Trådens rubrik har ett självklart svar: de flesta som skriver här har aspergers. Men jag undrar på vilket sätt detta gör att diskussionerna här skiljer sig från diskussionerna på andra forum.

Till exempel gjorde jag för ett tag sedan en tråd om varför människor vill skaffa barn:

http://www.aspergerforum.se/varfor-skaffar-manniskor-barn-t19695.html

För många år sedan hittade jag en liknande tråd på ett depressionssjukdomsforum. Där svarade människor saker som "jag har alltid drömt om en mjuk och väldoftande bebis". I tråden här på Aspergerforum finns få sådana "känslosvar". I stället hänvisar skribenterna till biologiska drifter och annat logiskt och vetenskapligt. Detta känns väldigt aspergertypiskt, på något sätt.

Vad tycker du utmärker diskussionerna på Aspergerforum jämfört med diskussioner i andra forum?

Mindre känslor som du skrev. Intellektuellt. Konkreta frågor, konkreta svar. Få trådstarter i form av "jag vill prata av mig" med svar "stackars dig" som så vanligt på andra forum. Hård ton, många varnas och slängs ut. På schizofreniforumet Viska tror jag aldrig någon blivit avstängd. Missförstånd, folk pratar om olika saker och blir sura. Anklagelser. Kristna frågor bemöts av hård kritik. På Viska finns en andlig underavdelning där man möts med respekt (som andra kan hoppa över om de inte har nått konstruktivt att säga).

Att det finns helt totalt galna inlägg här. Bland annat från mig då.


I am loco!

Att man får va sig själv. Det är alltid nån som bryr sig och man får väldigt mycket information.

Åh sedan treemans inlägg förståss.

Bredden av kompetens och viljan att dela med sig av den är en sak som jag tycker utmärker Aspergerforum, liksom andra slags konkret hjälpsamhet. Här kan man få reda på allt från besynnerliga uttrycks ursprung och vilket som var först av hönan och ägget till hur man bygger en egen kärnreaktor i badrummet. Frågar man hur det kommer sig att ens lille sons ballong behöll sin form ovanligt länge efter att han hade i en skvätt vatten, så får man på kort tid en lång radda utförliga svar med exakta matematiska beräkningar. Klagar man på svärmar av fruktflugor i köket får man erbjudanden från hjälpsamma människor att resa ett antal mil för att hjälpa till och städa och konkreta tips på hur man snabbt och smidigt blir av med flugorna sedan. Själv har jag haft förmånen att kunna vara med och hjälpa en ung tjej från att slippa bli vräkt när hon inte kunde betala en månadshyra, och många andra var beredvilliga att hjälpa till utan reservationer. Sådant ger mig hopp om mänskligheten.

Humorn inte att förglömma förstås.

Människor är mer pang på rödbetan här, det är mindre krusiduller och mer sakinnehåll i det som skrivs. Det är en högre intellektuell nivå än i andra forum som mest är en uppvisning i pladder och socialt dösnack.

Hjälpsamheten och att oftare bli bemött för vad man faktiskt säger samt det fria valet av samtalsämnen och möjligheten att diskutera sådant som inte går att diskutera någon annanstans för min egen del.

KrigarSjäl skrev:Det är en högre intellektuell nivå än i andra forum som mest är en uppvisning i pladder och socialt dösnack.

För att inte tala om rent kränkande inlägg. Människosynen som har avspeglats ibland från ex.vis Flashback är riktigt skrämmande, det är nästan så att nazisterna var tama i jämförelse... Brrr...

Nä, tacka Aspergerforum, här tänker jag stanna kvar för här trivs jag, både online och IRL!

Håller med det mesta som sagts.

Flashback är hemskt, ja. Inte alla, men många.

Bjäbbmonstret skrev:Hjälpsamheten

+1 Ropar man får man svar av nån.Otroligt.

Somliga här känns som tvillingsjälar (oftast de med samma diagnoskombination som jag). Jag är här för att det är ett av få ställen där jag känner gemenskap med andra människor.

Laika skrev:Trådens rubrik har ett självklart svar: de flesta som skriver här har aspergers. Men jag undrar på vilket sätt detta gör att diskussionerna här skiljer sig från diskussionerna på andra forum.

Till exempel gjorde jag för ett tag sedan en tråd om varför människor vill skaffa barn:

http://www.aspergerforum.se/varfor-skaffar-manniskor-barn-t19695.html

För många år sedan hittade jag en liknande tråd på ett depressionssjukdomsforum. Där svarade människor saker som "jag har alltid drömt om en mjuk och väldoftande bebis". I tråden här på Aspergerforum finns få sådana "känslosvar". I stället hänvisar skribenterna till biologiska drifter och annat logiskt och vetenskapligt. Detta känns väldigt aspergertypiskt, på något sätt.

Vad tycker du utmärker diskussionerna på Aspergerforum jämfört med diskussioner i andra forum?

Många är intelligenta här inne. Man har ofta de vanliga tillkortakommanden som kommer med AS men det kompenseras upp på andra sätt. Många är analytiska, rationella, tänkande. Praktiska. Det finns medkänsla här inne och en vilja att hjälpa. Att aspisar skulle vara känslokalla är skitsnack. Det finns stundom en torr och sarkastisk humor som jag uppskattar. Men det jag uppskattar mest här inne är ärligheten. Den ligger till grund för endel konflikter men det gör mig inget. Konflikter är till för att lösas och kommer de inte ut i ljuset (vilket de ofta inte gör ute i den "normala" världen) så blir det nästintill omöjligt.

Alla dessa listor! Aspergare älskar verkligen listor. Listor på musikvideor, bilder, betéenden och sätt som man beundrar, tre ord, dåliga filmer, bra filmer, osannolika drömmar, kattbilder och mycket mer. Jag har också märkt att många trådar har en tendens att övergå till att bli listlika. Ex. någon berättar om sin huvudvärk och undrar vad den ska göra åt det. De som svarar räknar upp sin EGEN huvudvärk och ignorerar trådskaparens fråga.

Björne skrev:De som svarar räknar upp sin EGEN huvudvärk och ignorerar trådskaparens fråga.

Jag tror att det kan bero på att spegelneuronerna inte riktigt kopplar rätt, men ofta blir svaren relevanta eftersom det kan vara liknande erfarenheter.

Det är en högre intellektuell nivå än i andra forum som mest är en uppvisning i pladder och socialt dösnack

Håller med, är inne mycket på flashback och man märker tydligt att diskussionerna är mer seriösa här. Det "ballar inte ur" lite lätt på aspergerforum som på flashback.

Det finns en strävan att förklara saker på ett logiskt och vetenskapligt sätt. Att argumentera för sin sak. Man hänvisar ofta till källor och länkar och jag kan imponeras över hur ambitiösa vissa är när det kommer till detta. Säger man något och får ett svar med tio länkar i så kan man lätt ge upp känner jag. För att fortsätta driva sina argument krävs ju att man tar sig en titt på dessa, vilka kan vara omfattande. Vad är man annars för debattant? Nej jag skiter i dina länkar för jag VET att det ÄR så här! Inte bra...Det kan bli lite roligt tycker jag stundom när det görs trådar om olika känslotillstånd som förälskelse och kärlek. Sexuella drifter, dejtande och partnerskap. Då får man läsa, läsa och läsa, olika teorier. För de flesta har en egen teori om dessa sakers uppkomst och hur de fungerar. Ofta på ett teoretiskt plan men även i praktiken.

Björne skrev:Jag har också märkt att många trådar har en tendens att övergå till att bli listlika. Ex. någon berättar om sin huvudvärk och undrar vad den ska göra åt det. De som svarar räknar upp sin EGEN huvudvärk och ignorerar trådskaparens fråga.

Känner igen mig.

Jepp. Tyvärr visar jag oftast sympati genom att relatera till mig själv. Har förstått att det är vanligtvis så man tänker med AS?

Men vad kan man säga förutom "aj.. stackars dig.. ta en tablett"? Tänker jag helt snett? Genom att relatera visar man ju att TS inte är ensam, vilket förhoppningsvis lindrar... och diskussion kan starta därifrån.

Ser jag att någon lider vill jag lösa problemet om det ligger i min makt, lindra i andra hand och trösta i tredje... jag är lite tafatt när det gäller att "bara" trösta.

Jag har också funderat på frågan. Jag känner från första stunden att jag är hemma här, jag känner mig helt trygg. Inga frågor är dumma, man är inte rädd att göra bort sig. Man får ärliga svar. Det är rent och konkret utan en massa onödigt blablande, folk uttrycker sig noggrant och kan stava... Det finns respekt här inne, jag är mig själv bara utan att behöva fundera på om jag duger och passar in...
Jo! Nu kommer jag ihåg min första tanke när jag kom in på Aspergerforum: DE PRATAR MITT SPRÅK!!!...

Joakoni, mycket väl uttryckt.

Tack, tack...

Lamhet.

Och lite sunt egoistisk kan man vara här också och det är ok.