Fighterbabe skrev:Jag fuskar inte och har inget att dölja....

Problemet är inte så enkelt att den som inte fuskar inte behöver oroa sig. Tjänstemännen fattar ofta godtyckliga beslut grundade på praxis eller allmänna krav på besparingsåtgärder och då kan de använda dig emot dig själv, sas.

Det här problemet finns även i arbetslivet där folk blivit sparkade för att de använt sina demokratiska rättigheter såsom yttrandefriheten.
Det är helt enkelt inte särskilt smart att lägga ut hela sitt liv på nätet.

KrigarSjäl skrev:

Fighterbabe skrev:Jag fuskar inte och har inget att dölja....

Problemet är inte så enkelt att den som inte fuskar inte behöver oroa sig. Tjänstemännen fattar ofta godtyckliga beslut grundade på praxis eller allmänna besparingsåtgärder och då kan de använda dig emot dig själv, sas.

Det här problemet finns även i arbetslivet där folk blivit sparkade för att de använt sina demokratiska rättigheter såsom yttrandefriheten.
Det är helt enkelt inte särskilt smart att lägga ut hela sitt liv på nätet.

Ja sådant är hur lätt som helst att gå runt.

T.ex. bli av med en obekväm arbetstagare som utnyttjat lex Maria eller Sara eller vad de heter. Det är helt enkelt bara att se till att det blir samarbetssvårigheter, och när den söker nya jobb, så blir det inga bra referenser heller. Samma går att få till som skedde mot mig innan de här lagarna kom till. Inga problem alls.

Som sagt, det räcker att man som Fighterbabe eller jag själv, inte nämner ledsagare, AS, kontaktpersone´, utan skriver vänner, så kan det användas vid avslag, kanske t.o.m. att man drar in kontaktpersonen eftersom den som har den, verkar ha vänner enligt sin blogg/FB/hemsida.

Har man en ond handläggare, så kommer man dels kanske inte att få komma till tals, och dels kanske de vränger och vägrar lyssna. Det går alltid att få till.

De gör vad de kan. När jag nu fick kontaktperson beviljad, drog de in så mycket ledsagning att det numer inte räcker till en aktivitet i veckan. Det sade de inget om, men sade att de baserade på att jag inte utnyttjade den just nu denna månad. Jag funderar på att ansöka om ledsagning varje vecka framöver, eller vid varje gång jag utnyttjar den, och "hoppsan, jag behövde bara 50 minuter denna vecka, nu måste vi söka om här".

Fan vilken eländig situation man befinner sig i när man har att göra med myndigheter. Usch. Man blir behandlad som en värdelös idiot.

Jag tycker att det är självklart att de i sina utredningar skall få använda vad den biståndssökande publicerat på Webben. Att de kan göra felbedömningar när de läser bloggar är väl inte mer anmärkningsvärt än att de kan göra felbedömningar i samtal med den sökande, och jag tror inte att någon förespråkar ett förbud mot det senare. Problemet är inte var de får informationen, utan hur de använder den.

osäker skrev:Jag tycker att det är självklart att de i sina utredningar skall få använda vad den biståndssökande publicerat på Webben. Att de kan göra felbedömningar när de läser bloggar är väl inte mer anmärkningsvärt än att de kan göra felbedömningar i samtal med den sökande, och jag tror inte att någon förespråkar ett förbud mot det senare. Problemet är inte var de får informationen, utan hur de använder den.

Men vad får de alls ut av att en person som säger sig vara ensam, skriver om vänner (som den inte avslöjar är ledsagare) eller skriver om aktiviteter utan att avslöja att den har slutat för att den är för sjuk, eller att den på FB "spelar med" så att det ser ut som om den har en massa IRL-vänner. Eller exemplet med hundpromenad: man avslöjar inte att man blev körd i rullstol eller att någon annan var med, utan skriver "uppfriskande hundpromenad".

Varenda ord de läser, måste utredas med personen det handlar om.

Sedan är det klart att i vissa fall kan det vara tydligt att en person gör annat än den säger. T.ex. bilder på sig själv i Thailand när den har sagt att den inte varit utomlands eller liknande. Sådant kanske, eventuellt skulle vara av värde, men allt som inte är självklart att det visar en sanning, borde bortses från. Fast det kommer aldrig att gå, utan vetskapen av vad som lästs formar handläggarens bild av den sökande.

T.ex. mig som oerhört aktiv med jakthund, ständigt MC-körande o.s.v.

Bror Duktig skrev:Men vad får de alls ut av att en person som säger sig vara ensam, skriver om vänner (som den inte avslöjar är ledsagare) eller skriver om aktiviteter utan att avslöja att den har slutat för att den är för sjuk, eller att den på FB "spelar med" så att det ser ut som om den har en massa IRL-vänner. Eller exemplet med hundpromenad: man avslöjar inte att man blev körd i rullstol eller att någon annan var med, utan skriver "uppfriskande hundpromenad".

Varenda ord de läser, måste utredas med personen det handlar om.

Sedan är det klart att i vissa fall kan det vara tydligt att en person gör annat än den säger. T.ex. bilder på sig själv i Thailand när den har sagt att den inte varit utomlands eller liknande. Sådant kanske, eventuellt skulle vara av värde, men allt som inte är självklart att det visar en sanning, borde bortses från. Fast det kommer aldrig att gå, utan vetskapen av vad som lästs formar handläggarens bild av den sökande.

T.ex. mig som oerhört aktiv med jakthund, ständigt MC-körande o.s.v.

Jag håller med om att information som fåtts via Webben i princip alltid bör diskuteras med den sökande, men det gäller ju också all annan information, oavsett varifrån den kommer. Som sagt tycker jag att man bör fokusera mer på hur informationen används än varifrån den kommer; för det är nog lika illa att bli felbehandlad för att en myndighet missförstått något man sagt som för att den missförstått något man bloggat.

osäker skrev:

Bror Duktig skrev:Men vad får de alls ut av att en person som säger sig vara ensam, skriver om vänner (som den inte avslöjar är ledsagare) eller skriver om aktiviteter utan att avslöja att den har slutat för att den är för sjuk, eller att den på FB "spelar med" så att det ser ut som om den har en massa IRL-vänner. Eller exemplet med hundpromenad: man avslöjar inte att man blev körd i rullstol eller att någon annan var med, utan skriver "uppfriskande hundpromenad".

Varenda ord de läser, måste utredas med personen det handlar om.

Sedan är det klart att i vissa fall kan det vara tydligt att en person gör annat än den säger. T.ex. bilder på sig själv i Thailand när den har sagt att den inte varit utomlands eller liknande. Sådant kanske, eventuellt skulle vara av värde, men allt som inte är självklart att det visar en sanning, borde bortses från. Fast det kommer aldrig att gå, utan vetskapen av vad som lästs formar handläggarens bild av den sökande.

T.ex. mig som oerhört aktiv med jakthund, ständigt MC-körande o.s.v.

Jag håller med om att information som fåtts via Webben i princip alltid bör diskuteras med den sökande, men det gäller ju också all annan information, oavsett varifrån den kommer. Som sagt tycker jag att man bör fokusera mer på hur informationen används än varifrån den kommer; för det är nog lika illa att bli felbehandlad för att en myndighet missförstått något man sagt som för att den missförstått något man bloggat.

Det är väl dock lättare att de bara tar info från nätet och tolkar själva, medan det är större chans att muntligheter blir diskuterade. Det som sägs, kan reageras på direkt om man märker att man blivit feltolkad. Men jag vet förstås att allt jag säger, används emot mig om de kan.

Men när jag pratar, så döljer jag inte mitt elände, när jag sitter öga mot öga med en handläggare. Det gör jag däremot mer eller mindre på Facebook. Vissa som har sjukdomar går längre än så, och hittar på lite allt möjligt för att låtsas ha ett normalt liv.

Jag har svårt att se att man skulle hantera sådan info på rätt sätt. Bortse från saker som inte var sanna (litar de på att personen bara hittade på/förvrängde?), inse att folk överdriver både det ena och det andra, eller som jag, undanhåller en hel del, samt uppvisar ett gladare jag på Facebook än IRL. (Jag uppvisar ett gladare jag, eller - skriver mycket mer av saker som jag varit/blivit glad av.)

Jaha, då kommer människor att börja använda bloggar och hemsidor för att skapa falska liv. Skriva att dom har bakat bullar, och lever ett perfekt liv, eller vad som helst, vad man nu vill uppnå.

jjjjj skrev:Jaha, då kommer människor att börja använda bloggar och hemsidor för att skapa falska liv. Skriva att dom har bakat bullar, och lever ett perfekt liv, eller vad som helst, vad man nu vill uppnå.

Eller tvärtom, ifall man behöver bistånd, sjukersättning, LSS-insatser o.s.v.

Bra idé, skapa en blogg där man bloggar om hur miserabelt man har det, hur man gnager på ramarna och sparar in på än det ena, än det andra för att öht ha råd med lite potatis att äta...

Tänk bara på att inte skriva att man har det för miserabelt om man har barn, det kan bli LVU på helt fel grunder (det är flera här som har erfarenhet av sånt...)

Etik i socialtjänsten: Är det lämpligt att använda Facebook i socialtjänstens handläggning?
http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten/ardetlampligtattanvandafaceboo


Det är ju positivt att det numera sker öppet så handläggarna inte behöver dölja att de hämtat info på nätet.
Något som socialstyrelsen själva är inne på.

Socialstyrelsen skrev:En myndighet inom socialtjänstens område får inte bedriva hemliga utredningar, utan parten skall ha full insyn i myndighetens göranden och låtanden.

Socialstyrelsen skrev:Saklighetskravet i handläggningen ställer också krav på att informationen måste värderas noga och att det insamlade materialet granskas kritiskt och att källor redovisas.

Vi får hoppas att det här medför en ärligare och mer rättfram hantering.




Men var noga med att komma ihåg att

Socialstyrelsen skrev:klienter som har öppna (icke sekretesspärrade) sidor på Facebook får skylla sig själva om de blir kontrollerade.

Hoho, jag hade ingen insyn i hur man snokade på mina sidor, men såg det via besöksstatistiken. På FK frågade de rakt ut om saker som jag förstod att de hade snokat reda på på min hemsida. de hade aldrig frågat om min adress, och sade inte att de var där, men än att man fattade på frågan.

Problemet med facebook, är att när de gör om på facebook, så får ens sekretessinställningar defaultvärden, och alla kan plötsligt se vissa saker som man trodde sig ha spärrat. Så det gäller att kolla sekretess så fort de ändrar något.

Bror Duktig skrev:Problemet med facebook, är att när de gör om på facebook, så får ens sekretessinställningar defaultvärden, och alla kan plötsligt se vissa saker som man trodde sig ha spärrat. Så det gäller att kolla sekretess så fort de ändrar något.

Det där är bara en av sakerna som får mig att undra varför i helvete folk envisas med att använda FB?

Miche skrev:Bra idé, skapa en blogg där man bloggar om hur miserabelt man har det, hur man gnager på ramarna och sparar in på än det ena, än det andra för att öht ha råd med lite potatis att äta...

Inte så bra om man bryr sig om sin prestige.

https://www.flashback.org/t1561798

ufo skrev:

Bror Duktig skrev:Problemet med facebook, är att när de gör om på facebook, så får ens sekretessinställningar defaultvärden, och alla kan plötsligt se vissa saker som man trodde sig ha spärrat. Så det gäller att kolla sekretess så fort de ändrar något.

Det där är bara en av sakerna som får mig att undra varför i helvete folk envisas med att använda FB?

Ja, ibland undrar man...