Bara en reflektion. När vi var på en loppis idag, sonen och min man, så ville sonen köpa bilar. Men jag hade inga pengar, min man var på väg att hämta ut. Då stod vi där en stund, men sedan ville sonen vidare, men jag sa att vi måste vänta. Då sa han som stod vid loppisbordet att vi kunde få lägga undan. Jag blev glad, sade tack men hade ingen ögonkontakt alls med försäljaren. Det är väl normalt för oss med AS?

Jag hade ingen ögonkontakt alls så länge vi stod där. Något som känns igen? Kan man träna bort detta?

Det går att träna bort. Jag gjorde det innan jag fick min diagnos, men det var många som missförstod och kom fram och pratade. Det var inte det jag ville. Numer kan jag ta ögonkontakt utan att bli helt nervig om det är en kort stund, sedan ser jag bort.

Andra trådar i ämnet:

ogonkontakt-och-verbal-kommunikation-t11807.html
ogonkontaktssvarigheter-omrostning-t10499.html
att-titta-folk-i-ogonen-t15166.html

Det är normalt, vad jag vet.
själv kollar jag inte direkt in i ögonen oftast. liksom zoomar ut och ser hela ansiktet istället. Svårt att förklara. Ögonen är på ögonen helt klart, men ja...
Tyvvär finns det ingen "FaZeLuls" till Svenska översättning på google översätt lol

Jag är likadan. Kan bara se ett fåtal personer i ögonen utan att känna obehag.

Saschi skrev:Det går att träna bort. Jag gjorde det innan jag fick min diagnos, men det var många som missförstod och kom fram och pratade. Det var inte det jag ville. Numer kan jag ta ögonkontakt utan att bli helt nervig om det är en kort stund, sedan ser jag bort.

Jag har också tränat upp mig. Men känner obehag när jag ser andra i ögonen ofta. Såna som jag inte känner och litar fullt på.

Jo nog känner jag igen mig. Och dessutom så är jag lite skelögd oxå så det blir extra jobbigt att leta upp någons ögon.Nä jag ser mest ner i backen eller fläckar med blicken på nåt annat.

med vissa personer klarar jag av det. Oftast med nya personer eller förbipasserande så kan jag inte. Då blir det ofta överdrivet och jag måste visa att jag kollar på allt annat utom dem.
De gånger jag måste ha ögonkontakt så blir jag jätte nervös och kan inte fokusera på vad som händer och då börjar jag titta bort mycket.

treeman skrev:

Saschi skrev:Det går att träna bort. Jag gjorde det innan jag fick min diagnos, men det var många som missförstod och kom fram och pratade. Det var inte det jag ville. Numer kan jag ta ögonkontakt utan att bli helt nervig om det är en kort stund, sedan ser jag bort.

Jag har också tränat upp mig. Men känner obehag när jag ser andra i ögonen ofta. Såna som jag inte känner och litar fullt på.

Samma här, i synnerhet folk jag ogillar har jag väldigt svårt att se i ögonen utan att må dåligt. Jag har heller ingen känsla för länge man ska se någon i ögonen utan att stirra, så jag flackar runt med blicken till omgivningen när jag gissar att det är lagom.

Jepp, jepp. Jag har tre blicklägen jag växlar mellan:
- Ögonkontakt: mycket kortvarigt, pejlar nog in ansiktet för att avgöra personens inställning. <5%
- Flackande: tittar runt överallt utom på den jag talar med. Är då "sökande" även i tankarna. ~40%
- Fixerad: Blicken fäst vid något föremål i rummet eller ett intressant mönster, t.ex knast i träbord, LED/lampa (etc). Används medan jag tänker, och försöker säga något lite längre och sammanhängande. Även när jag sitter och lyssnar på samtal och inte själv är delaktig. ~55%

För mig innebär att fixera blicken på något = fokus. Det går inte att hålla kvar en annan persons blick för då blir jag överväldigad. Får en intensiv kontakt jag inte vill ha, med få undantag. (min partner är ett sådant.. henne kan jag se i ögonen hur länge som helst)

Xzirie skrev:Samma här, i synnerhet folk jag ogillar har jag väldigt svårt att se i ögonen utan att må dåligt. Jag har heller ingen känsla för länge man ska se någon i ögonen utan att stirra, så jag flackar runt med blicken till omgivningen när jag gissar att det är lagom.

Jag tittar "ett tag" i ögonen" och sen tittar jag lugnt bort lite ungefär som om jag tänker på vad den andra säger. Djupa tankar. Sen tittar jag i ögonen igen.

Så gör jag med folk som jag ogillar att se i ögonen. Aldrig några snabba ryck med huvudet utan tittar bort lugnt och fint emellanåt. Och bara en bit bredvid dom. Detta för att jag måste få titta bort och inte behålla ögonkontakten "länge" för då får jag nog psykbryt.

Moderator:

Slog ihop med en tråd om samma ämne.

MsTibbs skrev:Tänk tresekundersregeln. Det är ungefär normalgränsen att se folk i ögonen som max, före man tittar undan en sväng. Att se folk i ögonen för länge utan avbrott kan uppfattas som förföriskt och/eller aggressivt beteende beroende på situation.

Jag har vid olika sammanhang hört den ovan beskrivna tresekundersregeln nämnas. Kanske kan det finnas något samband med att ett "ögonblick" eller det vi uppfattar som ett förbiilande anses vara tre sekunder långt enligt nutida psykologer? Tänker mig då att det inom ramen för dessa tre sekunder är det som kallas nuet.

Har reagerat ibland med blixtförälskelse också kan tilläggas. Tiden stannar, hjärnan smälter... ja.

Jag gör allt jag kan för att undvika ögonkontakt och stirrar ofta neråt eller tittar åt ett annat håll, till och med stänger ena ögat för att inte se att de på andra sidan vägen inte ska synas i mitt synfält. Jag mår otroligt dåligt ifall jag måste titta nån i ögonen och det känns nästan som de stirrar rakt igenom mig.

Jag har tidigare inte tänkt så mycket på det där med ögonkontakt men på den senaste tiden, iom min utredning, så har jag börjat fundera mer på hur jag tittar på folk. Nu, tex, när jag pratade med min äldsta dotters mamma så märkte jag att jag hela tiden tittade på regionen kring hennes näsa och mun, inte i hennes ögon. Jag försökte titta några gånger men det gick ju inte! Jag såg henne i ögonen snabbt men jag kunde liksom inte fokusera på hennes ögon utan min blick flöt iväg upp mot ögonbrynen och sen tillbaka ner till hennes näsa och mun. Så jag har kanske problem med ögonkontakt i alla fall...

Ganesh skrev:Munnar, tittar på munnar. Och ibland en kik i ögon då och då.

Oj då! Jag gör precis samma sak. Har märkt det med inte funderat mycket... När jag pratar själv, är det marken som gäller... Annars ser jag inte mina egna tankar.

Brukar inte se direkt i ögonen på dem jag pratar med, utan istället på saker
i omgivningen så länge ansiktet fortfarande är vänt mot personen. Annars verkar
man nog för ointresserad.
Det känns fel/obehagligt att glo folk i ögonen.

Taxus skrev:Brukar inte se direkt i ögonen på dem jag pratar med, utan istället på saker
i omgivningen så länge ansiktet fortfarande är vänt mot personen. Annars verkar
man nog för ointresserad.

Du ser ointresserad ut ändå, det märks väldigt tydligt om någon tittar mot ens eget ansikte eller t.o.m. på ögonen eller på något helt annat!

Ganesh skrev:Att titta på munnar har ju dessutom fördelen att man kan "läsa på läpparna". Dvs talet blir tydligare.

Ja, precis!

Kan man inte verka intresserad även om man tittar bort? Jag kan ju vara ganska animerad när jag talar om något som engagerar mig, men tittar inte på den jag samtalar med.

Kanske du menar intresserad av den andra personen snarare än ämnet?

De flesta NT-personer tror att man är totalt ointresserad om man tittar bort, så det är ingen vidare strategi då de tror att man faktiskt inte bryr sig om man tittar på annat!

Miche skrev:De flesta NT-personer tror att man är totalt ointresserad om man tittar bort, så det är ingen vidare strategi då de tror att man faktiskt inte bryr sig om man tittar på annat!

NT:s kan även tro att man har oärliga avsikter om man inte ser dem i ögonen.

Jag har lite svårt att förstå det där... jag går själv på helt andra signaler när jag avgör om någon är oärlig eller inte. När det gäller att avgöra intresse så kanske jag noterar om någon tittar bort när JAG pratar, men struntar helt i om de tittar bort när de själv pratar. Annars märker jag det mest på när folk byter ämne.