Har du, eller har du tidigare haft, ett socialt arbete där du interagerat med människor varje dag?

Själv har jag jobbat på krogen (slutade efter 6 månader, var bunden av ett kontrakt, men hade velat sluta efter en månad eftersom jag mådde otroligt dåligt av stressen och miljön), på snabbmatsrestaurang (sommarjobb under gymnasiet, aldrig mer, men jag sparade i alla fall ihop till lite roliga elektronikprylar då) och i en affär inom detaljhandeln.

Jag arbetar solitärt så länge kunskaper och fysisk förmåga ger ett producerat resultat. När fysiken eller kunskapen inte räcker till samarbetar jag med kollegor för att uppnå ett producerat resultat. Mängden människor som befinner sig på arbetsplatsen jag arbetar på spelar ingen roll.
På ett ställe fann jag mig helt ensam flera dagar i rad, på ett annat trängdes jag med människor överallt.

Jag är verkligen inte den typen som undrar hur folk mår och vad dom gjort i helgen.

Jag har inte direkt världens Aspergeranpassade arbete, det är emellanåt mycket stress, kontakt med människor, stå vid en kassa osv. Som tur är så är det bara en eller två dagar i veckan så jag hinner vila upp mig mellan.

Innan har jag jobbat som telefonförsäljare och det gör jag aldrig mer!

Sen har jag haft jobb med kollegor. Dock har det alltid varit kortare anställningar och det har ju funkat för då har man inte riktigt samma press att vara trevlig som mot kunder. Sen är jag väldigt serviceminded och gillar att hjälpa folk, i alla fall när dom uppskattar det.

Jag har varit taxichauför vilket måste vara socialt om något. I det nuvarande arbetet umgås jag dagligen med dem på admin.

Jag har varit högstadielärare (främst på heltid) i ungefär fem terminer.

På äldreboende för rätt många år sedan. Hoppade mellan avdelningarna och när jag varit på en specifik avdelning i två dagar och alltså höll på och lärde mig rutinerna där så började någon snacka skit om att jag inte gjorde tillräckligt mycket av arbetet och tjallade till en av två chefer som ringde upp mig och la all skuld på mig, att det inte var rättvist att jag skulle ha samma lön om jag inte gjorde samma jobb och blabla. Varpå jag omedelbart sa upp mig.

Jadå, två stycken. Jag arbetade på dagis i 8 månader där jag då interagerade med både barn, personal och föräldrar. Arbetade också på en lagercentral där jag hade kontakt med kunder (via telefon) och ett flertal arbetskamrater dagligen. Grejen med det sistnämnda jobbet var att jag kände de flesta anställda sedan jag var barn och jag är ganska säker på att om stället hade blivit kvar och jag fått en fast anställning där hade jag antagligen aldrig krashat och istället arbetat idag.

Interagerar med 5-10 kollegor och i snitt 0.33 kunder om dagen. En kollega pratar jag extra mycket med varje dag.

Funkar bra än så länge.

Har haft få ensamjobb och haft många och givande interaktioner med både kollegor och kunder men jag undrar om det samtidigt kan vara förklaringen till att mitt privatliv inte fungerat så värst bra...

Har socialt jobb inom skola sen typ 4 år

Antar att lärarvikarie är hyfsat socialt. För mig känns det dock inte så socialt som det kanske är eftersom elever inte är jämbördiga utan föremål för yrkesuppgiften. På det sättet är det faktiskt ganska solitärt även om det också är en krävande miljö.

Jag jobbade en period på ett textilinredningsföretag, när de hade mycket att göra. Väldigt socialt (men ändå inte) då man jobbar på andras arbetsplatser måste man interagera med andra, men ändå gör man bara sitt eget jobb.... Grabbarna som jag jobbade med är inneboende hos mig, så jag träffar dem ändå nästan dagligen

Krake skrev:Antar att lärarvikarie är hyfsat socialt. För mig känns det dock inte så socialt som det kanske är eftersom elever inte är jämbördiga utan föremål för yrkesuppgiften. På det sättet är det faktiskt ganska solitärt även om det också är en krävande miljö.

Öh hur bra låter den inställningen egentligen? Låter som den typiska läraren som inte bryr sig ett piss när det uppkommer mobbingsituationer.

Jag har jobbat i några butiker, som medlemsvärvare och praktiserat på en skola i Tyskland. Butiksjobb trivs jag hyfsat bra med. Det beror på vilken sorts butik det är. Jag har svårt för stora butiker som säljer många olika saker och där jag har svårt att få en överblick. Jag har redan varit utbränd en gång på grund av sociala jobb och är försiktig med sådana numera eftersom jag blir så stressad av att ha många människor runt mig, men sociala jobb kan ändå fungera. Mitt huvudsakliga problem med det är att människor är så oförutsägbara, och jag blir stressad och mår dåligt när jag inte känner att jag har viss kontroll eller förmåga att påverka vad som händer.

Numera jobbar jag i en liten bokhandel och det fungerar bra för mig. Där är inte överdrivet mycket folk, jag är intresserad av böcker och känner att jag har full koll på alla arbetsuppgifter och alla tänkbara situationer som kan uppstå. Det gör att jag kan behålla mitt lugn.

Skolan i Tyskland var svår. Inte på grund av eleverna utan på grund av lärarna som verkade ha svårt för att jag hade en annan inställning till barn och ungdomar än vad de hade.

DIProgan skrev:

Krake skrev:Antar att lärarvikarie är hyfsat socialt. För mig känns det dock inte så socialt som det kanske är eftersom elever inte är jämbördiga utan föremål för yrkesuppgiften. På det sättet är det faktiskt ganska solitärt även om det också är en krävande miljö.

Öh hur bra låter den inställningen egentligen? Låter som den typiska läraren som inte bryr sig ett piss när det uppkommer mobbingsituationer.

I yrkesuppgiften ingår att förhindra mobbning. Jag tror inte att Krake menar att eleverna inte ska respekteras och betraktas som människor.

Deltidsjobb (15%) i krogmiljö.
Det var helvetet på jorden och jag hatade det. Hade inte klarat av att jobba mer än 1,5 kväll i veckan som jag gjorde.

Ja, jag har haft flera mycket sociala arbeten. Inte för att jag ville ha dem, utan för att nöden krävde det. Jag var helt enkelt tvungen att få en inkomst.

Jag har arbetat som bl.a. servitris, vårdbiträde och lärare, yrken som kräver hög social "närvaro". Men jag har inte orkat vara särskilt långvarig på dessa arbeten.

Mycket intressant läsning och statistik (ja, underlaget är väl lite skralt än så länge, men det vi ser än så länge är förvånande).
Är det någon här som har trivts på ett socialt jobb? Har ni klarat av det bra? En del har redan svarat, men jag vill gärna höra fler historier.

Jobbat en månad som lärare. Gav min själ, gjorde på mitt eget sätt och lyckades över (iaf min egen) förväntan. Första lektionen var katastrof, smygläste vad de skrivit om mig till administrationen... omdömen som "han måste bort!"... men det vände och min egenartade och öh.. dynamiska stil verkade inspirera en del och accepteras av nästan alla. Växlade mellan intensiva whiteboardutläggningar, one-on-one-träning och att sitta och vila upp mig vid katedern. Just att jag tog mig tiden att förklara för varje enskild som hade problem med ämnet gjorde mycket tror jag. Men hatade ju att tilltala hela klassen så det var enda lösningen.

Jag gör aldrig om det igen, för den månaden var bland de längsta i mitt liv, men det var en nyttig erfarenhet.

Miche skrev:Har haft få ensamjobb och haft många och givande interaktioner med både kollegor och kunder men jag undrar om det samtidigt kan vara förklaringen till att mitt privatliv inte fungerat så värst bra...

Jag tror att det är så det ligger till för min egen del. Har mitt drömjobb, vilket gör att jag trivs utmärkt med de kollegor jag väljer att umgås och projektarbeta med och de forskare jag har hand om.

Men jag har ingen ork över till att vara social på min lediga tid, och isolerar mig mestadels helt under helgerna. Jag har dock valt att ha det så här, för jobbet ger mig så oerhört mycket.

För min del orsakade utmattningen att jag inte orkade med att hålla ordning, betala räkningar osv osv.

Laika skrev:

DIProgan skrev:

Krake skrev:Antar att lärarvikarie är hyfsat socialt. För mig känns det dock inte så socialt som det kanske är eftersom elever inte är jämbördiga utan föremål för yrkesuppgiften. På det sättet är det faktiskt ganska solitärt även om det också är en krävande miljö.

Öh hur bra låter den inställningen egentligen? Låter som den typiska läraren som inte bryr sig ett piss när det uppkommer mobbingsituationer.

I yrkesuppgiften ingår att förhindra mobbning. Jag tror inte att Krake menar att eleverna inte ska respekteras och betraktas som människor.

Jag är verkligen inte den typiska läraren. Jag menar endast att det är mycket olika att ha kontakt med människor som man ska undervisa och människor man ska samarbeta med. Eleverna är definitivt lärarens ansvar och det är ett stort ansvar som sträcker sig långt utöver att bara rabbla upp sådant som ska trummas in i elevernas huvuden. Det handlar också om att uppmärksamma situationer och enskilda individer. Det handlar om att se vilka förmågor varje elev har och hur de bäst kommer till sin rätt. I det avseendet har jag nog en fördel gentemot de flesta lärare som inte kan förstå alla de olika förutsättningar som eleverna har och inte heller tar reda på det. Det tycker jag är en dålig inställning.

Jag har ett ganska socialt arbete. Inte mycket kundkontakter men däremot mycket kontakter med olika kollegor.

För mig är de sociala kontakterna på jobbet jätteviktiga. Ett av mina AS-relaterade problem är svårigheter att skapa och upprätthålla kontakter med andra, och på jobbet träffar jag massor av trevliga människor. Det är ju så enkelt att umgås med folk där jämfört med privat, tycker jag. Man kan småprata med folk utan att behöva fundera så mycket på vad de tycker om en, eller när man ska träffas nästa gång eller så.

Jag hade lite svårt att välja, men tog alternativ nummer 2. Jag har jobbat på snabbmatsrestaurang (mitt första jobb) där jag stod ut i 1 1/5 år innan jag var tvungen att sluta p.g.a. stressen. Vid det laget så hade det gått rätt så långt med mitt fysiska mående då jag tappat ca 8 kg i vikt, blödde näsblod morgon och kväll, drömde mardrömmar om jobbet och var sjuk väldigt ofta. Den största anledningen till att jag klarade jobbet såpass länge är att jag lyckades undvika att stå i kassan fram till ca 6 mån innan jag slutade.

Jag har även arbetat som registrerare och sedan på kundtjänst åt ett telefonbolag, men där kom jag och arbetsgivaren överens om att inte förlänga min anställning då jag inte alls fungerade på kundtjänst.

Det jobbet som har fungerat bäst hittills är det jag har just nu. Jag är fast anställd som lokalvårdare (läs; städare) hos min kommun. Jag städade av och till åt kommunen innan också, men orkade aldrig någon längre stund utan försökte mig på att studera emellanåt men återvände alltid så småningom. De senaste 2 1/5 åren så jobbade jag på en högstadieskola med underbar personal tillsammans med en toppenkollega och en fantastisk chef. Det är tack vare dessa människor som det ändå har gått såpass bra som det har gjort fram till förra sommaren då jag inte orkade längre. Jag har kommit fram till att utan den chefen jag har nu, så kommer jag inte kunna fortsätta inom städ och det känns tråkigt att vara så beroende av en annan person för att kunna fungera.

Det senaste året har jag ägnat åt att studera engelska på universitet och det har varit helt underbart. Nu är jag inne och sommarjobbar på städ igen och även om jag är oerhört trött jämt så är iallafall min plånbok glad.