I lördags såg jag Backateaterns uppsättning av Yvonne, en för mig tidigare okänd pjäs. Jag har sett många bra teaterföreställningar, på olika håll, utan att skriva om det. Denna gång väljer jag att tipsa om pjäsen eftersom den kändes relevant och angelägen ur ett aspergerperspektiv. Huvudpersonen Yvonne ger ett mycket autistiskt intryck, även om det kanske inte specifikt var författarens eller regissörens avsikt, och Emelie Strömberg gör en mycket trovärdig rolltolkning. Jag vill inte avslöja för mycket om pjäsen, för att inte förstöra upplevelsen för den som ev. ser den. Dock bör jag varna att den kan upplevas obehaglig och skrämmande för många med erfarenheter av utanförskap och annorlundahet, dock kan man samtidigt fråga sig vem i pjäsen som egentligen är starkast. Ljudnivån är stundtals hög, men t.o.m. jag klarade av den, och det går ju att stoppa fingrarna i öronen.

Om ni funderar på att gå, så notera att det bara är två föreställningar kvar.
(Notera också att Backateatern visserligen tillhör Stadstearn, men ligger på helt annan plats.)

http://www.stadsteatern.goteborg.se/backateater/pa-scen/Yvonne/

Gombrowicz!!! Iwona! Ha ha! Jag visste inte att den var känd i Sverige! Stor grad av igenkännande...