Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning.

Hur ser ni på detta, anser ni det vara oförsumbart att ha en nobel position, materiellt överflöd eller makt? Eller håller ni med mig?


Oavsett vad ni har för inställning skulle jag vilja att ni beskriver hur ni ser på det. I slutändan är jag trots allt nyfiken på om vi delar lika värderingar i frågan, eller om det varierar mycket.

Självidentifierad aspie, ska utredas.

Saknar tävlingsinstinkt och sinne för ekonomi. Har lärt mig hushålla med pengar till viss del, men har svårt att lära mig privat budget t.ex. Det känns för flummigt, siffrorna är gissningar och det finns många detaljer jag hänger upp mig på. Pengar är väldigt abstrakt och bara finns/inte finns. Aldrig ett självändamål, men nödvändigt för att min familj ska må bra.

Makt: ointressant. Vill inte styra andra.

Prestige: ointressant. Ser prestigedrivna människor som ytliga och onyttiga.

Själv saknar jag ambition och sinne för pengar, så jag har inte hand om min egen ekonomi. Såklart vore det roligt med mer pengar men makt och prestige är för mig helt irrelevanta.

På ett känslomässigt plan är makt ointressant förutom när det kommer till sexualitet då det istället blir en komplicerad historia om att känna sig manlig etc.

Logiskt ser jag makt och maktspel som kanske det mest grundläggande som finns.

En position som sådan är inte viktig men att någonstans veta att man gör något värdefullt för samhället, är kapabel till saker och har resurser att nyttja är känslomässigt viktigt för mig.

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning....
.. Eller håller ni med mig?

+1 Är enig med dig i detta område.

Makt och status som sådant är ganska meningslöst för mig. Men ju mer jag observerar av världen desto tydligare står det mig att det är otroligt viktigt för alla andra. En dyr bil köper en mer uppskattning av det motsatta könet och beundran av det egna.

Prestige och 'nobel' position - helt ointressant

Makt - i stort sett ointressant, men gärna lite inflytande över estetiska frågor, så länge det inte innebär något tråkigt eller betungande ansvar.

Materiellt överflöd - beror på vad man menar med överflöd. Jag vill ha råd med det jag behöver för att må bra (vilket ibland tyvärr kostar om man är fysiskt och estetiskt sensibel) och uppskattar kvalitet på det lilla jag har eller vill ha, men är totalt ointresserad av märkesvaror och många andra saker som normala människor definierar som eftersträvansvärd lyx (typ båtar, sportbilar, juveler; jättestort hus med stora gräsmattor, vinkällare, pool, 'spa-anläggning'; paradvåning med antikviteter; krogliv, utlandsresor o s v) eftersom dyl saker för mig skulle innebära mer besvär än nöje. Och jag orkar inte göra något för att få dem. Dessutom saknar jag liksom ca både tävlingsinstinkt och sinne för ekonomi och tycker pengar är något som bara ska finnas när man behöver dem och inte besvära en för övrigt.

Makt är viktigt. Maktlöshet är en hemsk känsla. Makt över sitt eget liv behöver alla människor ha.
Jag är kommunpolitiker, och det betyder inte så mycket för mig, ibland förstår jag inte varför jag ställde upp. Ibland roligt, mest inte. Vill försöka bidra på ett bra sätt.
Pengar är viktigt. Lever på existensminimum, och vill gärna ha mer pengar.

För egen del så har jag bestämt mig för att tjäna bra med pengar, för de pengarna ska jag skaffa mig ett liv i form av en bra bostad, sommarstuga till familjen, en praktisk bil (gärna miljövänlig) och kanske en rolig bil.

Sen är jag nöjd för egen privat del, jag vill göra gott för resten av pengarna och hjälpa människor att komma på fötter.

prestige: Helt ointressant,
makt: ännu ointressantare
pengar: har altid klarat mig på de tillgångar jag haft.

lasseivägen skrev:prestige: Helt ointressant,

Instämmer!

lasseivägen skrev:makt: ännu ointressantare

Instämmer!

lasseivägen skrev:pengar: har altid klarat mig på de tillgångar jag haft.

Önskar jag kunde instämma, jag lärde mig inte att hantera pengar så när jag haft pengar brände jag dem, när jag inte haft så byggde jag upp skulder...

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning.

Hur ser ni på detta, anser ni det vara oförsumbart att ha en nobel position, materiellt överflöd eller makt? Eller håller ni med mig?


Oavsett vad ni har för inställning skulle jag vilja att ni beskriver hur ni ser på det. I slutändan är jag trots allt nyfiken på om vi delar lika värderingar i frågan, eller om det varierar mycket.

Prestige och makt bryr jag mig inte det minsta om och har aldrig gjort. Pengar har för mig inget värde i sig. Men de ger en trygghet om jag har så jag klarar mig och de går köpa varor för som jag inte kan leva utan och som ökar livskaliten. Så, jag gillar pengar och mår bra när jag har gott om dem. Det gäller säkerligen för nästan uteslutande alla andra människor. Inget unikt där. Jag behöver emellertid inte mycket för att klara mig och jag kan leva rätt snålt utan större utsvävningar. Rättar mun efter matsäck som det heter. Jag tycker att vårt konsumtionssamhälle är sjukt och jag ser med avsmak på hur vissa lever i överflöd, konsumerar oproportioneligt mycket jämfört med de mindre bemedlade, ja fattiga människorna. Här är det mesta från second hand och från barndomshemmet. Det mesta är udda, som alla köksgeråd t.ex. Är det funktionellt är det oftast tilltalande i mina ögon.

En person som i mina ögon levde och verkade på ett tilltalande sätt i vissa avseenden är BurkCurt som trots sina ekonomiska tillgångar endast ville gå och samla pant. Hans bakgrund stod också i kontrast till hans senare livvstil. Han sade upp överklasstillvaron och gjorde något som inte kunde stå i mer bjärt kontrast till denna. Vist vill man inte gå i trasor och lukta illa men det han gjorde känner jag respekt för, Om det nu var så han ville leva. "Inget väcker så mycket ont blod som pengar" ska kusinen och enda vännen som ärvde tillgångarna ha sagt och jag tror det är på pricken sant. Ser man på det i mina ögon osmakliga programmet Celebrity rehab ser man att pengar nödvändigtvis inte inbringar lycka. De kändisar som visar upp sig i spektaklet för en tragisk och högst destruktiv tillvaro trots sina tillgångar. Patetiskt kan man tycka men de är människor som alla andra.

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom.

Hittade den här sidan som tar upp lite positiva saker med att ha autism och jag antar att AS ingår i begreppet autism på denna sida:

2. Understanding

Individuals with autism rarely judge other people based on who is smarter, richer or fatter. In fact, these distinctions do not have any importance for autistic people than for other people. Autistic people usually see through these surface appearances so as to find out the person’s real character.

4. Less materialistic

Another huge autism benefit is that individuals with autism are not very concerned about their external appearance, in comparison to their normal peers. They worry less concerning hairstyles, brand names as well as other expensive and unimportant externals that most people worry about.

http://benefitof.net/benefits-of-autism/

Tycker det stämmer ganska bra, jag brydde mig inte speciellt mycket om materiella saker eller status då jag var yngre men däremot fick jag lära mig av omgivningen att det tydligen var viktigt och att jag inte fattade det. Kände mig enbart förvirrad då. Nu som äldre så har man ju lärt sig mer om hur världen fungerar.

Vill se den som påstår att prestige inte betyder något ställa sig utanför den lokala mataffären och tigga pengar när de börjar ta slut.

Makt kan jag inte heller se som obetydande. Försöker ha makt över mitt liv så mycket som möjligt. Ser inte på teve av den anledning t.ex och kommer förhoppningsvis alltid att arbeta för förminskandet av andras makt över mitt liv.

Pengar ser jag som ett stressmoment. Tror inte man kan bli nöjd.

Materialistiskt sett så ser jag äganderätten ofta som något negativt. Vettigare att använda det man behöver NÄR man behöver det.

Prestige inför andra, makt över andra, mer pengar än andra. Det är den här eviga tävlingen mot kollektivet som är ointressant.

Däremot hur JAG och mina närmaste ser på mig, att jag har makt att styra över min egen situation samt pengar nog att säkra min familjs överlevnad... det värdesätter jag absolut.

Man tar sig aldrig ur ekorrhjulet. Om alla kommer överrens om att chilla så tar snart en annan art över.

Parvlon skrev:Vill se den som påstår att prestige inte betyder något ställa sig utanför den lokala mataffären och tigga pengar när de börjar ta slut.

Det uppfattar inte jag som detsamma som just prestige, även om de kanske är besläktade. Klart det skulle kännas jobbigt att vara i en sådan situation. Men jag måste inte ha glassig titel, märkeskläder, 500 'vänner' på fejan och rätt i alla diskussioner för att kunna respektera mig själv.

Makt kan jag inte heller se som obetydande. Försöker ha makt över mitt liv så mycket som möjligt. (...)

Ja, makt över mitt eget liv vill jag gärna ha, är däremot inte intresserad av makt över andras. Så länge ingen försöker bestämma över mig är jag glad.

Pengar ser jag som ett stressmoment. Tror inte man kan bli nöjd.

Det tror jag. Jag blir supernöjd när jag haft råd att köpa något jag verkligen behöver, och blir snarare stressad när jag har mer än jag behöver.

Materialistiskt sett så ser jag äganderätten ofta som något negativt. Vettigare att använda det man behöver NÄR man behöver det.

Ja, idealt vore om saker bara fanns när man behövde dem utan att man måste äga dem. Tyvärr har vi inte det systemet än.

Jag tar gärna emot pengar som du inte behöver, Inger.

Men nu ska jag sluta vara OT...
Pengar är alltså viktigt för mig, eftersom de är en bristvara i den här familjen. Något överflöd har jag inget behov av, men det hade varit kul att slippa oroa sig för om man kan betala hyran.

Makt och prestige intresserar mig inte. Jag vill bara få sköta mig själv.

Inger skrev:Det uppfattar inte jag som detsamma som just prestige, även om de kanske är besläktade. Klart det skulle kännas jobbigt att vara i en sådan situation. Men jag måste inte ha glassig titel, märkeskläder, 500 'vänner' på fejan och rätt i alla diskussioner för att kunna respektera mig själv.

Du ser alltså bara den positiva delen (ev. andras bild av prestige) i prestige som du ser som negativ, om jag förstått dig rätt.

Inger skrev:Ja, makt över mitt eget liv vill jag gärna ha, är däremot inte intresserad av makt över andras. Så länge ingen försöker bestämma över mig är jag glad.

Makt är väl inte synonymt med att ha makt över vad andra (måste) gör(a)?

Inger skrev:Det tror jag. Jag blir supernöjd när jag haft råd att köpa något jag verkligen behöver, och blir snarare stressad när jag har mer än jag behöver.

Du blir nöjd för stunden men sen när du vill ha något nytt så är du såklart onöjd.

MolkomAnnor skrev:Jag funderade över huruvida prestige, makt och pengar är förankrade behov i personer med Aspergers syndrom. Då detta för mig är ovidkommande, irrelevant, undrar jag om fler delar min uppfattning.

Hur ser ni på detta, anser ni det vara oförsumbart att ha en nobel position, materiellt överflöd eller makt? Eller håller ni med mig?


Oavsett vad ni har för inställning skulle jag vilja att ni beskriver hur ni ser på det. I slutändan är jag trots allt nyfiken på om vi delar lika värderingar i frågan, eller om det varierar mycket.

Prestige & makt intresserar mig inte. Pengar är annorlunda jag säger inte att man blir lycklig eller en bättre, finare människa med pengar.

Men att ha så att man utan problem kan betala hyra, räkningar, mat och förnödenheter och ändå kunna unna sig lite sådant som kanske inte är strikt livsnödvändigt men ändå rolig/praktiskt att ha räcker. Mindre än så leder till stress och olycka i längden.

Jag struntade i att ens läsa eran inlägg för intellektualism är den lägsta ockupationen ändå. Men hursomhelst så är Jag väldigt generös mot den Jag gillar efter Min förmåga förstås. Säg att Jag vore en kontaktperson till någon annan agorafobiker eller till någon med autism problematik så skulle Jag skita i vad kommunen skitsnackade om försäkring för Jag skulle använda Min egen bil fritt. Endast för bensinen skulle Jag ta betald från klienten .

Jag förstår att Färdtjänst ej kör till alla ställen och inte alltid ens så nära som vore önskvärt från klientens sida. Se Jag har en stor hjärta men kan tyvär ej visa det i handling då andra ej litar på Min förmåga först. Och varför lida väntetider då det är bara att köra vidare från ett ställe till annat? Köpa lite mat eller annat och sedan hinna ta en tur ut i den härliga naturen. Jag tycker att medmänsklighet hör till .

Sentimentalitet och andliga ting är hur härliga som helst. Sånt som dom flesta fnyser åt. Jo och visst ogillar Jag den förhatliga kapitalismen liksom konkurrenssamhället i stort. Jag tycker att vi ej behöver livnära några sodomiter eller affärsmän utan tvärtom lära dom lite ansvar genom att betala mer skatt för både inkomst och ägendom för att främja allmännyttan. Inga privata organisationer utan kollektiv hela vägen .

Ockupation? Du menar sysselsättning?

Parvlon skrev:

Inger skrev:Det uppfattar inte jag som detsamma som just prestige, även om de kanske är besläktade. Klart det skulle kännas jobbigt att vara i en sådan situation. Men jag måste inte ha glassig titel, märkeskläder, 500 'vänner' på fejan och rätt i alla diskussioner för att kunna respektera mig själv.

Du ser alltså bara den positiva delen (ev. andras bild av prestige) i prestige som du ser som negativ, om jag förstått dig rätt.

Inger skrev:Ja, makt över mitt eget liv vill jag gärna ha, är däremot inte intresserad av makt över andras. Så länge ingen försöker bestämma över mig är jag glad.

Makt är väl inte synonymt med att ha makt över vad andra (måste) gör(a)?

I båda fallen tolkade jag orden såsom de normalt brukar tolkas, även om man också kan tolka i en vidare bemärkelse som du gjorde.

Parvlon skrev:

Inger skrev:Det tror jag. Jag blir supernöjd när jag haft råd att köpa något jag verkligen behöver, och blir snarare stressad när jag har mer än jag behöver.

Du blir nöjd för stunden men sen när du vill ha något nytt så är du såklart onöjd.

Neejdå, jag är faktiskt rätt nöjd för det mesta och har inget att klaga på rent materiellt. Blir mer som grädde på moset om man råkar hitta något klädesplagg t ex som passar precis till något man redan har, eller som nya mobilen som visat sig mer användbar än jag kunde föreställa mig. Men jag har under många år varit nästan helt utan nånting alls och det gick bra det med.

SamiChief skrev:Jag tycker att vi ej behöver livnära några sodomiter eller affärsmän utan tvärtom lära dom lite ansvar genom att betala mer skatt för både inkomst och ägendom för att främja allmännyttan. Inga privata organisationer utan kollektiv hela vägen .

Affärsmän och personer som gillar att idka älskog i stjärten ska alltså betala högre skatt? Ursäkta, men vad menar du annars med "sodomiter"? De är väl ingen särskild inkomstgrupp?

Vart föds alla troll?