.
Orkar inte leta upp artiklar och sådant, men det finns flera studier om det, varav en här: http://neuro.psychiatryonline.org/cgi/c ... l/21/2/114

En del har en "annorlunda" hjärna från början. Och en del livshändelser påverkar hjärna så att saker och ting lever sitt eget liv därefter oavsett hur om de utlösande faktorer för t.ex. depression är borta.

För övrigt vill jag här hänvisa till Lakrits utmärkta inlägg.

av ca » 2011-06-24 20:32:24

Som jag fattat det är det en feedbackloop.. beteende/levnadssätt påverkar hjärnan på elektrisk och kemisk nivå likaväl som tvärtom, och att depression går att angripa från båda hållen. KBT är ju då som att tvinga hjärnan in i nya hjulspår/tankemönster.. något som medicinerna gör genom att justera kemin. Iofs är väl medicinerna alltid mindre specifika och kan ge oönskade effekter.

av **Vildsvin** » 2011-06-26 18:02:45

Lakrits skrev:Depression har uppenbarligen inte inneburit ett tillräckligt starkt evolutionärt tryck för att i tillräckligt hög grad gynna ickedrabbade i spridandet av sina gener eller förhindra drabbade från att göra det. Det finns massor av depressiva föräldrar ute i stugorna, som givmilt delat med sig av sina genetiska brister till sina barn.

Ja, med tanke på att depression är såpass vanligt så var våra föregångare tydligen inte särskillt belastade av att bära på dessa gener. Man kan därför fråga sig om inte dessa genvarianter gav en vissa fördelar i stenålderssamhället som inte finns idag. Precis på samma sätt som genvarianter som gynnar kroppens lagring av fett var hälsosamma under forntidens svältperioder, men som i vårt överflödssamhälle framkallar sjuklig fetma.

Lakrits skrev:Vill du att evolutionen skall ta hand om "depressionsgenerna", så skall du nog satsa på eugenik istället, och styra de evolutionära processerna så gott det går.

Evolutionen har redan börjat ta hand om dem. Historiskt sett har den helt dominerande dödsorsaken bland barn och ungdomar varit infektionssjukdomar. Numera är de vanligaste dödsorsakerna bland yngre västerlännningar trafikolyckor och självmord. Båda dessa dödsorsaker har med verklighetstolkningen att göra, trafikolyckor beror nästan alltid på att någon av de inblandade haft dåligt omdöme eller uppmärksamhet, medan självmord beror på att man inte ser någon hoppfull framtid.

Lakrits skrev:Upplevelser tas hand av oss genom att hjärnan tolkar informationen. Den tolkningen sker genom biologiska processer, men vi upplever dem som psykiska reaktioner. De hänger ihop, kropp och sinne. Vi är inte endast psykologiskt fungerande varelser, utan även ytterst kroppsliga.

Men dessa biologiska processer har utvecklats under årmiljonernas lopp, de är anpassade till att hantera den typen av information som våra förfäder brukade uppleva när de levde i vildmarken. Jämför den informationsflöde man får i en skog tillsammans med folk man känt hela livet med det man får när man sitter ensam framför en dator. Lägg också till vår allmänt stillasittande livsstil.

Lakrits skrev:Jag menar att vi kan påverkas både psykiskt och fysiskt, och att samtalsterapi tillsammans med psykofarmaka fungerar mycket bra för mig och andra med kronisk depressionsproblematik. Att endast ty sig till den själsliga delen av de två (vare sig det är genom KBT, PDT eller DBT) har visat sig fungera bra på lätta till medelsvåra depressioner, medan svåra depressioner oftast kräver farmakologiska insatser. I varje fall är det positivt att motionera, äta bra och på bestämda tider, sova ordentligt och att inte hänge sig åt negativa beteenden.

Är detta inte samma princip som att vi slutat hugga ved för att få värme och nu istället åker (obs inte går) till uppvärmda gym för att få träna?

Våra förfäder hade inte tillgång till dessa depressionsbehandlingar, men de motionerade när de letade efter mat, de sov på reglbundna tider eftersom solen gick ner (lite svårt nu när det är midnattssol, men vi kommer ju från Afrika), negativa beteenden var begränsade till när man råkade hitta en rolig svamp osv.

De sociala kraven var helt annorlunda när de levde hela livet i en stam på 100 personer i jämförelse med kraven vi upplever när vi ska rota oss i en ny stad på 100000 invånare. Fram till ganska nyligen behövde unga och kroppsligt friska människor inte känna sig som en belastning för samhället för att det inte fanns arbete, de behövde inte sitta av en stor del av sitt liv på skolbänken för att få en plats i samhället heller.

Lakrits skrev:Du verkar inte förstå, att en depression kan ha flera olika orsaker. Vi drabbas i olika grad inte endast p.g.a. vad vi drabbas av genom livet, utan även p.g.a. att vi har olika konstitution och således löper olika stor risk att utveckla depressioner. Ditt simplistiska sätt att resonera tyder på en djup okunskap om att vi alla är olika varandra. Det finns beröringspunkter mellan patienter, men när allt kommer till kritan är de sina egna varelser med sina egna fel och brister.

Jag har inte påstått att människor skulle vara lika varandra. Men om man lider av ett tillstånd som drabbar flera procent av befolkningen så är man inte så unik i just det avseendet. Vad gäller att vissa genetiskt är mer depressionsbenägna än andra är det väl inte konstigare än att vissa är mer smärtkänsliga än andra. I en ofarlig situation är det bra att ha låg smärttröskel och vila när man får ont, i en farlig situation är det bra att ha hög smärttröskel och kunna kämpa eller fly.

Liknande balans gäller många mänskliga egenskaper, det är bra att ha mörk hud för att undvika hudcancer, men inte så mörk att man får D-vitaminbrist. Det är bra att blodkropparnas livslängd är kort så malariaparasiter inte hinner växa i dem, men inte så kort att det leder till anemi. Om miljön är konstant över många generationer kommer det med tiden att bli en balans i befolkningen mellan genvarianter som gynnar den ena egenskapen och genvarianter som gynnar den andra.

Att det finns många människor som är mer depressionsbenägna än resten av befolkningen visar bara att det i vissa situationer är bra att vara depressionsbenägen.

av **Bror Duktig** » 2011-06-26 18:08:28

Kanske levde man inte förr på ett sådant sätt att depression utlöstes, och därför inte heller selekterades bort.

av **Gafsan** » 2011-06-26 18:47:38

Jag har inte röstat eftersom jag fått så olika effekt av olika preparat. Några har inte funkat alls pga att biverkningarna gjorde att jag måste sluta nästan genast (Tymelyt - blev jätteyr, Cipramil - kunde plötsligt inte tyda text). Andra som Zoloft och Seroxat har visserligen haft hanterbara (om än jobbiga) biverkningar men å andra sidan ingen vidare effekt heller. Helt ärligt kan jag inte säga att de gjort vare sig till eller från.

Nu äter jag Venlafaxin och DET gör skillnad! Plötsligt har jag en känsla av att tillvaron är hanterlig, tiden är kontinuerlig och jag själv är en och samma person från ögonblick till ögonblick! Det är som att jag har lidit av total överbelastning av sinnena och hjärnan fram tills nu, och nu är jag plötsligt med i matchen! Förut ville jag liksom bara stänga av, bara vara ifred, sitta i mörkret någonstans och helst inte existera alls. Och nu mår jag BRA! Jag har fortfarande Asperger men jag är inte deprimerad längre.

Jag har hört att Venlafaxin tydligen haft effekt mot ADHD-symptom i studier och jag har en del ADHD-drag, så det kan ju hända att det är därför jag blir så hjälpt av det.

av ca » 2011-06-26 21:08:38

Gafsan, nu har jag iofs ingen diagnos (väntar) men äter Venlafaxin sedan några år. Tycker det hjälper bra mot depressionen men AS-symptomen (el. motsv.) är desamma som du säger. Det enda negativa jag kan komma på är att jag möjligen är lite "nollställd" emotionellt, men det är svårt att avgöra. Tänk på det och fråga andra hur du verkar för dem. Sedan är det en hemsk bergochdalbana när jag missar EN dos (tar 3x 75mg om dagen), får alltid en riktig humördipp dagen efter då.. hopplöshetskänslor och börjar grubbla mycket. Tar väl ca två dagar innan jag är stabil igen. Så har du dåligt minne, se till att ha dosett, skaffa medicinlarm på mobilen osv.

Personligen funkar det bäst om jag helt enkelt tar missad dos tillsammans med nästa tablett eller tidigare. Det återgår fortast till det normala då. Har t.o.m. tagit två på en gång ett par timmar innan tredje tab. om jag missat båda. Men det är små trick man får lära sig själv, hur man reagerar osv.

av **Gafsan** » 2011-06-26 21:18:47

ca skrev:Gafsan, nu har jag iofs ingen diagnos (väntar) men äter Venlafaxin sedan några år. Tycker det hjälper bra mot depressionen men AS-symptomen (el. motsv.) är desamma som du säger. Det enda negativa jag kan komma på är att jag möjligen är lite "nollställd" emotionellt, men det är svårt att avgöra. Tänk på det och fråga andra hur du verkar för dem. Sedan är det en hemsk bergochdalbana när jag missar EN dos (tar 3x 75mg om dagen), får alltid en riktig humördipp dagen efter då.. hopplöshetskänslor och börjar grubbla mycket. Tar väl ca två dagar innan jag är stabil igen. Så har du dåligt minne, se till att ha dosett, skaffa medicinlarm på mobilen osv.

Hej! Jamen det där märker jag också. Alltså att jag inte kan missa en dos. Det blir ju superjobbigt. Så jag använder dosett. Det händer att jag missar i alla fall, men då känns det typ som att få el-stötar så fort jag vrider på huvudet de närmaste timmarna efteråt. Inget vidare.

Vad intressant, det där med att verka nollställd... det måste jag fråga folk om. Fast jag har en känsla av att jag kanske snarare verkar "normal" nu. Tidigare var jag lite onödigt intensiv, kanske. Men, jag ska fråga!

av **Vildsvin** » 2011-06-26 22:38:48

TheBoxSaysNo skrev:
Vildsvin skrev:
Lakrits skrev:Long-term management of chronic depression

Att KBT minskar risken för depression är ett tecken på att depression har med ens levnadssätt att göra och inte primärt är en fysisk sjukdom.

Hmmm... tänk dock på att oavsett vad som skapat viss sinnestämning osv (menar nu levnadsomständigheter osv) härstammar ALLT beteende från hjärnan...Vad vi är med om påverkar oss på hjärnnivå. En del blir deprimerade oavsett om de har ett superbra liv eller inte. Samma gäller för andra psykiska sjukdomar, t.ex. psykos: en del får det efter långvarig stress, en del får det utan att de har varit med om jobbiga livshändelser.
Att KBT hjälper betyder inte att mår dra sådan orsaks-verkan slutsatser som det du skriver om.
Allt är inte svart eller vit.
Det finns dessutom studier nuförtiden som visar på att psykoterapi har effekter på hjärnan, dvs skapar förändringar i olika banor, kommunikationsbanor mellan hjärnceller.
Orkar inte leta upp artiklar och sådant, men det finns flera studier om det, varav en här: http://neuro.psychiatryonline.org/cgi/c ... l/21/2/114

Fast de banor som förändras av psykoterapi måste vara banor som är mottagliga att förändras beroende på ens levnadssätt och inte den typ av banor som är genetiskt förutbestämda att fungera på ett visst sätt.

TheBoxSaysNo skrev:Och en del livshändelser påverkar hjärna så att saker och ting lever sitt eget liv därefter oavsett hur om de utlösande faktorer för t.ex. depression är borta.

Det håller jag helt med om, tänker speciellt på personer som är kraftigt för tidigt födda. Hjärnans utveckling lär bli ganska annorlunda om en stor del av fosterutveckligen sker i en såpass abnorm miljö som en kuvös är.

ca skrev:Som jag fattat det är det en feedbackloop.. beteende/levnadssätt påverkar hjärnan på elektrisk och kemisk nivå likaväl som tvärtom, och att depression går att angripa från båda hållen. KBT är ju då som att tvinga hjärnan in i nya hjulspår/tankemönster.. något som medicinerna gör genom att justera kemin. Iofs är väl medicinerna alltid mindre specifika och kan ge oönskade effekter.

Fast varför finns signalsubstansen serotonin? Något måste den ju signalera. Jag antar att den helt enkelt står för "slappna av, läget är okej". Har man ett pissigt liv skjuter man bara upp problemen om man har den känslän. Man måste göra någonting som förändrar ens livssituation rent fysiskt och inte bara ändra hur man betraktar den.

Ett piller som verkar på samtliga mottagliga celler kan dessutom inte tala om vilket tankemönster som är det lämpligaste. Det kan bara komma genom inlärning.

weasley skrev:Har Cymbalta nu och känner mej som en bättre människa än jag gjort tidigare i hela mitt liv. Är inte riktigt säker på om jag bör sluta för jag vet inte om jag kommer regredera till mitt tidigare, tydligare primatliknande tillstånd.

Gafsan skrev:Nu äter jag Venlafaxin och DET gör skillnad! Plötsligt har jag en känsla av att tillvaron är hanterlig, tiden är kontinuerlig och jag själv är en och samma person från ögonblick till ögonblick! Det är som att jag har lidit av total överbelastning av sinnena och hjärnan fram tills nu, och nu är jag plötsligt med i matchen! .

ca skrev:Gafsan, nu har jag iofs ingen diagnos (väntar) men äter Venlafaxin sedan några år. Tycker det hjälper bra mot depressionen men AS-symptomen (el. motsv.) är desamma som du säger..

De har ju inte bara effekt på serotonin utan även på noradrenalin, en signalsubstans som verkar allmänt aktiverande så man orkar göra mera (förhoppningsvis saker som förändrar ens situtation).

Hur har antidepressiva påverkat dig? (Omröstning)

Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Re: Hur har antidepressiva påverkat dig?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in