DIProgan skrev:Vart föds alla troll?

Tror i någon grotta i Tora Bora.

Hoppas inte mitt inlägg uppfattades som trollande? Reagerade på ordet "sodomit" och blev rätt irriterad, medges att det blev OT vilket jag ber om ursäkt för.

Vanligt att det står prestigelös som efterfrågad egenskap i platsannonser.

Prestigelös är en person utan aktning. Med aktning menas att man är någonting, man är i centrum och kan sitt område. En person som är prestigelös vill inte ha någon egen vilja eller är inte skapt för att ha någon egen vilja, dåliga ledaregenskaper möjligen men prestige är mer än så. När man verkligen kan och är bäst på sitt område så går det inte att komma ifrån att man är prestigefull, alla människor är bra på olika områden och prestige kommer alltid in i bilden när du vill visa vad du går för.

http://perjohnsson.wordpress.com/2010/0 ... m-med-det/

Här har vi alltså återigen jantelagen som visar sitt fula tryne.

Parvlon skrev:Vill se den som påstår att prestige inte betyder något ställa sig utanför den lokala mataffären och tigga pengar när de börjar ta slut.

Makt kan jag inte heller se som obetydande. Försöker ha makt över mitt liv så mycket som möjligt. Ser inte på teve av den anledning t.ex och kommer förhoppningsvis alltid att arbeta för förminskandet av andras makt över mitt liv.

Pengar ser jag som ett stressmoment. Tror inte man kan bli nöjd.

Materialistiskt sett så ser jag äganderätten ofta som något negativt. Vettigare att använda det man behöver NÄR man behöver det.

Touche. Lätt att man bedrar sig själv där.

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning.

I hög grad ovidkommande och irrelevant.

Jag tror inte jag tycker nåt om folk jag inte känner. Som tex nån som blivit miljonär precis. Jahapp. Vad har det med mig att göra typ?

Sen om jag träffar någon så bedömmer jag personen utifrån vad jag tänker/känner inför den. Är den rik eller fattig, chef eller mentalpatient det påverkar inte vad jag tycker om personen i så stor grad. Klart någon som är chef är mer eller mindre beundransvärd att den nått dit. Den kan vara stolt.

Jag förhåller mig som så att jag ser/upplever personen och hur den är mot mig och utifrån det bestäms vad jag tycker om den. Så funkar jag.

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning.

Hur ser ni på detta, anser ni det vara oförsumbart att ha en nobel position, materiellt överflöd eller makt? Eller håller ni med mig?


Oavsett vad ni har för inställning skulle jag vilja att ni beskriver hur ni ser på det. I slutändan är jag trots allt nyfiken på om vi delar lika värderingar i frågan, eller om det varierar mycket.

Det är väl snarare aspies uppfattning om vad som är nobelt som skiljer sig från NT:s.

Jag har ingen som helst tävlingsinstinkt när det gäller NT-företeelser som mest makt, mest pengar, ballaste bil och snabbaste sprint.
Däremot blir jag ju glad när jag får höra att jag är bäst på något av det jag intresserar mig för.

Jag vill inte ha makt i politisk mening. Men över min egen lilla värld vill jag kunna bestämma.

Jag har haft gott om pengar i min barndom och också några år på 80-talet. Saker förlorar sitt värde när man har råd med vad man vill.
Nu är jag relativt fattig, och njuter i fulla drag när jag någon gång har möjlighet att unna mig något extra.
Tillräckligt med pengar för ens basbehov + en slant till sparkontot tycker jag räcker.

Prestige:
Vet knappt vad det är.

Makt:
Makten över mitt eget liv vore önskvärt annars shit the same

Pengar:
Jag vill ha så pass mycket pengar på kontot att jag slipper panikattacker varje gång en räkning dimper ner. annars sperlar inte pengar nån större roll.

Det var mitt sätt att se på saken.

Jag har aldrig strävat efter något av dem men blir extremt frustrerad när avsaknaden av någon av dem påverkar mitt liv.
Om folk tror att jag inte kan något jag faktiskt kan ("Det här kan du inte lära dig") eller utnyttjar sin makt över mig ("Om du inte gör mig till viljes gör jag så att du inte får som du vill i något annat") blir jag tokig.
Jag vill förstås kunna betala räkningar och äta utan bekymmer men även kunna köpa saker som jag tycker att jag behöver för att göra något och även göra saker som kostar pengar som att åka tåg dit jag vill.
Det viktigaste är för mig att inte bli hindrad i att göra det jag vill på grund av att det brister i någon av punkterna.
Prestige är krångligt. Jag har ett stort bekräftelsebehov även om jag inte vill visa mig bättre än andra. Jag vill väldigt gärna visa mig duktig och älskar att få beröm för saker jag gjort bra (Om det inte går till överdrift! Det ska inte vara för att få mig att må bra utan för att förklara att jag gjort något bra..) men har inga som helst ambitioner att vara populär eller ha en fin titel.

Makt?

-Ingen människa trivs med att befinna sig längst ner i hierarkin. För egen del tror jag inte på hierarkier överhuvudtaget. Ingens slav och ingens herre är min melodi.
Du får inte gå bakom mig
du får inte gå framför mig
men om du vill kan vi gå jämsides
Fritt efter ett Camus-citat. Ganska betecknande.

Pengar?

-Du behöver stålar för att klara dig. Allt annat är skitsnack och det finns ingen romantik över fattigdomen.

Prestige?

I betydelsen kamplust, tävlingsmentalitet så visst för fan. Det är striden jag vill ha.
Fast min prestige ligger i mina personliga egenskaper och mina moraliska styrkor snarare än i prylar, kontakter, samhällsposition eller annat ytligt.
Mod och solidaritet är betydligt större saker än karriär eller status på Stureplan.

KrigarSjäl skrev:Makt?

-Ingen människa trivs med att befinna sig längst ner i hierarkin. För egen del tror jag inte på hierarkier överhuvudtaget. Ingens slav och ingens herre är min melodi.
Du får inte gå bakom mig
du får inte gå framför mig
men om du vill kan vi gå jämsides
Fritt efter ett Camus-citat. Ganska betecknande.

Pengar?

-Du behöver stålar för att klara dig. Allt annat är skitsnack och det finns ingen romantik över fattigdomen.

Prestige?

I betydelsen kamplust, tävlingsmentalitet så visst för fan. Det är striden jag vill ha.
Fast min prestige ligger i mina personliga egenskaper och mina moraliska styrkor snarare än i prylar, kontakter, samhällsposition eller annat ytligt.
Mod och solidaritet är betydligt större saker än karriär eller status på Stureplan.

Mm när jag tänker på prestige ser jag någon som är just högpresterande i samhället (hatar det ordet). Strebers... (bästa bandet förresten) Sådan har jag ingen. Jag är rädd att hierarkier är så fundamentalt i oss att vi aldrig kommer bli kvitt dem. Man ser den även i djurvärlden bland alla djur som lever i flock. Jag ser oss människor som avancerade flockdjur. Vissa kommer alltid stå över andra och vägen dit har varit juste eller ojuste. Krigsmakten torde vara den plats där man allra tydligast ser dem och allt där bygger på dem. Varenda gradbeteckning, märke, medalj, uniform. Men då är ju frågan tror man på krigsmakten? Vissa hierarkier blir inaktuella och kommer troligen försvinna och bytas ut, som monarkin. Idag vågar ju verkligen alla fullständigt angripa kungen på de mest förödmjukande sätt i media. Till skillnad från förr.

Nej över fattigdomen vilar inget romantikens skimmer. Bara på film och inom litteraturen. Ej i verkligheten. Hierarkisystemet de haft i indien, kastsystemet (det är väl avskaffat?) var verkligen tragiskt. Tror det lever kvar på vissa håll fortfarande.

Mod och solidaritet är mina honnörsord och
mina erfarenheter och mina ärr är mina medaljer.

"Kan man inte vinna människors vänskap och kärlek kan man åtminstone sträva efter att vinna deras respekt och det gör man genom att kall, hård och målmedveten se till att uppnå sina mål, samtidigt som man står rakryggad inför grupptryck utan att låta känslorna ta överhand och ta onödiga konflikter som inte gynnar ens ändamål"

-Kvällens människoideal är dessvärre den kallsinniga, hårdhudade KGB agenten, om än jag önskar att det inte hade behövt vara så

/Ford 20/6 2011

Jag känner i väldigt stor utsträckning att jag inte bryr mig om hur andra människor ser på mig när det gäller status. Jag tycker att det kan vara trevligt att ha makt och få bestämma i situationer där jag anser att jag fattar bra beslut. Själva positionen har alltså inget egenvärde för mig; det är bestämmandet som är intressant. Om jag skulle hålla på med något jag brinner för och mina beslut kan förbättra verksamheten är det klart att jag vill fatta besluten.

Pengar har aldrig varit viktigt för mig. Jag vill kunna resa lite ibland och slippa snåla varje månad för att ha råd med hyra. Det hade säkert varit trevligt att vara hyfsat rik men jag hade nog kommit till en gräns där jag inte hade vetat vad jag ska göra med alla pengar förutom att skänka bort dem. Att ha sju bilar eller liknande är helt enkelt inte förnuftigt.

ca skrev:Ursäkta, men vad menar du annars med "sodomiter"? De är väl ingen särskild inkomstgrupp?

Jo, enligt Marx. Det finns kapitalister, lönearbetare och sodomiter.

ford skrev:"Kan man inte vinna människors vänskap och kärlek kan man åtminstone sträva efter att vinna deras respekt och det gör man genom att kall, hård och målmedveten se till att uppnå sina mål, samtidigt som man står rakryggad inför grupptryck utan att låta känslorna ta överhand och ta onödiga konflikter som inte gynnar ens ändamål"

-Kvällens människoideal är dessvärre den kallsinniga, hårdhudade KGB agenten

/Ford 20/6 2011

Det där stryker jag under på direkt.

Intressant att läsa era inlägg på min trådstart.

Likväl vill jag förtydliga att jag inte tror att någon vill leva i fattigdom eller känna sig maktlös. Ni som tar upp motsatsen i rena motargumentationen har missat poängen. (Då jag förutsätter att dessa tre ting är behov som alla kräver till någon grad). Trådstarten syftar snarare till om det finns en kraftig längtan till dessa fenomen. Och när folk hävdar att de inte har det, tolkar jag det enbart som att de har en dämpad förkärlek till dessa.

MolkomAnnor skrev:Ni som tar upp motsatsen i rena motargumentationen har missat poängen.

Ursäkta men vad är motsatsen till prestige?

Laika skrev:Själva positionen har alltså inget egenvärde för mig; det är bestämmandet som är intressant. Om jag skulle hålla på med något jag brinner för och mina beslut kan förbättra verksamheten är det klart att jag vill fatta besluten.

+1. Jag har inget emot att jobba i det fördolda om mina resultat gör nytta. Skulle däremot bli arg om mitt arbete "stals" under någon annans namn... så jag antar att jag helst är superhjälte med hemlig identitet.

ca skrev:Ursäkta, men vad menar du annars med "sodomiter"? De är väl ingen särskild inkomstgrupp?

Jo, enligt Marx. Det finns kapitalister, lönearbetare och sodomiter.

[/quote]

Heh.

Parvlon skrev:

MolkomAnnor skrev:Ni som tar upp motsatsen i rena motargumentationen har missat poängen.

Ursäkta men vad är motsatsen till prestige?

Prestigelös?

Miche skrev:

Parvlon skrev:

MolkomAnnor skrev:Ni som tar upp motsatsen i rena motargumentationen har missat poängen.

Ursäkta men vad är motsatsen till prestige?

Prestigelös?

Ja. Vilket innebär att om du själv inte kräver prestige i ditt liv, kräver du inget högt anseende, position, status eller inflytande (prestigelös).

På ett sätt kan man se prestigelös som en god egenskap hos personer som själv valt det. Å andra sidan kan man se människor som med ovilja inte besitter någon prestige.

ca skrev:Hoppas inte mitt inlägg uppfattades som trollande? Reagerade på ordet "sodomit" och blev rätt irriterad, medges att det blev OT vilket jag ber om ursäkt för.

Nej tänkte på SamiChef den här gången. Ursäkta klumpigheten.

MalkolmAnnor skrev:

Miche skrev:

Parvlon skrev:Ursäkta men vad är motsatsen till prestige?

Prestigelös?

Ja. Vilket innebär att om du själv inte kräver prestige i ditt liv, kräver du inget högt anseende, position, status eller inflytande (prestigelös).

På ett sätt kan man se prestigelös som en god egenskap hos personer som själv valt det. Å andra sidan kan man se människor som med ovilja inte besitter någon prestige.

Vad menar du med ovilja? Att de tvingats till den positionen av omständigheterna?

För att spinna vidare på ämnet: Ibland kan prestigelöshet göra att en person bara är allmänt avslappnad och lätt att umgås med eftersom den inte måste ha rätt även när den har eller gör fel och omgivningen måste inte tassa på tå runt ett ömtåligt ego. Men ibland kan det också innebära att den saknar normal självrespekt och blir en dörrmatta istället (= andra ytterligheten). Eller att den har prestige inuti och i all tysthet samlar upplevda kränkningar på hög utan att någonsin våga säga ifrån (en ibland mycket riskabel kombination). Kanske den typen som i vissa fall ballar ur totalt när fördämningen till slut brister?

jag har inget sinne för pengar, är inte speciellt bra på att spara, ser liksom ingen anledning till det.
Makt vet jag inte riktigt hur man ska förklara det är ett väldigt abstrakt ord, som kan betyda olika i oka sammanhang. Prestige samma sak.

Allt är irrelevant för mig, inget av varken pengar makt, eller prestige betyder något för hur jag ser på människor.

Wine skrev:

2. Understanding

Individuals with autism rarely judge other people based on who is smarter, richer or fatter. In fact, these distinctions do not have any importance for autistic people than for other people. Autistic people usually see through these surface appearances so as to find out the person’s real character.

4. Less materialistic

Another huge autism benefit is that individuals with autism are not very concerned about their external appearance, in comparison to their normal peers. They worry less concerning hairstyles, brand names as well as other expensive and unimportant externals that most people worry about.

Stämmer väldig bra in på hur jag ser på det.

2 stämmer bra för min del, men det betyder inte att jag står ut med vem eller vad som helst. Finns egenskaper som jag bara inte klarar av, strulighet t ex. Folk som är manipulativa, temperamentsfulla eller väldigt krävande.

4 stämmer såtillvida att jag skiter i märken, vad som råkar vara inne för tillfället och lägger inte timmar på att fixa håret, men jag gillar att se så bra ut jag kan och blir glad när andra har färger, brillor och frisyr som de klär i.

Inger skrev:

MalkolmAnnor skrev:

Miche skrev:Prestigelös?

Ja. Vilket innebär att om du själv inte kräver prestige i ditt liv, kräver du inget högt anseende, position, status eller inflytande (prestigelös).

På ett sätt kan man se prestigelös som en god egenskap hos personer som själv valt det. Å andra sidan kan man se människor som med ovilja inte besitter någon prestige.

Vad menar du med ovilja? Att de tvingats till den positionen av omständigheterna?

För att spinna vidare på ämnet: Ibland kan prestigelöshet göra att en person bara är allmänt avslappnad och lätt att umgås med eftersom den inte måste ha rätt även när den har eller gör fel och omgivningen måste inte tassa på tå runt ett ömtåligt ego. Men ibland kan det också innebära att den saknar normal självrespekt och blir en dörrmatta istället (= andra ytterligheten). Eller att den har prestige inuti och i all tysthet samlar upplevda kränkningar på hög utan att någonsin våga säga ifrån (en ibland mycket riskabel kombination). Kanske den typen som i vissa fall ballar ur totalt när fördämningen till slut brister?

Din beskrivning ovan ligger nära min korta förklaring. Då jag också anser att innebörden av att vara prestigelös kan utmynna i olika karaktärsdrag hos olika individer. Men mitt syfte med prestigelös i den här tråden kan bäst beskrivas genom det jag citerar av dig här:

"Ibland kan prestigelöshet göra att en person bara är allmänt avslappnad och lätt att umgås med eftersom den inte måste ha rätt även när den har eller gör fel och omgivningen måste inte tassa på tå runt ett ömtåligt ego."

- detta påminner också om att vara anspråkslös.