0 kr får jag.
Jag är arbetslös och har ingen egen bostad och ingen rätt till a-kassa eller nånting. Jag har pengar som kanske räcker fram tills att Juli månad är över. Enligt både habiliteringen (dvs läkare) och LSS-handläggare så ska jag vända mig till socialen för att få socialbidrag. Jag förstår inte hur ni som har aktivitetsersättning har fått denna, har ni lust att förklara lite där? Jag citerar FK:
"Din arbetsförmåga ska vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på hela arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som anordnas för personer med funktionsnedsättning, till exempel anställningar med lönebidrag."
Det är läkarintyg som fixar sånt här - det fattar jag. Men vad står det i era läkarintyg? Hur kollade läkarna er arbetsförmåga mot "hela" marknaden? Och hur pass handikappade är ni?
Jag frågar eftersom jag får intrycket - kanske ett felaktigt intryck - att ni har fått denna ersättning så jävla enkelt. Och jag blir frustrerad över att jag inte kan det "hemliga sättet" för att få dessa pengar. Måste man ljuga för läkare och överdriva sina problem? Jag vill inte göra det. Jag kan jobba på heltid, men jag kan inte ta vilket jobb som helst utan att bli tokig. Jag är inte arg på er eller försöker vara nedlåtande, jag är bara frustrerad över mig själv för att jag uppenbarligen inte fattar hur systemet fungerar, och att jag får fan för detta och tvingas lida i onödan.

Jag vill ha ett riktigt jobb, och tror jag kommer få det någon gång inom det jag vill arbeta med. Men fram tills detta inträffar så är jag K-Ö-R-D - och ingen har någon som helst lust att berätta vad jag har rätt att få för typ av ersättning. Jag vill inte "leecha" på staten, jag vill bara ha en temporär trygghet fram tills dess att jag har jobb. Vad är det för fel i det? Jag har fått telefonnummer till nå soc-tanter men jag orkar verkligen inte ringa dom, dels pga mina problem med telefonkontakt och dels för att jag inte vill sjunka så lågt att jag måste redovisa hela mitt liv, inkl alla utgifter, för någon som ska sitta och döma mig. Dessutom är jag rädd för att få avslag; att dom ska tycka jag varit slösaktig och ej planerat för detta worst-case-scenario som nu har inträffat. Vad ska jag säga då liksom? Att precis ALLT under min praktik pekade på att jag skulle få jobb, och att jag levde med det antagandet. Varför är jag en dålig människa för att inte ha varit SUPERPESSIMISTISK ang. detta? Jag har även sagt till alla myndighetspersoner och läkare, att jag har problem med att ringa. Ändå får man ingen som helst hjälp...

Aktivitetsersättning: 5972:-/månad
Inkomst av hyra: 2500:-/månad
Auto-utbetalning av sparfond: ~1700:-/månad.

Samt att jag har ett större sparkapital/buffert för oförutsedda händelser, resor, renoveringar eller annat som kostar mer.

Deadly_Nightshade skrev: Och jag blir frustrerad över att jag inte kan det "hemliga sättet" för att få dessa pengar.

Jag kan jobba på heltid,

jag vill bara ha en temporär trygghet fram tills dess att jag har jobb.

Kan du jobba heltid så har du ju inte rätt till aktivitets-/sjukersättning. Thats it.

Har man nedsatt eller saknar arbetsförmåga så kan man ha rätt till aktivitets-/sjukersättning. Har man inte det (eller akassa) så får man söka socialbidrag eller studera och ta studielån.

Jag vet inte vad min läkare har skrivit i mina intyg, har inte sett de senaste.

Jag får ut 8150 kr per månad och min man får ut ungefär lika mycket från sitt Fas 3 jobb. Pengarna ska räcka till mat och kläder till sonen. Han är 5 år och kläderna blir snabbt slitna. Sista veckan före jag får min sjukersättning är våra pengar slut oavsett hur mycket vi sparar.