Jag är en mamma till en dotter på nästan 15 år som har asperger (högfungerande om man nu kan säga så...). Vi har i alla år kämpat och kämpat med skolan. Hon har haft det väldigt jobbigt .

Nu har hon blivit tonåring och ska börja 9:an till hösten. Jag har stor hjälp av habilitieringen, men de lyckas inte få skolan att hjälpa henne på det sättet hon behöver...

Hur var det i skolan för dig? Fick du någon hjälp? Vad hände efter grundskolan? Gymnasium? Arbete?

Har ni några bra tips på bästa sättet för att lära sig. Inför prov och så.
Alla kommentarer är stor hjälp för mig.

Varför har hon haft det jobbigt? Det finns (tyvärr?) inte en sak som gör att något blir jobbigt för olika individer, trots att de har samma diagnos så utspelar de sig inte på samma sätt.

Det fans inget som hette Asperger eller ADHD, man var lat, helt klart eftersom läraren ansåg att jag var ganska intelligent, återstod bara latheten.
För mig var det bara att traggla och åter traggla.

Hej,

jag fick inte diagnos förrän vid 27 så din dotter har betydligt bättre möjligheter till stöd än jag. Själv var jag alltid intresserad av böcker och själva skolämnena var inga problem, men däremot hade jag stora problem socialt, tyvärr väldigt mycket i det tysta. Iskallt delikat uteslutning ur andras aktiviteter, personer som bytte plats om jag satte mig intill dem, små kommentarer jag aldrig förstod och ångest, sömnproblem och ätstörningar som resultat. Gympan var ett helvete för jag kunde aldrig förstå detta tjejiga bjäbbande om vem som var smal och hur man skulle klä sig etc. Själva gympan var okej, men omklädesrummet ett sånt helvete att jag slutade äta och blev underkänd.

Gymnasiet kom som en räddning. Fler människor = fler udda människor = lättare att hitta acceptans. Dessvärre kollapsade jag en smula då också, men det hade mer med familjen att göra.

Har din dotter problem med skolämnena eller socialt? Jag såga att du nämnde inlärning. Jag var alltid autodidakt, men jag har en son med autismspektrumstörning (han är bara 6 år dock) och vissa inlärningssvårigheter. Han är väldigt kravkänslig och har en del igångsättningssvårigheter. Det som hjälper honom är tydligt strukturerad inlärning, mycket uppmuntran och tydliga målsättningar.

Just nu är jag i slutet av väldigt utdragna studier, så arbete? Vem vet? Det finns hjälp att få som jag tänker utforska närmare (AF Rehab, Misa, habiliteringen).

Om hon har ett specialintresse skulle jag försöka använda mig av det. Anknyt så mycket som möjligt av inlärningen till det hon är intresserad av och utforska eventuella jobbmöjligheter relaterade till det. En av bonusarna med AS är ibland hyperfokus och extrem arbetsamhet om man sysslar med det man är riktigt intresserad av.

Parvlon skrev:Varför har hon haft det jobbigt? Det finns (tyvärr?) inte en sak som gör att något blir jobbigt för olika individer, trots att de har samma diagnos så utspelar de sig inte på samma sätt.

Hon har svårt med inlärning, klarar inte att läsa texter. Eller jo, läsa kan hon bra, men svårt att återberätta. Svårt att skriva uppsatser (dålig fantasi).
Hon kommer därför efter mycket i skolan. Det blir tungt för henne att komma ikapp.

lasseivägen skrev:Det fans inget som hette Asperger eller ADHD, man var lat, helt klart eftersom läraren ansåg att jag var ganska intelligent, återstod bara latheten.
För mig var det bara att traggla och åter traggla.

Precis så är det för henne - lärarna tror hon är lat - trots att de känner till hennes diagnos.... Det är väl okunskap

Angelic; tack för dina kommentarer. Stoooor hjälp för mig.
Gymnastiken är hon inte med alls. Jobbigt med omklädningen. Vill inte visa sig.
Det sociala har hon faktiskt lärt sig hantera väldigt bra. Det var väldigt jobbigt när hon har liten. Men nu har hon lärt sig hur hon ska hantera det. Så det är skolämnena som är jobbiga. Det är nog bra om hon kan hitta gymnasieinriktningar med sitt specialintresse i schemat som du säger.

Inför prov är det bästa och det enda raka att själv plugga in det som skall kunnas.
Jag tror inte ett smack på att läsa läxor tillsammans med andra eller att ständigt arbeta i grupp.
Fram med katederundervisningen igen. De som stör lektion skickas ut och de som inte hänger med får hjälp av speciallärarn.
Åtminstone kan man önska att det såg ut så.

Klart som fan svenska skolan visar sämre och sämre resultat vid internationella jämförelser om det ska tjattras och grupparbetas hela tiden.

KrigarSjäl skrev:Fram med katederundervisningen igen.

Jag håller helt och hållet med!
På hennes skola har de precis bytt till enterprenöriellt lärande. De ska alltså jobba i stort sett fritt och på egen hand. Så hon har jättesvårt att planera och hitta struktur.

Om man med katederundervisning menar strukturerad inlärning med bra vägledning, ja.

Om man menar att eleverna bara ska sitta passiva och lyssna och därmed försöka lära sig saker så nej. Speciellt NPF-barn behöver mer kreativa tillvägagångssätt för att kunna tillgodogöra sig undervisning.

Men grupparbeten har alltid varit helvete för mig. Fritt arbete innebar i allmänhet att jag begravde mig i en valfri bok.

MammaS68 skrev:

KrigarSjäl skrev:Fram med katederundervisningen igen.

Jag håller helt och hållet med!
På hennes skola har de precis bytt till enterprenöriellt lärande. De ska alltså jobba i stort sett fritt och på egen hand. Så hon har jättesvårt att planera och hitta struktur.

Hon behöver en stödperson för att klara sådana moderniteter.

Vad jag kan se av vad du skrev ovan så har hon svårt att skapa sig en överbild av olika fakta, svårt att koppla ihop den ena faktabiten med den andra och för att kunna återge en text måste hon antagligen kunna texten utantill och läsa upp den ur huvudet vilket omöjliggör de sammanställningar som så ofta behövs.

Hon är kort och gott totalt felplacerad och skulle behöva en aspergerklass där hon blir sedd för den hon är med rätt resurser för att hjälpa henne med inlärning.

Jag blir så ledsen när jag läser sånt här, ytterligare ett barn vars skolgång blivit förstörd pga okunskap. Jag har sett både hur bra det faktiskt kan fungera och hur dåligt det alltför ofta fungerar pga okunskapen.

Grundskolan var något av ett helvete för mig. Det blev förstås problem när jag satt och sjöng på lektionerna när jag var klar med uppgifter eller inte hade lust med dem. Det gick bättre i tex. matten när mina föräldrar pratade med läraren och fick honom att gå med på att jag bara behövde göra de uppgifter jag ville (till en viss gräns).

Gymnasiet är det bästa som jag varit med om. Jag gick i en väldigt liten, klart speciell, klass med kompetenta lärare. Det var ingen specialklass förutom att det var ett NVprogram med inriktning på ekologi som man var tvungen att söka speciellt till. Utöver det hade jag två underbara klasskamrater som verkligen hjälpte mig genom att exempelvis ringa kvällen innan och säga åt mig att packa vissa böcker eller lunch för utflykter och att de just hade gjort detsamma.

Högskolan var bara kaos med något som kallas "Liberal education". "Vad ska jag göra?" "Gör vad du vill."

När jag pluggade hade jag en speciell plats hemma som bara var till för det. En speciell sorts godis (blå och vita danska lakritspastiller) som jag bara åt när jag pluggade och lite annat. Framför allt var det MIN plats.
Det bästa var dock bra lärare som gav väldigt konkreta läxor (ringade in just de tal som jag skulle göra eller de stycken jag skulle läsa i en bok snarare än att ge sidnummer eller, ve och fasa, säga att jag exempelvis skulle lära mig orsakerna till andra världskriget eller Europas karta).

En annan bra sak var att läsa kursmålen som lärarna fick snarare än de som eleverna fick. Där kunde man se mer exakt vad lärarna var ute efter för olika betyg och det gjorde att jag på något vis fattade varför de inte kunde godkänna en del saker trots att jag kunde dem. Det går lättare att förstå andras regler om man ser de på papper. Betygen baseras på vad man konkret har bevisat att man kan för just den läraren som ska sätta betyget snarare än vad man faktiskt kan. Jag utformade mina arbeten efter de punkter som det stod att eleven skulle ha klarat för de olika betygen. Det kanske blev lite konstigt när rubrikerna ibland kunde vara "Utöver uppfyllda krav för Godkänd och Väl godkänd skall eleven även visa att den kan tillämpa kunskaperna i en verklighetsbaserad situation.".. Men de har inget val annat än att ge betygen (förutsatt att man faktiskt lyckats visa det).

MammaS68 skrev:Hur var det i skolan för dig? Fick du någon hjälp? Vad hände efter grundskolan? Gymnasium? Arbete?

Har ni några bra tips på bästa sättet för att lära sig. Inför prov och så.
Alla kommentarer är stor hjälp för mig.

Skolan fick jag hantera bäst jag kunde helt på egen hand. Gick på Högskolor och Universitet efter gymnasiet. Sen har jag jobbat en del med olika saker. Just nu är jag Förtidspensionär.

Jag satt och råpluggade och piskade mig att lära mig. Repetera om och om igen så man lär sig. Det är mitt stuidesätt. Det var tortyr och en övning att hantera smärta ungefär.

Finns det någon Asperger-klass där ni bor? Isf är det en bra lösning för många (men märk väl: ingen universallösning för alla! för mig funkade det inte alls i Aspergerklass).

Jag gick ut grundskolan helt utan betyg . Det ställde till det senare men jag läste in Sv, Eng och Matte vilket gav mig behörighet till gymnasiet där jag gick en yrkeslinje. När jag var klar med den saknade jag samtliga kärnämnen så de läste jag på komvux några år senare, då fanns motivationen plötsligt eftersom jag ville läsa vidare på högskolan inom mitt yrke.


Så det går att komma vidare trots inga betyg men vägen är krokigare!

Saknar man betyg i SV, ENG och MA kan man läsa in dom på komvux. Där är de oftast (men tyvärr inte alltid) mycket mer mån om att anpassa efter elevens behov!!

Spleling skrev:Grundskolan var något av ett helvete för mig.

En annan bra sak var att läsa kursmålen som lärarna fick snarare än de som eleverna fick.

Du anar inte vad tacksam jag är för dina svar Spleling. Det är sånt här vi föräldrar behöver höra - den faktiska verkligheten.
Min dotter är i det helvetet just nu... Och jag blir tokig på att det är som du säger - att betygen grundas utifrån bevisad "kunskap", inte vad man faktiskt lärt sig. Hon kämpade med en uppgift i 2 veckors tid, men blev ändå inte godkänd. Vad sänder det för signaler till henne?!! Jag blir arg så jag kokar...

Jag bryr mig inte om hennes betyg - inte mer än att jag helst hade sett att hon i alla fall blev godkänd för att lättare kanske välja gymnasium. Nej för mig är det viktigast att hon får verktyg för att klara ev vidareutb och arbetsliv. Sedan är det ju självklart att viss grundkunskap måste man få.
Jag brottas ständigt med att skolan ska vara tydlig, ringa in saker som ska göras m.m. De tror att de räcker med att säga sidnummer....
Kampen går vidare....

aycon skrev:Finns det någon Asperger-klass där ni bor?

Så det går att komma vidare trots inga betyg men vägen är krokigare!

Finns inte sån skolan precis i närheten. Hennes psykolog säger att hon är så pass "högfungerade" (om man nu kan använda det inom AS) så en vanlig skola ska kunna hjälpa henne. Men tyvärr fungerar det inte.... Håll i dig.. På skolan finns det en särskola. Så jag fattar ingenting alls - de har kunskap, men tar inte in den?? Morr!
Jätteglad att höra att du har kunnat läsa vidare och du verkar ha ett jobb. Jag hoppas min dotter hittar motivation att kämpa, hålla ut. Så hon lyckas hitta det hon vill göra i livet. Stort tack för ditt svar!

MammaS68 skrev:

aycon skrev:Finns det någon Asperger-klass där ni bor?

Så det går att komma vidare trots inga betyg men vägen är krokigare!

Finns inte sån skolan precis i närheten. Hennes psykolog säger att hon är så pass "högfungerade" (om man nu kan använda det inom AS) så en vanlig skola ska kunna hjälpa henne. Men tyvärr fungerar det inte.... Håll i dig.. På skolan finns det en särskola. Så jag fattar ingenting alls - de har kunskap, men tar inte in den?? Morr!
Jätteglad att höra att du har kunnat läsa vidare och du verkar ha ett jobb. Jag hoppas min dotter hittar motivation att kämpa, hålla ut. Så hon lyckas hitta det hon vill göra i livet. Stort tack för ditt svar!

Tyvärr tror jag inte att särskoledelen ger så mycket mer kunskap för skolan eftersom arbetsättet på många särskolor inte handlar om anpassning utan bara att sänka kraven .

Jag tror att det psykologen menar med högfungerande är att hon är normalbegåvad och är man normalbegåvad hör man hemma i en skola som följer den vanliga läroplanen (till skillnad från särskolans läroplan där kunskapskraven är lägre/mer individuellt ställda).

Generellt hör inte personer med Asperger hemma i särskolan och Aspergerklass är inte en del av särskolan utan en del av den vanliga skolan. Det låter som att hon borde byta skola! Finns det någon annan skola hon skulle kunna gå i?



Och jag har inget jobb idag, jag har precis börjat läsa igen efter drygt tre år hemma med mina barn .

MammaS68 skrev:

KrigarSjäl skrev:Fram med katederundervisningen igen.

Jag håller helt och hållet med!
På hennes skola har de precis bytt till enterprenöriellt lärande. De ska alltså jobba i stort sett fritt och på egen hand. Så hon har jättesvårt att planera och hitta struktur.

-Så nu har de tänkt sig att grundskoleelever ska bli "entreprenörer" i skolan och det på egen hand? Varför inte lära ut svenska, historia, samhällskunskap mm ordentligt så de KAN någonting när de slutar skolan?
Idiotiskt.

Angelic Fruitcake skrev:Om man med katederundervisning menar strukturerad inlärning med bra vägledning, ja.

Var och en sitter vid sin bänk, läraren håller en strukturerad undervisning, inget tjafs, inget stök och inte ett ständigt flyttande av bänkar eller ständiga sociala lekar.

aycon skrev:

MammaS68 skrev:

aycon skrev:Finns det någon Asperger-klass där ni bor?

Så det går att komma vidare trots inga betyg men vägen är krokigare!

Finns inte sån skolan precis i närheten. Hennes psykolog säger att hon är så pass "högfungerade" (om man nu kan använda det inom AS) så en vanlig skola ska kunna hjälpa henne. Men tyvärr fungerar det inte.... Håll i dig.. På skolan finns det en särskola. Så jag fattar ingenting alls - de har kunskap, men tar inte in den?? Morr!
Jätteglad att höra att du har kunnat läsa vidare och du verkar ha ett jobb. Jag hoppas min dotter hittar motivation att kämpa, hålla ut. Så hon lyckas hitta det hon vill göra i livet. Stort tack för ditt svar!

Tyvärr tror jag inte att särskoledelen ger så mycket mer kunskap för skolan eftersom arbetsättet på många särskolor inte handlar om anpassning utan bara att sänka kraven .

Jag tror att det psykologen menar med högfungerande är att hon är normalbegåvad och är man normalbegåvad hör man hemma i en skola som följer den vanliga läroplanen (till skillnad från särskolans läroplan där kunskapskraven är lägre/mer individuellt ställda).

Generellt hör inte personer med Asperger hemma i särskolan och Aspergerklass är inte en del av särskolan utan en del av den vanliga skolan. Det låter som att hon borde byta skola! Finns det någon annan skola hon skulle kunna gå i?



Och jag har inget jobb idag, jag har precis börjat läsa igen efter drygt tre år hemma med mina barn .

Sonen går i femte klass. I hans klass finns en flicka med dyslexi. Hon mår bra och är med på så gott som allt - men några timmar i veckan går hon iväg till speciallektioner i svenska.

På motsvarande sätt borde det ju fungera även vid Asperger, ADD/ADHD och övriga NPF. Men dyslexi är ju enklare att förstå - det handlar om språket. Se på Knugen (och Victoria också, tror jag?), de har ju dyslexi. Asperger och sådant ligger ju bredare.

Det är ett segt och långdraget arbete att höja NPF-kunskapsnivån i samhället. Vad gäller skolor ligger redan nu vissa skolor ganska bra till medan många andra släpar efter.

KrigarSjäl skrev:

MammaS68 skrev:

KrigarSjäl skrev:Fram med katederundervisningen igen.

Jag håller helt och hållet med!
På hennes skola har de precis bytt till enterprenöriellt lärande. De ska alltså jobba i stort sett fritt och på egen hand. Så hon har jättesvårt att planera och hitta struktur.

-Så nu har de tänkt sig att grundskoleelever ska bli "entreprenörer" i skolan och det på egen hand? Varför inte lära ut svenska, historia, samhällskunskap mm ordentligt så de KAN någonting när de slutar skolan?
Idiotiskt.

Är det på grundskolan? Håller helt med isf - helt idiotiskt.

Gymnasiet däremot kan vara en annan femma.

KrigarSjäl skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Om man med katederundervisning menar strukturerad inlärning med bra vägledning, ja.

Var och en sitter vid sin bänk, läraren håller en strukturerad undervisning, inget tjafs, inget stök och inte ett ständigt flyttande av bänkar eller ständiga sociala lekar.

Men inte alla kan lära sig på det viset . Det är bra för de flesta med AS men inte alls för alla i hela världen!

Däremot så är modellen med enterprenöriellt lärande dåligt för de allra flesta!

Bäst vore med olika arbetssätt i olika klasser och att eleverna själva fick välja inlärningsform! Men i dagsläget är det en utopi.


Min bästa råd till Mamma S68 är att ta fram läroplanen och kursmålen för var och en av de kurser din dotter går och sätta dig ner och göra en strukturerad planering med tydliga mål och delmål som hon kan jobba efter. Där hon får tydliga arbetsuppgifter i varje ämne varje vecka och se till att hon klarar de mål som står i läroplanen. Kräv också att få en speciallärare som kan jobba med detta tillsammans med dig och dottern!! Be habiliteringen om hjälp att lägga upp schema och om hjälp med strukturen i skolan.
Ni kan ju också göra ett eget schema till dottern om det är så att skolan inte har något, då behöver hon inte fundera själv på vad hon ska läsa när och hur mycket som är lagom eller när det är nog. En timme är en timme och en sida i boken är en sida i boken.

Sådär ska hon inte behöva ha det!!

Skola var helvetet för mig. Blev mobbad från tredje klass tills för en vecka sen då jag tog studenten. För mig var det svåra det sociala, pluggandet fungerade utan problem.

Din dotter har rätt till hjälp och stöd, se till att hon får det. Skolan är skyldig att hjälpa henne genom skolgången så att den blir så friktionsfri som möjligt.

Rabies skrev:Skola var helvetet för mig. Blev mobbad från tredje klass tills för en vecka sen då jag tog studenten. För mig var det svåra det sociala, pluggandet fungerade utan problem.

Oj hoppas att du mår bra?