Enorma bråk ibland.

treeman skrev:Enorma bråk ibland.

Ja fy. vore skönt att slippa de värsta konflikterna i alla fall.

kullan skrev:

treeman skrev:Enorma bråk ibland.

Ja fy. vore skönt att slippa de värsta konflikterna i alla fall.

Håller med!

Tintomara Ariadne skrev:Hon stod kvar och tittade uppfordrande på mig. Jag blev tvungen att fråga vad hon förväntade sig att jag skulle göra. Jag kunde verkligen inte räkna ut vad det handlade om. Då tittade hon väldigt konstigt på mig, och sade "Tja, trösta kanske?

Jag tycker att det är jättefint att barnet faktiskt sa till dig vad hon ville när du frågade. Det är det som är så bra med barn. Jag ser det som mindre troligt att en vuxen i samma situation skulle säga att han/hon vill bli tröstad.

Laika skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Hon stod kvar och tittade uppfordrande på mig. Jag blev tvungen att fråga vad hon förväntade sig att jag skulle göra. Jag kunde verkligen inte räkna ut vad det handlade om. Då tittade hon väldigt konstigt på mig, och sade "Tja, trösta kanske?

Jag tycker att det är jättefint att barnet faktiskt sa till dig vad hon ville när du frågade. Det är det som är så bra med barn. Jag ser det som mindre troligt att en vuxen i samma situation skulle säga att han/hon vill bli tröstad.

Ja, det är skönt med barn på det sättet! Det var ju jättebra att hon faktiskt svarade så konkret. Fast det var inte hon själv som ville bli tröstad, utan det var hennes kompis som behövde tröst. Och uppenbarligen kunde hon själv som vän inte ge den, utan det var en nästan helt okänd vuxens uppgift. Hade den skadade själv vänt sig till mig och talat om att hon gjort illa sig tror jag faktiskt att jag hade kopplat att hon ville ha tröst. Samma sak om jag hade varit där och sett henne göra illa sig, tillsammans med en känslomässig reaktion, men nu blev jag alltså hämtad till ett annat rum för någon annans räkning efter att skadan redan hade skett. Att kompisen hade gjort illa sig framfördes som information helt sakligt, och jag kopplade inte att läsa mellan raderna när det handlade om något jag själv inte ansåg att jag kunde göra något åt. Visst blåser jag när min son har gjort illa sig, och tröstar, men tanken föresvävade mig aldrig att det skulle hjälpa om jag som okänd blåste åt ett annat barn. Det är ju fantastiskt att det kan funka!

Det handlar alltså inte om att jag inte brydde mig. Jag såg bara inte vad jag kunde göra åt saken.

Men nu känner jag mig väldigt off topic.