Skulle man kunna sammanfatta psykiatrins principer som följer? Förhoppningsvis finns undantag!

PSYKIATRINS PRINCIPER

•Det finns inga biverkningar. Patientens ”upplevelser” beror istället på vederbörandes sjukdom.

•Allt patienter säger är antagligen felaktigt och beror på patienternas bristfälliga verklighetsuppfattning.

•Man kan således aldrig lita på patienter.

•Patienter ska aldrig ta egna initiativ och aldrig försöka tänka själva eftersom de inte kan tänka logiskt.

•Elektrochocker (ECT) är precis lika bra som att starta om en dator. Evetuella minnesförluster beror alltid på patientens egen sjukdom.

•Att röka är bra; därför har vi rökrum på varje mottagning.

•Biverkningar som står i FASS är starkt överdrivna.

Vet inte vad du råkat ut för men det låter som att du har ett starkt hat mot psykiatrin, jag har bara bra upplevelser ifrån psykiatri och utan psyk så skulle jag nog mer eller mindre vara död just nu.

Dina argument är väll inte dem bästa heller då rökrum faktiskt är till för att dem som INTE röker inte ska drabbas, eller har jag fel där?

"alla människor har psykiska besvär, det handlar om att lägga ner så mycket energi (och pengar) som möjligt för att hitta dem bara"

"det finns piller för allt"

"människors livssituation är inte vårat arbete"

"negativt stress är bra"

Jag har positiv erfarenhet av psykiatrin. De lyssnar på mig och tar mig på allvar. Men visst, finns säkert rötägg där också.

Beskriver du inte hela läkarvetenskapens principer? Jag har samma erfarenheter både när det gäller psykiatrin och den vanliga vården. Man ska inte kunna någonting om man inte är utbildad!

Saschi skrev:Beskriver du inte hela läkarvetenskapens principer? Jag har samma erfarenheter både när det gäller psykiatrin och den vanliga vården. Man ska inte kunna någonting om man inte är utbildad!

+1 (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Jag har genomgående negativa erfarenheter av psykiatrin. Jag har så mycket negativa erfarenheter av den att de hade kunnat fylla en hel bok om jag hade orkat skriva någon.

Känner däremot de som har fått god hjälp av psyk. De har varit NT och haft/har problem som psyk känner igen och vet hur de skall hantera.

Jag är inte antipsykiatri jag vill bara inte ha någon i närheten av mig för jag orkar inte med dem längre.

Psykiatrin lyssnar aldrig och vill alltid skriva ut fler mediciner.
Som psyksjuk är allt du upplever bara en del av din sjukdom som skall botas med piller.

Jag har förlorar flera år av mitt liv som övermedicinerad psykpatient.

Nu kom pappren från min utredning, stod att kopia skickats till öppenpsyk!
Den skulle till Hab. de skickade remissen för utredning. Psyk skall inte ha den, de kommer att slarva bort den och fördärva allt. Går aldrig dit igen!

Jag har blandade erfarenheter av psykiatrin, men till största delen har jag fått kanonbra hjälp och just nu har jag ett fantastiskt öppenvårdsteam som är min stora trygghet i tillvaron. De är den enda orsaken till att jag lever idag och det är de som har hjälpt mig att komma rätt i diagnosträsket så att jag har kunnat få den hjälp jag har behövt. Tråkigt att inte alla får vara med om det!

Nu tycker jag att du är extremt kategorisk. Jag har goda erfarenheter av psykiatrin. Jag tar egna initiativ, föreslår själv mediciner och har alltid blivit väl behandlad. Förutom av en idiot till psykiatriker som frågade varför jag hade försökt ta livet av mig och jag försökte förklara att jag inte alls hade gjort det. Hon hanterade detta genom att upprepa frågan, fast högre och långsammare. Så höll vi på ett tag.

Det är väl tyvärr så att nivån varierar mer än vad som är godtagbart. Vilket man kanske kan tänka sig tyder på svåra system- och utbildningsfel, dock inte av sådan art att det blir helt omöjligt att göra bra jobb.

Laika skrev:Nu tycker jag att du är extremt kategorisk. Jag har goda erfarenheter av psykiatrin. Jag tar egna initiativ, föreslår själv mediciner och har alltid blivit väl behandlad. Förutom av en idiot till psykiatriker som frågade varför jag hade försökt ta livet av mig och jag försökte förklara att jag inte alls hade gjort det. Hon hanterade detta genom att upprepa frågan, fast högre och långsammare. Så höll vi på ett tag.

Det kan tyckas så och jag är glad att du har bra erfarenheter av psykiatrin. Men är man fast med en mindre fungerande psyk mottagning. Dåligt bemötande tycks vara smittsamt mellan personal är det svårt att se det på något annat vis.
Exempel från mina år på BUP. Nattpersonalen jobbade tillsammans två och två i fasta lag. Ett av lagen bestod av två kvinnor som alltid var sura och otrevliga mot oss patienter hur vi än beteede oss. Alla fasade för dessa nätter. Sen blev en av dem sjuk och vikariern en mycket trevligare, positiv kvinna jobbade med en surtanten ett tag. Hon blev som en helt ny människa. Hon lyssnade på vad man sa och jag vet inte allt. Förändringen var så stor att hon kunde varit sin egen goda tvilling.
Sen kom andra surtanten tillbaka från sjukskrivningen och genast härsknade kollegan till igen och vi började återigen fasa för deras nätter.
Varit på avdelningar där samtliga i personalen var ständigt arga, sura och tvära mot patienterna. Nytillkomna stack ut ett tag som vettiga människor men blev precis som alla andra.
Dålig stämning är smittsam.

Viktiga problem du visar upp, VeganGeekGirl! Här är stora systemfel i vårdpolitiken: nedrustad, avreglerad vård, oklara ansvar och kompetenser (se senaste nyheten om terapeuter utan diplom), oklara, slimmade "brandsläckningsorganisationer" utan tydliga riktlinjer för arbetet, en personal överbelastad, frustrerad och säkert i flera fall malplacerad, svagt medbestämmande, osv osv. Vad gör man??

OT sorry. Men utan klara grundprinciper kan knappast resten av kedjan fungera heller.

Det låter inte som ett systemfel. Arga människor är inga roliga att ha och göra med oavsett vad de har för utbildning.

barracuber skrev:Viktiga problem du visar upp, VeganGeekGirl!

Ja.

barracuber skrev:en personal överbelastad, frustrerad och säkert i flera fall malplacerad, svagt medbestämmande, osv osv.

Och som lämnas i sticket utan adekvat utbildning, arbetsmetodik, handledning. Förutom att erfarenheter och idéer från golvet säkert inte respekteras, och allt annat det medför att ha låg status och vara ständigt förstahandsmål för "sparande". Just dessa kontraproduktiva arbetsplatskulturer (sitta i fikarummet hela arbetstiden är ju en annan klassiker) måste det finnas effektiva medel mot, och jag tror till och med det skulle räcka långt med rätt enkla.

Alltså vad är det egentligen vi ska diskutera?
Du är uppenbarligen upprörd över att ha blivit bemött på ett dåligt sätt av någon idiot till läkare - kanske flera idioter. Sånt suger, men du är inte den enda som stött på idioter inom läkaryrket. I mitt fall så handlade det om en "fittdoktor" som skolat om sig till psykiatriker. Och trots att jag beskrev uppenbara symptom på en autismsspektrumstörning så fick jag bara svaret: "Du är bara deprimerad" och sen ett recept på mecidinknark efter 10 minuter under vårat första möte. Jippie liksom...

https://www.flashback.org/sp31153294 detta skrev jag på flashback för någon dag sedan.

Byt läkare om du är missnöjd. Du har den rättigheten - utnyttja den!

Deadly_Nightshade skrev:Byt läkare om du är missnöjd. Du har den rättigheten - utnyttja den!

Jag försökte byta läkare i två år, men jag fick inte. Det fanns inte resurser sade de. Dessutom ville "alla" byta från min läkare.

Och DÄR kan jag se nackdelen med statliga sjukhusinrättningar. Hade det varit privat, hade läkaren blivit tillsagd att skärpa sig, eller fått gå. Men nu låter man honom vanka runt på öppenpsyk som en lallande vålnad som förlöjligar patienter. Sådant här är väl den enda stora, men viktiga nackdelen med det statliga. Men det borde gå att göra något åt. Måste det vara pengar och vinster och stressande överkrav som gör att folk sköter sitt arbete på ett godtagbart sätt?

Mina två första läkare var helt ok och jättebra. Jag trodde att jag hade otur när jag flyttade och fick rövarna här.

Men så googlade jag en av mina förra läkare, och fattade att det var tvärtom, jag hade tur förr. Se här bara om min ena läkare: http://cf.vgregion.se/cfm/webforms/pres ... ordID=2994 Inte konstigt att jag tyckte att han var bra

Bengt Lundström har genom sin verksamhet inom psykiatrisk vård och sitt förhållningssätt till sina patienter varit en förebild för både AT- och ST-läkare och sålunda varit med att skola en hel generation av psykiatriker som försöker att leva upp Bengt Lundströms etiska standard.”

Jag är inte transsexuell, utan träffade honom i samband med att jag var inlagd. Han arbetade som vanlig psykiatriker, och jag hade kontakt med honom ett bra tag efter inläggningen.

Jag hittade en intervju med honom på nätet också, där han förklarade lite mer, och gav exempel på bemötande av vanliga patienter. Och den intervjun är något som alla psykiatriker borde läsa och LÄRA sig av. Kanske borde skriva ut den och skicka till öppenpsyk här, ihop med ett meddelande att jag tycker att de behöver skärpa upp sig rejält.

Tidningsartikel och intervju med ovanstående bra (och alltså en av mina förra) läkare: http://www.lakartidningen.se/old/content_0444/3412.html

Bengt Lundström menar dock att tvångsåtgärder, och en dålig patientrelation, ofta grundar sig i läkarens egen osäkerhet. Patienten är alltid i ett underläge, och i läkarens yrkesval finns nästan alltid en lockelse till den makt och det inflytande läkarrollen ger. Det handlar i stor utsträckning om att kunna behålla sin egen professionalism utan att agera som myndighetsperson, menar Bengt Lundström.
– En dålig patientrelation kan i grunden handla om talanglöshet hos läkaren, som leder till att man avfärdar en patients, kanske en manisk patients, beteende. Det kan exempelvis vara en situation på läkarmottagningen då patienten kräver att få låna telefonen. Vill patienten ringa till sin mamma så, ja visst, varför inte, mamman vet redan att patienten är sjuk. Att då hindra patienten kan uppfattas som en kränkning, och symtomen riskerar att förstärkas ytterligare.

I nomineringen till etikpriset nämns Bengt Lundströms förmåga att genom visad respekt för människan bakom sjukdomen i det längsta kunna undvika tvångsåtgärder.

– Bland annat har jag kontakt med en dam sedan min tid som läkare på S:t Jörgens sjukhus i Göteborg i mitten av 1970-talet.[...]I dag är hon 80 år, och vi talas fortfarande vid i telefon.

Psykiatri är en specialitet som rymmer många medicinska bedömningar av symtom, som ibland är svåra att förstå sig på. Det finns därför ett värde i att kunna fatta långsamma beslut, menar Bengt Lundström, och att vara oerhört uthållig.

Jag litar på alternativ medicinen så ingen kommentar .

Alternativmedicin: allt det som inte visat sig fungera. Annars vore det sorterat under "medicin".

Fast jag är glad att jag lever nu och får behandling och inte under 50-talet. Att bli lobotomerad skulle tydligen dämpa ångest.

Jag tycker kemistens inlägg var ganska kul!

Jag har träffat på alla sorter under de 14 år som jag varit i kontakt med psykiatrin. En del av läkarna borde helt klart pyssla med något annat, men de flesta har varit bra.

slackern skrev:Fast jag är glad att jag lever nu och får behandling och inte under 50-talet. Att bli lobotomerad skulle tydligen dämpa ångest.

Lobotomi skulle också bota sjukdomar så som kommunism.

Laika skrev:

slackern skrev:Fast jag är glad att jag lever nu och får behandling och inte under 50-talet. Att bli lobotomerad skulle tydligen dämpa ångest.

Lobotomi skulle också bota sjukdomar så som kommunism.

Du ser läskigt värre. Var det i USA eller i Sverige? Jag vet att Svenska kommunister internerades i arbetsläger i Sverige under kriget.

slackern skrev:Du ser läskigt värre. Var det i USA eller i Sverige? Jag vet att Svenska kommunister internerades i arbetsläger i Sverige under kriget.

Det var en revolutionerade metod, som säkert praktiserades för allehanda åkommor bland rättslösa.

I sverige var Dr.Lars Leksell (*1907 - +1986) en framgångsrik Neurokirurg och uppfinnare av en apparat att fästa på patientens skalle, för förfinade och riskfria operationer, apparaten och karta över hjärnans fysiologi, skulle effektivt skära av förbindelserna till oönskade egenskaper.

Vet inte om det i Sverige begicks politiska övergrepp med Lobotomiska knivar, men experiment var och är vanligt, Gammakniven används och utvecklas fortfarande.

Mvh segdeg