ca skrev:Jepp. Tyvärr visar jag oftast sympati genom att relatera till mig själv. Har förstått att det är vanligtvis så man tänker med AS?

Men vad kan man säga förutom "aj.. stackars dig.. ta en tablett"? Tänker jag helt snett? Genom att relatera visar man ju att TS inte är ensam, vilket förhoppningsvis lindrar... och diskussion kan starta därifrån.

Ser jag att någon lider vill jag lösa problemet om det ligger i min makt, lindra i andra hand och trösta i tredje... jag är lite tafatt när det gäller att "bara" trösta.

Samma här.

ca skrev:Jepp. Tyvärr visar jag oftast sympati genom att relatera till mig själv. Har förstått att det är vanligtvis så man tänker med AS?

Men vad kan man säga förutom "aj.. stackars dig.. ta en tablett"? Tänker jag helt snett? Genom att relatera visar man ju att TS inte är ensam, vilket förhoppningsvis lindrar... och diskussion kan starta därifrån.

Ser jag att någon lider vill jag lösa problemet om det ligger i min makt, lindra i andra hand och trösta i tredje... jag är lite tafatt när det gäller att "bara" trösta.

+ 1

Det tog lång tid innan jag förstod att människor tycker att det är egocentriskt av mig att förstå andras problem genom att relatera dem till mina egna. Jag förstår fortfarande inte hur jag annars skulle förstå. Jag har ju bara mig själv som redskap för det.

Att man inte får höra "men åååh, intresseklubben antecknar!" när man skriver en artikel om t.ex. en kärnreaktors uppbyggnad, olika spårvagnstyper eller yahganfolkets öde.

Att folk ofta är ledsna och mår dåligt. Det är inte en massa kvittrande kärnfamiljer som berättar om att lilla Tuva-Luva åt sin första portion aprikospuré i dag.

Att man i regel får snöa in på någon person utan att folk skriver: "Fan vad du tjatar om XX hela tiden!!!" (Hittills har det iaf inte hänt mig, men det är min stora skräck att få höra det )
Jag tycker det är rätt gulligt med medlemmar som dyrkar Tommy Körberg och Torgny Lindgren, så det känns skönt att aldrig ha fått höra "men stick till XX:s idolforum i stället för att förpesta oss som inte är intresserade!" Idolforum kan f.ö. vara riktigt läskiga ställen...

Laika skrev:

ca skrev:Jepp. Tyvärr visar jag oftast sympati genom att relatera till mig själv. Har förstått att det är vanligtvis så man tänker med AS?

Men vad kan man säga förutom "aj.. stackars dig.. ta en tablett"? Tänker jag helt snett? Genom att relatera visar man ju att TS inte är ensam, vilket förhoppningsvis lindrar... och diskussion kan starta därifrån.

Ser jag att någon lider vill jag lösa problemet om det ligger i min makt, lindra i andra hand och trösta i tredje... jag är lite tafatt när det gäller att "bara" trösta.

+ 1

Det tog lång tid innan jag förstod att människor tycker att det är egocentriskt av mig att förstå andras problem genom att relatera dem till mina egna. Jag förstår fortfarande inte hur jag annars skulle förstå. Jag har ju bara mig själv som redskap för det.

Gud vad jag känner igen mig! Jag får alltid höra av min morsa att jag bara relaterar till mig själv hela tiden. Men vem skulle jag annars relatera till? Det är ju med mig själv som redskap jag förstår omvärlden. Jag gör det inte för att jag är egoistisk.

litenhummer93 skrev:Lamhet.

Utveckla. Lamt jämfört med?

Jag har inte precis funderat på saken så jag skriver; jag vet inte.

Här och var benämns Flashback som en motpol till detta ställe; jag undrar om dessa verkligen har ägnat någon tid åt att läsa i de avdelningar på Flashback som skulle kunna intressera dem - eller rentav skrivit.

Ett ställe där det kan vara 25.000 personer on-line samtidigt kan ju inte vara så illa som det påstås.

atoms skrev:
Ett ställe där det kan vara 25.000 personer on-line samtidigt kan ju inte vara så illa som det påstås.

Jo.. det är just det som är det sorgliga. Det är så illa.

Jag har lyckats googla in mig på Flashback några gånger när jag letade info om olika saker, men stämningen var ruggig... Hade ingen vilja att stanna kvar.

tahlia skrev:

atoms skrev:
Ett ställe där det kan vara 25.000 personer on-line samtidigt kan ju inte vara så illa som det påstås.

Jo.. det är just det som är det sorgliga. Det är så illa.

Jag var visserligen inne nyligen för att läsa om "mordet på en svensk kvinna i Malaga" och stämningen i tråden var ju tyvärr väldigt illa - mannen som har gripits är marockan och det säger tydligen allt enligt vissa. Så den rasistiska biten känner jag till alltför väl.

Men det finns ändå avdelningar/trådar där det är betydligt lugnare; oj, det blev off-topic.

edit; för att bli on-topic så får jag väl instämma i det som redan skrivits - här får man väldigt snabbt hjälp med saker; och minimalt med spam.

Kahlokatt skrev:Det är inte en massa kvittrande kärnfamiljer som berättar om att lilla Tuva-Luva åt sin första portion aprikospuré i dag.

Och att det inte är på det sättet är jag hjärtligt tacksam över.

Joakoni skrev:Jag har lyckats googla in mig på Flashback några gånger när jag letade info om olika saker, men stämningen var ruggig... Hade ingen vilja att stanna kvar.

Grejen med Flashback verkar vara att ALLT diskuteras där, fast ofta ur udda perspektiv. Googlar jag på "blåbär" kan jag ge mig sjutton på att jag hittar en tråd på Flashback där någon frågar om det går att knarka blåbär.

Laika skrev:Grejen med Flashback verkar vara att ALLT diskuteras där, fast ofta ur udda perspektiv. Googlar jag på "blåbär" kan jag ge mig sjutton på att jag hittar en tråd på Flashback där någon frågar om det går att knarka blåbär.

Eller vilken kroppsöppning som känns bäst att stoppa dem i.

Det är stor variation av ämnen där men samtidigt viker sig de flesta för pressen att vara så Flashbackig som möjligt.

Jag tror inte det finns en typisk AF-medlem på det sättet.

Detta är lite OT, men på tal om blåbär: förra hösten skulle jag göra blåbärsmousse. I receptet stod hur mycket blåbär som behövs angivet i gram. Jag villa ha det i deciliter och började skriva in frågan direkt på Google: "vad väger blåbär?". När jag hade kommit till "vad väger bl" föreslog Google att jag ville skriva "vad väger blondinbella?". Detta är ännu en sådan fråga som vi slipper se diskuterad på Aspergerforum.

Fast precis som med blåbären så måste man väl räkna in hur tätt man packar blondinbellorna för att kunna översätta till volymmått...

ca skrev::-D Fast precis som med blåbären så måste man väl räkna in hur tätt man packar blondinbellorna för att kunna översätta till volymmått...

Det specifika humöret som utmärker Aspergerfrorum tycker jag också om...

tahlia skrev:

atoms skrev:
Ett ställe där det kan vara 25.000 personer on-line samtidigt kan ju inte vara så illa som det påstås.

Jo.. det är just det som är det sorgliga. Det är så illa.

Det beror väldigt mycket på vilka avdelningar man läser.

Typiskt för aspergerforum? Folk som trampar på den som redan ligger.

Kahlokatt skrev:Typiskt för aspergerforum? Folk som trampar på den som redan ligger.

Jag skulle inte säga att det är typiskt för aspergerforum, snarare är det typiskt för människor överhuvudtaget.

Kahlokatt skrev:Det är inte en massa kvittrande kärnfamiljer som berättar om att lilla Tuva-Luva åt sin första portion aprikospuré i dag.

Och tack och lov att det!

Moderator: Bytte till rätt ägare av citatet.

Så bra svar som det står på frågan i denna tråd är det rätt självklart att det nu kan börja bli favoriter i repris. Här kommer min.

Joakoni skrev:Jag har också funderat på frågan. Jag känner från första stunden att jag är hemma här, jag känner mig helt trygg. Inga frågor är dumma, man är inte rädd att göra bort sig. Man får ärliga svar. Det är rent och konkret utan en massa onödigt blablande, folk uttrycker sig noggrant och kan stava... Det finns respekt här inne, jag är mig själv bara utan att behöva fundera på om jag duger och passar in...
Jo! Nu kommer jag ihåg min första tanke när jag kom in på Aspergerforum: DE PRATAR MITT SPRÅK!!!...

Så jag börjar undra, trots att jag nog vet, varför jag hållit mig härifrån några månader!

/ J

Inger skrev:

Kahlokatt skrev:Det är inte en massa kvittrande kärnfamiljer som berättar om att lilla Tuva-Luva åt sin första portion aprikospuré i dag.

Och tack och lov att det!

Men det här var inte jag som har skrivit... ...Fast jag håller med

Moderator: Bytte till rätt ägare av citatet.

Tack, råkade visst strula till det av trötthet.

ca skrev:Jepp. Tyvärr visar jag oftast sympati genom att relatera till mig själv. Har förstått att det är vanligtvis så man tänker med AS?

Men vad kan man säga förutom "aj.. stackars dig.. ta en tablett"? Tänker jag helt snett? Genom att relatera visar man ju att TS inte är ensam, vilket förhoppningsvis lindrar... och diskussion kan starta därifrån.

Ser jag att någon lider vill jag lösa problemet om det ligger i min makt, lindra i andra hand och trösta i tredje... jag är lite tafatt när det gäller att "bara" trösta.

Som så många andra här känner jag igen mig. Jag gjorde bort mig rejält på min sons förra dagis när jag hade en arbetsdag där (föräldrakooperativ; inget att rekommendera med AS kan jag säga i efterhand p.g.a. alla föräldrarna). Ett barn sökte upp mig för att tala om att hennes kompis gjort illa sig i foten. Jag checkade snabbt av, med följdfrågor, att faran var över, att det inte fanns någon konflikt eller illvilja bakom utan var en olyckshändelse, att det inte fanns något sår som behövde tvättas eller stukning att bandagera. Flickan som sökte upp mig var dock inte nöjd. Hon ville något mer. Hon stod kvar och tittade uppfordrande på mig. Jag blev tvungen att fråga vad hon förväntade sig att jag skulle göra. Jag kunde verkligen inte räkna ut vad det handlade om. Då tittade hon väldigt konstigt på mig, och sade "Tja, trösta kanske?"

Oj, vad jag kände mig dum! Och usel som människa! Men tröstade gjorde jag givetvis, när jag väl fattade galoppen. Jag blåste lite tafatt på foten och sade "Stackars dig", klappade lite på tjejen - och så var hon jättenöjd! Samvetet gnagde länge efteråt. Vad var jag för människa som inte hade empati nog att förstå att ett barn behövde tröstas? Det här var innan jag själv fattade att jag hade AS.

Det är utmärkande för det här forumet att man kan berätta sådana saker här utan att behöva vara rädd att för all framtid vara socialt död för dem som läser det.

Haha, vilken underbar scen! Som Seven of Nine när hon ska vara barnvakt åt Naomi Wildman.

Jag älskar Seven of Nine!